lördag 8 oktober 2011

Förväntad konsekvens

Senaste perioden har varit och är intensiv och det känns som att det stadigt ökar. Just nu handlar mycket om boken så klart, men det händer spännande saker på jobbet också. Jag kommer att anställa från årsskiftet eller strax innan, och det ligger en del intressanta uppdrag i pipeline för 2012 och 2013.

Det fungerar fortfarande matmässigt, men jag upplever just nu utmanande period. Det hör naturligt ihop med tempot. Jag skrev om det den 14 september och återger här delar vad jag skrev då - eftersom det fortfarande är på samma sätt:
- - -
Jag har inte återfallit till sötsaker, men jag tuggar tuggummi en del just nu. För dig som tillhör grupp 1 eller grupp 2 gällande förhållningssätt till sötsaker, så låter det antagligen ganska knäppt. Vad är det för fel på tuggummi nu då? Felet stavas xylitol, sorbitol och mannitol. Sötningsmedel. Min beroendehjärna klarar inte av att skilja på kolhydrater/socker och sötningsmedel. Den tror att den får sin drog och går igång på alla cylindrar.

Så även om det rent krasst är "bättre" att jag tuggar tuggummi än trycker i mig sötsaker, så är det faran absolut inte över på något sätt, och det "bättre" väldigt kortsiktigt. Tvärtom triggar tuggummituggandet mitt sug, så jag får djupare cravings efter kolhydrater/sötsaker nu än tidigare.
- - -
Och det värsta nu är att min mage börjar säga ifrån. Jag har haft magkatarr tidigare och imorse när jag vaknade kände jag ett tydligt svidande i magen, som fortfarande är kvar. Jag vet att det beror på att jag överkonsumerade tuggummi igår. Magsyran som bildas men som inte tas om hand fräter, och jag får sona för det nu. Jag har vid några tillfällen tidigare, även om det var ganska länge sedan, fått rejäla magkatarrsanfall, med sjukhusvistelse som konsekvens vissa gånger. Det är inte så illa den här gången, men tillräckligt jobbigt för att ta det på allvar.

Jag hatar min dumhet dessa stunder. Hatar att jag inte kan se effekten av mitt beteende förrän det är för sent. Min beroendehjärna ägde kontrollen igår och jag lät sjukdomen avgöra hur mycket tuggummi jag skulle tugga. Obra. Men jag faller sju gånger och reser mig upp åtta. Upp igen bara. Jag har en fungerande verktygslåda och jag har redan börjat använda den.

Det första var att vara ärlig. Jag berättade för min man om vad som hänt. Avslöjade mig själv. Det andra är att ta en dag i taget. Jag kan och får tugga tuggummi när jag vill, men jag väljer att inte göra det idag. Det tredje just idag är vila. Jag vill inte trigga igång ett katarranfall, och hoppas att svidandet i magen sakta men säkert ska lämna mig.

4 kommentarer:

Cecilia sa...

Hej Gunilla!
Vad jobbigt det lät med magen!
Du kämpar ju dock på i helt rätt riktning och bara att skriva om det här är ju ett jättestort steg! Jag håller tummarna för att det ska ordna sig!
Jag har tittat på din boktrailer och det såg ju jättebra ut, jag är SÅ nyfiken på boken!!! Jag tror att vi är många som känner oss enormt träffade och känner igen oss så det bara skriker om det! Texterna i slutet gjorde mig ju inte direkt mindre sugen på att läsa boken!!!
Jag har faktiskt tagit mig friheten att maila länken hit och tips om boken till hela gruppen från kursen så jag hoppas att de blir lika sugna som jag på att läsa den!
Det var lite spännade att höra din röst också, det är lustigt det där vad man kan skapa sig en bild av någon som man egentligen inte känner!
Lova nu att du sköter om dig och vilar ordentligt!
Kramar Cecilia

Gunilla Sahlin sa...

CECILIA - tack för din varma kommentar. Det är redan betydligt bättre, vilket är skönt. Sömn och lugn och ro verkade vara den bästa medicinen. Tack för feedback på boktrailern - länka och sprid så mycket du orkar. =) Jag har givit mina nyhetsbreprenumeranter förtur att se den idag - kommer att publicera den här på bloggen imorgon. Ha en fin lördag. Kram G

Anonym sa...

Ta bara lugnt och vila, man kan inte jobba hela tiden:)
Kram Nina

Gunilla Sahlin sa...

NINA - nej, jag har verkligen kopplat av i helgen och det har varit underbart. Kram G