fredag 25 november 2011

Konsten att inte vara andra till lags

Hur ska jag kunna förklara för svärmor att jag inte kan äta hennes hembakta julkakor?
Vad kommer mormor säga när jag avstår hennes risgrynsgröt?
Blir chefen arg om jag tar med egen mat till julfesten?
Hur ska jag klara av att hålla mig undan knäcken och pepparkakorna i fikarummet?
Vad ska jag välja att äta på julbordet så att det inte blir fel?

Nu närmar det sig. För många av oss har julborden och jufesterna redan börjat, och det finns en drös inbokade. Tidigare tyckte jag att det var bäst att inte gå. Att hålla mig undan och inte utsätta mig för påfrestningen. Jag klarade ändå inte av att hålla de löften jag satt upp. Besvikelsen över att vara misslyckad blev för tung och det drog mig ofta ner i skam och fortsatta återfall. 

Idag går det oftast mycket bättre. Jag behöver hålla koll på om jag har en bra eller dålig dag. Jag brukar säga att jag har 99 bra dagar av 100, och det är så det känns. Så de flesta dagarna känner jag min inre styrka, balans och harmoni. Jag är trygg i vad jag vill och behöver, och vad jag väljer bort. Men har jag en dålig dag är det fortfarande bäst att hålla mig undan.

Mitt bästa verktyg i dessa juletider är att vara ärlig. Att berätta för min omgivning. De allra flesta som jag regelbundet umgås med är helt med på min kosthållning och vet om att jag har en beroendesjukdom. Men de nya bekantskaperna, som jag inte varit på julbord med tidigare, eller inte ätit tillsammans med, behöver få veta mitt förhållningssätt. Idag är det så vanligt med avvikande kost att det knappt är någon som höjer ögonbrynet av att jag undviker kolhydrater. Om jag däremot lägger fram att anledningen är att jag är sockerberoende - då brukar nyfikenheten ofta ta överhanden och personen ställer flera följdfrågor. Jag märker att det är ett bra sätt att göra ett bestående intryck. Personen kommer att komma ihåg att jag undviker kolhydrater eftersom jag berättat något som gjort intryck. Därmed större chans att personen inte glömmer, och nästa gång i alla fall erbjuder mig något som jag inte äter. "Just det ja, du undviker kolhydrater, jag glömde det" eller "du är ju sockerberoende, det kommer jag ihåg!".

Varför ska jag vara ärlig? För att sätta mig själv i främsta rummet. Det är skevt att känna att du gör någon annan besviken bara för att du inte äter vad den bjuder på. Och om en annan person uttrycker besvikelse över ditt beteende, så har den personen själv med all säkerhet problem. Det är en negativ felaktig koppling att du ska ha dåligt samvete och satsa på att vara andra till lags på bekostnad av dig själv. Det är ett egoistiskt agerande från din omgivning, som inte alls i så fall förstår att du riskerar allvarligt förvärra din hjärnskada (du som tillhör tredje gruppen).


Du är inte skyldig någon något som ger en destruktiv effekt på din egen person. Du behöver göra dig fri från sådana kopplingar. Jämför med en alkoholist. (Jag vet att jag sagt det förut, men det är en väldigt bra jämförelse). Du trugar inte en alkoholist med "du kan väl ta en drink bara...?" Vi skulle aldrig få för oss att säga så till en alkoholist. Det är exakt samma sak för dig och mig som är beroende. Jag vet att jag inte kan stanna vid en kaka. En bulle. Och även om jag kunde det, varför skulle jag? 

9 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har hållt på med lchf ett tag. Startade med att jag var tvungen att prova nått nytt eftersom alla andra dieter redan har testats och inte fungerat. I takt med tiden har jag förstått att jag är sockerberoende. Min omgivning vet att jag avhåller mig från kolhydrater men förstår inte riktigt allvaret i beroendet. När jag blev bort bjuden sist hade värdinnan inte alls tagit hänsyn till min kost utan tyckte att en gång gör väl inget, detta kan du unna dig i kväll och fortsätta med din diet i morgon. Jag kan naturligtvis inte lägga över skulden på henne men jag trodde eftersom de vet att där skulle finnas alternativ. Nästa gång ska jag ha bättre koll och ev ha med egen mat jag finnes ingen annan råd.

Smith sa...

Jag känner igen mig i dig, anonym. Det är inte alldeles lätt att alltid vara ansvarstagande. Ofta chansar jag att det ska gå att välja bort kolhydraterna när jag är bortbjuden. Fortfarande efter fem år med det här sättet att äta blir en del (släktingar) fortfarande förvånade över att jag väljer bort vissa saker. Det kan förvåna mig lite, men är inte något jag känner att jag kan göra så mycket åt.

angel sa...

Tack for en fantastisk blogg som hjalpt mig mycket. Det varsta tycker jag ar nar nara och kara inte for allt i varlden kan forsta sig pa mig. Nar det diskuteras overviktikt och mamma kommer med sina uttalanden om hur fel alla overviktiga ater och hur det bara ar att ata nyttigt med mycket frukt och grosaker

Gunilla Sahlin sa...

ANONYM och SMITH - för mig är det ett av mina viktigaste verktyg - att säkra att de jag ska hem till känner till och tar hänsyn till min kosthållning. Måste jag fråga exakt vad de kommer att bjuda på, och vad mitt alternativt eventuellt blir, så gör jag det.
ANGEL - tack för pepp! Det låter som att din mamma själv inte är beroende, och tyvärr kan någon som inte är det, inte helt förstå oss som är det. Hejar på dig.

kram till er alla tre.

Hana_Caena sa...

Precis detta sitter jag och funderar på.. Svårt att säga till någon jag träffat 1ggn förrut hur jag äter.. Men på nått vis ska det nog ordna sig. Funderar som du skrivit; på att ta med mig egen mat..

Gunilla Sahlin sa...

HANA_CAENA - Varför är det svårt? Kram G

Hana_Caena sa...

Tycker det är svårt för det är min sambos farmor.. han har inte mycket kontakt med henne och att jag som hans sambo kommer och "ställer krav" känns otroligt jobbigt för mig mentalt. Har väl inte riktigt velat ta den platsen för mig själv.. kräva att andra ska göra förändringar och uppoffringar för min sjukdom..

Gunilla Sahlin sa...

HANA_CAENA - Om någon annan hade varit glutenallergisk, hade det inte varit konstigt att anpassa maten efter det. Om någon har hörselproblem sänker vi ljudet på TVn eller radion utan att blinka. Det handlar inte om att du ställer krav och att de måste göra uppoffringar. Det handlar om att visa respekt för en medmänniska, och det gör de allra flesta gärna. Om det blir något problem, ligger det antagligen ett problem hos personen i fråga. Ett eget beroende exempelvis. Mitt tips är att du vågar ta plats. Vågar stå upp för dig själv och det som är bra för dig. Annars kommer det att bli väldigt svårt för dig att tillfriskna. Du behöver dig själv. Och genom att du tar dig själv på allvar kommer andra att göra det också. Jag hejar på dig! Kram G

Gunilla Sahlin sa...

HANA_CAENA - Om någon annan hade varit glutenallergisk, hade det inte varit konstigt att anpassa maten efter det. Om någon har hörselproblem sänker vi ljudet på TVn eller radion utan att blinka. Det handlar inte om att du ställer krav och att de måste göra uppoffringar. Det handlar om att visa respekt för en medmänniska, och det gör de allra flesta gärna. Om det blir något problem, ligger det antagligen ett problem hos personen i fråga. Ett eget beroende exempelvis. Mitt tips är att du vågar ta plats. Vågar stå upp för dig själv och det som är bra för dig. Annars kommer det att bli väldigt svårt för dig att tillfriskna. Du behöver dig själv. Och genom att du tar dig själv på allvar kommer andra att göra det också. Jag hejar på dig! Kram G