måndag 25 juni 2012

Aldrig ensam

Igår passerade vittbegar.se 200 000 besök. Sedan starten 12 mars 2009 har det hunnit bli 668 inlägg. 1702 kommentarer från er värdefulla som varit med och er värdefulla som fortfarande är med på resan. Jag kan inte med ord beskriva värdet i gemenskapen jag känt genom er deaktighet. Mitt varmaste TACK. 

Det har hänt väldigt mycket på drygt tre år. Bloggen ledde fram till ett boksläpp i oktober förra året - VITT BEGÄR - en personlig berättelse om sockerberoende. Responsen har varit, i mina mått mätt, enorm. Drygt två tusen personer har hittills på olika sätt hört av sig personligen med egna vittnesbörd om sitt eget beroende, och övertygelsen om att just vara helt ensam med sina utlopp. Skammen isolerar. Men ingen behöver vara ensam. Vi är många som är med på resan, mot tillfrisknande, i tillfrisknande. Effekten har för många blivit att våga se sjukdomen för vad den är. Flera har valt att söka professionell hjälp hos Bitten Jonsson som är landets främsta sockerberoendespecialist. Flera har sökt sig till VALET i Göteborg som arbetar med sockerberoende, och där Bitten också gästar. Flera har startat/fortsatt driva bloggar om sin egen vandring, som Josefin, Hanna, och Sophie. Vi har alla olika sätt och verktyg som fungerar bäst för oss, men en gemensam nämnare är att inte längre hålla det inom oss. Ensamheten och isoleringen infekterar. Gemenskap och sanning befriar.

Tillfrisknandets väg går inte att överblicka från början. Det är nog tur. Det finns vägskäl som jag historiskt hade hanterat annorlunda, om jag vetat vad jag vet idag. Det finns vägskäl som jag antagligen inte hade vågat välja, om jag där och då insett konsekvensen. Det har nog varit tur. Jag tror att det ingår att inte kunna överblicka, eftersom vår konsekvenshjärna antagligen hade hindrat oss på vägen. Vi vet vad vi har, även om det är destruktivt, men vi vet inte vad vi får. Vanan är oerhört stark. Det nya och oprövade upplevs för många beroendepersoner som farligt och obehagligt. För min del har det nya och oprövade inneburit liv. Frihet. Fullständigt nödvändigt. En dag i taget.

5 kommentarer:

Monica Hansen sa...

Bra tips!

Anonym sa...

Det vore roligt om du skrev lite oftare än bara 1 gång i månaden.

Estelle sa...

Hej!
Har du slutat att blogga?
Hittade til dig nu i sommar och blev väldigt glad, men vore ju så klart väldigt kul om du fortsatte att skriva! :)

sarah sa...

Jag saknar dig

Josef Boberg sa...

ALL LYCKA TILL !