onsdag 7 september 2011

Dagen då hösten kom

Regn, blåst och grå himmel.
Igår kväll kunde jag gå hem utan jacka, solen hade värmt på dagen och kvällen var ljum. Idag känns det som att jag inte vill gå ut utan regnställ och fodrade skor. Men eftersom vi fortfarande är i början av september, är jag fast övertygad om att det kommer att komma fler fina (varma?) dagar, innan det blir höst-höst, med lägre temperaturer.

Jag har aldrig haft en särskilt stor benägenhet att bli höstdeprimerad, men jag blir klart påverkad av att det blir mörkare och kallare. Tidigare var det ännu en anledning att fortsätta mitt överdrivna intag av sötsaker. Det blev ju plötsligt jobbigare, eftersom sommaren var på väg att ta slut. TV-kvällar i soffan med godis- och glassberg var inte undantag, de var regel. Överlag minns jag det som att det blev en större konsumtion av sötsaker i min bekantskapskrets i allmänhet. Många som haft sundare vanor under sommarmånaderna (för att slippa stå i vassen?) släppte något på hämningarna och ökade sitt sockerintag. För en person som inte är beroendesjuk behöver det inte vara någon särskilt stor katastrof. För mig med ett tydligt sockerutlopp blev det oerhört destruktivt.
Idag är det annorlunda. Jag har en matplan som jag följer, och nya vanor som började ta form för sex år sedan och som förädlas hela tiden. Bara en sådan tanke att det är flera år sedan jag åt bröd senast. Uppenbarligen går det alldeles utmärkt utan. Jag får fortfarande craving-attacker, med så mycket sug att jag får stanna upp och försöka tänka mig till rätta. Det fungerar i 99 fall av 100 idag. Tidigare fungerade det aldrig. Aldrig.

Men även om mina vanor idag är annorlunda, och jag har ett bättre skydd, behöver jag varje dag se över min verktygslåda och förstå att risksituationerna kommer att fortsätta att trilla ner under näsan på mig. Då är ursäkten att det är mörkare nu, eller kallare nu, eller att jag förtjänar att äta det där jag längtar efter men vet inte är bra för mig, bara en dålig väg fram till stupet. Verktygen jag använder är gemenskap, "bara för idag", och jämförelser. Jag jämför hur jag mår idag med hur jag mådde när jag var som mest aktiv i mitt sockerutlopp. Jag jämför hur jag ser ut rent fysiskt idag jämfört med så. Hur min energi är. Hur mitt humör stabiliserats. (Jag kan fortfarande ha ett humör, men svägningarna är betydligt mindre, och anledningarna till ilska helt andra idag än tidigare).

Så fast det är höst idag, fast det känns mörkare och kallare, går jag mot en trevlig höst med massor av spännande upplevelser och intryck. Det största just nu är att boken är på väg. I mitten av oktober kommer den ut och det börjar kännas riktigt pirrigt...

Inga kommentarer: