fredag 21 oktober 2011

99 dagar av 100.

Jag har den senaste veckan fått frågan i intervjusammanhang, om jag inte äter sötsaker överhuvudtaget idag. Svaret är nej. Men hur är det med sötsuget då? Är det helt borta? 99 dagar av 100 är det inget problem. Men någon gång var tredje, var fjärde månad kommer en dålig dag. Jag känner oftast redan på morgonen att det är en sådan dag. Jag känner mig svagare, skör. En dålig dag måste inte innebära att jag äter något som jag inte vill, men ibland är det så.

Nu för tiden innebär det kanske en frukt eller en macka. Tidigare, när jag var totalt förlorad i det aktiva sockerberoendet, hade jag återfall åtta gånger om dagen och tryckte i mig maränger, kakor, godis, och glass. Varje dag, konstant. Det var ett matfängelse som höll min hjärna gisslan, som manipulerade mig att tro att allt skulle bli bra om jag bara åt mer sötsaker. Det var lösningen på allt. En person som inte är beroende, har väldigt svårt att sätta sig in i situationen. Det kan verka märkligt att det inte bara går att skärpa sig. Men det är omöjligt. Hjärnan på en aktivt beroendesjuk är inställd på att den kommer att dö om den inte får drogen. Och jag gick på det, varje gång. Det var inte ett medvetet beslut, det var en instinkt som drev mig att söka det söta. Dygnet runt när det var som värst.

Idag är inte en 100-dag, men jag känner mig något försvagad. Det finns tendenser att tankarna kommer. Jag har en del puckar som ska lösas och det krävs en del av mig. Inget som är jobbigt eller ledsamt, men som kräver en ansträngning. Det är viktigt för mig att notera det, och använda mig av min verktygslåda. Idag blir det gemenskap med andra beroende och att vara ärlig med min omgivning som jag använder som verktyg. Och att ladda mina batterier med friskfaktorer. Det är enkelt en solig dag som denna =)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kämpa på! du har ju kommit över den värsta puckeln. Och bara den uppmärksamhet du fått de senaste veckorna kanske bidrar till ökad tro att du kommer klara av detta. Vi är ju fler som kämpar! Jag kör också med nolltolerans, vilket jag blir lugn av och känner att jag lättare kan hantera situationer och tar kontroll. När suget kallar, ta tag i någon och låt dem veta att du NU är du nära att åka dit. bara det kan faktiskt hjälpa. en sådan dag ska man undvika att vara själv och gå in mataffärer etc som du vet.

För min egen del vet jag att jag är ute på djupt vatten när jag börjar strosa runt kring kakhyllorna. Ibland har jag faktiskt ställt ifrån mig varukorgen och snabbt gått ur butiken för att jag insett att jag just i denna stund inte skulle kunna resonera vettigt och ville inte utsätta mig för att åka dit. Har du testat yoga alt. meditation. dvs bara att du samlar dig och sluter ögonen? Av egen erfarenhet faller jag dit när stress drar igång.

Tror på dig! / Mimmi

Gunilla Sahlin sa...

MIMMI - tack för fina ord!kram G