måndag 31 oktober 2011

Sockerberoende i fokus

Det händer verkligen mycket om området beroende i allmänhet och sockerberoende i synnerhet. Du som missat SvDs artikel idag med bland annat industrimannnen Sören Gylls personliga berättelse, läs den här. Du som missade chatten med mig och Bitten Jonsson på aftonbladet.se idag, läs den här.

Igår kom The American Society of Addiction Medicine med en ny definition av beroende, vilket visar att det är en kronisk störning i hjärnan och inte bara ett beteendeproblem med för mycket alkohol, droger, spel eller sex. Fyra års arbete med 80 experter öppnade dörren till ASAMs första officiella ståndpunkt - att yttre beteenden är yttringar av en underliggande sjukdom.

Definitionen i korthet:
Addiction is a primary, chronic disease of brain reward, motivation, memory and related circuitry. Dysfunction in these circuits leads to characteristic biological, psychological, social and spiritual manifestations. This is reflected in an individual pathologically pursuing reward and/or relief by substance use and other behaviours.
Addiction is characterised by inability to consistently abstain, impairment in behavioural control, craving, diminished recognition of significant problems with one’s behaviours and interpersonal relationships, and a dysfunctional emotional response. Like other chronic diseases, addiction often involves cycles of relapse and remission. Without treatment or engagement in recovery activities, addiction is progressive and can result in disability or premature death. (Läs hela definitionen här)



Chatta med mig på aftonbladet.se idag kl 15.00

Idag inleder Svenska Dagbladet sin artikelserie om sockerberoende med intervju med Sören Gyll. Aftonbladet kommer genomföra en chatt om sockerberoende kl 15.00 idag där jag kommer att försöka svara på läsarnas frågor. Häng gärna in och kolla läget om du vill!

söndag 30 oktober 2011

Det handlar inte om kakor

Idag var det dags för höststädning på Trosa Båtklubb. Det var Y-bommar som skulle monteras bort, tampar som skulle samlas in och allmänt skräp som skulle städas undan. En härlig dag i ett relativt ruggigt väder. Älskar att vi har badkar så det går att tina efter en kylig förmiddag utomhus.

Idag tänker jag en del på verklighetsuppfattning. Och hur olika två personer kan uppfatta samma händelse. Vi bygger våra slutsatser till stor del på tidigare erfarenheter, på värdegrund, och till och med dagsform. Något som är en sanning för mig behöver inte alls vara det för dig, eftersom vi har olika erfarenheter och bakgrund. När det kommer till åsikter om beroendesjukdomen och dess utlopp gäller samma lag. Olika personers respons och reaktion kan oftast härledas till personens bakgrund och egna erfarenheter. Inte sällan uppblandat med en cocktail av obearbetade känslor, skam och förnekelse, eftersom de egna erfarenheterna av en alkoholiserad pappa eller tablettmissbrukande mamma överhuvudtaget inte hanterats sedan de inträffat.

Sockerberoende är mer än att avhålla sig kakor. Det är mer än att vilja gå ner i vikt men inte klara av det. Mer än att vara arbetsplatsens godisråtta och klassens clown. Sockerberoende är ett av flera utlopp i en dödlig hjärnsjukdom som sprider sig epdemiskt över vårt land. Det är ingen ny företeelse, ingen fluga, ingen metod eller kommersiellt koncept. Det är ett fysiskt tillstånd som kan ge upphov till psykiska problem (somatopsykisk sjukdom).

Den som är utåtagerande beroende påverkar sin omgivning fundamentalt. Övriga i familjen måste inte per automatik ha beroendesjukdomen, men löper tydlig risk för att utveckla ett stympande medberoende. Skammen och förnedringen färgar av sig effektivt när sjukdomen är obehandlad. Den anhörige, den medberoende, försöker städa. Sopa undan spår av det okotrollerade. Ljuger för sin makes eller frus skull om varför han eller hon inte kunde följa med. Kanske till och med ringer till makens eller fruns arbetsplats och sjukanmäler efter en natt i aktivt utagerande. Obehandlade medberoende hjälper mörkertalet att fortsätta vara stort. Är det den medberoendes ansvar? Nej, det är den beroendesjukes ansvar.
Men för att jag som beroende ska kunna ta mitt ansvar måste jag själv stå ansikte mot ansikte med min egen kontrollförlust och skam. Jag måste själv slå i botten för att kunna resa mig upp. Du hjälper inte mig när du städar undan alla konsekvenser av mitt beroende. Jag måste städa själv.

Jag drömmer om att beroendesjukdomen och dess utlopp ska vara lika accepterade som sjukdom som cancer, vinterkräksjuka eller lunginflammation. Ingen ska behöva möta tvivel när personen kommit så långt att hon/han kapitulerat inför det faktum att professionell hjälp behövs för att ta sig vidare. Ingen ska behöva bli ifrågasatt av svensk sjukvård. Ingen ska behöva utstå hån från oförstående, okunniga anhöriga eller kollegor. Jag drömmer om att den allmänna kännedomen kring sjukdomen och dess karaktär ska bli lika självklar som kunskapen om att kork flyter i vatten.

PS. Ytterligare tips om podcast som behandlar bland annat sockerberoende här.

lördag 29 oktober 2011

Boksignering i Nyköping idag och Beroendedagen 6 december i Stockholm

Idag signerar jag min bok VITT BEGÄR på Kullbergs Bokhandel i Nyköping mellan 11.00-14.00. Varmt välkommen om du har vägarna förbi!

Tisdagen den 6 december genomförs BEROENDEDAGEN i Stockholm på Waterfront Congress Centre vid Centralstationen. Jag och Bitten Jonsson kommer att ställa ut med våra böcker och prata sockerberoende med de som passerar.

fredag 28 oktober 2011

Sugar Addiction Awareness Day - 30 oktober

Har just hittat en fantastisk sida Carbohydrates Can Kill. (Tack för tipset Anonym!) Dr. Robert K. Su, MD, lägger upp podcasts gällande sockerberoende. Lyssna på den senaste här.

Man lanserar Sugar Addiction Awareness Day i USA för första gången i år, läs mer om det här. Det sammanfaller med Halloween och en av uppmaningarna är att ge nyttiga godsaker istället för godis till barnen när de kommer och frågar "Trick or treat".

Dagen handlar om att uppmärksamma beroendesjukdomen och socker som utlopp. Att ge kunskap om det dolda sockret i mat, kolhydraters påverkan och belöningssystemets funktion.

Jag kommer att fira Sugar Addiction Awareness Day på söndag. =)

onsdag 26 oktober 2011

En suverän start på dagen

Imorse var det jag som stod för frukosten. Det blir något av en varannan-dag-rutin, beroende på vem som är klar först. Jag bjöd på äggröra och knaperstekt bacon, stekt tomathalva, keso och smör. Jag brukar spetsa äggröran med en skvätt grädde, och sedan vispa ihop det relativt hårt, så smeten blir lite "fluffig" innan den hamnar i stekpannan. Sedan skär jag några skivor ost och lägger ovanpå, innan locket läggs på. Så får det stå där och puttra tills det blir en fin yta i botten och så där gott kletigt på toppen.

Genom att grunda med en bra frukost står jag mig hela vägen till lunch. Eftersom jag äter högfettskost behöver jag inte fylla på med mellanmål, energin räcker till lunch. Samma sak mellan lunch och middag. På så sätt begränsar jag måltiderna till tre gånger om dagen och behöver inte oroa mig för när jag ska äta, vad jag ska äta, hur länge sedan jag åt sist och så vidare. Tidigare uppehöll den typen av tankar mig konstant. Hela tiden orolig för att jag ätit för lite eller för mycket. För tätt eller för sällan. Genom att ha en genomtänkt matrutin kan jag släppa det tankefängelset och lita på min plan. För att komma hit har jag gått vägen genom en matplan. Under fem månader vägde jag allt jag åt, och följde en strikt matplan som var individuellt framtagen för mig. Kostrådgivare Marielle Hjälmedala (marielle@valet.se) på Valet i Göteborg som är inriktad på sockerberoende personer hjälpte mig.

Ett starkt tips är att kontakta Marielle om du upplever att du har behov av att styra upp dina måltider. Det var en väldigt nyttig tid för mig, och jag har genom det lärt mig att se hur stor portion jag ska ta, bland mycket annat.

måndag 24 oktober 2011

Mitenuppslag i Aftonbladet idag


Idag skriver Aftonbladet om sockerberoende på mittenuppslaget.
Läs här om du vill. Glad över att Andreas Eenfeldt är intervjuad i egenskap av läkare, hela budskapet blir positivt utifrån ett beroendeperspektiv. Det finns hopp och hjälp att få. Du är inte ensam.

lördag 22 oktober 2011

Tapasafton med vänner



Jag har haft tre relativt lugna dagar, och idag signerade jag böcker på Trosa Bokhandel. Jätteroligt att få möta människor på hemmaplan. Det blir favorit i repris på julmarknaden den 27 november.


Snart kommer våra goda vänner över på middag. Vi serverar tapas ikväll, med råvaror inköpta på suveräna ICA Trossen i Trosa. Det ska verkligen bli gott med mat. Har "kommit tillbaks" i form igen känns det som. Begynnelsen till sug och svaghet som jag kände igår har fått ge med sig. Jag är väldigt glad över att helgen inte är slut än. Jag behöver en skön, lugn söndag imorgon.


Önskar oss alla en underbar lördagskväll i sinnesro, och för de av oss som behöver - tillfrisknande.

fredag 21 oktober 2011

99 dagar av 100.

Jag har den senaste veckan fått frågan i intervjusammanhang, om jag inte äter sötsaker överhuvudtaget idag. Svaret är nej. Men hur är det med sötsuget då? Är det helt borta? 99 dagar av 100 är det inget problem. Men någon gång var tredje, var fjärde månad kommer en dålig dag. Jag känner oftast redan på morgonen att det är en sådan dag. Jag känner mig svagare, skör. En dålig dag måste inte innebära att jag äter något som jag inte vill, men ibland är det så.

Nu för tiden innebär det kanske en frukt eller en macka. Tidigare, när jag var totalt förlorad i det aktiva sockerberoendet, hade jag återfall åtta gånger om dagen och tryckte i mig maränger, kakor, godis, och glass. Varje dag, konstant. Det var ett matfängelse som höll min hjärna gisslan, som manipulerade mig att tro att allt skulle bli bra om jag bara åt mer sötsaker. Det var lösningen på allt. En person som inte är beroende, har väldigt svårt att sätta sig in i situationen. Det kan verka märkligt att det inte bara går att skärpa sig. Men det är omöjligt. Hjärnan på en aktivt beroendesjuk är inställd på att den kommer att dö om den inte får drogen. Och jag gick på det, varje gång. Det var inte ett medvetet beslut, det var en instinkt som drev mig att söka det söta. Dygnet runt när det var som värst.

Idag är inte en 100-dag, men jag känner mig något försvagad. Det finns tendenser att tankarna kommer. Jag har en del puckar som ska lösas och det krävs en del av mig. Inget som är jobbigt eller ledsamt, men som kräver en ansträngning. Det är viktigt för mig att notera det, och använda mig av min verktygslåda. Idag blir det gemenskap med andra beroende och att vara ärlig med min omgivning som jag använder som verktyg. Och att ladda mina batterier med friskfaktorer. Det är enkelt en solig dag som denna =)

torsdag 20 oktober 2011

En av de bästa dagarna i mitt liv











Igår var det lanseringsdags, den stora dagen som jag laddat inför, under så lång tid. Det kändes som att jag gick på moln, jag liksom svävade fram. Jag försökte vara här och nu, och verkligen njuta av dagen och alla härliga intryck. Igår, strax innan sängdags, uppdaterade jag min status på Facebook och skrev att detta varit en av de bästa dagarna i mitt liv. Så glad över alla underbara människor som på olika sätt firade med mig.

Dagen började tidigt på Scandic Malmen med en god hotellfrukost. Lokalen för dagen var därefter Restaurang Himlen Därtill, med bedårande utsikt över stora delar av Stockholm, med utgångspunkt Södermalm. Jag hann med en kort visit för att hälsa på Simone, Beatrice, Peder, Lizzie, Anna och Mona som alla var med och förberedde. Una och jag åkte sedan till P4 Radio Stockholm för en intervju.

Därefter bar det av tillbaks till Himlen Därtill och två timmars lanseringsevent. Jag fick så mycket vackra blommor och andra fina presenter, varma kramar och lyckönskningar.

Senare på kvällen var det dags för MåBra-kväll på Intiman, med underbara Mia Törnblom, Katarina Woxnerud och chefredaktören Liselotte Ståhlberg.
Jag är med i månadens nummer och berättar om mitt sockerberoende. Tjuvläs här.

Idag torsdag - är boken äntligen tillgänglig till försäljning!
(Adlibris och Bokus kommer att uppdatera under dagen)

Beställ ett signerat exemplar av mig här.
Beställ via Adlibris här.
Beställ via Bokus här.
Beställ via förlaget här.

Se intervjun i TV4s Morgonsoffa från i måndags här.
Se reportaget från TV4 Nyheterna i söndags här.
Se min boktrailer här.

Foto: Beatrice Törnros
Blomgruppen fick jag av mitt underbara förlag Pickabook! SÅ glad över möjligheten att göra detta
.

tisdag 18 oktober 2011

Du som förbeställt ett signerat exemplar...

...kommer att få boken i lådan på torsdag eller fredag. Om den inte kommit till dig innan helgen, hör av dig.

Ännu inte beställt ett signerat exemplar? Klicka här om du vill.

Imorgon smäller det...!




Läs dagens inlägg här.

måndag 17 oktober 2011

Morgonens intervju i TV4 Nyhetsmorgon

I morse gästade jag Nyhetsmorgon. Se inslaget här nedan.
Gunilla%20Sahlin%20har%20skrivit%20boken%20Vitt%20beg%C3%A4r

söndag 16 oktober 2011

Inslaget på TV4 på länk

Här kommer inslaget på Nyheterna ikväll kl 19.00, för de av er som inte hann se:
Socker%20blev%20en%20drog%20f%C3%B6r%20Gunilla

Nyhetsmorgon imorgon 07.15

Jag har precis tittat på inslaget på TV4 Nyheterna (länk kommer så snart det finns tillgängligt) och är glad över hur det till slut landade. Text på TV4 Nyheternas hemsida här.

Imorgon är det dags igen, fast i direktsändning. kl 07.15 i Nyhetsmorgon på TV4.

TV4 Nyheterna ikväll kl 19.00 - inslag om VITT BEGÄR

Ikväll kl 19.00 på TV4 Nyheterna kommer med all sannolikhet ett inslag med mig om min bok VITT BEGÄR. Ta gärna en titt och säg vad du tycker!

Jag känner mig något mer skeptisk efter SVT Östnytts inslag i fredags, (läs om min skepsis mot det inslaget här, eller i föregående inlägg) och är inte lika förväntansfull inför kvällens reportage. Jag förstår att ett nyhetskanal behöver täcka in fler än en vinkel, men just godtyckligheten i SVT Östnytts inslag kändes onödig och i vissa fall på gränsen till oseriös. Eller vad tycker du? På det planet förväntar jag mig mer av ett riksnyhetsprogram. Det återstår att se hur resultatet blir ikväll.

Ladies Night igår var en underbar upplevelse. Grabbarna levererade verkligen på scen, maten (specialbeställd och som var väl anpassad efter mina behov) smakade riktigt gott och hela gänget som jobbar med turnén gjorde som vanligt ett fantastiskt jobb. Så stolt över er! Det var lite märkligt att "bara" vara gäst, när jag de två tidigare åren varit ansvarig, men det var en väldigt fin och trevlig upplevelse.

Nu ska jag ladda med en frisk långpromenad i det vackra höstvädret. Trosa är ett himmelrike på jorden idag.

lördag 15 oktober 2011

Mot Ladies Night

Jag ser verkligen fram emot den här kvällen! Jag ska uppleva Ladies Night i Globen som gäst för första gången. 2009 och 2010 hade jag uppdraget som övergripande projektledare för Ladies Night och vet mycket väl hur saker och ting är bakom kulisserna, men jag har aldrig suttit i publiken som gäst. Ska bli väldigt roligt!

Igår var jag med på SVT Östnytt (finns ingen länk än) och det var med blandade känslor jag såg inslaget. De hade klippt ihop intervjun med mig, med en intervju med en forskare, och Micke som äger Marsipangården . Sedan lade reportern in egna speakers och knöt i hop allt så att budskapet blev "så länge man äter socker med måtta är det inte så farligt". Ett helt lamt inslag alltså. Jag är nöjd med mina insatser, och det som de valde att ta med, men budskapet i inslaget tappade helt på att vara en blandning av allt. Det hade räckt med Micke, som driver ett av Trosas häftigaste caféer med egen tillverkning. Han sa att han ser sig som en del av upplevelseindustrin, och det håller jag med om. Att gå in på Marsipangården är en estetisk visuell upplevelse för mig, eftersom jag inte kan köpa och äta deras produkter. Men jag kan dricka deras goda te och sitta och ha ett trevligt samtal där. Det gör jag ofta.

Forskaren sa att det finns studier som pekar på att minnet blir bättre om man äter socker, och att man kan äta tomat och lök om man vill lura tungan att inte känna det söta. Ni hör själva....
(läs resten av inlägget genom att klicka här. )

fredag 14 oktober 2011

Missa inte SVT Östnytt 19.15

Bor du i region SVT Öst?
Missa inte Östnytt 19.15, intervju och reportage om VITT BEGÄR. (Ni andra kommer få en länk snart=)

Äntligen fredag!

Tiden går verkligen fort just nu. Känns inte som en vecka sedan det var fredag senast. Den här veckan har varit väldigt innehållsrik, på gott och ont.

Om du missade att lyssna på den direktsända intervjun på P4 radio Sörmland igår finns chansen genom att klicka här. Kommentera gärna med vad du tycker, vad kan jag göra bättre till nästa gång? Personligen tycker jag att jag pratar lite för fort, vilket jag dessvärre lätt gör när jag blir engagerad.

Det börjar bli riktigt kallt på morgnarna nu, frost till och med. Dagarna är fortfarande halvljumma och soliga (de flesta i alla fall) men på morgnarna påminns jag om årstiden vi är på väg mot. Kyla. Det känns som att kroppstemperaturen sjunker några grader på hösten och vintern, och jag tycker inte om det. Jag älskar värme. Jag ogillar verkligen att frysa. Jag är glad för att jag har möjlighet att ha varma kläder och bo i en uppvärmd lägenhet. Det finns så många delar i mitt liv som jag tar för givet, men som verkligen inte är en självklarhet för någon annan. Det räcker att titta på de hemlösa som jag passerar när jag går på Drottninggatan eller Sergels torg i Stockholm. Jag är lyckligt lottad.

Fredag. Fredagsmys. Vi får se hur vi ska fira in helgen den här kvällen. Kanske med en god ostbricka. Garanterat landar vi i soffan efter middagen och tittar på TV. Kanske har vi båda somnat innan Skavlan, det är inte helt sällsynt efter en intensiv arbetsvecka....

torsdag 13 oktober 2011

Intervjun blir ca 8.40....=)

Direktsänd intervju P4 Sörmland 8.30 idag


Idag kan du lyssna på en direktsänd intervju med mig med anledning av boken VITT BEGÄR med mig på P4 Sörmland kl 08.30. Bor du inte i Sörmland? No worries =)
Lyssna via nätet om du vill , klicka här.
Välj P4 Sörmland i nederkant på sidan.

onsdag 12 oktober 2011

Vila i frid lilla vän

Ett ungt liv har släckts alldeles för tidigt.
Många frågor, än så länge inte så många svar.
Kanske får vi aldrig några.
Vill tillägna Hussinis "Vila i frid" till dig, lilla vän.


"Genom natt och dag, i varje andetag
är minnena om dig nu allt som finns kvar.
Försöker hitta ett svar i varenda tår,
försöker finna ett ljus men det är svårt.
När mörkret faller omkring och man sjunker ihop,
en del av sig själv dör och någon dog.
Som stod en nära som betydde allt,
när allting rasar hur är man stark?
När glädjen som fanns byts ut i sorg,
de säger livet går vidare, ljuger dom?

Vi syns igen det kommer en tid,
tills den dagen vi ses, vila i frid.
Vi syns igen det kommer en tid,
tills den dagen vi ses, vila i frid.

Det är orättvist vem kan säga något annat,
när döden släcker ett liv och tiden stannar.
I ett timglas som getts till ett barn en gång,
men när sanden tar slut det vet aldrig någon.
Du kanske flugit bort men nu är du hemma,
du togs tillbaka av Gud du är en av hans änglar.
Jag har ögonen stängda ser oss tillsammans,
tills vi möts igen finns du i mina tankar.
Så vad jag än hamnar bär jag dig med mig,
fick jag en önskan av allt då är det att du är med mig.
Men jag vet att du ser mig, ska göra dig stolt,
och varje dröm du haft, jag ska uppfylla dem."

Vi syns igen det kommer en tid,
tills den dagen vi ses, vila i frid.

Vi syns igen det kommer en tid
.
tills den dagen vi ses, vila i frid.


Det går inte att vara förberedd. Livet är så oberäkneligt.
Jag tvingas inse att jag inte kan ta något eller någon för givet. Jag behöver visa tacksamhet och kärlek till de som står mig nära, varje dag. För att jag vill. För att jag vill att de som är som mest värdefulla för mig ska veta om det och vara trygga i det. Jag har inget löfte om imorgon.

Tidigare, när jag var aktiv i min beroendesjukdom, kunde en sådan här händelse sätta mig ur spel fullständigt. Min lösning på sorg var mer socker. Min lösning på glädje, stress, lugn, kalas, begravning, kärlek, aggression - vilket känslotillstånd eller tillfälle som helst - min lösning var mer socker. I trasiga situationer var det en ursäkt. Jag trodde på allvar att jag förtjänade min drog. Idag vet jag bättre och har genom behandling och tillfrisknande fått verktyg för att hantera de påtagliga känslor som kommer av kraftfulla händelser.

Gemenskap är livsviktigt. Att dela med mig och få del av andras upplevelser och erfarenheter. Oavsett vad jag är med om, så finns det någon som har liknande erfarenheter. Det är en styrka. Ensam är inte stark, och definitivt inte jag.

tisdag 11 oktober 2011

Om en vecka smäller det

Nu är det bara en vecka kvar till boken släpps till försäljning. Det börjar bli riktigt spännande! Du kan redan nu förbeställa boken hos mitt förlag här. Eller förbeställa ett signerat exemplar här. Eller bevaka hos Bokus här. Eller hos Adlibris här.

Har du missat boktrailern? Klicka här.
Ännu inte kollat in bloggen på MåBra? Klicka här.
Har du missat Facebook-sidan? Klicka här.
Följer du mig inte på Twitter? Klicka här.
Har du inte signat upp dig på nyhetsbrevet än? Klicka här.

Nu kör vi så det ryker. =)

måndag 10 oktober 2011

Sockerberoende är inget nytt påfund


Fick tips om den här videon igår (tack Kenny Lundberg) där Jack Lalanne notivationstalar om beroende back in the days.

Francois Henri "Jack" LaLanne (1914-2011) var en amerikansk fitness-, motions-, näringsexpert och motivationstalare som ibland kallas "The Godfather of fitness" och "The First Fitness Superhero". Han beskrev sig själv som sockerberoende och "junk food junkie" till han blev 15 år. Han hade dessutom beteendeproblem, men gjorde en livsomvändning efter att ha lyssnat till en föreläsning av Paul Bragg, en välkänd näringsföreläsare. Under Jacks karriär levde han med övertygelsen om att landets totala hälsa berodde på hälsan av dess befolkning. Han skrev bland annat att "physical culture and nutrition - is the salvation of America".

Ibland finns det tendenser att media blåser upp "nya metoder", "den senaste dieten" och så vidare. Som om det vore banbrytande ny information och något obeprövat. Ibland på gränsen till spektakulärt. Sockerberoende har med all säkerhet funnits sedan sockret blev tillgängligt för allmänheten.

www.populärhistoria.se skriver så här i artikeln "Statussymbol som blev hälsoproblem":
"Ännu på 1500-talet var socker synnerligen exklusivt och dyrt. Det dröjde till 1600-talet innan det, som vi nu skall se, blev en konsumtionsprodukt värd namnet och till 1800- och 1900-talen innan det hamnade i var svensk mans och kvinnas mun. Därefter spred sig den nya produkten snabbt till allehanda receptböcker, något som visade sig vara förödande för den äldre sötningskulturen. I takt med att sockret segrade kom många gamla honungsbaserade recept att förändras eller glömmas bort i egenskap av ofrivilliga offer för sockerrevolutionens giljotin."
(...)
"Sockerrevolutionen under 1600- och 1700-talen var emellertid bara den första av två markanta expansionsfaser. Under 1800- och 1900-talen kom nästa. Nu ökade mängden lättillgängligt och inte minst billigt socker ännu mer än tidigare. Inte bara borgare utan även vanliga arbetare och bönder kunde från och med nu köpa varan och inkludera den i mathåll-ningen. En bidragande orsak var att produktionen av socker ur sockerrör kompletterades med odling av sockerbetor."

Läs gärna hela artikeln. Den är ytterst intressant.

söndag 9 oktober 2011

Nu går det att förbeställa boken hos BOKUS

Boken finns tillgänglig från den 20 oktober men det går redan nu att förbeställa ett exemplar. Hos Bokus till exempel.

Boktrailern är här

Ta en titt och kom gärna med feedback!
Självklart får du sprida den hur du vill, var du vill =)

Om du vill länka till den, gäller följande adress:
http://youtu.be/_Uq72O3Fx-I

Om du vill bädda in den i din egen blogg, hittar du koden på http://youtu.be/_Uq72O3Fx-I och klickar på "Dela" och sedan "Bädda in", så visar sig koden

Önskar oss alla en underbar söndag.

lördag 8 oktober 2011

Förväntad konsekvens

Senaste perioden har varit och är intensiv och det känns som att det stadigt ökar. Just nu handlar mycket om boken så klart, men det händer spännande saker på jobbet också. Jag kommer att anställa från årsskiftet eller strax innan, och det ligger en del intressanta uppdrag i pipeline för 2012 och 2013.

Det fungerar fortfarande matmässigt, men jag upplever just nu utmanande period. Det hör naturligt ihop med tempot. Jag skrev om det den 14 september och återger här delar vad jag skrev då - eftersom det fortfarande är på samma sätt:
- - -
Jag har inte återfallit till sötsaker, men jag tuggar tuggummi en del just nu. För dig som tillhör grupp 1 eller grupp 2 gällande förhållningssätt till sötsaker, så låter det antagligen ganska knäppt. Vad är det för fel på tuggummi nu då? Felet stavas xylitol, sorbitol och mannitol. Sötningsmedel. Min beroendehjärna klarar inte av att skilja på kolhydrater/socker och sötningsmedel. Den tror att den får sin drog och går igång på alla cylindrar.

Så även om det rent krasst är "bättre" att jag tuggar tuggummi än trycker i mig sötsaker, så är det faran absolut inte över på något sätt, och det "bättre" väldigt kortsiktigt. Tvärtom triggar tuggummituggandet mitt sug, så jag får djupare cravings efter kolhydrater/sötsaker nu än tidigare.
- - -
Och det värsta nu är att min mage börjar säga ifrån. Jag har haft magkatarr tidigare och imorse när jag vaknade kände jag ett tydligt svidande i magen, som fortfarande är kvar. Jag vet att det beror på att jag överkonsumerade tuggummi igår. Magsyran som bildas men som inte tas om hand fräter, och jag får sona för det nu. Jag har vid några tillfällen tidigare, även om det var ganska länge sedan, fått rejäla magkatarrsanfall, med sjukhusvistelse som konsekvens vissa gånger. Det är inte så illa den här gången, men tillräckligt jobbigt för att ta det på allvar.

Jag hatar min dumhet dessa stunder. Hatar att jag inte kan se effekten av mitt beteende förrän det är för sent. Min beroendehjärna ägde kontrollen igår och jag lät sjukdomen avgöra hur mycket tuggummi jag skulle tugga. Obra. Men jag faller sju gånger och reser mig upp åtta. Upp igen bara. Jag har en fungerande verktygslåda och jag har redan börjat använda den.

Det första var att vara ärlig. Jag berättade för min man om vad som hänt. Avslöjade mig själv. Det andra är att ta en dag i taget. Jag kan och får tugga tuggummi när jag vill, men jag väljer att inte göra det idag. Det tredje just idag är vila. Jag vill inte trigga igång ett katarranfall, och hoppas att svidandet i magen sakta men säkert ska lämna mig.

fredag 7 oktober 2011

Förhandsbeställ boken!



Nu går det att förhandsbeställa
VITT BEGÄR - en personlig berättelse om sockerberoende!
Antingen för 189 kr hos förlaget, eller för 199 kr om du vill ha den signerad - hos mig.
Boken släpps till försäljning torsdagen den 20 oktober.

Premiärbloggar på MåBra idag!

Från och med idag kommer jag att blogga på två ställen, här och på MåBra. Bloggen heter "Sockerfällan" och där ligger fokus på mat, måltidsplanering, praktiska tips kring att äta ute och så vidare. Jag är jätteglad över möjligheten att få blogga på MåBra!
Ta gärna en titt, kommentera och säg vad du tycker.

Att hantera mat är ett av verktygen för att hantera min beroendesjukdom. Det är ett viktigt verktyg, men det är inte det enda. Ibland blir fokus väldigt tydligt på just mat. Om jag bara lägger om kosten så blir allt bra - det är budskapet på kvällstidningarnas löp och i debatten i stort. Så är det inte för mig. Min sjukdom sitter i hjärnan. Det är en kronisk hjärnsjukdom som jag behöver behandling för att kunna tillfriskna från, för att kunna leva abstinent. Andra viktiga verktyg är gemenskap och att ta en dag i taget.

Genom att också blogga på MåBra hoppas jag på att nå ut till fler. Min enda önskan med boken och bloggen är att få hjälpa någon att bryta sin isolering. När jag var som mest utagerande med min beroendesjukdom var jag den ensammaste i världen. Ingen förstod. Ingen hade överhuvudtaget betett sig med socker som jag gjorde. För då hade jag ju hört talas om det?

Idag vet jag bättre. Vi är många som trott att vi varit ensamma, men som hittat fram till gemenskap och tillfrisknande. Du är inte ensam Det finns hjälp att få.

torsdag 6 oktober 2011

In the loving memory of Steve Jobs

Grundaren till Apple, visionären, inspiratören, den geniale entreprenören, förebilden Steve Jobs har slutat att andas. Aftonbladet skriver att världen nu blivit en färgklick fattigare.

Familjen skriver i ett uttalande:
"Steve dog stillsamt i dag omgiven av sin familj. I sitt offentliga liv var Steve känd som en visionär; privat levde han för sin familj. Vi vill tacka alla de människor som har visat omtanke och bett för Steve när han varit sjuk det senaste året; en webbsida kommer att upprättas för dem som önskar dela med sig av hyllningar och minnen. Vi är tacksamma för det stöd och den vänlighet vi mött hos dem som delar våra känslor för Steve. Vi vet att många kommer att dela vår sorg, och vi ber er respektera vår önskan att sörja i fred."

Jag är lite överraskad över att jag blir så berörd av Steves bortgång. Jag har aldrig träffat honom. Jag kände honom inte. Han är för mig en offentlig person som drivit ett företag vars produkter jag köper och verkligen uppskattar. Kanske är det upplevelsen av hans komplexa person, den obeveklige företagsledaren och kreatören som samtidigt så synbart de sista åren kämpade med och mot sin cancer, som skapat ett bestående intryck.

Jag har älskat att titta på de nya produktpresentationerna, på Apples presskonferenser så minutiöst exekuterade. Jag har blivit inspirerad av förmågan att skapa banbrytande innovationer. Jag har kort och gott blivit tydligt påverkad.

Vi ska alla dö. Men inte än. Vi ska alla sluta andas en dag. Men inte idag. Förhållningssättet till döden känns lika skiftande som utbudet på en stor loppmarknad. En del lever i total förnekelse och i en övertygelse om odödlighet. Andra är brutalt medvetna om döden genom näras och käras hastiga avsked på grund av olyckor eller sjukdomar. En del genom att själva bära på dödliga sjukdomar. Som fått ett besked, en tidsangivelse. Du har två år kvar. Du har tre månader kvar...

Jag lunchade med en person tidigare i veckan som uttryckte en längtan om att bli bättre på att leva här och nu. Att inte ständigt vara på väg. Att inte helt och fullt gå upp i "det blir bättre sen, jag ska bara..." Jag kämpar med samma längtan. Jag vill och behöver bli bättre på carpe diem. Jag vet ju vad jag har just nu. Jag har ingen aning om imorgon. Steve Jobs familj skriver att han privat levde för sin familj. Kanske lyckades han leva här och nu. Kanske klarade han av att uppskatta nuet. Kanske tvingade hans dödliga cancer honom till att stanna upp och byta perspektiv.

Idag vill jag ta vara på det jag har. Idag vill jag uppskatta livet och de skatter som finns i det. idag vill jag fortsätta utvecklas och inspireras. Idag vill jag fortsätta att tänka annorlunda.

onsdag 5 oktober 2011

Det känns som fredag

Jag vet inte varför, men det känns som att det är fredag idag. Solen har kommit tillbaka till Stockholm och det är riktigt behagligt när det inte blåser. Jag älskar höstfärgerna. Löven, den krispiga luften, dofterna. Förra året lade sig snön i slutet av oktober i den här delen av landet, jag hoppas innerligt att så inte blir fallet i år...

Idag är jag på en mängd möten, och känner mig faktiskt väldigt effektiv. Skönt. Ser fram emot lunch på Scandic Malmen om en stund.

tisdag 4 oktober 2011

Jag klarar mig utan kanelbullar

1999 instiftade Hembakningsrådet "Kanelbullens dag" som infaller idag. Någon som blir förvånad över att Norid Sugar, fd Sockerbolaget står bakom Hembakningsrådet?


Metro skriver idag om hur fikapauser minskar jobbstressen. Men de har blandat ihop det fullständigt.
Experten som de citerar, Arne Lowden på Stressforskningsinstitutet, säger att "Hjärnan inte kan koncentrera sig hur länge som helst. Pausen är bra för att upprätthålla hög kvalitet på arbetsdagen. Det är också tillfälle till samvaro med arbetskamraterna, vi är sociala varelser som behöver träffa varandra."


Arne Lowen gör ovanstående uttalande som expert på området. Gott så. Men sen kliver han ur sin spetskompetens och blandar till det. "Att ta med sig fikabröd kan vara ett sätt att göra arbetskamraterna på gott humör. Det har en trevlig överraskningseffekt som behövs på arbetsplatser där man fokuserar mycket på arbetet". Är det själva positiva överraskningsmomentet som är nyckeln? Metro bygger nämligen hela artikeln på att det är själva fikabrödet. Passande idag så klart, på Kanelbullens dag.


De frontar till och med på första sidan, "Hjärnhjälp. Sockerpaus minskar stressen."
För mig hade effekten varit den direkt motsatta. Socker är definitivt ingen hjälp till min dödliga hjärnsjukdom, tvärt om det som utlöser katastrofläge.