torsdag 12 januari 2012

En sak i taget

Just nu är är det full rulle på alla cylindrar. Har fortfarande en riktigt skön känsla i magen efter helgens intensivkurs. När tempot höjs och känslan av att inte alltid hinna med kommer, hamnar jag i en mer utsatt situation än vanligt gällande mitt tillfrisknande. När jag var aktiv i mitt sockerberoende var lösningen socker. Jag försökte lugna ner mig med drogen. Det funkade ett tag, framför allt var det en flykt - genom att få hjärnan i skönt spinn kunde jag tänka på ett annat en liten stund. Men efter att Sug gjort sitt kom Ångest och tog över. Den svarta spiralen fortsatte när jag på allvar trodde att Sug hade rätt när han sa att allt skulle lösa sig om jag bara åt lite mer sötsaker. En sådan spiral kunde pågå i dagar, veckor. Sedan ett litet uppehåll - "aldrig mer" - för att sedan trilla ner i samma hål, som var djupare nästa gång.

Idag har jag verktyg som hjälper mig att hantera situationen utan att knarka. Gemenskap är en av de viktigaste. Att tänka bara för idag är ett annat värdefullt verktyg.

4 kommentarer:

Elinor sa...

Hej! jag såg dig på tv4 för ett tag sedan. jag trodde jag var ensam om detta. alla som känner mig förstår mig inte, de hånar mig. ända sedan jag var ett litet barn har jag varit sockerberoende. jag var 8 månader när jag kröp in på min storasysters rum och åt upp allt hennes godis. min mamma sa att när hon hittade mig så sög jag så ortoligt intensivt på en klubba som om att jag visste att jag var tvungen att passa på att få i mig så mycket socker som möjligt. jag har länge undrat varför jag alltig mådde så dåligt på söndagar. nu förstår jag att jag har haft abstinens efter lördagens godis. när jag flyttade hemifrån så eskalerade mitt beroende. helt plötsligt var det jag som bestämde vad jag skulle äta och så klart blev det socker, socker och mer socker. jag minns ett tillfälle där jag var så sötsugen att jag tog ett helt paket med musli och började plocka ut alla små bitar torkad frukt. de tog mig timmar att rensa ut dem. men jag vet att inte hade kunnat sluta då, jag behövde det. jag har tidigare provat lchf mat men bara tanken på att aldrig mer äta socker får mig att fundera på om jag alls vill leva. jag är aldrig lika lycklig som jag är då jag äter socker!

Gunilla Sahlin sa...

ELLINOR - tack för dina rader. Lyckan som följer av drogen är tydlig, det håller jag med om. Och att tänka "aldrig mer" är ingen bra strategi. Måttet på beroende kan mätas i kontrollförlust. Om drogen styr mig, är jag beroende. Drogen styrde mig konstant, alla vakna minuter, när jag var aktiv i min beroendesjukdom. Jag hade inget liv, allt handlade om drogen. Kickarna kunde vara sköna, men det var aldrig tillräckligt. Hjärnan krävde mer. Toleransnivån ökade. Till slut tappade jag kontrollen.

Idag har jag verktyg som hjälper mig att leva ett liv befriat från drogen. Fortfarande beroende, det är en kronisk sjukdom. Men den äger inte mig längre.

Hana_Caena sa...

Saknar dina inlägg, har nått hänt?

Kram!

Gunilla Sahlin sa...

HANA - blev pangförkyld och prioriterade fullkomlig ledighet. Men nu är jag tillbaks igen! Tack för omtanken. Kram