söndag 13 november 2011

Du är inte ensam

De senaste veckorna har varit mer än intensiva. Boken släpptes torsdagen den 20 oktober och redan veckan innan började jag ana att den skulle skapa uppmärksamhet. Genom TV4s nyhetsreportage och intervjun i deras morgonsoffa trycktes startknappen in och allt kom igång.
På en knapp månad har fler än 350 personer hört av sig. De allra flesta förvånade och tacksamma över att jag berättar min historia, eftersom de känner igen sig och trott att de varit ensamma. Sjukdomen isolerar. Den isolerade mig. Det är därför jag berättar min historia.

Några frågor återkommer bland er som hört av er. Jag tänker samla mina tankar kring de frågorna i några inlägg. Här kommer de första:

1. Är det vanligt att ha dåligt minne/ha minnesluckor som sockerberoende? Går det över när man slutar äta sötsaker?
Jag hade dåligt minne. När jag var igång som värst upplevde jag ett fysiskt och mentalt töcken och en dimma. Senare, när jag fick behandling och kunskap, förstod jag att det finns något som kallas dimhjärna, som en effekt av drogen. Och det är precis så det känns - en dimmig hjärna som inte kan tänka klart eller minnas rätt. För mig gick det över efter ett tag av abstinens (alltså att jag avhöll mig från kolhydrater). Det går över för de allra flesta, men det kan ta ett tag.

2. Hur äter du under en dag?
Här kommer en beskrivning över hur det kan se ut:
FRUKOST
Äggröra, stekt bacon, edamerost, smör, grönsaker.
Jag varvar ovanstående med att vissa frukostar äta:
Turkisk yoghurt, färska bär, hasselnötter, breasola (lufttorkad skinka), keso, ost.
LUNCH
Torskfilé med grönsaker och smörsås
MIDDAG
Entrécoute med sallad/grönsaker och bearnaisesås.
KVÄLLSMÅL (äter inte det varje dag)
Färska bär och vispad grädde.

Jag har helt och hållet uteslutit; bröd, pasta, ris, cerealier, mjöl (så långt jag kan kontrollera, äter jag på restaurang frågar jag om såsen) juice, läsk och självklart alla produkter som bygger på socker. Jag äter väldigt mycket fisk och skaldjur, älskar den delen av medelhavskosten. Läs om matplan och måltider i vardagen här, där jag samlat alla inlägg som jag skrivit i ämnet, i ett och samma inlägg.

3. Du pratade om Blogg-Jouren hos Malou på TV4, vad är det för något?
Under storhelger (Jul, Påsk, Midsommar) går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

Mitt största hot är jag själv.
Min egen förmåga att manipulera mig själv till att tro att jag är som alla andra och att jag minsann förtjänar att äta som alla andra under Jul (som ju är närmast). Jag är så bra på att manipulera att jag även lyckas manipulera min omgivning om det vill sig illa. I mina obalanserade stunder kan jag tycka att jag förtjänar risgrynsgröt på Julafton. Jag kan till och med forma argumentationen i huvudet, hur jag ska övertyga min man och min släkt att tro att det skulle vara helt ok. Men som en del av mitt tillfrisknande har jag lärt mig att inte nära de tankarna. Att inte låta tanken forma en strategi som till slut formar ett samtal och slutligen ett övertygande. Det var förr, inte nu.
Varför? Därför att jag inte behöver. Jag behöver inte äta risgrynsgröt. Det är inte bra för mig, och kommer kasta tillbaks mig i de äckliga käftarna av min beroendesjukdom. Det vidriga monster som förvränger och förstör allt. Det är inte värt det.
Ris? tänker du som inte har beroendesjukdomen. Ja, för mig är det en del av min drog, som triggar igång mig. Jag känner mig rustad inför årets Julhelg. En av de viktigaste livlinorna är gemenskapen med andra beroendepersoner. Jag är inte ensam. Inte ens på Julafton. Jag vet inte hur du som läser detta känner inför Jul. Kanske är du trygg med att du kommer att klara av att äta på ett kontrollerat sätt, kanske är du livrädd för att återfalla eller fortsätta i ditt överätande/sockermissbruk. Jag kommer att låta min blogg vara en samlingsplats för dig som vill och behöver under juldagarna. Min förhoppning är att vi här hittar en gemenskap och peppar varandra till nykter avhållsamhet från våra droger. Jag är konstant uppkopplad och vill gärna supporta dig som behöver, och vi kan alla supporta varandra här på bloggen.

6 kommentarer:

Kristina sa...

Tack för att du finns därute Gunilla.
Det är toppen att vi fått en röst som tydligt och onyaserat gör oss hörda.
Jag måste fråga en sak. Jag har som du haft denna sjukdom sen barndomen.
Vet att jag drack sirap
tills det brann i strupen. Helt sjukt. Det jag funderar över är detta med minnet. Jag tycker om jag jämnför mig med andra att mina bardomsminnen är sämre. Jag kommer ihåg mycket mindre med andra ord.
Har mitt sockerberoende "förstört" min hjärna? Kan man återhämta sig även i hjänan? Vilka frågor va?
Sköt om dig! Kram

Gunilla Sahlin sa...

KRISTINA - tack för pepp! Jag tror inte att din hjärna är förstörd. Men om du inte är tillfrisknande och abstinent idag så behöver du professionell hjälp för att ta dig ur. Ditt minne kan återhämta sig, sakta men säkert. By the way, det är inga konstiga frågor - vi är många som klurar på samma saker! Kramar G

jenny sa...

Jag är så oerhört tacksam för din blogg och all kunskap och tips som du delar med dig av. Du gör det så mycket lättare för oss som har problem att se ljuset i tunneln. TACK! Ska på intensivkurs hos Bitten nu till helgen och jag är så exalterad över det, ska bli så roligt!

Gunilla Sahlin sa...

JENNY - tack för feedback! Underbart att du ska på intensivkurs i helgen - det kommer att förändra ditt liv. Håller tummarna för dig! Kram G

Slottets lilla värld sa...

Det där om minnet är spännande... Har jag inte tänkt på, har bara konstaterat att jag har väldigt dåligt minne från min barndom, och även jag, liksom Kristina, har upplevt/upplever, att "alla andra" har mycket fler minnen, från barndom och överhuvudtaget, än vad jag har. Jag "minns ingenting" känns det som... Det kanske finns en förklaring även till det? Eller så var min barndom väldigt fattig på grejer att komma ihåg...!

Gunilla Sahlin sa...

SLOTTSFRUN - jag tror definitivt att det hänger ihop. Jag upplever att jag har väldigt begränsat med minnen från barndomen. Tror inte att det beror på just din barndom =) Kram G