tisdag 21 februari 2012

Inte en semla på sju år

Idag är det Semledagen. Eller Fettisdagen.
För länge sedan handlade det om att frossa innan fastan. Idag behöver vi inte det. Sedan går det att diskutera om det inte frossas mer eller mindre konstant - och världens fetmaepedemi fortsätter att rasa.

För egen del har det inte blivit någon semla på sju år. Och jag saknar det inte alls. Vanan infann sig och det som kanske var något av en sorg första året, var näst intill bortglömt andra året.

Än en gång drabbas vi konsumenter av handelns knep för att få oss att konsumera mera. Semlorna kommer i vissa delar av landet redan innan jul. Till vilken nytta? Det handlar inte inte om att värna en tradition - det handlar om att tjäna pengar. Och nog äts det mängder med semlor under den här perioden.

Jag har inte heller givit mig på något substitut - det finns en mängd. För min urtidshjärna kopplar nämligen fortfarande ihop minnesbilden med the real thing. Jag kan inte lura den genom LCHF-semlor. Färg, form, konstisens påminner om originalet. Av samma anledning väljer jag inte heller att äta de brödliknande produkter som går att baka LCHF-style. Det påminner helt enkelt för mycket om ursprunget och vanligt bröd triggar jag igång mitt belöningscentrum på.

Så jag gör det jag gör varje dag, en tag i taget. Jag väljer mat som är bra för mig. Idag. Bara för idag.

10 kommentarer:

Ann-Sofie sa...

Tack för din blogg!! Är själv mitt uppe i mitt beroende och är i varannandagsfasen, ena dagen bestämmer jag mig för att sluta med allt socker, för jag mår så dåligt, andra frossar jag igen.. Men din blogg ger mig hopp om att det går att leva ett fullgott liv utan socker! kram

Gunilla Sahlin sa...

ANN-SOFIE - tack för pepp! Du är inte ensam, och framförallt - det finns hjälp att få. www.bittensaddiction.com. Kramar och lycka till!

Lena Östan sa...

Hej Gunilla!
Vad glad jag blev att läsa det du skriver om substitut! När jag pratar med omgivningen om sockerberoende och lchf får jag ofta välmenta råd om alternativ till både bröd, efträtter o dyl. Det de inte har fattat är att jag är en missbrukare som går i gång på sådant! De skulle väl knappast be en heroinist att ta en "liten sil" bara, eller "rök du den där fimpen" till en fd rökare. Kunskapsläget är inte speciellt stort om sockerberoende i samhället tyvärr.
Jag är glad för att det finnas som du som står på barrikaderna! Tack!

Gunilla Sahlin sa...

LENA - tack för pepp! Du är inte ensam, glöm aldrig det. Kramar G

Anonym sa...

Hej!
Håller precis på att läsa din bok och jag känner exakt igen "sug" hos mig själv. Men jag hade inte kunnat stå emot "sug" som du gjorde när du bara slängde all fel mat. Jag hade absolut låtit mig övertalas. Jag kämpar med mitt "sug" varje dag, och oftast vinner det. Det jag ville säga var att jag imponeras av din styrka. Att du hittade den, och hittade motivationen. Jag skulle själv vilja hitta den där övertygelsen. Saknar du ditt gamla liv någon gång, vid något tillfälle?

Gunilla Sahlin sa...

ANONYM - tack för dina rader. Jag är inte stark. Jag har kapitulerat inför sjukdomen och insett att jag aldrig kan ta kontroll över den. Jag arbetar aktivt med en verktygslåda som hjälper mig varje dag. Jag saknar inte kontrollförlust, övervikt, maktlöshet eller fysiska problem. =) Kram G

Anna sa...

Har varit inne i en dålig period där jag varken ringt nån eller gått på några möten.
Så skönt att vara tillbaka! Ska börja ringa in till möten igen.
Tack för att du skriver!
Umgås just nu med folk med bereondeproblem i förnekelse - alkoholister, etc. Det tär så otroligt mycket på mig att jag funderar på att helt byta sällskap. Att vara i tillfrisknande och att vara mitt i sjukdomen är verkligen som natt och dag.

Agnetha sa...

Å bra skrivet.
Jag var på universitete några dagar före fettisdagen och det stod massor av semlor i caféet. Jag sa: "men gud, man kanske ska ta sig en semla? det vore den första på mycket, mycket länge". en av mina kursare sa: "what?! Jag har redan ätit typ fem stycken!"
jag åt ingen semla. Men jag har också tänkt på den här hysterin...

Gunilla Sahlin sa...

Tack Agnetha!

Monica Hansen sa...

En dag i taget, heja dig!