söndag 2 oktober 2011

Sockersuget - ett kemiskt beroende - av bloggaren "Fortfarande Lycklig"

En av de bloggare som kommenterat min blogg heter Fortfarande Lycklig.

Den 19 september postade hon nedanstående inlägg:
(jag har frågat om lov=)

- - - -
När blir det uppenbart att det inte går längre?
Vid vilken punkt?
Är det när man äter en chokladkaka om dagen?
Eller när man springer från ett möte innan det är slut
för att hinna handla godis innan bussen går?
Eller kanske när man äter glass direkt ur lådan,
med frysdörren öppen?
När man inte kan sluta
När illamående inte är en signal längre
När en nödvändigt prioritering
mellan middagsmat och choklad
har ett givet utfall
När man inte vågar vara ensam hemma
När man går ut i ösregn för att köpa mer godis
fast man just ätit en tvåhundragrammare på en kvart
När man skäms så mycket att man inte kan
se sina barn i ögonen
när de frågar vart alla kakor tagit vägen
som de bakade häromdagen

Jag har spelat teater så länge
Jag är världsbäst på vara duktig
och ta hand om mig
Tränar och äter sunt och redigt
Jodå
Det är vad alla tror
Jag har lurat de flesta
Det är hur lätt som helst
Det svåra är att sluta luras
Att erkänna hur det faktiskt är

Jag har ett missbruk
Ett kemiskt beroende
Jag kommer att ha det livet ut
Det är en del av mig men det är inte jag
- - - -

Fortfarande Lycklig sätter ord på det som så många av oss upplever. Tack för ditt ärliga inlägg.

5 kommentarer:

Kristina sa...

På något vis både glad & ledsen att det finns fler än jag.
Känner mig mindre ensam. Tack för att ni delar med er.

Smith sa...

Instämmer med Kristina!

Minna sa...

Blir väldigt berörd. Sanna ord som ibland är svåra att acceptera som en del av resten av livet. Bra skrivet, tror vi är många som känner igen oss.

Fortfarande lycklig sa...

Det känns fint att du skriver om mig, Gunilla! Tack! Och jag känner samma som ni: det känns bra att inte vara ensam, samtidigt som man såklart inte önskar att andra ska behöva uppleva samma som man själv.

Gunilla Sahlin sa...

KRISTINA - du är verkligen inte ensam. Om du inte redan är med i en gemenskap är det mitt varmaste tips till dig. Ensam är inte stark.
SMITH - dito
MINNA - jess. Det bästa verktyget som jag ser det i de situationerna är "bara för idag". Att tänka "for life" är för jobbigt för de flesta av oss. Men vi klarar av en dag i taget.
FORTFARANDE LYCKLIG - tack själv min vän.

kram till er alla fyra.