Du är efterlängtad.
Jag kunde aldrig inbilla mig vad som stod för dörren 2012. Var inte förberedd. Om jag hade anat hur mörkt det mörka skulle bli - hade jag antagligen aldrig vågat ta steget. Om jag haft förnimmelse av omfattningen av hatet, lögnerna, sveken. Viljan att skada mig. Effekten av att faktiskt lyckas.
Under nästan sju år var jag lungor och blodomlopp. Ansvarig för måendet. Ena dagen ängel. Andra dagen knappt värd tilltal. Utåt sett fullständigt supportad. Innanför fyra väggar - blev verkligheten en annan.
Förtroenden som givits under resans gång - inget har varit värt något 2012. Inget har tydligen varit värt att hedra. Gränslös, hänsynslös, vårdslös, smaklös. Lögner i syfte att skada där det känns som mest, där det kan ge störst effekt.
Drygt nio månader under anfall. Fortfarande utsatt. Jag har åldrats fem år på mindre än ett. Dragit smärtsamma lärdomar. Sett vänner visa färg. Lutat mig mot kärnan - som jag fortfarande gör. Ni vet vilka ni är. Ovärderligt. Prestationslöst. Kravlöst. Vänskap. Som livsviktigt botemedel mot paranoia och mörker. Liv. Ljus.
Det är som allra mörkas innan gryning. Det börjar ljusna nu.
Så välkommen 2013 - du är varmt efterlängtad.
/Gunilla, snart något annat än Sahlin.
