lördag 31 december 2011

Bloggjouren: Mellan fackeltåg och trerätters

Det årliga klassiska fackeltåget mellan Trosa hamnbassäng och Trosa Stads kyrka avgick ett par minuter i fem. Trots avsaknaden av snö gjorde minusgraderna luften krispig och marken lätt skiftande i vitt, när frosten gnistrade mot facklornas sken. Nyårsstämning. Promenaden mellan de två punkterna ger utrymme för samtal och funderingar. Summering. Några otåliga som redan börjat skjuta raketer. Andra som använder rislampor istället. Nyårsstämning. Trosa är en idyll året om och inte minst på nyårsafton.

Strax dags för middag. Det blir moules till förrätt, och baconinlindad svensk oxfilé med bland annat sparris till varmrätt. Desserten som kommer att få pyrotekniska inslag består av osockrade blåbär, grädde, ren vanilj, kanel och nötter.

För min del har det gått alldeles utmärkt idag. Antagligen på grund av att jag är på hemmaplan och har varit förberedd på de olika måltiderna.

Jag ser fram emot året som kommer. Det blir inga nyårslöften i år heller. 1 januari börjar som alla andra dagar. Med ett nytt löfte för en ny dag. Bara för idag väljer jag att fortsätta tillfriskna.

Gott slut och Gott Nytt 2012!

Bloggjouren: årets sista dag

Gnistrande, strålande sol. Minusgrader. Tunt istäcke på fjärden. Årets sista dag. Vi ska fira hemma tillsammans med två underbara människor, svåger och svägerska. Det blir Moules, hummer, färska räkor, bland annat. Nyårsmat gör sig väldigt bra utan kolhydrater. Skaldjur och kötträtter om man så vill - inga problem.

Hur är det med alkohol då? undrar många. Eftersom alkohol är ett av flera utlopp i beroendesjukdomen är det många sockerberoende som helt avstår alkohol. Alkohol tenderar också trigga sötsug, vilket i sig är en anledning till att hålla sig ifrån. Jag skålar i Ramlösa eller Loka vid tolvslaget, och det går hur bra som helst.

Bloggjouren är åter öppen - för dig som behöver. Nyårsafton kanske inte är lika laddad som dagarna kring jul, men för många är det en stor utmaning. Bortbjuden. Att våga berätta om sin avvikande kost, att våga stå för sitt sockerberoende. Jag har aldrig hittills ångrat att jag varit ärlig när jag blivit bortbjuden. Att blunda och hoppas på det bästa är sällan eller aldrig en bra lösning. Att hamna framför matbordet fullt med läckerheter som inte är kompatibla med min beroendesjukdom. Och att falla för frestelsen att äta, eftersom jag inte vill stöta mig med värdinnan. Då är det för sent. Missbrukarpersonligheten i mig kommer aldrig att tillåta mig att avstå. Jag måste äta och jag äter. Och jag trillar dit.

Så till dig som är bortbjuden ikväll men som ännu inte berättat om ditt problem med kolhydrater - lyft på luren! För din egen skull. För att du tar dig själv på allvar. Så att din omgivning också kan göra det.

Under nyårsafton går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt större än vanligt.

fredag 30 december 2011

Bokcirkeln: Kapitel 4

Näst sista kapitlet i boken "Jaget och Missbrukaren - hur en missbrukarpersonlighet uppstår, hur ett tillfrisknande kan äga rum" av Craig Nakken heter "Familj och missbruk".

Craig skriver "Jag vill påminna läsaren om att jag i den här delen av boken inte beskriver orsaker till missbruk. Jag har försökt beskriva de familjetyper där familjemedlemmar verkar ha en högre missbruksfrekvens." Och det är viktigt att ha med sig vid läsning av kapitlet.

Nakken beskriver i början familjen likt en miljö. En förorenad miljö kan påverka en person som har problem med andningen exempelvis. Nivån av föroreningar kan göra en person mera mottaglig för sjukdomar. Att leva i ett område med extremt höga halter av föroreningar ökar risken för att utveckla sjukdom i andningsorganen. Risken ökar ju längre tid du lever i en förorenad miljö. På samma sätt är familjens och samhällets inflytande. "Vårt samhälle värnar om vissa attityder, värderingar, åsikter och beteenden, vilka kan driva en person med missbrukstendenser till missbruk. Samma sak gäller familjen. Det finns vissa "förorenade" attityder, värderingar, åsikter och beteenden som en del familjer hänger sig åt, och som kommer att driva dess medlemmar till missbruk eller medberoende."

Sedan beskriver Nakken olika förorenade familjesituationer:
- Att ha föräldrar som lider av missbruk
- Känslomässig instabilitet
- Att växa upp med övergrepp
- Att växa upp i en försumlig familj
- Familjer med skamkänslor
- Inkonsekventa familjer
- Dödsfall inom familjen

Att ha föräldrar som lider av missbruk
"Om du har vuxit upp i en familj fär ena föräldern var missbrukare, finns en viss sannolikhet att du kommer att utveckla ett missbruk själv. Om båda dina föräldrar var missbrukare ökar risken avsevärt."
Nakken beskriver också förhållandet mellan missbrukaren och den medberoende. "De har båda blivit beroende av en illusion. Missbrukare är beroende av illusionen att de kan fly från familjens smärta genom ett objekt eller en händelse; medberoende tror på illusionen att de kan avlägsna smärtan om de kan förmå missbrukaren att sluta med sitt utagerande. Det finns också en risk att båda parter så småningom blir beroende av varandra. När barn från en sådan familj står i begrepp att bilda egen familj, är det vanligt att de hamnar i en likadan situation. En medberoende gifter sig med en missbrukare. En missbrukare gifter sig med en medberoende."

Känslomässig instabilitet
"På morgonen kan allt vara underbart, medan kvällen förmörkas av en stark förtvivlan. Eller också kan det vara stunder av så mycket kärlek att den nästan kväver familjemedlemmarna, när föräldrarna försöker gottgöra sitt beteende från föregående kväll." "Barn som kommer från missbrukarfamiljer indrar ovta var de står i förhållande till andra. (...) De kan bli beroende av andra objekt eller händelser än de som der as missbrukande föräldrar var beroende av, därför att de kommer att göra allt för att inte bli lika sina föräldrar. Barnet till en alkoholist dricker inte utan utvecklar istället ett matmissbruk" (exempelvis)

"Här är du, omgiven av vansinne, och dessutom får du lära dig att ljuga och säga att problemet inte existerar. Att ljuga är att öppet förneka verkligheten. Du frågar: "Varför är pappa så arg och skriker på oss?" Man säger till dig: "Pappa har haft en besvärlig dag på jobbet." Sanningen är att pappa är full. Snart säger några vänner: "Det måste vara svårt för dig när din pappa är på det där viset." Du avvärjer deras oro och berättar för dem hur pappa vantrivs på arbetet och att om han bara kunde få ett annat arbete så skulle allt bli som vanligt."

Att växa upp med övergrepp
"Alla barn som växer upp i ett missbrukssystem växer upp med övergrepp. Missbruk är en form av övergrepp på barn, eftersom det hämmar dem i deras utveckling. Missbrukarens behov kommer före barnets utvecklingsbehov."
Nakken fortsätter att beskriva hur personligheten hos barn som utsätts för övergrepp påverkas och hur utvecklingen rubbas. "Din mänsklighet förnekas". "Du får lära dig att ditt Jag inte räknas. med tiden kommer du att utveckla svag självkänsla och dåligt självförtroende."

"Missbruk innebär störning i impulskontrollen." (...) "När du ser dina föräldrar slå, skrika, eller sexuellt förgripa sig på andra för att hantera sin egen emotionella stress, lär du dig att vara odisciplinerad vad gäller dina egna emotionella impulser. Du lär dig att vara reaktiv; du går igenom livet inte med en känsla av stabilitet utan en känsla av att vänta på att något ska hända som du kan reagera på. " (...) "Vi utvecklar tillit inom våra familjer - om du växer upp i en familj där du upplever den största faran i hemmet, vart ska du då utveckla tillit?"

Att växa upp i en försumlig familj
"Missbrukaren ger ofta ett intryck av självsäkerhet och kaxighet. Den som växer upp i ett försumligt hem är mycket mottaglig för dessa falska känslor, och blir väldigt deprimerad så snart utagerandet är över och passiviteten återkommer."

Familjer med skamkänslor
"Det finns familjer med ogillande miner och där man får genomlida långa dagar av absolut tystnad på grund av olämpligt beteende. (...) Det finns familjer där barnen aldrig känner sig trygga. (...) En viktig biprodukt till missbruk är skam, en annan biprodukt är att inte ta ansvar för ens handlande och attityder. (...) Familjemedlemmarna får lära sig att inte bli sårbara eftersom sårbarheten öppnar för angrepp. (...) Människor som uppfostras i den här sortens familj vill sitta med ryggen mot väggen på en restaurang - bara då känner de sig helt säkra. (...) Barn i familjer med skamkänslor tror ofta att de är dåliga människor och att de är ansvariga för sina föräldrars olycka.

Inkonsekventa familjer
"Barn behöver stabilitet i sina liv. I känslomässigt inkonsekventa familjer berövas barnen möjligheten till en stabil relation. (...) Inkonsekventa föräldrar säger ofta till sina barn att deras beteende är normalt och att resten av världen är galen."

Vad tycker du som läst kapitel 4?

Våga vägra nyårslöften

Det blir inga nyårslöften för min del i år heller. Av den enkla anledningen att lova mig själv någon form av förändring som ska vara ett helt år, eller i alla fall en lång period är omöjligt för mig, och för många andra tror jag. Istället är det en dag i taget som gäller. Bara för idag ska jag äta sådan mat som är bra för mig. Bara för idag ska jag ta mitt beroende på allvar och inte ge efter för manipulativa tankar som kommer. Bara för idag ska jag vara tacksam över att få leva i en del av världen som är skonad från krig, svält, naturkatastrofer, jordbävningar och svåra konflikter.

Att säga - jag ska aldrig mer i hela mitt liv äta en glass - är för stort löfte för mig. Men idag. Idag väljer jag att inte göra det. Och så tar jag ett steg i taget, en dag i taget. Det fungerar. Löftet är nytt varje morgon. Eller så ofta som det behövs.

Önskar oss alla en skön fredag.

torsdag 29 december 2011

Mellandagar

Relativt lugna dagar hemifrån. Superskönt. Tid för reflektion och eftertanke. Ett helt år har snart gått. Vi tittade på Rapports årskrönika igår och det har verkligen hänt mycket i år. Fokus hamnar tyvärr oftast på tragedierna, på katastroferna och på krigen. Det är viktigt att de lyfts fram, att de inte glöms bort. Men vi behöver också komma ihåg allt som varit bra. Alla vardagsmirakler och ljusa stunder som 2011 förde med sig.

För min del är 2011 en milstolpe. Jag är så stolt och glad över att boken "VITT BEGÄR - en personlig berättelse om sockerberoende" fick komma ut. Jag kommer alltid att vara evigt tacksam till Pickabook förlag med Bertil och Kerstin i spetsen som vågade satsa på boken. Sedan den kom ut för drygt två månader sedan har fler än 600 personer hört av sig. Som tackat mig för att jag vågar berätta. Som trott att de är ensamma. Men ingen är ensam. Ingen behöver bära skammen ensam.

Boken har fått mer uppmärksamhet i media än jag någonsin kunnat drömma om. Senast i TV4s Kvällsöppet och reprisen av min medverkan hos Malou den 23 december. Jag antar att redaktören tyckte att det var ett bra ämne att ta upp, så där dagen före julafton.

Resan har bara börjat. Allmänhetens kännedom om kolhydrater och dess påverkan är fortfarande katastrofalt undermålig, men det blir bättre och bättre hela tiden. Svenska Dagbladet hade en tredagars artikelserie och socker under hösten. New York Time Magazine skrev "Sugar is toxic" på omslaget och lät hela magasinet handla om socker och dess påverkan. Bland mycket, mycket annat. 2011 har varit ett år av uppvaknande. Jag ser med spänning fram emot att få vara med och fortsätta utveckla det under 2012. För min del börjar året så bra det kan. Jag ska få vara med som Bitten Jonssons bisittare på nästa intensivkurs för sockerberoende personer på VALET i Göteborg 5-8 januari. Jag ser verkligen fram emot det! Det finns inget bättre sätt att påbörja ett nytt år än genom fortsatt tillfrisknande.

Önskar oss alla en god fortsättning i sinnesro, och för de av oss som behöver - i tillfrisknande.

Intervju hos Malou
Gunilla%20Sahlin%20och%20Charlotte%20Erlanson%20Albertson%20om%20sockerberoende

Kvällsöppet
Kv%C3%A4lls%C3%B6ppet%20del%2010

onsdag 28 december 2011

Köp boken om forskningsfusket

Viktig bok som beskriver hur forskning går till och vilka intressen som ligger bakom.

Röster om boken:
"En väldokumenterad och spännande bok, som har mycket att ge, både för den som kan en hel del, och den som inte är så insatt." - Hans Sternlycke, Miljömagasinet

"[...] ämnet är högaktuellt, viktigt och den kompromisslösa stilen är riktigt underhållande." - Ola Wihlke, LO-tidningen Kultur

"Ralf Sundberg, läkare och oberoende forskare, har med denna bok skrivit folkhälsans Tyst vår." - Thomas Arvidsson, BTJ-häftet


Köp den här.
(Vitt Begär har inga ekonomiska intressen i boken)


Ralf Sundberg är docent och privatpraktiserande kirurg vid Slottsstadens läkarhus i Malmö. Han har en internationellt välrenommerad forskarkarriär inom transplantationskirurgi bakom sig, ett område som på cellnivå har mycket med problematiken med diabetes och hjärt- och kärlsjukdom att göra. är docent och privatpraktiserande kirurg vid Slottsstadens läkarhus i Malmö.

tisdag 27 december 2011

Tips från Sugar Chock Blog

Så här i jul- och nyårstider skickar Connie Bennett tips till hennes bloggläsare.
F R E E - fyra tips "to be FREE this holliday season".

Läs här.

måndag 26 december 2011

Bloggjouren stänger: Bra artikel i Aftonbladet

Efter 16 inlägg, 47 kommentarer och 2935 besök (hittills) stänger Bloggjouren för den här gången. Vi har pratat om förberedelser, käftsmällar, sjukdomens manipula sida, friskfaktorer, tolvstegsprogram och tillfrisknande.

Jag vill avsluta med att lyfta Karin Ahlborgs artikel i Aftonbladet där hon tar upp docent Ralf Sundbergs bok "Forskningsfusket! Så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin". Rubriken på artikeln är "Vi matas med feta faktafel" (Plus krävs för att läsa) och Karin belyser det som allt för få redan känner till - att dagens kostråd som går ut på att fett är farligt - bygger på rena falsarium. Jag ser med spänning fram emot att läsa Ralfs bok.

Kontentan i artikeln är att det finns en urstark livsmedels- och läkemedelsindustri som bekostar största delen av forskningen på området. Självklart vill inte Pfizer att deras storsäljande statin (medicin mot höga kolesterolvärden, som sänker blodfetter) Lipitor ska bli mindre länsam (idag säljer Pfizer Lipitor för osannolika 90 miljarder per år).

"Steg för steg har gränsen för vad som ska betraktas som normalt kolesterolvärde sänkts så att 70 % av befolkningen mellan 30 och 50 år och 95 % av alla över 50 år är potentiella köpare av statiner..." skriver Karin.

Det är självklart osannolikt att 70 - 95 % av befolkningen skulle gå runt och vara(på sikt) dödligt sjuka. Tack Karin för att du lyfter frågan!

Imorgon återgår vittbegar.se till normal verksamhet igen. Det betyder ca ett inlägg om dagen. Men du som behöver har alltid möjlighet att lämna en kommentar med en fråga, eller en vädjan som stöd. Vi är många som hänger här regelbundet, och vill gärna vara ett stöd för varandra. Varmt välkommen att fortsätta dela gemenskapen.

Bloggjouren öppnar igen till nyårsafton - kanske redan den 30/12. Det beror på behovet.
Ta hand om dig. Kramar/ Gunilla

Under julen har inläggen gått under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen har varit öppen för alla som behövt extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc varit betydligt kraftigare än vanligt. Nästa Bloggjour öppnar till Nyår.

Bloggjouren: redan Annandag

Jag är glad över att vi hann hem innan stormen Dagmar slog till. Läste precis att tågtrafiken som stått stilla sedan 20.00 igår inte kommer igång förrän tidigast 18.00 ikväll. Kan tänka mig att det är kaos för alla som ska ta sig hem efter julfirandet - Annandagen är ju den stora resardagen. Trafikverket varnar dessutom all biltrafik från Örebro och norrut - sätt dig inte i bilen om du inte absolut måste. Strömlöst i stora delar av Stockholm.

Vi satt inne igår kväll och hörde Dagmar vina runt knuten, och tittade på Gudfadern III. Vilken film. Vilken triologi. Al Pacino är fantastisk. Andy Garcia och Diane Keaton också. Ett mästerverk som Francis Ford Coppola verkligen lyckats med.

Så här i eftersvallet av julafton kan det infinna sig en känsla av att "äta undan". Viktigt att äta upp rester och ta vara på det som blev över. Tidigare, innan jag lade om kosten, när jag tryckte i mig så mycket kolhydrater jag kunde - jämt, var dagarna efter julafton makalösa. Det var legitimt att äta och äta och äta. Mat och godis, att värma överblivna sockrade risgrynsgröten och sockra en gång till.

Mitt starka tips till dig - gå inte på det.
Det är ingen skillnad på Annandagen än på onsdagen den 11 november eller måndagen den 4 mars. Matmässigt som sockerberoende behöver jag hantera varje dag, varje måltid, med hänsyn tagen till min beroedesjukdom. Jag behöver planera mina måltider och kan inte lita på slumpen. "De har nog något jag kan äta" dit du ska. Det är inte att ta dig själv och din beroendesjukdom på allvar. Och om du inte gör det - varför skulle din omgivning göra det?

Påminner om risken för käftsmällar så här dagarna efter.

Under julen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

söndag 25 december 2011

Bloggjouren: Bokcirkeln fortsätter, kapitel 3

Så här på juldagen kommer nästa del i Bokcirkeln.

Just nu läser vi Craig Nakkens: Jaget och Misbrukaren - Hur en missbrukarpersonlighet uppstår, hur ett tillfrisknande kan äga rum.

Vi har kommit fram till det tredje kapitlet som heter "Samhälle och Missbruk".
Nakkens reflektioner och kopplingar mellan vårt västerländska samhälle och missbrukets utbredande är knivskarpt, jag blir tydligt berörd.

Följande punkter sammanfattar Nakkens resonemang:
- Jakten efter att vara bäst
- Att leva för resultat
- Vi förväntas att ha kontroll
- Vår tro på perfektion
- Bristen på äkta relationer
- Att samla så många värdefulla objekt som möjligt
- Vi lever i ett engångssamhälle
- Vi värderar omåttlighet
Ovanstående värderingar kan alla kopplas till missbruksvärderingar. Det är skrämmande rak läsning.

Det gäller att bli bättre, att bli bäst. Det räknas inte att komma tvåa. Fokus ligger på prestation i jämförelse med andra, istället för att värdesätta vår egen förbättring i förhållande till oss själva.

Samhället är besatta av resultat och effekt. Missbrukaren är effekt-fixerad. "Det sätt som vi som samhälle uppnår våra mål på är viktigt, för det är i den processen som han eller hon kommer att finna värderingar, åsikter och ande. Följaktligen är det hur vi handlar, inte vad vi presterar, som kommer att avgöra om vi är tillfredsställda och har fungerande relationer."
Läs sista meningen en gång till. Det är en väldigt bra mening.

"Vi förväntas i varje stund ha kontroll. Någon definierade någon gång missbrukaren som en person som hellre vill ha kontroll än vara lycklig." Jag känner verkligen igen mig i det.

Resonemanget kring synen på äldre är krasst och helt sant. Men det är jobbigt att läsa. "De har iaktagit världen och hur deras kroppar åldras; många har lärt sig att kontroll är en illusion."
"Att tro på absolut kontroll är att tro på och jaga en illusion"
.

"Smärtan är en huvudbeståndsdel i missbrukarprocessen. I missbruket ligger en förförisk illusion om att man kan ha full kontroll. Människor som lider av missbruk har problem med sin liv och känner smärta; precis som alla andra vill de ha lindring. Alltså agerar de ut, upplever en sinnesförändring och får en känsla av att ha kontroll och att deras problem blivit lösta. För stunden har allt blivit bättre. Men ingenting kunde vara längre från sanningen. Som samhälle uppmuntrar vi jagandet efter absolut kontroll varje gång vi säger till våra medborgare att de måste nå högsta placeringen."

Avsnittet kring perfektion belyser problemet från flera intressanta och tydliga perspektiv.
Objektsynen och hanteringen av varandra som vore vi engångsartiklar beskriver och förklarar också hur missbrukarpersonligheten kan få bränsle att fortsätta sin destruktiva utveckling.

Kapitlet avslutar med att beröra omåttlighet. "Om en är bra, är två bättre. (...) Överdrift blir en statussymbol i vårt samhälle. (...) ..missbrukaren försöker alltid att skaffa sig så mycket som möjligt och har en fruktansvärd rädsla för att något ska ta slut. Det är i själva verket en rädsla för övergivenhet."

"Det finns många likheter mellan missbruksprocessen och vad samhället för närvarande står för".

Vad tycker du som läst?

Under julen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

Bloggjouren: En bit i taget

För en del av oss har det gått bra så här långt, för andra har det varit en pågående tuff utmaning, vi snubblar, vi faller men vi reser oss upp igen. Det handlar inte om att vi "trillar dit" utan vad vi gör av det.

Viktiga verktyg är gemenskap och friskfaktorer som promenader, pyssel, sällskapsspel, läsa en bok, lyssna på bra musik lösa korsord - sysselsättning som får oss att fokusera på något annat än maten, sockret, alkoholen, eller vad det nu är som drar igång vår beroendeperson.

Att ärligt berätta för vår omgivning är ett grundläggande steg. Om jag inte tar mig själv på allvar, hur ska någon annan kunna göra det?

Skickar med en bra pepplåt dessa dagar - Shake it off (som hon sjunger i texten, även om låten heter Shake it out=).

Vad har varit tuffast för dig hittills? Hur löste du det (om du nu löste det)?



Under julen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

Bloggjouren: Dagen efter

Strax sätter vi oss i bilen och plöjer 45 mil tillbaka till Sörmland. Vi har precis fått i oss en stadig frukost, jättegott.

För min del gick gårdagen bra. Jag kunde reflektera över tankar och minnen som trängde sig fram, men det blev aldrig laddat. Jätteskönt.

Oavsett om det gick bra eller dåligt för dig igår, vill jag påminna om inlägget som jag postade innan jag somnade - idag kommer käftsmällar både för dig som klarade dig igår och för dig som inte gjorde det.

Nu kl 09.30 har FAA (Anonyma Matmissbrukare) ett telefonmöte. Ett starkt tips för dig som känner att du behöver stöd och gemenskap. Mer info här.

Bloggjouren har öppet både idag och imorgon. Välkommen att fortsätta dela med dig av dina tankar och erfarenheter så mycket som du vill.

Under julen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

lördag 24 december 2011

Bloggjouren: Viktigt tips inför juldagen

Kom att tänka på det genom en av kommentarerna här ikväll - till dig som klarat av julen utan kolhydrater/begränsat med kolhydrater, och som känner dig nöjd och stolt med hur det gått:

Var beredd på att det kan komma käftsmällar när du börjar slappna av. Inte sällan trillar vi dit efter att vi upplevt att vi gått i mål. Superviktigt. Så imorgon, när du börjar andas ut och livet sakta ska återgå till det normala (imorgon, på annandagen eller den 27/12 eller när det nu är), var extra försiktig och vaksam på hur dina tankar går. Sug kan uppstå starkt, och du behöver ta i tu med det direkt när det dyker upp. Avslöja det. Använd gemenskap som verktyg. Berätta för din omgivning. Avslöja dina skadliga tankar och tillintetgör dem.

Hela vägen, varje dag.

Bloggjouren: Godnatt

Det har varit en trevlig dag och kväll, och det känns att jag körde bil i 6 timmar igår, ögonen är tunga. Vi gör en hyfsat tidig kväll eftersom det bär av i bil tillbaks till Sörmland imorgon efter frukost igen.

Det har gått bra idag. Jag är väldigt glad över det. Gamla minnen och vanor har gjort sig påminda men jag har inte trillat dit, långt ifrån. Det är många som hört av sig, både via kommentarer, men också på mail. Du är inte ensam där ute, vart du än är. Du behöver inte gå igenom dina utmaningar själv, det finns stöd och hjälp att få.

Har du trillat dit idag? I så fall, imorgon är en ny dag. Vi faller sju gånger och reser oss upp en åttonde. Det handlar inte om att vi trillar dit, det handlar om vad vi gör av det. Du är inget offer. Det är inte synd om dig. Det finns ingen anledning till att fortsätta knarka bara för att du börjat, det är den uslaste av ursäkter. Res dig. Skaka dammet av axlarna och ta nya tag. Du är värd det. Din hjärna är värd det. Din kropp är värd det.

Imorgon fortsätter Bloggjouren. Varmt välkommen att fortsätta vara med.

Under julen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

Bloggjouren: Dessert

Efter sedvanligt julbord är det nu dessert. Medan övriga äter äggost (bohuslänsk lokal söt delikatess) och ris a la Malta med saftsås, äter jag och maken kesogröt med bär och kanel. Det var helt ok, men jag fick inte till konstistensen alls. Den blev lite för rinnig. Får provlaga hemma vid tillfälle för att hitta rätt.

Jag är så glad över att familjen respekterar min kosthållning. Det är inte särskilt mycket sött framme alls, och jag visas den största omtanke. Den här julen är hittills den mest smärtfria sedan jag lade om kosten 2005, jag är så glad över det. Men samtidigt påminns jag om att fighten inte sker utanför mig, utan inuti mig. Tankar, gamla vanor och dofter. Jag vet ju hur jag så många gånger förr rotat i skafferiet hos pappa och tagit för mig. Även om min omgivning denna julen respekterar mig finns det röster i huvudet som påminner om hur enkelt det är. När ingen ser. När jag är ensam i köket. Jag var tidigare en mästare på att gömma och att äta fort. Gå ner till frysen i källaren och äta upp tre glassar i stöten.

Idag är det annorlunda. Tankarna och minnena från förr finns kvar, men de bleknar. För varje dag jag fortsätter att välja att tillfriskna, tappar minnena i kraft. Nya minnen byggs, nya kopplingar i mitt belöningscentrum. Det är häftigt.

Men jag har aldrig råd att slå mig för bröstet. Jag kommer inte att bli botad. Sjukdomen är kronisk och jag behöver fortsätta att vandra med den varje dag. En dag i taget. I en livsviktig gemenskap.

Under julen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

Bloggjouren: Kalle avklarad, snart kommer tomten

3,2 miljoner såg Kalle och hans vänner förra året, undra om det blev rekord i år? Jag älskar Lejonkungen, måste ses om =) Snart är det dags för tomten och julklappar, sedan Karl-Bertil Jonssons jul. Därefter blir det julmat hela kvällen. So far so good.

De allra flesta dagarna har jag inget behov av att småäta, känner inget sug efter det. Men på jul är det lite annorlunda. Jag scannar av köket nästan varje gång jag går in. Vanorna och minnena från tidigare jular sitter i muskelminnet. Då fanns ingen hejd. Och tillgången på det som jag suktade efter var total. Ingen märkte att jag tryckte i mig enorma mängder sötsaker, för det fanns i överflöd och ingen räknade.

Jag är stolt och glad över att det håller. Att jag inte faller in i skafferiet och knaprar kakor och bullar. Jag behöver inte det.

Under julen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

Bloggjouren: till dig som behöver berätta för din omgivning

Allt dras till sin spets på julafton - så känner många.

Till dig som kanske ska berätta för din omgivning för första gången, eller kommer att berätta för nya personer hur det ligger till - hitta tips och idéer här. Inlägget går under namnet "Grundkurs för beroendepersoner och anhöriga" och ligger permanent här till höger.

"Vi har väl alla problem lite till mans" är en vanlig kommentar. Så är det inte. Det finns tre olika förhållningssätt till beroende.

Beroendesjukdomen är en, utloppen flera. Det innebär att du kanske känner att du har svårt med både alkohol och socker - det är vanligt för oss beroendepersoner.

Kanske viktigast av allt - jag måste vara ärlig mot mig själv och ta mig själv på fullaste allvar. Om inte jag själv gör det, hur ska min omgivning kunna göra det?


Under julen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

Bloggjouren: Dopparedagen

Efter en stadig frukost är det dags att åka till min närmsta barndomskompis med julklappar. Syrran med juvelerna till syskonbarn kommer hit om drygt en timme, och då blir det nog lagom att klä granen.

Just nu tänker jag mycket på pepparkakor. Igår, på väg till pappa, stannade vi på ett ställe och åt. Inne på macken stod hyllmeter efter hyllmeter med pepparkaksburkar. Jag minns hur jag tidigare kunde äta en burk om dagen, utan problem. Och hur jag köpte färdig pepparkaksdeg och åt upp utan att grädda först. Det gick åt några förpackningar per säsong.

Det finns pepparkakor här hemma, men jag känner inte ett sug efter dem. Jag behöver dem inte. Det för mig är ett stort framsteg som jag är glad över. Samtidigt vet jag att det kan slå om på en mikrosekund, så jag tar inget för givet.

Jag tror faktiskt att det tuffaste för mig idag blir gröten, jag älskar verkligen risgrynsgröt med socker, kanel och mjölk. Min kesovariant ska bli spännande att testa.

Jag har ändrat mitt sätt att uttrycka mig när det kommer till produkter och rätter som jag inte längre äter. Tidigare sa jag "jag älskade risgrynsgröt förr" och det gjorde jag ju, men jag gör det fortfarande. Fast jag väljer att inte äta. Så jag säger idag "jag älskar Maltesers" eller "jag älskar maränger". Men med påföljande "men jag äter inte maränger idag". Det kanske inte är en stor sak, men för mig har jag märkt en betydande skillnad i mitt förhållningssätt. Tankarna kring de produkterna/rätterna blir mindre laddade.

Har du något bra tips på någon rätt/julmat som fungerar för oss sockerberoende som du kommer att äta/bjuda på idag/ikväll?

Under julen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

fredag 23 december 2011

Bloggjouren: Dags att knyta sig + information om telefonmöten

Efter 45 mils körning, en god kopp te och en bit gruyereost och trevlig gemenskap är det dags att göra natt. Jag känner på mig att jag kommer att somna som en stock.

Imorgon blir det ägg och bacon till frukost, med lite tomat och gurka bland annat. Dessa dagar, när risken för sug är större än vanligt, märker jag att mina måltider blir extra viktiga. En väl anpassad frukost är en fantastiskt start på dagen, och ett viktigt verktyg för mig.

Vill passa på och tipsa om tolvstegs-telefon/internetmöten som finns tillgängliga i helgen (inget annat är annonserat på respektive hemsida) :
OA - Anonyma Överätare
Lördag 09.00-10.00
Söndag 08.30-09.30
Så här ringer du upp till båda: Tel 08-5000 1500. Kod 359 194. Ring upp 5-10 min före mötets start.
AA - Anonyma Alkoholister
Mer information här.
FAA - Anonyma Matmissbrukare
Söndag 09.30-10.30
Så här ringer du: Tel 08-5000 1500. Kod 359 034. Ring tidigast 10 min före mötesstart. Om du är först kommer en automatisk röst att be dig ange deltagarantal. Tryck då 15#.

Telefonmöten är en viktig livlina för många av oss under dessa dagar, och under alla dagar. Om du aldrig ringt in på något, ta chansen och gör det för första gången under helgen. Det är en stor styrka att vara fler, och dela sina erfarenheter med andra som förstår. Du är inte ensam, inte någonsin.

Om du har fler tips på telefon/onlinemöten, tipsa gärna genom att kommentera!
Sov gott när det blir dags.

Under julen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

Bloggjouren: Landat på Västkusten

Precis kommit hem till pappa och ska strax avnjuta en god kopp grönt te. Tråkigt bilväder hela vägen, och tö-grader i Bohuslän. Men julstämning inomhus och snart ska granen kläs.

Imorgon ska jag testa kesogröt med kanel och grädde för första gången - någon annan som testat innan?

Vilken är din största utmaning just nu? Min är att inte överäta mat jag "får" äta, bara för att jag är sugen på allt det söta som jag ser, men inte kommer att äta. So far so good.

Under julen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

Bloggjouren startar

Dan före dan. Imorgon är det Julafton och det är nog full rulle för de flesta just nu. Själv blev jag överraskad över att se intervjun med mig och Charlotte på Malou Efter Tio idag kl 10, en repris från intervjun som gjordes för en månad sedan. Jag antar att ämnet socker anses högintressant av TV4s redaktörer, så här dagen före, och det är jag glad för.
Så om du är här besökare här på bloggen för första gången - varmt välkommen. Jag försökte nå TV4 under förmiddagen för att de skulle lägga ut information på hemsidan om att chatten som basunerades ut, inte skulle bli av, eftersom det var repris. Jag hoppas att det framgick. Har du frågor, är du varmt välkommen att ställa dem här. Vi är många som kan svara, med erfarenhet av beroende och tillfrisknande från våra egna liv.

Och Bloggjouren - som här med är öppen för årets julhelg - är till för oss alla. Som extra stöd och support under dessa dagar, då exponeringen för våra droger (oavsett om det är socker, alkohol, mat, spel, etc) är större och mer centrala.

Inläggen blir något tätare än normalt, och det är du som läsare som styr. Vi hjälps åt med tips och tankar, lösningar och stöd.

Så varmt välkommen. Jag ser fram emot en abstinent jul i fortsatt tillfrisknande, och sinnesro, tillsammans med dig.

torsdag 22 december 2011

Gårdagens Kvällsöppet om du missade att titta

Kv%C3%A4lls%C3%B6ppet%20del%2010

Vad tycker du?

Stor respons efter gårdagens Kvällsöppet

TV4 Kvällsöppet handlade igår om sockerskatt, sockerberoende i ena debatten och om sociala medier i den andra. Programmet finns inte på TV4 Play än, men jag lägger upp en länk så snart det finns.

Med i debatten om socker fanns förutom jag själv Stephan Rössner, professor i hälsoinriktad beteendeforskning, André Persson, författare till boken ”Godis åt folket”, Christina Fleetwood, ordförande Överviktigas Riksförbund, Lena Mellin, Aftonbladet, D-Flex personlig tränare och mathistorikern Edward Blom.

Sockerskatt eller inte debatterades flitigt och det var intressant att fokus mest verkar vara övervikt, när det kommer till varför en sockerskatt är bra. Det kändes viktigt och värdefullt att få säga att sockerberoende inte tar hänsyn till vikt, att smala och magra personer också kan vara sockerberoende. Stephan Rössner försökte säga att beroendet som jag beskrev är en "extrem ytterlighet" vilket jag avbröt honom på, eftersom det inte är sant.

Det pratades också om att lågutbildade skulle ha större nytta av bättre information kring mat, eftersom de tenderar att äta sämre än högutbildade. Jag hade inte hört det tidigare, och det kändes viktigt att kommunicera att beroendesjukdomen inte tar hänsyn till klass eller kön.

Jag är glad över att jag han med att berätta om att beroendesjukdomen är en och utloppen flera. Att vi behöver en diagnos och professionell behandling. Att vi behöver varningstexter på sockerprodukter precis som vi har på stimulin som tobak och alkohol. Hjärnan känner ingen skillnad. Att det finns tre olika förhållningssätt till stimuli.

Responsen efter programmet har varit massiv. Precis som tiden nu efter boksläppet så är det många som hör av sig och tackar för att jag berättar. Att de trott att de är ensamma, att ingen kan förstå dem. Men du är inte ensam, och du behöver inte bära din sjukdom ensam. Vi är många som gjort och gör samma resa, varje dag.

Imorgon börjar Blogg-Jouren inför årets julhelg. ett verktyg för gemenskap och att dela erfarenheter med varandra. Tips, stöd, pepp, och support. En dag i taget, eller när så behövs, en timme i taget.

Önskar oss alla en torsdag i sinnesro, och för de av oss som behöver - i tillfrisknande.

onsdag 21 december 2011

Ut ur skuggan, in i ljuset

Att påbörja vandringen tillfrisknande är den viktigaste resan jag varit med om. Steg för steg kommer nya erfarenheter, bekantskaper, insikter och värdefull kunskap. Att isolera sockerberoende till att enbart handla om mat är att säga som att säga att man fullservat bilen när man tankat. Visst, utan bränsle inte särskilt mycket aktivitet. Men maskineriet i en bil behöver så mycket mer än drivmedel för att fungera, på samma sätt som min hjärna och kropp behöver mer än föra för att fungera som den ska.

Beroendesjukdomen är somatopsykisk. Ett fysiskt tillstånd som kan få psykiska uttryck. Den är inte psykosomatisk - ett psykiskt tillstånd som kan få fysiska uttryck. Det är viktigt att komma ihåg. Jag är inte socker beroende på grund av en extra utmanande uppväxt, eller för att jag tröstat mig genom åren. Jag är sockerberoende eftersom min hjärna har en biokemisk obalans som sätter belöningscentrum ur spel. Det kan bero på känsliga gener och/eller stor exponering av stimuli under barndomen.

Den allmänna kännedomen om beroendesjukdomen är begränsad. De flesta vet om att alkoholism fungerar och att det går att bli beroende av narkotika och tunga mediciner. Det finns idag diagnoser och behandling att tillgå. Det är inte lika känt att spelmissbruk och sockerberoende är två ytterligare exempel på samma sjukdom - som också behöver en diagnos och professionell behandling.

Hur kommer vi till rätta med det? Vi behöver prata om det. Sjukvårds-Sverige behöver börja ta den fyrtioåriga forskning som finns på allvar och utveckla sitt synsätt. Vi som är beroendesjuka behöver prata om vår sjukdom, stå för vår sjukdom. Det finns ingen skam i att vara beroendesjuk, eftersom det inte har med prestation att göra. Det är inte synd om mig, jag råkar bara ha ett kroniskt tillstånd som jag behöver ta hänsyn till. Det är det många som har, på olika sätt.

Steve Jobs sa - Focus on the good stuff. Det är ett ledord för mig. Jag må ha ett avvikande förhållningssätt ibland, när jag avstår från bröd och frukt. Men tillfrisknandet från min beroendesjukdom har fått mig att blomstra på en del områden och jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. Det finns så mycket positivt att lägga energi på, att utveckla.

Ikväll kl 23.00 är jag med i Kvällsöppet på TV4. Vi ska prata om sockerskatt och om sockerberoende. Vi får se hur mycket tid som ges och vart diskussionen landar. Det ska bli intressant att medverka. Varje steg mot en bredare uppmärksamhet kring sockerberoende är viktigt. Om du tittar, skriv gärna en kommentar här efteråt.

tisdag 20 december 2011

Tankar om Monica Karlsteins artikel i Aftonbladet

Igår skrev Monica Karlstein en helsida om LCHF, med vinkeln "-farlig sekt eller en superdiet?" (bara för plusmedlemmar).

Det fria ordet är en grundläggande rättighet, och det är viktigt. Men jag undrar hur rubrik/ämnessättaren tänkte när helsidan hamnade under "Aftonbladet VET MER". Det Monica ger uttryck för är ju resonemang, funderingar, tolkningar och ryckta hänvisningar till händelser och talespersoner från diverse håll. Hon skriver exempelvis att Annica Dahlkvist blivit anmäld till Socialstyrelsen, men nämner inte att Annica senare blivit friad. Monica skriver om aggressiva uttalanden i bloggosfären men inte att de senare tagits tillbaka med ursäkter. Att konklusionen blir ett boktips om sekter är svårt att veta om det är menat som ett skämt eller fullt allvar.

Jag får ofta frågan om jag äter enligt LCHF, och mitt svar är att jag äter LCHF-inspirerat, men som sockerberoende måste jag anpassa min kost efter mina förutsättningar. Jag kan inte äta allt som finns i LCHF-böcker, jag äter exempelvis varken frukt eller mörk choklad.

Begreppet LCHF har för en del fått en negativ klang och det är synd. Förvirringen kring vad som "ingår" och vilka som "företräder" kosthållningen är stor, och det kopplas en mängd märkliga känslomässiga attribut till något som egentligen bara handlar om sunt förnuft.
- mänsklighetens historia (oavsett evolutions-/skapelseuppfattning) innehåller längre perioder av exponering till fett och protein än processad industrimat full med kolhydrater. (läs: tiden vi var jägare, och fick i oss honung några få gånger per år när det var säsong, och i övrigt levde på kött och fisk.)
- insulin är ett fettinlagrande hormon. När kroppen får överskott av kolhydrater tillverkar kroppen insulin för att ta hand om det. För mycket kolhydrater = mycket insulin = fettinlagring. Mindre/inga kolhydrater = minimalt med insulin = ingen fettinlagring.
- närodlade, ekologiska produkter torde vara bättre för våra kroppar än besprutade, modifierade, kemikaliestinna produkter från andra sidan jordklotet.

Att jag väljer att skippa kolhydraterna (så när som ovanjordgrönsaker, vissa mejeriprodukter och bär ibland) beror inte på ett behov av tillhörighet i en grupp. Det beror inte på en manipulativ ledare som narcissistiskt fått mig att ge upp mig själv och ställa mig till en grupp övertygade hängivna. Jag känner inte alls igen mig i Monicas resonemang. Jag väljer att skippa kolhydrater eftersom de är en drog för mitt belöningscentrum. För min beroendehjärna som triggar på allt som den uppfattar som sött. Det är handlar om ren överlevnad.

Det är ingen diet - det är en livsstil. Och det är främmande för mig att tänka på det som en "extrem diet" eller "superdiet". Det känn fullt naturligt i det historiska perspektivet att undvika processad industrimat full med kemikalier, eftersom min kropp inte är utvecklad/skapad för att hantera tillsatser och raffinerat socker. Det känns helt självklart att undvika övriga "naturliga" kolhydrater, eftersom min hjärna inte klarar av dem.

Jag ser fram emot att medverka i diskussionen i Kvällsöppet på TV4 imorgon kl 23.00, då vi får anledning att återkomma i frågan.

måndag 19 december 2011

Medverkar i Kvällsöppet TV4 på onsdag kl 23.00




Idag blev det klart att jag medverkar i TV4s direktsända Kvällsöppet på onsdag kl 23.00. Programmet ska behandla frågor om sockerskatt och sockerberoende. Titta gärna och säg vad du tycker efteråt.

lördag 17 december 2011

Bokcirkel: Kapitel 2 del III

Rubriken för delen är "Tredje stadiet: Livet bryter samman".
Delen inleds med meningarna: "Det tredje stadiet inträder därför att missbruket är så framgångsrikt i sina försök att framkalla smärta, skam, ensamhet och ilska. Missbruket skapar dessa känslor för att Missbrukaren ska få kontroll över JAget. Det skapar ett behov av lindring, och förespeglar att lindringen ligger i sinnesförändringen." (som utagerandet genom objektet eller processen skapar). "På det tredje stadiet har missbrukarpersonligheten full kontroll. Denna personlighet bryr sig inte om vad som händer andra, inte heller vad som händer den person som lider av missbruket." (Jaget) "Vad den bryr sig om är att uppnå och behålla full kontroll över personen eller hans omgivning. Vad den bryr sig om är att bli hög genom att agera ut."

Det är intressant att läsa att missbruk är en av de mest stressframkallande sjukdomar som finns, att vi slutligen bryter samman under stressen och smärtan som missbruket framkallar. Jag känner också igen mig i beskrivningen att utagerandet inte längre ger särskilt mycket välbehag. Det åstadkommer fortfarande en sinnesförändring, men det finns allt för mycket smärta att fly ifrån. Jag känner igen beskrivningen av att de tidigare magiska sidorna hos missbruket - berusningen, att vara hög - faller sönder under stressen eftersom jag lever med "en känslomässig övervikt". Jag håller med om att även jag adderade "ett försjunkande i en drömvärld" för att åstadkomma lika mycket välbefinnande som utagerande gjorde tidigare.

Jag känner igen mig i att risktagandet eskalerade, och jag betedde mig också "på ett sätt som de (jag) aldrig trodde var möjligt". Sammanfattningen "Bli hög och existera" är klockren. Också beskrivningen av rädslan för allt som är nytt och obekant.

Känn på de här meningarna "Att försöka lösa emotionella problem arbetar emot missbruksprocessen. Hela missbruksprocessen är beroende av olösta problem och den stress dessa framkallar." Spot on! Bilden av oss som en tryckkokare som saknar säkerhetsventil är bra. Vi måste pysa när vi är aktiva i missbruket och i tredje fasen kan det innebära till synes oprovocerade gråtattacker, raseriutbrott etc. Paranoian känner jag också igen. Att ifrågasätta allt och alla.

Jag blir väldigt berörd av avsnittet "Jagets längtan efter kontakt". Det är ett starkt stycke. "I sin desperation visar de (missbrukaren) en barnslig egenskap: de försöker umgås genom att klamra sig fast vid familj och vänner, och blir ofta mycket upprörda om det visar sig att människor drar sig undan. När någon lämnar huset måste missbrukaren veta vart denne ska ta vägen. Missbrukaren frågar "När är du tillbaka? Måste du verkligen gå?" Personens Jag klamrar sig fast vid familj och vänner på detta emotionellt beroende sätt. Missbrukare beter sig som om de uppmanar andra att hålla sig undan, men när människor verkligen drar sig undan blir missbrukaren mycket upprörd." Missbrukaren vill vara ensam. Men Jaget är fruktansvärt rädd för att bli lämnad ensam.

Kapiteldelen berör även självmord. Suicida tankar är inget ovanligt i den tredje fasen och det beror på att den inre smärtan till slut upplevs ohanterlig och att skammen över missbrukarpersonligheten blir så påtaglig. "Ingen hatar Missbrukaren mer än den som lider av missbruket".

Kapiteldelen avslutas med "Vara fast i tredje stadiet" som beskriver att "missbrukare kan inte bryta missbruksprocessen, alltså stannar de kvar på tredje stadiet tills någon form av ingripande - intervention - äger rum. De missbrukare som försöker avbryta processen upptäcker att missbruket är allt de känner till, och återgår därför till denna livsstil. För att tillfriskna måste missbrukaren tillägna sig en ny livsstil."

"Tillfrisknande missbrukare måste hålla i minnet att missbruk inte bara är ett sätt att agera inför en speciell sak eller händelse - det är ett sätt att förhålla sig till Jaget och världen."


Detta var en oerhört intressant kapiteldel, som gav mig massor. Vad tycker du som läst?

fredag 16 december 2011

Laddar inför kalas

Imorgon är det kalas när pappa fyller jämt. Ser fram emot en god buffét och trevliga människor. Igår kväll var det Julgalan på Annexet, med julbord och sanslöst bra underhållning. Det blev tre timmars sömn innan det bar av mot Göteborg =) Blir strax hämtad och då är det förberedelser inför morgondagens festligheter. Planerade frukosten dåligt imorse. Jag hade tänkt hinna äta på hotellet innan tåget gick, men packningen tog längre tid än väntat. Jag fick förlita mig på frukosten på tåget, och det fungerade som nödproviant. skinkskivor, ostskivor, tomat, gurka och några salladsblad. Snart dags för en tidig stadig lunch som "återställare".

Nästa del i bokcirkeln kommer ikväll eller imorgon. Nu är det ännu fler som anslutit, vilket är väldigt roligt, Jag har fått flera meddelanden från läsare som tycker att det är bra att tempot är med några dagars mellanrum, så vi fortsätter med det.

Önskar oss alla en underbar fredag i sinnesro, och för de av oss som behöver, i tillfrisknande.

onsdag 14 december 2011

Ett pågående arbete

Vi är mitt uppe i en bokcirkel här på bloggen. Om du missat att hänga på så är det inte för sent. Beställ boken här. Läs tidigare inlägg och påföljande kommentarer om kapitel 1 här, om kapitel 2 del I här, om kapitel 2 del II här.

Det är något omtumlande att läsa tycker jag. Inte för att det är ny information, utan eftersom Craig Nakken i sin bok "Jaget och Missbrukaren" sätter ord på väldigt mycket som jag är högst medveten om, men inte formulerat på ett så tydligt sätt för mig själv. Trots att jag fått del av tydlig undervisning och behandling för mitt sockerberoende, så går det verkligen i olika faser. Att tränga in djupare i kunskap om beroendesjukdomen och hur allt hänger ihop. Ju mer jag får veta, desto större blir ödmjukheten inför att vi är oerhört komplexa varelser med unika uppsättningar biokemiska förutsättningar.

Till en början hade jag ambitionen att läsa och blogga om ett kapitel om dagen. Första dagarna sprang tiden ifrån mig, så ärligt talat hann jag inte med i min ambitiösa takt. Men de senaste dagarna, när jag haft möjligheten att läsa och skriva om ett kapitel/delkapitel om dagen om jag valt det, så har jag ändå avstått. Intrycket av föregående avsnitt, tillsammans med alla era kommentarer och den respons som kommit in på bloggen och mailen, gör att det tar lite tid att gå vidare. Jag vill smälta alla delar och gå vidare när det landat. Därför blir det några dagars mellanrum, jag hoppas att det är ok.

Jag påminns genom boken, och genom mitt eget arbete i programmet att det är en pågående process. Det finns inget slutgiltligt mål, jag uppnår det hela tiden. Varje timme, dag, vecka, månad som jag kan fortsätta att tillfriskna. Jag har kapitulerat inför sjukdomen, men inte givit efter för den. Jag har accepterat att jag har en kronisk hjärnsjukdom, men inte låtit den äga taktpinnen för hur jag ska leva. Jag är inte min sjukdom. Jag är Gunilla, och jag har en sjukdom. Som det uppenbarligen går alldeles utmärkt att leva med.

tisdag 13 december 2011

Julklappstips

Du som prenumererar på nyhetsbrevet och du som redan köpt ett signerat exemplar av boken har i dagarna fått ett erbjudande om att köpa signerade exemplar av VITT BEGÄR till rabatterat pris, ju fler du köper, desto bättre rabatt får du.

Exempelvis:
1 exemplar 170 kr inkl moms (ord. pris 199 kr inkl moms)
2 exemplar 330 kr inkl moms (ord pris 398kr inkl moms, 165 kr/st)

Erbjudandet är begränsat och ges enbart till Dig som redan köpt ett exemplar av boken, och Nyhetsbrevsprenumeranter. Erbjudandet gäller till och med 17 december, för säker leverans innan julafton.

Inte nyhetsbrevsprenumerant än? Klicka här.

måndag 12 december 2011

Bokcirkel: Kapitel 2 del II

Kapiteldelens överskrift är - Andra stadiet: Livsstilen förändras.
Sidorna beskriver tydligt skillnaden mellan första och andra stadiet, hur individen i andra stadiet också förlorar kontrollen över beteendet. "Under det Första stadiet kunde individen fortfarande styra missbruket i så måtto att endast ett fåtal tillfällen av beteendemässig kontrollförlust kunde äga rum. Under det Andra stadiet blir dessa episoder allt vanligare, individen blir allt mer upptagen a objektet eller händelsen." Under andra stadiet börjar ett beteendemässigt beroende, individen blir beroende av själva personligheten. Det beteendemässiga engagemanget i missbruksprocessen har blivit total. Det är lite skrämmande att läsa. Inte för att jag tycker att Craig har fel, utan för att det blir så tydligt, svart på vitt. Jag vet ju i grunden av mig själv att han har rätt. Jag är ju en sådan individ.

Vidare beskrivs "Missbrukarens beteende" och en rad beteenden listas:
"- Personen i fråga börjar ljuga för andra, även när det skulle vara lättare att tala sanning
- Personen ifråga börjar skylla på andra, fullt medveten om att det inte är deras fel.
- Personen i fråga börjar ritualisera sitt beteende
(mer om det nedan)
- Personen i fråga börjar dra sig undan från andra.

Craig beskriver också den svarta cirkeln, den nedåtgående spiralen på ett väldigt tydligt sätt:
"Missbrukare måste få beteendet att verka vettigt inför sig själva, och de måste kunna förneka rädslan och smärtan som orsakas av deras olämpliga beteende. Det är nu som missbrukaren tar sin tillflykt till förnekande, förtryck, lögner, bortförklaringar och andra försvar för att klara av det som händer. Varje gång en missbrukare agerar ut och sedan bortförklarar det hela, fördjupar han/hon oavsiktligt sitt engagemang i missbruket. Varje gång en missbrukare agerar ut måste de emotionellt och mentalt dra sig tillbaka in i missbrukarpersonligheten för att få stöd för sitt handlande. Denna inåtgående rörelse gör att de blir alltmer isolerande och avskärmade ifrån världen runt omkring dem. De förlorar allt mer av sin mänsklighet. Detta skapar ensamhet och en längtan att söka kontakt, vilket inom dem ger ännu en signal om att agera ut."

Sen kommer ett passage om "Missbrukets ritualer" som är makalöst bra. Det är tydligt, rakt, naket och äkta. Det beskriver något som jag verkligen känner igen mig i. Craig skriver att det är under andra stadiet som missbrukarens beteende blir allt mer ritualiserat. Att vi missbrukare ritualiseras vårt beteende för den trygghet vi finner i det förutsägbara. Precis som vi det att vi ska sjunga "Ja må du leva" på ett födelsedagskalas, vet vi att vi kan döva vårt tillstånd med vår drog. När vi möter kris och stress springer vi till den trygghet vi finner i våra ritualer, när vi är aktiva i beroendet. Varför? För när vi är engagerade i en ritual är konflikten för stunden över. Det ger en känsla av befrielse, även om den är falsk. "Hon kände ett lugn i det ögonblicket, för den inre konflikten hade upphört. Hon hade kapitulerat inför sitt missbruk." Det ligger en frid i kapitulationen, men det är en negativ kapitulation.

"Missbruket är en negativ form av dyrkan, en tillbedjande handling genom förbindelsen med ens negativa sida - Missbrukaren - på bekostnad av Jaget. (...) Varje gång missbrukaren är engagerad i en missbruksritual får objektet eller händelsen större makt. Missbrukare är fanatiker när det gäller ritualer. "(...)


Det handlar för oss om att utveckla sunda ritualer. "Om du är en tillfrisknande slösare och det var på fredagskvällar som du vanligen agerade ut på ditt rituella sätt, måste du försäkra dig om att du har pålitliga vänner omkring dig på fredagskvällarna under den närmaste tiden." (osv.) "Sunda ritualer binder oss till varandra, till familjen eller vännerna, till användbara andliga principer eller till en gemenskap som grundar sig i att hjälpa varandra."

Här efter kommer stycken om personlighetsförändringen som sker. Om att den missbrukande individen blir allt mer inåtvänd, hur det blir starten på missbrukarens "problem med andra människor". "En missbrukarpersonlighet är mycket självgod och självupptagen.(...) Människor är betydelselösa såvida de inte kan utnyttjas för att förstärka missbruket.

Det kommer också stycken om "etikettering" som är väldigt bra och talande. Om hur omgivningen börjar sätta etiketter på den missbrukande individen för att försöka förstå dennes ändrade beteende. "Han är en slashas. - Han äter för mycket. - Hon är så oansvarig. - Han bara köper, köper och köper! - Hon jobbar jämt! - Han dricker verkligen för mycket." (etc)
Craig skriver att när etiketteringsprocessen börjar är det ett tecken på att sjukdomen kommit fram till den punkt då familj och vänner har upptäckt den och måste skydda sig själva mot missbrukarpersonligheten. Fara och färde! Etiketteringen är ett försök från familjens sida att kontrollera det som händer. Men det går inte. Det som istället händer längst med vägen är att det finns en hög risk att familjen blir beroende av missbrukarpersonligheten. Att människor börjar se vilken utmärkt syndabock en individ som har ett missbruk kan vara. Det går inte att kontrollera som anhörig, lika lite som det går att kontrollera som beroendesjuk. När personen ifråga börjar agera som sitt eget Jag, inte som Missbrukaren, skäms familjemedlemmarna för att ha distanserat sig. De bestämmer sig för att försöka en gång till, bara för att känna sig svikna ännu en gång.

Slutligen kommer tre stycken om att sakna kontroll, energislöseri och andlig tomhet. Craig delar med sig av sin definition av andlighet: Att höra ihop med världen omkring sig på ett meningsfullt sätt.

Vad säger du som läst om del II i kapitel 2?

lördag 10 december 2011

Bokcirkel: Kapitel 2 del I.

(Eftersom inläggen blir väldigt långa annars, har jag delat upp kapitel 2 i de tre delar som boken anger.)

Kapitlets rubrik är "Stadier i missbruket", och beskriver tre stadier. Författaren talar också om ordet process. "Missbruk är en mängd erfarenheter som anger en speciell rörelse i en speciell riktning och medför att en rad förändringar äger rum inom individen i fråga. Det är genom likheterna i dessa erfarenheter och förändringar som vi kan beskriva missbruket." Missbruket är inte statiskt, det förändras hela tiden.

Första stadiet: Inre förändring
"Långt innan någon misstänker eller vet att det föreligger ett problem har många förändringar ägt rum djupt inne i individens personlighet. Missbruk förändrar människor på ett beständigt sätt.". Intressanta tankar om de fyra grupperna vi utvecklar relationer inom. "I naturliga relationer finns en anknytning till andra - ett givande och tagande. I missbruk finns bara ett tagande. Naturliga relationer baseras på emotionell anknytning till andra - missbruk baseras på emotionell isolering." Intressant också att än en gång få bekräftat att det är en kronisk sjukdom, som jag som beroendesjuk behöver leva med, varje dag. "Det är viktigt att tillfrisknande missbrukare har kännedom om missbrukarpersonligheten, eftersom de kommer att få leva med den resten av livet. Det handlar inte enbart om det aktuella utloppet "de måste lära sig hur de ska kunna kontrollera den missbrukande sidan hos sig själva". Passagen om skam och smärta är högintressant. "Missbrukaren söker skydd för missbrukets smärta genom att gå längre in i missbruksprocessen".

Följande meningar är ovärderliga: "I missbruk råder en nästan konstant inre konflikt mellan Jaget och Missbrukaren. I denna kamp segrar Missbrukaren. Det är detta som menas med kontrollförlust. Ju längre kampen pågår, desto större kontroll etablerar missbrukarpersonligheten. Varje gång Jaget kämpar mot missbruket blir Missbrukaren starkare. Att slåss och kämpa mot något som är starkare än du själv suger musten ur dig. För varje nederlag minskar självkänslan något. Det är därför personler under tillfrisknande får lära sig att kapitulera. Det är genom att acceptera att man inte kan besegra sin sjukdom som man finner styrka i att börja etablera förbindelser med andra.

Det är intressant att läsa vidare om Jaget och Missbrukaren, som två olika personligheter. Och hur Missbrukarpersonligheten inte alls bryr sig om Jaget. Och hur familj och vänner inte förstår hur missbrukaren tänker och agerar. "Om du inte bryr dig om mig kan du väl i alla fall göra det för din egen skull!" Den typen av vädjan biter inte på en missbrukare, eftersom Missbrukarpersonligheten inte bryr sig om Jaget. Och hur anhöriga till slut kan förstå att det är Missbrukarpersonligheten de alla hatar och fruktar - inte individen.
"Under tillfrisknandet måste personen i fråga ta fullt ansvar för både Jaget och Missbrukaren. Att förneka missbrukarpersonligheten är en del av den aktive missbrukarens liv. Att erkänna närvaron av en missbrukarpersonlighet är sålunda grunden för ett tillfrisknande."

Oerhört intressant att läsa. Trots att boken är 124 sidor tunn, är den till bredden full av tänkvärdheter, och väldigt läsvärd. Vad tycker du som läst?

fredag 9 december 2011

Inställd resa

Stormarna intar Sverige, snö, regn, översvämingar, olyckor. Jag skulle åkt mot Hudiksvall/Näsviken ikväll för att spendera helgen tillsammans med Bitten, men vi bestämde gemensamt i morse att det vore oklokt att trotsa vädrets makter, med tanke på de varningar om snökaos och kraftiga vindar som utfärdats. Så nu sitter jag på Trosabussen på väg hem istället. Riktigt, riktigt trött.

Så pga vädret blir det en bonushelg hemma i stället. Kan vara så att jag behöver det. Imorgon lovar jag att återkomma med kapitel 2 i Craig Nakkens bok "Jaget och Missbrukaren". Kapitlet är riktigt bra.

Önskar oss alla en underbar fredagskväll och hoppas att inte för många är/blir strömlösa.

torsdag 8 december 2011

Ibland blir det inte som man tänkt

Jag hade trott att jag skulle hinna läsa kapitel 2 i Craig Nakkens bok - Jaget och Missbrukaren igår, och igår trodde jag att jag skulle hinna göra det nu på morgonen. Det är ett ganska långt kapitel och jag vill inte stressa igenom bara för att hålla en deadline, känns inte som att det fyller sitt syfte då eftersom boken är SÅ bra och säger så mycket. Hoppas du har överseende. I bästa fall kan ni som hört av er och beställt boken senare än oss andra hinna få den och komma i kapp så länge.

Idag har jag heldagskonferens här hemma med mina två framtida kollegor som jag anställer från 1 januari. Superspännande!!

Underbart att få starta dagen från hemmakontoret och titta ut över vattnet och soluppgången. Önskar oss alla en härlig dag i sinnesro, och för de av oss som behöver, i tillfrisknande.

onsdag 7 december 2011

Rapport Beroendedagen

Det var intressant och roligt att vara en del av Beroendedagen på Waterfront Congress Centre igår. Området är minst sagt spretigt, och det finns en mängd aktörer som verkar i olika områden, olika spektran av beroendefrågan.

Det var intressant att lyssna till Gerhard Larsson - regeringens utredare som just nu arbetar med att ta fram nya riktlinjer för hur beroendevården ska se ut. Dessvärre saknas spelberoende, sockerberoende, sex- och relationsberoende, och andra icke-"preparat"-beroenden helt i utredningen och i siffrorna, vilket gör att statistiken inte visar hela bilden. Gerhards undersökningar pekar på att 500 000 personer i Sverige är beroende (framför allt alkohol och narkotika) och att endast 100 000 av dessa får den hjälp de behöver. Då är alltså ovanstående beroendeutlopp som jag räknade upp exkluderade. Utredningen är säkert ett steg i rätt riktning, men det var nedslående att inse att det verkar vara en bit kvar till att processberoende också ses som en "riktig" beroendesjukdom.

Då var det mer hoppfyllt att lyssna till Fred Nyberg, som är professor i biologisk forkning och beroendeforskning vid Uppsala Universitet. Han berättade att 400 000 barn lever i en familj där det förekommer missbruk (processberoenden exkluderat). Han sa att en lina kokain skövlar en kvadratmeter regnskog. Han berättade att det finns fler överviktiga än svältande i världen idag, och att över 2 miljoner invånare i USA väger mer än 250 kg. Men det som satte störst avtryck i mig var Freds beskrivning av oss beroendepersoners gener. Vi har inte dåliga gener. Vi har sårbara/känsliga gener. Högpresterande och kreativa/konstnärliga personer har visats ha dessa sårbara/känsliga gener och löper större risk att utveckla beroende om exponeringen finns där. Det var superintressant att höra. Jag har själv använt mig av terminologin "kassa gener" men kommer från och med nu säga sårbara, känsliga gener. För det är ju inget fel på oss, vi är bara något annorlunda än "vanliga" personer som inte utvecklar beroendesjukdomen.

Jag blev oerhört berörd av att höra Roger Nilsson, beroendeläkare och beroendeterapeut, berätta om sitt eget sex- och relationsberoende vägen ur det aktiva beroendet. Hans bok "Mot Stormens Öga" skapade stor uppmärksamhet är den kom ut, köp den här.

Dagens hölls ihop av fantastiska Annika Dopping, som verkligen är en suverän moderator.

Bitten Jonsson deltog i slutdebatten, med den äran. Vi behandlar inte diabetes eller cancer genom psykriatrin. Beroendebehandling hör hemma hos neurologen, inte i psykriatrin. Det är en hjärnsjukdom och ska behandlas som en sådan. Budskapet togs emot med kraftfulla applåder.

Kontentan - beroendesjukdomen är en, utloppen flera. Bitten sa att hon aldrig mött en beroende med endast ett utlopp. Därför måste behandlingen ha ett holistiskt fokus, och gärna med en huvudman. Idag kan vem som helst behandla beroendesjuka, utan någon som helst specialistutbildning. Det skulle aldrig tillåtas gällande exempelvis cancersjuka. Även detta rev ner applåder.

PS. Bokcirkeln fortsätter ikväll. =)

tisdag 6 december 2011

På plats på Beroendedagen

Idag är jag och Bitten Jonsson på Beroendedagen på Waterfront Congress Centre i Stockholm och ställer ut. Mycket folk redan, det här kommer att bli en intressant dag.
Bokcirkeln fortsätter med kapitel 2 imorgon =)

måndag 5 december 2011

Bokcirkel: Inledning och Kapitel 1 - Missbruk är en process

Då var vi igång. Inledningen och första kapitlet av Craig Nakkens bok: Jaget och Missbrukaren - hur en missbrukarpersonlighet uppstår, hur ett tillfrisknande kan äga rum, är avklarat.

Min spontana första tanke är att det handlar väldigt mycket om det "emotionella" och lite om att beroendesjukdomen är en fysisk obalans i hjärnan. Jag ringde Bitten redan på sidan 15 där raden "Missbruk börjar som en känslomässig illusion" står, eftersom jag inte känner igen mig i det vi vet idag, gällande hjärnans biokemi och belöningscentrums kopplingar till reptilhjärnan. Jag fick klart för mig att boken har några år på nacken (1996) och att Craig idag pratar mycket om hjärnan. Självklart! Eftersom det händer så mycket på området är femton år gamla böcker ett avtryck från tiden de skrevs, och ska läsas i ljuset av detta. Men utan att på något sätt avfärdas i sin helhet, vilket jag absolut inte kan eller vill göra. Det finns mycket klokskaper redan i första kapitlet i Craig Nakkens bok, som jag själv inte kunnat formulera förrän nu efter att jag läst.

Jag tycker att det är spännande att läsa att "missbruk kan ses som ett försök att kontrollera okontrollerbara cykler" och att Craig jämför med cancer, som finns i många former men som i grunden är samma sjukdom. Att beroendesjukdomen på samma sätt är en sjukdom med flera utlopp.

Styckena om "illusionen av kontroll" och "illusionen av att behovet är tillfredsställt" känner jag verkligen igen i mitt eget liv, samma sak gällande "objektet eller händelsen blir missbrukarens primära känslorelation". Meningarna "Ju längre en missbrukssjukdom fortskrider, desto mindre känner sig individen ifråga förmögen att ha meningsfulla relationer till andra. Missbruket gör livet mycket ensamt och isolerat, vilket ökar missbrukarens behov av att agera ut." Det är Bulls Eye för mig. Precis så var det.

Styckena om tillit och att se på omgivningen som objekt och inte som individer, sätter ord på något som jag själv verkligen känt, men faktiskt inte kunnat verbalisera. "Aktiva missbrukare kräver att komma först. Deras behov överskuggar allt annat. Eftersom objekt inte har några begär eller behov, kan missbrukaren alltid komma i främsta ledet i relationen till ett objekt." (vilket blir fallet när jag ser en individ som ett objekt. "Kom ihåg att aktiva missbrukare inte litar på människor! En missbrukare litar på missbruket." "Det fungerar varje gång. Ingen mänsklig relation kan lämna denna slags garanti."

Det var också intressant att läsa "Ju mer tillgängliga missbruksobjekt eller händelser är, desto fler människor kommer att upprätta missbruksrelationer till dem. Mat är mycket tillgängligt och följaktligen skapar många en missbruksrelation till ätandet."
och
"Att växla mellan objekt hjälper till att skapa relationen av att man har "tagit i tu med problemet", när verkligheten är att en varlig relation har ersatts med en annan. Detta ökar missbrukarens handlingsutrymme."

Kapitlet avslutar med att betona att beroendesjukdomen är kronisk och att det krävs ett dagligt tillfrisknande för att inte åter bli aktiv missbrukare. Viktigt att påminnas om det, varje dag.

Vet att vi är flera som läser - vad tycker du om inledningen och första kapitlet?

söndag 4 december 2011

Imorgon börjar bokcirkeln - Jaget och Missbrukaren

Till imorgon har jag läst första kapitlet i Craig Nakkens bok - Jaget och Missbrukaren - hur en missbrukarpersonlighet uppstår, hur ett tillfrisknande kan äga rum.

Du som köpt/har boken sedan tidigare - läs du också, så diskuterar vi innehållet här på bloggen från och med imorgon. Jag kommer att läsa ett kapitel om dagen/varannan dag. Det känns som en bra uppladdning inför jul om inte annat, och jag har verkligen längtat efter att läsa boken, eftersom en är så starkt rekommenderad.

Har du inte boken? Beställ den direkt här, och häng med så fort du får den i lådan.

Sista dagen på Gotland




Vi har haft en underbar minisemester, med god mat, härliga utflykter och lugn och ro. Jag älskar Gotland, kommer garanterat att besöka ön många gånger ytterligare. Jag fascineras av naturen, av skiftningarna i norr och söder, de vackra byggnaderna och de trevliga människorna. Bara själva ortsnamnen är annorlunda. Det andas historia, vart jag än går. Jag kan tänka mig att upplevelsen av Gotland och Visby skiljer sig off-season och mitt under brinnande högsommar. Jag är glad över att första intrycket blev från en lugn och vacker, stilla ö.

Igår åt vi en fantastisk middag på Bolaget på torget. Chevré till förrätt, och en utsökt biff till varmrätt.

Idag blir det Gotlands Museum, bland annat, innan vi reser hemåt tidig kväll.
Medeltidshotellet har varit toppen att bo på. Ägg och bacon till förrätt, mixat med lokala delikatesser. Lyx!

lördag 3 december 2011

Bröllopsdag

Idag är det två år sedan vi stod på stranden i Thailand. Dagen till ära är vi på Gotland = 5 plusgrader, SMHI lovar 18-22 sekundmeter och växlande molnighet... Det är verkligen ett häftigt, dramatiskt landskap här. Vackert. Vi tar bilen och utforskar södra Gotland innan vi bokat hotellets relaxavdelning.

Ikväll blir det fin middag på en av de bästa krogarna i stan. Life is good.

torsdag 1 december 2011

Öppet Hus på Valet i Göteborg + minisemester.

Bor du i närheten av Göteborg? Missa inte Öppet Hus på VALET den 12 december kl 10.00-13.00.
De kommer att berätta om 12-stegsbehandlingen gällande alkohol, droger och sockerberoende.
Läs senaste informationen här. Följ deras blogg här.

I januari är det intensivkurs för sockerberoende personer på VALET tillsammans med Bitten Jonsson, läs mer här.

Själv är jag på väg på en minisemester med maken - bröllopsdag på lördag =) Ser fram emot lugn och ro, god mat och fina omgivningar.