måndag 31 december 2012

Välkommen 2013

Du är efterlängtad.
Jag kunde aldrig inbilla mig vad som stod för dörren 2012. Var inte förberedd. Om jag hade anat hur mörkt det mörka skulle bli - hade jag antagligen aldrig vågat ta steget. Om jag haft förnimmelse av omfattningen av hatet, lögnerna, sveken. Viljan att skada mig. Effekten av att faktiskt lyckas.

Under nästan sju år var jag lungor och blodomlopp. Ansvarig för måendet. Ena dagen ängel. Andra dagen knappt värd tilltal. Utåt sett fullständigt supportad. Innanför fyra väggar - blev verkligheten en annan.

Förtroenden som givits under resans gång - inget har varit värt något 2012. Inget har tydligen varit värt att hedra. Gränslös, hänsynslös, vårdslös, smaklös. Lögner i syfte att skada där det känns som mest, där det kan ge störst effekt.

Drygt nio månader under anfall. Fortfarande utsatt. Jag har åldrats fem år på mindre än ett. Dragit smärtsamma lärdomar. Sett vänner visa färg. Lutat mig mot kärnan - som jag fortfarande gör. Ni vet vilka ni är. Ovärderligt. Prestationslöst. Kravlöst. Vänskap. Som livsviktigt botemedel mot paranoia och mörker. Liv. Ljus.

Det är som allra mörkas innan gryning. Det börjar ljusna nu.
Så välkommen 2013 - du är varmt efterlängtad.

/Gunilla, snart något annat än Sahlin.



 


6 kommentarer:

Anonym sa...

Oj oj oj, så mycket mörker, jag är så ledsen för Din skull.
Önskar Dig Ett Ljusare, Varmare, Godare, Vänligare, Lyckligare 2013!!
Gott Nytt År! Eva Z

Anonym sa...

Men oj, stackars stackars dig vad jobbigt det låter.

Nytt år, nya möjligheter! Prioritera dig själv och ditt mående, sök stöd och få prata av dig.

det känns jobbigt men tiden läker ...

Önskar dig allt gott, mycket kraft och styrka, du klarar detta!

Och när du orkar: dina blogginlägg är saknade ;)

Hälsn Kicki.N

Andreas Nilsson sa...

Fina du, vi tror på ett ljust 2013. Kram Andreas Nilsson

Maria Svensson sa...

Låt oss hoppas på många fina soluppgångar, de kommer. Du är fin!

Anonym sa...

I mörkret, genom det trasiga, strålar ljuset in!
Det är jätteledsamt att en människa som du, som ger så mycket, råkat ut för en varg (i fårakläder?) men tyvärr är det oftast hos vänliga, öppna människor, om vi oxå råkar bära på något som kanske kan kallas dålig självkänsla eller självförakt, sådana vargar slår bo.
Jag är jätteglad att du är tillbaka på bloggen och jag hoppas att du kan ta till dig av uppmuntran o stöd som du behöver!
Stor kram o sköt om dig mer än någonsin!
/Lina

Cecilia sa...

Jösses!
Hade verkligen inte förstått att det var så illa och att det var därför du varit borta så länge!!!
Jag håller alla tummar för att allt ska ordna upp sig och även om jag förstår att det inte är så lätt så försök att hålla dig till och fokusera på det positiva!
En stärkande KRAM kommer här!
Cecilia