tisdag 13 september 2011

Intressant i Vetenskapens Värld



Vetenskapens Värld visade igår ett reportage som handlade om diabetes typ 2 (åldersdiabetes) och kost. Utgångspunkten var lågkolhydrat/högettkost kontra lågfettkost (som dagens kostråd primärt rekommenderar). Det var ett relativt klartsynt inslag som så opartiskt som möjligt presenterade de två sidorna. Representanter från båda håll fick stort utrymme att presentera sina tankar. (se inslaget ovan)

Jag tycker att fokus blev något snedvridet - när enda anledningen till diabetes typ 2 som presenterades, var att människor inte blir mätta på lågfettkost och därför äter sötsaker. Det är lite väl snävt tycker jag. Jag tror att den lavinartade ökningen av diabetes typ 2, även så långt nere i åldrarna som bland barn, också delvis beror på att fler och fler utvecklar en överkänslighet och till slut ett beroende av socker.

Det handlade också väldigt mycket om att bli av med mediciner. Vilket jag verkligen förstår. Självklart är möjligheten att sluta med vissa eller alla mediciner ett fantastiskt bevis på att lchf-kost verkligen är bra för kroppen. Precis som min viktnedgång var väldigt sporrande för mig. Men det stannar ju inte där. Men om det nu var så att någon av deltagarna också hade en beroendesjukdom som behövde behandling, så är inte en förändrad kost hela svaret. Hjärnan är i biokemisk obalans och behöver hjälp att repareras.

Än en gång missar rapporteringen helt och hållet dimensionen beroende. Jag tror att diabetes typ 2 är en följdsjukdom, ett symptom som har en annan grundsjukdom många gånger - ett aktivt utagerande sockerberoende. På samma sätt som att det metabola syndromet i sig kan vara ett symptom - orsaken bakom kan vara ett aktivt okontrollerat sockerberoende som gör att kroppen hamnar i ett metabolt syndrom.

Sedan är det häpnadsväckande att Lena Ljungkrona-Falk, vice ordförande i Dietisternas Riksförbund väljer bland kakor och desserter till fikat, och pratar om "så länge de inte innehåller så många kalorier"... Jag visste inte att en dietist "inte får förbjuda något", som hon uttryckte det. Om jag som beroendesjuk skulle följa ett "professionellt" råd av en dietist att jag visst kan äta sötsaker så länge de inte innehåller så mycket kalorier, så skulle jag kastas rakt ner i det svarta avgrundshålet av kontrollförlust och aktivt utagerande okontrollerat missbruk igen. No way, säger jag.

Det är på samma sätt fruktansvärt oansvarigt att bullar föreslås som fika i kostråd för diabetiker. "Livskvalitet" pratas det om. Och så finansierar Pågen forskning på diabetes. Just det ja. Och Läkemedelsindustrin kan lägga hundra miljoner dollar på att forska på ett enda preparat. Just ja. Kostråden styrs inte av oberoende instanser, utan av de som har stora egna ekonomiska intressen av att fler äter bullar, och att ingen slutar med statiner.

Stor eloge till Helena Hesselmark och Kennet Jacobsson som så öppenhjärtligt berättar om sin kosthållning och visar på vilka resultat den givit på blodsockerkurvan. Och till Hans Guldbrand som forskar, om än i begränsad skala, för att kunna bevisa fördelar med lchf-kost.

Jag blir nästan provocerad, i alla fall oerhört taggad av att höra Maj-Lis Hellenius säga att det alltid går att visa en individ som är annorlunda. Att det alltid går att plocka fram undantag, när reporten visar Helenas odiskutabla kurva före och efter lchf-kost. Kanske vi ska starta en omfattande insamling av data från alla oss som lagt om kosten och som har fört statistik på våra värden, och skicka till Maj-Lis? Kanske det går att övertyga även den mest inbitne skeptikern med fakta från så många håll att det inte går att avfärda som undantag?

Dags att börja göra våra röster hörda på allvar. Dags att ta in beroendesjukdomen och utloppet socker ordentligt i debatten och rapporteringen. Det är en så stor pusselbit som saknas än så länge. Dags att regeringen ger anslag till oberoendeforskning i stor skala som kan påminna oss om att det som människan ätit sedan urminnes tider, inte på fyrtio år helt plötsligt ändrats till att vara dödligt skadligt för oss.

9 kommentarer:

Catharina Nilsson sa...

Äntligen någon som talar om sockerberoende. Jag har själv ansett mig vara sockerberoende i många år. Jag varierar mellan typ 2och typ 3 enligt din definition beroende på hur resten av mitt liv ser ut. (stress, sorg osv)

Nu har jag ätit LCHF i 8 veckor och mitt sug efter socker är borta. (men det tog några veckor) När jag blir sugen så tar jag några skivor fet ost 38% och några gröna oliver till eller också min egen kokosfett/choklad blandning.

Jag smälter 100 g kokosfett i en glasburk i ett vattenbad därefter låter jag 100 g Lindt choklad 85% smälta under omröring tills det är ordentligt smält och blandat. Därefter får det stå på bänken och svalna tills det kan ställas i kylen. När det hårdnat så ställer jag det i skafferiet så får det samma konsistens som jordnötssmör. Lagom mjukt. Bara att ta en tesked några gånger om dagen så får man i sig både den nyttiga chokladen och kokosfettet. (Nästa gång ska jag testa med 90% choklad eftersom jag tycker att 85% känns för sött !!!! Snacka om att ha ändrat uppfattningen av sött från lösgodis till 85%-ig choklad)

Anonym sa...

Jag har också vetat att jag varit sockerberoende länge, och likaså tror jag att jag placerar in mig mellan typ 2 och 3. De perioder när det har varit som värst, så har jag verkligen handskat det som mitt knark, gömt det och tryckt i mig i mängder ensam ibland gråtandes. Känt lättnaden en stund för att sen befinna mig i ännu mörkare mörker, rastlöshet, apati, ointresse, dödslängtan etc.

Det är verkligen underbart att vad jag alltid vetat (men tvivlat mkt på pga allmänna åsikter) har börjat hamna i offentligheten. Själv har jag ju aldrig varit överviktig, har någon slags sjuk förbränning antar jag, samt att jag insett att min kropp törstat efter FETT. Inte för jag någonsin varit "fett-rädd" men allt socker som jag proppat i mig har gjort mig aptitlös på mat.

Det här med LCHF är en rätt ny värld för mig, jag e inte den som gillar att stå å steka bacon på morgonen... Tips på andra frukostar? Har kört med fet yoghurt med valnötter (vet att nötter inte e LCHF men jag tycker inte de triggar mitt sötsug) och ett kokt ägg med en klick bregott.

Detta blir långt, men jag skulle äv vilja fråga om råd :) Jag har en liten son och är gravid, kan inte åka på någon kurs hos Bitten tex. Vet inte heller om jag vågar köra LCHF "all the way"? Jag träffar en psykolog, och jag ska ta upp det här med beroende igen med honom. Men Gunilla, du skriver ofta att man inte kan tillfriskna från det här på egen hand, men hur gör man om man varken har tid eller ekonomi för kurser och tolvstegsprogram? Har du ngt råd? /Lina (skrev på en annan tråd för ett par dagar sen)

Gunilla Sahlin sa...

CATHARINA - tack för ditt inlägg! Personligen håller jag mig ifrån choklad, även 85/98% triggar mitt sötsug.

LINA - tack för ditt ärliga inlägg. Frukostförslag - kallskuret, ost, gurkor/tomat. Youghurt med färska bär (om du inte triggar på bär). Testa bacon! Det är jättegott knaperstekt. Omelette med fetaost... det finns oändligt många goda recept.

Gällande tillfrisknande. När jag var på kursen hos Bitten hade en av deltagarna en bebis med sig som inte fyllt ett år än. Hennes pojkvän/barnets pappa var med och tog hand om barnet under tiden. Hon ammade i pauserna. Vill inte på något sätt låta hårt i detta - men om du inte har tid att fokusera på ditt tillfrisknande, så kommer det bli svårt att tillfriskna. Tolvstegsprogrammet kostar inget. Det går att skaffa sig en sponsor och vara med på möten/telefonmöten. Det kommer att ta av din tid, men det kommer att ge liv och tillfrisknande i retur. Håller tummarna för dig. Om du vill fortsätta dialog direkt kan du maila mig på gunilla@vittbegar.se. Kram G

Cecilia sa...

Hej Gunilla!
Jag fortsätter gärna lite på Linas spår! Vet du möjligtvis om man kan få en remiss för en kurs hos Bitten? Det känns som att 10 000 kr är väldigt mycket pengar att lägga ut på egen hand!
(Är lite osäker på om jag ställt den frågan förut men jag hittade den inte i alla fall så jag kör väl på!)
Kram Cecilia

Lotta sa...

Cecilia, när jag var på kurs hos Bitten, så fanns det en del personer där som fått hjälp via kommunens socialkontor.
Jag tror att dom kan bevilja det beroende på hur ens livssituation ser ut. Du kan ju också ringa Bitten och kolla. Hon har säkert information om hur man ska gå tillväga.
Hur som helst, så var det värt varenda krona, trots att jag fick skrapa ihop och prioritera om massor för att ha råd.
Det är inte bara kursen som är givande, utan också alla kontakter man skapar med människor som är som man själv:-)
Lycka till!

Gunilla Sahlin sa...

CECILIA - tack för ditt inlägg. Ja, precis som Lotta säger vet jag att några fått hjälp via egna kommunen. Det är mycket pengar, absolut. 2500 kr per dag. För det får man boende, samtliga måltider, föreläsningar, kursmaterial. Ser man på det och jämför med vad hotellkostnad, restaurangbesök, utbildningskostnad och utbildningsmaterial skulle landa på för vilken utbildning som helst, så är det absolut inget överpris, tvärt om. Och lägg då till att kursen förvandlat livet för så många av oss. Jag kan ärligt säga att jag är ytterst tveksam till om jag skulle ha klarat av att fortsätta avhålla mig från sötsaker om jag inte varit med på kursen. Jag tror inte det. Och det hade framför allt varit att fortsätta leva i ett matfängelse. Jag gjorde alla rätt men var inte fri, levde ett liv av tvång, vita knogar och måsten måsten måsten. Kursen innebar nytt liv för mig.
LOTTA - tack för ditt inlägg. Håller med dig helt.
Kramar till er båda.

Cecilia sa...

Hej igen!
Tack snälla Lotta och Gunilla för era svar! Jag vet inte riktigt om jag tror mig klassa in för att få hjälp av socialkontoret men det har känts som mycket pengar för en kurs som man ju inte säkert vet om den hjälper en eller ej men nu när jag läser era "lovord" så får man väl helt enkelt ta tag i saken och bestämma sig. Ska väl kanske börja med att kontakta Bitten. Vet ni förresten om man till att börja med alltid gör en bedömning ifall man klassas som sockerberoende eller ej? Har för mig att jag läste om det i Sockerbomben.
Tack för ert stöd!
Kram Cecilia

Cecilia sa...

Hej igen!
Tro det eller ej men nu har jag faktiskt ringt och pratat med Bitten och bokat in mig på en kurs redan nästa vecka!!!
Det kändes oerhört tungt innan jag bestämde mig men nu känns det verkligen otroligt befriande, som om en stor sten fallit ner från mina axlar, nu ska jag ju faktiskt få hjälp!!!
Tack snälla ni för att ni ledde in mig på rätt spår, tror inte jag fått tummen ur om det inte varit för att ni pushat mig här!
Sköt om er!
Kramar i massor!
Cecilia

Gunilla Sahlin sa...

BRAA! Grattis vännen. Kram Gunilla