onsdag 28 september 2011

Gårdagens Expressen-löp missvisande

Igår frontade Expressen med "Bli av med sötsuget" på löpet och inne i tidningen gick det att läsa om pilatestränaren Amelie, 28, som beskriver hur hon hanterar sitt sockersug. (Länk till artikeln kommer så snart den publiceras)

Artikeln är missvisande på flera punkter. Det blandas hej vilt kring kostrekommendationer, begreppet "sockerberoende", uttalande från hjärnforskaren Martin Ingvar och uttalanden som "känns det bra i kroppen vill man ju inte trycka i sig massa godis".

Min korta analys av artikeln är att Amelie möjligen tillhör grupp 2 i sitt förhållande till sötsaker - att hon har ett skadligt bruk.

Det blir olyckligt när begreppet "sockerberoende" blandas in, eftersom rekommendationer/kommentarer som...:
- "Ha måttliga ambitioner, det räcker att gå ner ett halvt kilo i veckan" (M Ingvar)
- "Var uthållig. Minst två veckor utan socker krävs för att suget ska sluta infinna sig" (M Ingvar)
- "Det intressanta är när man kommit en bit på vägen, så är det inte så jobbigt längre" (M Ingvar)
- "Det svåraste är när någon ställer en skål godis framför en. Då tar jag nästan alltid. Men äter man regelbundet så faller man inte lika lätt dit" (Amelie)
- "Känns det bra i kroppen vill man inte trycka i sig massa godis" (Amelie)
- "Det tar ca två veckor för hjärnan att glömma bort hur belöningssystemet fungerar" (Ingvar/Schuck)
...snarare handlar om någon som har ett skadligt bruk av socker. Som kan skärpa sig när det gått överstyr.

Men jag som beroendeperson kan inte bara "skärpa" mig när jag är aktiv i mitt beroende. Jag behöver avgiftning, behandling, tillfrisknande genom en biokemisk reparation, långsiktiga verktyg. Att säga till mig "det blir bättre efter två veckor av en annorlunda kosthållning" är som att säga till en person med brutet ben som behöver gips, "ta några Alvedon så blir det bra". Kosten är ett av flera livsviktiga verktyg för mig. Men det räcker inte att lägga om kosten.

De alternativa kostråden som presenteras i artikeln är mörk choklad över 70 % och korv, bland annat. Mörk choklad är inte aktuellt för de flesta av oss med beroendesjukdom. Den triggar oavsett. Och korv innehåller oftast på tok för mycket kolhydrater i form av bland annat mjöl för att vara bra för oss.

Det är bra att sockerberoende får större och större utrymme i media. MEN det är farligt med missvisande information, som i gårdagens artikel. Det skapar snarare förvirring än klarhet i och med att begrepp blandas ihop och hela kärnfrågan kring beroendesjukdomen och hur den behandlas minimeras till några futtiga kostråd och beskrivningar om hur livet blir enklare bara efter två veckors asketisk kosthållning. Not good enough.

4 kommentarer:

Hana_Caena sa...

semestern har på 3 veckor lagt hela mitt motstånd till socker på hyllan, jag gav upp mig själv och åt! åt alt annat än lchf....
godis godis och mjölprodukter..
Jag är inte stolt, men jag kan inte låta bli att tycka att det är jäkligt gott.
Det är barndomsminnen, mammas mat och känslor invävda i maten.

Nu är det nytändning.
Och jag hoppas på att jag ska överleva.

Gunilla Sahlin sa...

HANA_CAENA - we fall seven times and get up eight. Upp och hoppa igen bara. Det är inte ATT vi återfaller som är det stora, det är vad vi gör av det. Klart du tyckte att det var jäkligt gott, klart att din hjärna påminde dig om allt underbart den vill koppla med sötsaker och som den manipulativa sidan av din beroendesjukdom vill få dig och tro att du förtjänar och behöver. Men du förtjänar inte allt det svarta som kommer efteråt. Du klarar det här. Ett starkt tips är att gå tätt på tolvstegsmöten alt ringa in på tolvstegsmöten den kommande tiden. Du behöver gemenskap. Kram och lycka till, G

Åsa sa...

12 stegsmöten? Får man gå på de?? Eller vad menar du för möten??

Gunilla Sahlin sa...

ÅSA - ja, jag menar tolvstegsmöten. De flesta programmen har öppna möten, och sedan när någon hittat en grupp som man trivs i, kan man börja gå på andra möten än de som är öppna för allmänheten.