torsdag 6 oktober 2011

In the loving memory of Steve Jobs

Grundaren till Apple, visionären, inspiratören, den geniale entreprenören, förebilden Steve Jobs har slutat att andas. Aftonbladet skriver att världen nu blivit en färgklick fattigare.

Familjen skriver i ett uttalande:
"Steve dog stillsamt i dag omgiven av sin familj. I sitt offentliga liv var Steve känd som en visionär; privat levde han för sin familj. Vi vill tacka alla de människor som har visat omtanke och bett för Steve när han varit sjuk det senaste året; en webbsida kommer att upprättas för dem som önskar dela med sig av hyllningar och minnen. Vi är tacksamma för det stöd och den vänlighet vi mött hos dem som delar våra känslor för Steve. Vi vet att många kommer att dela vår sorg, och vi ber er respektera vår önskan att sörja i fred."

Jag är lite överraskad över att jag blir så berörd av Steves bortgång. Jag har aldrig träffat honom. Jag kände honom inte. Han är för mig en offentlig person som drivit ett företag vars produkter jag köper och verkligen uppskattar. Kanske är det upplevelsen av hans komplexa person, den obeveklige företagsledaren och kreatören som samtidigt så synbart de sista åren kämpade med och mot sin cancer, som skapat ett bestående intryck.

Jag har älskat att titta på de nya produktpresentationerna, på Apples presskonferenser så minutiöst exekuterade. Jag har blivit inspirerad av förmågan att skapa banbrytande innovationer. Jag har kort och gott blivit tydligt påverkad.

Vi ska alla dö. Men inte än. Vi ska alla sluta andas en dag. Men inte idag. Förhållningssättet till döden känns lika skiftande som utbudet på en stor loppmarknad. En del lever i total förnekelse och i en övertygelse om odödlighet. Andra är brutalt medvetna om döden genom näras och käras hastiga avsked på grund av olyckor eller sjukdomar. En del genom att själva bära på dödliga sjukdomar. Som fått ett besked, en tidsangivelse. Du har två år kvar. Du har tre månader kvar...

Jag lunchade med en person tidigare i veckan som uttryckte en längtan om att bli bättre på att leva här och nu. Att inte ständigt vara på väg. Att inte helt och fullt gå upp i "det blir bättre sen, jag ska bara..." Jag kämpar med samma längtan. Jag vill och behöver bli bättre på carpe diem. Jag vet ju vad jag har just nu. Jag har ingen aning om imorgon. Steve Jobs familj skriver att han privat levde för sin familj. Kanske lyckades han leva här och nu. Kanske klarade han av att uppskatta nuet. Kanske tvingade hans dödliga cancer honom till att stanna upp och byta perspektiv.

Idag vill jag ta vara på det jag har. Idag vill jag uppskatta livet och de skatter som finns i det. idag vill jag fortsätta utvecklas och inspireras. Idag vill jag fortsätta att tänka annorlunda.

1 kommentar:

sophie sa...

fint skrivet om döden

den är otäck, men ingen kommer undan