måndag 12 december 2011

Bokcirkel: Kapitel 2 del II

Kapiteldelens överskrift är - Andra stadiet: Livsstilen förändras.
Sidorna beskriver tydligt skillnaden mellan första och andra stadiet, hur individen i andra stadiet också förlorar kontrollen över beteendet. "Under det Första stadiet kunde individen fortfarande styra missbruket i så måtto att endast ett fåtal tillfällen av beteendemässig kontrollförlust kunde äga rum. Under det Andra stadiet blir dessa episoder allt vanligare, individen blir allt mer upptagen a objektet eller händelsen." Under andra stadiet börjar ett beteendemässigt beroende, individen blir beroende av själva personligheten. Det beteendemässiga engagemanget i missbruksprocessen har blivit total. Det är lite skrämmande att läsa. Inte för att jag tycker att Craig har fel, utan för att det blir så tydligt, svart på vitt. Jag vet ju i grunden av mig själv att han har rätt. Jag är ju en sådan individ.

Vidare beskrivs "Missbrukarens beteende" och en rad beteenden listas:
"- Personen i fråga börjar ljuga för andra, även när det skulle vara lättare att tala sanning
- Personen ifråga börjar skylla på andra, fullt medveten om att det inte är deras fel.
- Personen i fråga börjar ritualisera sitt beteende
(mer om det nedan)
- Personen i fråga börjar dra sig undan från andra.

Craig beskriver också den svarta cirkeln, den nedåtgående spiralen på ett väldigt tydligt sätt:
"Missbrukare måste få beteendet att verka vettigt inför sig själva, och de måste kunna förneka rädslan och smärtan som orsakas av deras olämpliga beteende. Det är nu som missbrukaren tar sin tillflykt till förnekande, förtryck, lögner, bortförklaringar och andra försvar för att klara av det som händer. Varje gång en missbrukare agerar ut och sedan bortförklarar det hela, fördjupar han/hon oavsiktligt sitt engagemang i missbruket. Varje gång en missbrukare agerar ut måste de emotionellt och mentalt dra sig tillbaka in i missbrukarpersonligheten för att få stöd för sitt handlande. Denna inåtgående rörelse gör att de blir alltmer isolerande och avskärmade ifrån världen runt omkring dem. De förlorar allt mer av sin mänsklighet. Detta skapar ensamhet och en längtan att söka kontakt, vilket inom dem ger ännu en signal om att agera ut."

Sen kommer ett passage om "Missbrukets ritualer" som är makalöst bra. Det är tydligt, rakt, naket och äkta. Det beskriver något som jag verkligen känner igen mig i. Craig skriver att det är under andra stadiet som missbrukarens beteende blir allt mer ritualiserat. Att vi missbrukare ritualiseras vårt beteende för den trygghet vi finner i det förutsägbara. Precis som vi det att vi ska sjunga "Ja må du leva" på ett födelsedagskalas, vet vi att vi kan döva vårt tillstånd med vår drog. När vi möter kris och stress springer vi till den trygghet vi finner i våra ritualer, när vi är aktiva i beroendet. Varför? För när vi är engagerade i en ritual är konflikten för stunden över. Det ger en känsla av befrielse, även om den är falsk. "Hon kände ett lugn i det ögonblicket, för den inre konflikten hade upphört. Hon hade kapitulerat inför sitt missbruk." Det ligger en frid i kapitulationen, men det är en negativ kapitulation.

"Missbruket är en negativ form av dyrkan, en tillbedjande handling genom förbindelsen med ens negativa sida - Missbrukaren - på bekostnad av Jaget. (...) Varje gång missbrukaren är engagerad i en missbruksritual får objektet eller händelsen större makt. Missbrukare är fanatiker när det gäller ritualer. "(...)


Det handlar för oss om att utveckla sunda ritualer. "Om du är en tillfrisknande slösare och det var på fredagskvällar som du vanligen agerade ut på ditt rituella sätt, måste du försäkra dig om att du har pålitliga vänner omkring dig på fredagskvällarna under den närmaste tiden." (osv.) "Sunda ritualer binder oss till varandra, till familjen eller vännerna, till användbara andliga principer eller till en gemenskap som grundar sig i att hjälpa varandra."

Här efter kommer stycken om personlighetsförändringen som sker. Om att den missbrukande individen blir allt mer inåtvänd, hur det blir starten på missbrukarens "problem med andra människor". "En missbrukarpersonlighet är mycket självgod och självupptagen.(...) Människor är betydelselösa såvida de inte kan utnyttjas för att förstärka missbruket.

Det kommer också stycken om "etikettering" som är väldigt bra och talande. Om hur omgivningen börjar sätta etiketter på den missbrukande individen för att försöka förstå dennes ändrade beteende. "Han är en slashas. - Han äter för mycket. - Hon är så oansvarig. - Han bara köper, köper och köper! - Hon jobbar jämt! - Han dricker verkligen för mycket." (etc)
Craig skriver att när etiketteringsprocessen börjar är det ett tecken på att sjukdomen kommit fram till den punkt då familj och vänner har upptäckt den och måste skydda sig själva mot missbrukarpersonligheten. Fara och färde! Etiketteringen är ett försök från familjens sida att kontrollera det som händer. Men det går inte. Det som istället händer längst med vägen är att det finns en hög risk att familjen blir beroende av missbrukarpersonligheten. Att människor börjar se vilken utmärkt syndabock en individ som har ett missbruk kan vara. Det går inte att kontrollera som anhörig, lika lite som det går att kontrollera som beroendesjuk. När personen ifråga börjar agera som sitt eget Jag, inte som Missbrukaren, skäms familjemedlemmarna för att ha distanserat sig. De bestämmer sig för att försöka en gång till, bara för att känna sig svikna ännu en gång.

Slutligen kommer tre stycken om att sakna kontroll, energislöseri och andlig tomhet. Craig delar med sig av sin definition av andlighet: Att höra ihop med världen omkring sig på ett meningsfullt sätt.

Vad säger du som läst om del II i kapitel 2?

6 kommentarer:

Anna sa...

Jag har inte läst boken men det jag läser här att missbrukaren skyller ifrån sig fastän hon vet att det inte är rätt, vet jag inte om jag håller med, för jag tycker mest att jag skyller ifrån mig utan att fatta att det är jag som "gör fel" och det är det som är så läskigt.

Gunilla Sahlin sa...

ANNA - tack för ditt inlägg. Mitt tips är verkligen att du köper och läser boken. Craig beskriver Jaget och Missbrukaren, nästan som en dubbelnatur, och när Jaget får stå tillbaka för Missbrukaren, känner jag igen mig i det du beskriver. Jag fattade inte heller alltid att det var jag som gjorde fel, när jag var aktiv. (vet inte om du är/var abstinent under den tiden du hänvisar till). Kram G

Anette sa...

Jag blir helt uppslukad av boken, så bra!
Missbrukar löften, kom till mig med din smärta, jag kan ge dig lindring. Eller Jag ska lära dig något som gör att du inte får problem.
"Jag har gått på allt, ju mer jag läser, så får jag en känsla av ha två peroner i samma kropp."
Missbrukarens ritualer är totalt motsatta jagets åsikter "man kanske ska leka tvärtom lekar med sig själv för att se vad som händer"
Att utvecka sunda ritualer:
Sunda Bra relationer
Misbrukaren Försör relationer.
Sund Tycker om livet
Missbrukaren Söker döden
"Jag lär mig så mycket, lättare sagt en gjort att ta tag i det, men när man får det berättat för sig så här så får man energi att börja lyssna innåt på mitt Jag."
Energislösaren
Jakten på kontroll på objekt och händelser. Förlust av kontroll en oerhörd och psykisk stress.
"Jag ser mitt mönster i detta, jag har bara blivit tröttare och tröttare, allt blir som att bestiga ett berg"
Andlig tomhet
Känslan av att veta vem man är och vilken betydelse man har, upplöses allt mer.
"Vem är jag, jag vet faktiskt inte. Men har bestämt mig för att ta reda på det. Läskigt men också spännande. Lite sorgset"
Det här är så spännande att gå in i en bok så här det har jag aldrig gjort. Ser fram emotfortsättningen

Annie sa...

Jag tycker också boken är bra men jag har ibland lite svårt att ta till mig den, jag blir trött och känner motstånd när jag läser - för att jag känner igen mig såklart. För att det här handlar om mig och samtidigt som jag vill ha mer kunskap är det också jobbigt att känna igen sig och erkänna det för sig själv. Men jag uppskattar det mycket också även om det är jobbigt - känner att det här hjälper mig att skala löken och kapitulera mer inför sjukdomen.

Anette - jag har också gått på allt. Alla förföriska löften som missbrukslogiken viskat till mig och det ledde mig till isolering och skeva relationer.

Jag känner igen mig extremt mycket i detta kapitel - i beskrivningen av kontrollförlusten bland annat. Minns hur jag som yngre såg på film med mina kompisar med en godisskål på bordet och hur min uppmärksamhet var riktad mer mot godiset än filmen - hur ofta kan jag sträcka mig och ta en bit utan att det märks? Jag försökte ibland klocka mig och ta en bit var femte minut för att mina kompisar inte skulle tycka att jag tog för mycket.Men det klarade jag sällan och så skämdes jag över det också...Och mådde dåligt och tyckte synd om mig själv och tröståt på de känslorna också. Kontrollförlusten drev min självkänsla i bott och ökade mina skamkänslor.

Energislöseri - ja, verkligen! Craig skriver att missbruk förbrukar mycket emotionell och psykisk energi och jag kan bara instämma till 100%. När jag försökt dölja saker, mitt beroende eller något annat som jag förnekar och som inte får finnas eller framför allt synas går det åt så otroligt mycket energi för att allt ska verka som "vanligt". Jag tycker likheten med badbollen beskriver det bra - det är som att jag försökte trycka ned en badboll under vattenytan och sen ovanför ytan låtsas(både för mig själv och andra) som om den inte fanns. Det tog naturligtvis otroligt mycket energi. Så skönt att få släppa upp bollen och äntligen slappna av.

Hoppas ni haft en bra luciadag och inte frestats för mycket av pepparkakor och annat. Ser fram emot fortsättningen! Kram Annie

Smith sa...

Hej!
Jag känner som Annie lite motstånd mot kapitel två. Säkert eftersom jag känner igen väldigt mycket från mitt eget liv som jag inte tycker om (hur jag relaterar till andra), men som jag tidigare inte kopplat ihop med sockret.

Jag pendlar mellan att tro på det Nakken skriver och att misstro att mina känslor av ensamhet härstammar från mitt beroende. Det skulle väl kunna vara även omvänt, att min sociala osäkerhet kan vara en orsak till mitt sockerberoende, eller?

Emellanåt blir jag väldigt fylld av hopp: om det förhåller sig som Nakken beskriver och så mycket av det jag är missnöjd med i mitt liv hänger ihop med mitt förhållningssätt till sockret borde det ju gå att förändra! Det är väl i och för sig även din resa, Gunilla, ett bevis för!

Gunilla Sahlin sa...

ANETTE - jepp, jag håller med om känslan av två personer i samma kropp. Också känslan av att inte veta vem jag är. Sedan jag aktivt påbörjade mitt tillfrisknande, upplever jag att jag hittat min identitet. Jag har fått form på mitt Jag. Jag kan förstå vad du menar med att det är sorgset, men tänk vad fantastiskt att du är på väg ut ur ovissheten!
ANNIE - jag har också suttit i den TV-soffan med kompisarna, spot on! Energidelen är slående, verkligen. Så skönt att slippa.
SMITH - känslan av motstånd tror jag är en del av Missbrukarpersonligheten som inte vill släppa greppet om dig. Hon vet att hon snart måste ge upp, men gör allt hon kan för att klamra sig fast. Sockerberoende är en somatopsykisk sjukdom, alltså ett fysisk tillstånd som kan ta psykiska uttryck. Den är inte psykosomatisk, alltså ett psykiskt tillstånd som tar sig fysiska uttryck.
Det GÅR, absolut. Ingen är förlorad. Nyckeln är gemenskap.

kramar till er allihop.