måndag 2 januari 2012

Ärliga Leif GW Persson

Dagen före nyårsafton var det dags för Leif GW Persson att vinterprata. De av er som missade - klicka här.

Jag skrev om Leif GW den 3 juli i år, efter hans inlägg i Expressen. Han berättade öppenhjärtligt om hur han bytt kosthållning. I sitt vinterprogram återkommer Professorn till maten, dryckerna, hur han äter och dricker för att döva. Det som i juli kändes som en ren kostförändring, verkar i vinterprogrammet, som för så många av oss, hänga samman med en personlighet som äter/dricker/agerar/ för att skapa en sinnesförändring. "Jag har det som ett sätt att få tyst i huvudet." säger Professorn, och fortsätter berätta att han ibland i smyg kan dricka upp barnbarnens julmust. Efter för många glas vin, för många nubbar och kalla pilsner.

Vi beroendepersoner ljuger, gömmer och smyger. Idag handlar hanteringen av min beroendesjukdom väldigt lite om själva kosten. Missförstå mig rätt - självklart är det viktigt att jag äter det som min hjärna mår bra av. Men om jag vänder på det - att lägga om kosten räcker föga för att hantera min beroendesjukdom. Det långsiktiga, bestående tillfrisknandet består i att dagligen arbeta med sunda verktyg. Fokus har flyttats från vikt och kost till hjärna och tillfrisknande från beroendesjukdomen.

Kommande dagar och veckor domineras lifestylemedia av viktfokus.
Även kvällspressen hänger på i hopp om ökade lösnummersförsäljning. "Så håller du ditt nyårslöfte" "Tappa 5 kg på 3 veckor" "Bli av med din ballongmage på 72 timmar" "Rensa kroppen på 3 dagar" "Så gick NN ner 19 kg".

Sensmoralen är - gå ner i vikt och bli lycklig. Men jag har testat och vet att det inte fungerar.
Den tredje delen i min bok "VITT BEGÄR - en personlig berättelse om sockerberoende" kallar jag "Vita knogars nykterhet". Jag hade tappat drygt 20 kg. Jag gjorde alla rätt. Jag borde vara lycklig, vital och nöjd. Men jag var fortfarande fast i mitt matfängelse. Jag "höll mig på mattan" så till vida att jag höll mig till den kosten som var bra för mig. Men jag hade inte påbörjat mitt tillfrisknande. Jag var väldigt nära att byta utlopp fast jag inte förstod det. Så när jag till slut öppnade dörren för tillfrisknande - kom livet tillbaka.

Vi behöver en diagnos. Vi behöver professionell behandling för vår kroniska hjärnsjukdom - vår beroendesjukdom. Jag är övertygad om att vi snart är där.

(Inatt passerade bloggen 150 000 besök. Tack till dig som hjälper mig att tillfriskna. Och tack till dig som fortsätter ditt eget tillfrisknande)

10 kommentarer:

Hana_Caena sa...

Dumma min mail, den hade lagt Bittens mail i skräpkorgen, vilken panik om det hade försvunnit innan jag ens sett det.

Sitter och funderar, det är mycket pengar, det e mycket problem med att få livet runtomkring att klaffa ifall jag ska åka nu i februari.
Mycket som talar emot resan, bland annan tanken; men det går så bra med maten nu, det är lättare, det är inte lika jobbigt!

Jo, men som du säger i det här inlägget, det är inte bara maten som är problemet, det är tankesättet.
Står med vita knogar jag också.
Och det orkar man inte jämt..

Hoppas på att få stöd från min omgivning i mitt beslut att åka till Bitten...

Gunilla Sahlin sa...

HANA_CAENA - håller tummarna för dig. Sök stöd där du får det. Stor kram!

Anonym sa...

Jag har läst att Leif GW äter massa mediciner och det kan ju ställa till det om man ska gå ner i vikt och sen tror han att fet mat är farligt och det underlättar ju inte heller.

Anonym sa...

Jag har gjort två stora viktresor i mitt liv den första under 1999 då jag tappade 65kg från mars-99 till maj/juni-00 och när jag väl var nere så var jag inte heller lycklig....vid det tillfället hade jag inte hört talas om matmissbruk och att det var en sjukdom jag led av.Jag intalade mej själv och omgivningen omkring mej intalade mej att nu när jag var smal kunde jag ju äta och det gjorde jag(Jag kunde ju inte inte hantera maten/sötsakerna) Jag gick upp och ner i vikt till hösten 2010 då jag startade min andra stora resa. Den har resulterat i 55kg ner men denna gång började jag jobba med vad som hände förra gången, varför kunde jag inte stanna nere i vikt???Har sedan i början av detta år insett grej på grej som jag ballar ur på och har haft vita knogar som ni skriver. Att jag skulle låta bli sötsaker var en självklarhet och det har gått jätte bra men jag ballade ur på mackor, ost, salta nötter mm mm Jag har börjat min själsliga resa nu med hjälp av oa och börjat inse att jag är totalt maktlös inför min sjukdom. Har skaffat en sponsor som hjälper mej med maten och jag är så tacksam för den mat jag får, min kropp får vad den behöver och den sinnesfrid jag känner är enorm när jag inte behöver tänka på vad, hur mycket, när jag ska äta, om jag kommer gå upp i vikt mm mm

Gunilla Sahlin sa...

ANONYM 1 - det kan ju påverka, absolut.

ANONYM 2 - tack för att du delar med dig. Vilka resor du gjort! Det låter som att du är på din livs viktigaste resa nu. Grattis till tillfrisknande och gemenskap i tolvstegsprogram Hejar på dig!

Anonym sa...

Annonym 2:
Ja Gunilla det är precis så jag känner, det här är min viktigaste resa och jag kommer att bli en helt annan person....den person jag vill vara :). Känns härligt att ha oa där det finns andra människor som är "lika".

Gunilla Sahlin sa...

ANONYM 2 - absolut. Stor kram!

Anna sa...

Jag har aldrig varit överviktig men var också innan fångad i tankarna att allt skulle bli perfekt om jag gick ner 5 kg. Jag skulle bli snygg, alla skulle gilla mig etc. Men, det funkade inte :)

Gunilla Sahlin sa...

ANNA - känner igen mig =)

Mats sa...

GW är en stor idol! :)