tisdag 15 november 2011

Du är inte ensam forts

Här kommer ytterligare några vanliga frågor:

1. Jag har verkligen ingen förståelse för det du berättar. Jag har aldrig känt så själv. Lagom är väl bäst?
Lagom är säkert bäst för de som kan hantera socker. Jag kan inte det. Bästa jämförelsen är med en alkoholist. Vi skulle aldrig få för oss att säga - men du kan väl ta EN whiskey? Men jag förväntas kunna stanna vid en kaka. Jag vet att vi är många som möter helt oförstående människor när vi försöker berätta hur vi har det och hur vårt förhållande till mat och/eller socker (eller någon annan drog för den delen) ser ut. Om du upplever att du verkligen inte förstår kan du kanske tillhöra första gruppen (normalt bruk). Du kommer att ha jättesvårt att alls hur mat/socker kan vara så besvärligt för en sådan som jag. Du som tillhör grupp två kan ana hur sådana som jag har det, men inte fullt ut, eftersom du kan behärska dig, och det kan inte vi som tillhör grupp tre.

2. Jag vill verkligen förklara för min omgivning hur det är med mig. Men vart börjar jag? Går det att enkelt förklara för någon hur vår sjukdom ser ut, varför den finns, och hur den påverkar oss?
Jag ska göra ett försök i att sammanfatta så mycket det går. Kom ihåg att sjukdomen ser olika ut för oss alla individuellt. Exempelvis triggar vi på ibland helt olika saker. Men det finns några minsta gemensamma nämnare, som går att kommunicera. Men viktigast av allt - svara inte på frågor som ingen ställt. Tryck inte upp information i ansiktet på någon bara för att du vill att de ska förstå. Finns det inte ett genuint intresse från deras sida att lyssna - kommer ditt budskap att falla platt till marken. Du kastar pärlor för svin och du kommer att må dåligt efteråt. Ta dialogen enbart med människor som verkligen är intresserade och som frågar dig efter mer information.

3. Vad menas med att det är en sjukdom med flera utlopp?
Läs inlägget om detta här. Jag brukar alltid börja med att jämföra med alkohol när jag talar med någon, eftersom jag upplever att det är något som de flesta kan relatera till. (se ovan).

4. Jag känner igen mig i det du beskriver, att du trodde att du skulle dö om du inte fick socker. Hur kan det vara så starkt?
Läs inlägget om att beroendecentrum sitter i reptilhjärnan här. När jag pratar med undrande människor brukar jag beskriva att vår hjärna består av tre delar, precis som det står i inlägget. Jag brukar ta exemplet med tigern som de också förstår.

5. Vad kommer sjukdomen ifrån, är det ärftligt eller socialt betingat?
Ofta brukar den jag pratar med fråga hur sjukdomen uppkommer. Jag berättar då att jag håller med de som anser att det finns både biologiska och sociala förtecken för sjukdomen. Läs mer om detta via inlägget här.

6. Går det att bli frisk och normal?
Sjukdomen är kronisk och jag måste leva med den. Att bli frisk skulle innebära ett mirakel. Den är dessutom progredierande, alltså den fortsätter leva sitt eget liv även när jag är abstinent. Nästa gång jag trillar dit är avgrunden djupare än den var innan. Läs mer om detta här.

Till dig som nyss fått upp ögonen och nu vill frälsa världen:
Kanske finns det någon i din omgivning som faktiskt har beroendeproblem själv. Vi kan lätt lockas att försöka börja hjälpa personen till abstinens och ge tusen tips om nästa steg. Gör inte det. Förstå mig rätt, det är klart att personen ska få verktyg, men du kan aldrig bota någon annan. Du kan aldrig upplysa någon annan genom att ex köpa en bok om beroende och ge i present. Personen måste själv ta stegen. Om personen vill forska mer själv, tipsa om exempelvis Bitten Jonssons "Sockerbomben" eller min egen "Vitt Begär" som är en jättebra start. Men personen måste ta stegen själv, du kan aldrig bära någon till tillfrisknande, det krävs egen energi, egna beslut och egen övertygelse.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Gunilla

Härligt att jag hittade hit.
Fick tipset av min couch.
Vi jobbar just nu med godiset, det är det problemet jag har, jag röker inte, dricker inte, knarkar inte. Men godis och kakor har verkligen förstört för mig.
Har inte tittat på Bittes bok för den handlar ju om att sluta äta godis, och det vill jag ju inte. Men nu vill jag har betällt din bok också, nu är jag öppen. Om en vän gjort detta mot mig så hade vi inte varit vänner längre. Jag har en underbar man och två härliga pojkar. Men jag njuter inte. När jag berättade för en vän att jag vaknar på morgonen och känner mig misslyckad ensam tjock osv tror hon inte sina öron. Jag har en man 2 barn god ekonomi bostadsrätt. Jag har eget företag där jag jobbar som Tillskärare och skräddare, dagarna är mina men är inte ett dugg "lycklig" Är det så "enkelt" att det är ett beroende. Jag är just nu mitt i en förändringsprocess som är inne i mig. Alla hinder som ska rivas och att jag ska byggas upp. Har gett mig ett år, till den sista augusti att lära mig att driva mitt företag, för jag tror det hör i hopp, så länge jag inte gör något åt mitt missbruk kommer jag heller inte att bli en företagare (startade för 2 år sedan)
Din blogg blir ett av mina verktyg.

Jeanette sa...

Jag har en fråga som jag funderat över ett tag. Om man endast har ett beroende av godis (t.ex. tappar kontrollen trots att man lovat sig själv att sluta samma dag), men även kan ha svårt att stå emot andra sötsaker ,fast kan unna sig fika ibland utan att tappa kontrollen, räknas det ändå till ett sockerberoende då? Jag är beroende av godis, helt klart. När jag är riktigt nere i beroendet så äter jag varje dag. Jag kan helt enkelt inte stå emot. Dels har jag använt det som ett sätt att döva känslorna när jag varit ledsen, eller om jag varit stressad. Men även när jag är glad för då måste jag ju "fira" eller bara när jag är uttråkad. Så där känner jag ju igen mig mycket i grupp 3 som du beskrev när du var hos Malou.
För en dryg vecka sedan fick jag helt plötsligt nog och nu har jag varit godisfri i nio dagar, vilket känns jättebra samtidigt som jag är rädd för att trilla dit igen så klart. Hoppas du förstod lite av min lite smått förvirrande kommentar.

Anonym sa...

"Lagom" betyder inte mittemellan som de flesta verkar tro. "Lagom" är en synonym till "bäst/optimalt", med andra ord "lagom är bäst" = "bäst är bäst". Lagom kan därmed också vara ingenting. Att inte äta något socker alls kan alltså vara alldeles lagom.

Em sa...

Jag såg dig på nyhetsmorgon,modigt av dig att vara så personlig. Du räddar nog många dagligen med din blogg och bok. Du är inspirerande och jag är glad att jag hittat hit. Ta hand om dig! Kram

Gunilla Sahlin sa...

ANONYM - förstår inte riktigt, du skriver att godis och socker är ditt problem, och att du jobbar med det tillsammans med din coach, men du vill inte bli av med beroendet? Då är det där din resa börjar. Du behöver kapitulera inför sjukdomen innan du kan komma vidare. Du behöver professionell vård för att ta dig ur, inget löfte i världen kommer att hjälpa dig tyvärr.

JEANETTE - jag tror att det hänger ihop. Jag tror att fika till slut kan trigga sockersug och tvärt om. Till hör du grupp tre behöver du avhålla dig från det din hjärna uppfattar som sött. Men att arbeta med kosten är bara 10% av själva hanteringen av sjukdomen. Det är så mycket annat som behöver hanteras och repareras.

ANONYM - tack för dina tankar om lagom! Jag håller i sak med, men dessvärre används inte ordet i den meningen, som jag uppfattar det.

EM - tack för pepp!Du är inte ensam med din sjukdom.

kramar till er alla fyra. G