fredag 30 september 2011

Dags för fredagsmys?

Aftonbladet har en sida om chips idag, med anledning av att chipsens urfader Arch West dog förra veckan, 97 år gammal. Varje år trycker vi i oss 14 miljoner kilo chips... eller 1,5 kilo per person. Aftonbladet skriver att många av dessa kilo mumsas ikväll under banderollen "fredagsmys" som en chipstillverkare lagt många marknadsföringsmiljoner på att få oss att anamma. Det finns till och med i Svenska Akademiens ordlista.

Det intressanta och tragiska med artikeln (som kräver Aftonbladet Plus) är att skribenten Niklas Eriksson i slutet berättar om rotfruktschips:

"En nykomling på chipsmarknaden, som ibland inte ens hittas på samma hylla som sina potatiskonkurrenter, är rotfruktschipsen. Morötter, palsternackor och rödbetor som friteras och sedan säljs i mindre påsar och betingar högre priser. Men de nyttiga alternativen innehåller nästan lika mycket fett som sina potatiskusiner. En 300-gramspåse chips innehåller ungefär 96 gram fett. Och läkarna skräder inte orden när de talar om trenden framför teven på fredagskvällarna. – Olyckligt och upprörande att man ska vara tvungen att ta till en massa socker och stärkelse bara för att man ska ha det mysigt, säger Andreas Eenfeld, läkare som är specialiserad på allmänmedicin och kost till TT. Men när man kommit hem efter en lång arbetsvecka och satt sig till rätta i soffan är det lätt att ta en näve chips och stämma in i reklamkören: ”Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmys”."

Niklas blandar vilt. Och citatet från Andreas kan vid snabb läsning kopplas till det som Niklas menar är problemet - andelen fett. "Men de nyttiga alternativen innehåller nästan lika mycket fett som sina potatiskusiner". Som om det är fettet som är problemet? Fett blir ett problem i samband med socker och stärkelse, absolut. Men det är ju, precis som Andreas säger, upprörande att behöva ta till socker och stärkelse för att ha det mysigt.

Vad hitta på istället då? Finns det alternativ till chips, godis, läsk och snabbmat till fredagsmyset? Absolut. Massor. Här. Här. Här. och Här.

Trevlig helg!

Food for the brain

Vill tipsa om en intressant sajt sprängfylld med forskning, praktiska råd, verktyg, berättelser från verkligheten och inspiration.

Food for the brain är väl värt ett besök. De har ett holistiskt perspektiv på olika sjukdomar kopplat till livsstil och kosthållning. Besök och begrunda.

De beskriver sitt mission så här:
"To promote awareness of the link between learning, behaviour, mental health and nutrition. To educate and provide educational material to children, parents, teachers, schools, universities, the public, health professionals, caterers and the government thereby promoting mental health through optimum nutrition. To develop independently evaluated, effective and adoptable 'models' of how society can act to promote mental health through nutrition."

torsdag 29 september 2011

Intensiv torsdag

Igår redovisade en klass sina projektarbeten för Choice Hotels försäljningsledning - med fantastiskt resultat. Idag undervisar jag i eventbudget i en annan klass samtidigt som det är deadline i ett annat projekt. Jag älskar mitt jobb. =)

Det finns en väldigt trevlig sushi-restaurang i närheten där jag brukar äta yakunikku utan ris med extra avocado - ljuvligt. Ikväll är det middag på Stadshotellet i Trosa, i goda vänners lag. Ser fram emot det. Stadshotellet har en bra meny för mig som sockerberoende, och de är alltid väldigt flexibla och trevliga.

onsdag 28 september 2011

Gårdagens Expressen-löp missvisande

Igår frontade Expressen med "Bli av med sötsuget" på löpet och inne i tidningen gick det att läsa om pilatestränaren Amelie, 28, som beskriver hur hon hanterar sitt sockersug. (Länk till artikeln kommer så snart den publiceras)

Artikeln är missvisande på flera punkter. Det blandas hej vilt kring kostrekommendationer, begreppet "sockerberoende", uttalande från hjärnforskaren Martin Ingvar och uttalanden som "känns det bra i kroppen vill man ju inte trycka i sig massa godis".

Min korta analys av artikeln är att Amelie möjligen tillhör grupp 2 i sitt förhållande till sötsaker - att hon har ett skadligt bruk.

Det blir olyckligt när begreppet "sockerberoende" blandas in, eftersom rekommendationer/kommentarer som...:
- "Ha måttliga ambitioner, det räcker att gå ner ett halvt kilo i veckan" (M Ingvar)
- "Var uthållig. Minst två veckor utan socker krävs för att suget ska sluta infinna sig" (M Ingvar)
- "Det intressanta är när man kommit en bit på vägen, så är det inte så jobbigt längre" (M Ingvar)
- "Det svåraste är när någon ställer en skål godis framför en. Då tar jag nästan alltid. Men äter man regelbundet så faller man inte lika lätt dit" (Amelie)
- "Känns det bra i kroppen vill man inte trycka i sig massa godis" (Amelie)
- "Det tar ca två veckor för hjärnan att glömma bort hur belöningssystemet fungerar" (Ingvar/Schuck)
...snarare handlar om någon som har ett skadligt bruk av socker. Som kan skärpa sig när det gått överstyr.

Men jag som beroendeperson kan inte bara "skärpa" mig när jag är aktiv i mitt beroende. Jag behöver avgiftning, behandling, tillfrisknande genom en biokemisk reparation, långsiktiga verktyg. Att säga till mig "det blir bättre efter två veckor av en annorlunda kosthållning" är som att säga till en person med brutet ben som behöver gips, "ta några Alvedon så blir det bra". Kosten är ett av flera livsviktiga verktyg för mig. Men det räcker inte att lägga om kosten.

De alternativa kostråden som presenteras i artikeln är mörk choklad över 70 % och korv, bland annat. Mörk choklad är inte aktuellt för de flesta av oss med beroendesjukdom. Den triggar oavsett. Och korv innehåller oftast på tok för mycket kolhydrater i form av bland annat mjöl för att vara bra för oss.

Det är bra att sockerberoende får större och större utrymme i media. MEN det är farligt med missvisande information, som i gårdagens artikel. Det skapar snarare förvirring än klarhet i och med att begrepp blandas ihop och hela kärnfrågan kring beroendesjukdomen och hur den behandlas minimeras till några futtiga kostråd och beskrivningar om hur livet blir enklare bara efter två veckors asketisk kosthållning. Not good enough.

tisdag 27 september 2011

Vart tog tiden vägen?

Det är mindre än tre månader kvar till jul. Och för alla oss med sockerberoende - eller kanske det ska heta kolhydratberoende, eftersom det är vad det handlar om för de flesta av oss - är julen den svåraste av svåra helger eftersom ALLT kretsar kring mat och helst sötsaker. Påsken är på god andraplats för mig, men den upplevs inte lika lång, tycker jag.

Jag brukar öppna något som kallas "Blogg-jouren" i samband med storhelgerna, ta en titt på hur det såg ut i påskas här. Årets Påsk-Blogg-Jour (19-25/4) genererade tjugo inlägg och över åttio kommentarer.

Blogg-jouren går ut på att det blir tätare inlägg här på bloggen och inläggen genomsyras av konkreta tips och reflektioner kring mat, beteende, attityd och framför allt verktyg för att klara av utmaningarna som möter. Syftet med Blogg-jouren är att vara ett extra stöd under högtider, när de av oss som har socker/sötsaker/kolhydrater som utlopp i beroendesjukdomen utsätts för drogen hårdare än vanligt. Verktyget Gemenskap är ett av de allra viktigaste för att fortsätta tillfriskna och vara abstinent (nykter). Röda hund vill isolera mig och få mig att tro att jag har kontroll själv. Om jag går med på att isolera mig, och inte dela med mig av min dagliga process är steget till ett återfall närmare än om jag omger mig med andra tillfrisknande beroende. Under högtider är lockelsen att isolera mig starkare än annars.

Mellan högtiderna kan bloggen fungera som en jour oavsett när någon behöver det. Det räcker att skicka en kommentar på ett inlägg och be om extra support. Vi är många här som gärna hjälper. Det kan vara en födelsedag, examen/student eller bröllop.

Nästa inplanerade Blogg-jour kommer till jul.

måndag 26 september 2011

Sockerberoende = övervikt = FEL

En vanligt förekommande fördom kring sockerberoende är att alla som har problem med kolhydrater är överviktiga, tjocka eller till och med feta. Det stämmer inte.

Det är en felaktig möjlighet att avfärda sig själv eller någon annan som icke-sockerberoende just för att det inte syns på kroppen. Jag har träffat modellsmala kvinnor och slanka män med värre utlopp än jag hade när jag var som värst. (se hur illa det var genom att läsa ett av mina tidigaste inlägg 19 mars 2009). Det går alltså att lura sig själv att tro att du inte är en beroendeperson just för att du är normalviktig. Du kan till och med vara underviktig och fullkomligt utagerande sockerberoende.

Det blir dubbelt fel, eftersom omgivningen inte för sitt liv kan förstå varför en underviktig person ska tänka på vad han eller hon äter. "Du kan behöva äta upp dig lite, här har du en kaka". Jag kan bara inbilla mig hur det är för er som är underviktiga och sockerberoende på samma gång. Att bli föremål för andras dåliga samveten och påtrugande att äta sämre mat eftersom du "behöver lägga på dig". Ansvarslöst och respektlöst från omgivningen.

Hela kampen mot socker och kolhydrater blir gärna styrd av kilon, och det är inte bra. Media och hälsobranschen kopplar gärna allt till hur jag kan gå ner i vikt. Alla metoder till välmående utgår från viktminskning. Det är fattigt eftersom avsändaren inte tar ansvar för kärnan av problemet. Även om det naturligtvis är en god motivator för oss som vägt mer, att genom en väl avvägd kosthållning kunna hålla vikten i schack, så handlar det än mer om hur det ser ut på insidan. Experterna varierar men vi sätter i oss mellan 7-12 kg tillsatser per person och år. Självklart har det en påverkan på organ, immunförsvar och allmänhälsa. Lägg till det en överkonsumtion av socker som i sig ofta orsakar en överväxt av candida-svamp i magen och som i sin tur ger ytterst oönskade effekter, som ett exempel.

Det som kommer in kommer ut. Eller kanske snarare, det som kommer in måste din kropp ta hand om, på ett eller annat sätt, oavsett om kroppen är komponerad för det eller inte. Svälj taggtråd och se hur det går. Överkonsumera socker och ta reda på vad det kostar för din hälsa. Jag har kommit fram till att det inte är värt det priset.

söndag 25 september 2011

Online-video-workshop med Bitten Jonsson

Är du en av dem som funderat på att boka in dig på en intensivkurs för sockerberoende personer hos Bitten Jonsson, men tvekat eftersom det kostar en del? Nu kan du se och lyssna till delar av undervisningsmaterialet genom att köpa en av Bittens workshops online hos ZenTV, för ynka 249 kr.

Trailer här.
Hela workshopen här.

Personligen blir jag bara mer taggad till att gå uppföljande kurser, eftersom Bitten är vår främsta expert på området i landet. För min del av intensivkursen förra året livsnödvändig - jag hade inte varit där jag är idag om jag inte fått tillgång till relevant information, dela en ovärderlig gemenskap med andra hard-core-addicts och verktyg till att klara mig själv på hemmaplan i mitt varje-dag-liv. Det var värt varenda krona.

lördag 24 september 2011

Brittsommar och boksignering

Njuter av sensommartemperatur och strålande solsken utanför Kockelskär i Trosa yttre skärgård.

Imorse lagade min man en fantastisk svampomelette med våra egenplockade trattkantareller, det var gudomligt. Omelette tillsammans med knaperstekt bacon, tomater och gurka är en riktigt bra frukost för mig, och det var extra skönt att kunna sitta i solen på köksverandan.

Min första boksignering är nu inbokad och det blir på hemmaplan. Lördagen den 22 oktober kl 11.00 hos Bokhandeln vid torget i Trosa. Har du vägarna förbi är du varmt välkommen.

PS. Igår berättade Rapport om en studie som handlar om att hjälpa magra människor att gå upp i vikt. Genom att äta fyra muffins om dagen "baserade på två olika fetter" skulle forskarlaget se vilket fett som var bäst. Frågan är vilken inverkan kolhydraterna i muffinsen har? Det verkade inte teamet fundera på.
En del har svårt att vakna.

Sänt via BlackBerry.

fredag 23 september 2011

Numera twittrande

Sedan igår är mitt VITT BEGÄR - Twitter-konto aktivt. Du kan följa mig här. Det är en utmaning att kommunicera genom enbart 140 tecken, det gäller att vara kärnfull =)

Nu är det 26 dagar kvar till boken släpps till försäljning... Det börjar brännas nu! Jag blir så glad över all positiv respons, det ska bli intressant att få feedback från läsare när boken väl är ute.

Önskar oss alla världens bästa fredag!

torsdag 22 september 2011

Genrep

Idag är jag på Medieinstitutet i Stockholm och lyssnar på studenternas presentationer i ett case som vi gjort i projektledning. Nästa vecka är det skarpt läge inför en marknadsdirektör och försäljningschef på en hotellkedja. Det kommer att bli riktigt bra.

Det blev lite sömn inatt eftersom boktrailern spelades in hela kvällen igår, och morgonen blev tidig. Men det gick riktigt bra - och det ska bli spännande att se resultatet.

Däremot är det alltid något mer utmanande dagar när jag fått för lite sömn, som inatt, fyra timmar. Suget efter sötsaker blir nästan automatiskt starkare och jag får jobba mer aktivt med mina verktyg. Men jag har lärt mig att inte stressa upp mig bara för att jag plötsligt blir sugen på att gå till Pressbyrån och handla. Jag behöver inte lägga vikt vid det. Jag noterar tanken och låter den passera. Knepet är att inte börja analysera. Varför är jag sugen, när åt jag senast, hur skulle det vara om jag bara... Ju mer tankar jag lägger på suget, desto större blir det, det är min erfarenhet.

Jag försöker tänka på annat helt enkelt. Idag är jag glad över att det snart är helg igen och att det verkar bli riktigt fint väder. Förra helgen bjöd på båttur och två sampplockningsvändor = massor med friskfaktorer. Vi får se hur den här helgen blir.

onsdag 21 september 2011

Inspelning av boktrailer

Det blir spännande idag - det är dags att spela in en boktrailer i eftermiddag/kväll.

Jag har aldrig gjort det förut och brukar vara bakom kameran, inte framför. Men det ska bli spännande att få berätta om boken och förhoppningsvis inspirera. Resultatet kommer att publiceras här på bloggen, på Facebook-sidan och på Youtube.

Men du som signat upp dig på mitt Nyhetsbrev kommer att få se boktraikern allra först. =) Där har du dessutom möjlighet att vinna ett signerat exemplar av boken, om du signat upp dig.

Dagens tips - klicka in på Connie Bennett's Sugar Chock och lyssna på Success Stories med personer som klivit av sockertåget och mår så mycket bättre.

tisdag 20 september 2011

McDonalds i skolan och alkohol till dörren

I gårdagens Rapport berättades att skolor får matklippkort där bland annat McDonalds och Subway finns med på menyn. Nya skollagen säger att maten ska vara näringsriktig, men många skolor använder matkort. Värmdö Gymnasium är ett av exemplen. Anna Gregorsson som är intendent på Värmdö Gymnasium och säger att skolan har valt 40 restauranger som man anser "har en bra varierad kost".


Barnläkaren Claude Marcus fanns med i studion och kommenterade inslaget efteråt. Han kändes ovanligt klarsynt och beskrev det söta som "föriskt" och "vi gör det så gärna, väljer sött och snabbt".


Vi fick också veta att Systembolaget kanske kommer att kunna erbjuda hemleveranser redan under nästa år. Debatten om detta är bra eller inte har tagit explosionsartad form både i tidningar och på nätet.

Magdalena Gerger, VD på Systembolaget hänvisar till att kundernas förändrade inköpsbeteenden, att kunderna vill ha möjlighet att beställa på nätet och få leveransen direkt till dörren. På frågan om detta riskerar öka konsumtionen tror Magdalena inte det, eftersom det är ett förändrat köpbeteende som ligger till grund för utvecklingen.


Aftonbladet skriver om det här (artikel) och här (chatt).
På chatten är det flera anhöriga till alkoholister som hör av sig med oro och ilska över att det som deras anhörigas hjärnor uppfattar som drog kommer att bli än mer lättillgängligt. Det blir lite märkligt när Anna Carlstedt från IOGT-NTO rosar Systembolaget lite väl mycket, tycker jag. Magdalena Gerger håller fast vid att det är en tjänst efterfrågad från kunderna som är anledningen, och att Systembolaget arbetar löpande med alkoholens "baksidor".

Hade alkohol, nikotin och raffinerat socker "upptäckts" idag, hade alla tre med all sannolikhet narkotikaklassats på grund av dess stimulieffekt och beroendeframkallande egenskaper. Men nu är det inte så. Dessa tre substanser har förekommit så länge att de ses som sociala produkter, en del av vårt umgänges-DNA. De är också upphov till miljardindustrier världen över, med oanad makt över beslut. Ingen politker i världen skulle i sin vildaste fantasi få för sig att plädera för förbud, den politiska karriären skulle vara över i nästa andetag. Istället måste vi lära oss att leva med substanserna i vår omgivning. Och visst - de finns de som inte utvecklat ett skadligt bruk, eller ett beroende. Det finns de som kan dricka alkohol, röka en cigarett och äta kakor utan att beroendemonstret sätter klorna i dem och trycker ner dem i det svarta hålet.

För de av oss som inte klarar av det, som tillhör gruppen beroendesjuka - fortsätter den dagliga vandringen i tillfrisknande och abstinens. Vi försöker att hålla oss nyktra.

PS. igår kväll passerade bloggen 90 000 besökare. Tack till dig som hänger här.

måndag 19 september 2011

Skamkurs på valet

Inget inbokat 10-13 november? Hett tips - åk till Göteborg och Valet. Då genomför Göran Larsson och Bitten Jonsson en Skamkurs, under titeln "Om längtan, hopp, och vägar till ett helare jag. "

Ur informationen:
"Generad, osäker, förvirrad, bortgjord, utsatt. Skam är en känsla som någon gång drabbar oss alla. Göran Larsson berättar genom medryckande föreläsningar om skammens många ansikten och hur den påverkar våra liv. Via olika workshops och övningar får du som deltagare möjlighet att identifiera föråldrade låsningar och ineffektiva levnadsmönster. Göran hjälper oss också att hitta sätt att kliva ut ur skamvrån. Inom oss själva finns källor till större livsglädje, fördjupade relationer och ökad självkänsla, bara vi lär oss hur vi skall leta efter dem. Vår förhoppning är att du kommer att återvända hem med ökad självförståelse och förnyad livslust – men du skall vara införstådd med att dagarna kan komma att väcka en del gömda känslor och smärtsamma minnen till liv. Vi jobbar större delen av tiden i grupp och du förutsätts vilja dela med dig av livserfarenheter, känslor och tankar tillsammans med andra – men naturligtvis väljer du själv var gränserna för din integritet går. Bitten kommer att berätta om de senaste rönen från USA om biokemisk reparation och återfallsprevention. Det serveras sockerfri, artegen föda på VALET förstås."

Jag har inte gått kursen själv men jag har läst Görans bok "Skamfilad". Den är övervägande väldigt, väldigt bra. För alla oss som suttit fast i mat/socker/kolfydrat/ätstörnings/beroende-träsket är boken Skamfilad och skamkursen ytterst relevant. Jag kommer att gå kursen så snart möjligheten finns för mig.

Idag om exakt en månad...

Den 19 oktober är det dags att lansera boken VITT BEGÄR - en personlig berättelse om sockerberoende. Den släpps till försäljning den 20 oktober, och kommer att kunna förhandsbeställas. Det börjar närma sig!

En facebook-sida har skapats - gå in här och gilla om du vill.

söndag 18 september 2011

Trattis-heaven

En underbar dag i skogen. Trattisar, gula kantareller, stensopp, gulfotad slemskivling, björksopp, taggsvamp. Det blir ju en del att rensa, men det är det värt. Friskfaktor.

Njuter av helgens sista dag. Imorgon är det dags igen. önskar oss alla en skön söndag.
Sänt via BlackBerry.

lördag 17 september 2011

Osannolikt lugnt

Havet ligger alldeles blankt. Solen står högt på himlen. Det är alldeles stilla. 0.3 meter/sekund vind vid Landsort i Trosa skärgård. Glad över att vi fick möjlighet att åka båt i helgen. Det känns att jag får ladda batterierna.

Det går inte att vara på tå hela tiden. Det fungerar inte att konstant leva i skarpt läge. Ibland behöver tiden stanna upp och pulsen sjunka. Jag har ett stort behov av konstant sysselsättning och aktivering, och i landet mellan tempo och avkoppling finns ett visst mått av rastlöshet. Det tar några timmar, ibland dagar, innan jag får ner pulsen och landar. Där jag på allvar lyckas njuta av livet och pausa för att uppleva här och nu.

Antagligen är mina upplevelser inte alls ovanliga eller konstiga. Många kan säkert känna igen sig. I vår tid är det många som stressar. Men jag känner igen delar av mitt beteende gällande jobb, som liknar mitt beteende gällande mitt sockerberoende. Jobb är läskigt likt ett utlopp för mig. Jag har kommit fram till att det är det och jag behöver hantera det precis på samma sätt. Ta det på allvar. Hitta en väg i tillfrisknande.

Jag vet att det går.
Sänt via BlackBerry.

fredag 16 september 2011

Vart tog veckan vägen?

En händelserik, intensiv och spännande vecka blir snart helg.
Idag föreläser jag på Stockholm Waterfront Congress Center för studenter som utbildar sig inom mötesdesign. Helgen kommer att spenderas tillsammans med svåger och svägerska i ett förväntat soldränkt Trosa med båttur, svampplockning och avkoppling i största allmänhet på schemat. Det behövs.

Vad ska du göra i helgen?

torsdag 15 september 2011

Dålig karaktär? Nej, en hjärnsjukdom

Den senaste tiden har jag pratat med flera som varit nyfikna på beroendesjukdomen. Fortfarande verkar det vara en allmän inställning hos de flesta att sötsaker och "dåliga matvanor" har med karaktär att göra. För oss med beroendesjukdom kunde det inte vara mer fel.

Tipsar här om en länk hos Bitten Jonsson som ger en överskådlig information om hjärnan och hur det hela sitter ihop. trevlig läsning.

Önskar oss alla en härlig dag i sinnesro, och för de av oss med beroendesjukdom - tillfrisknande och abstinens.

onsdag 14 september 2011

På gränsen

Sitter på bussen på väg till Norrtälje där jag ska föreläsa om projektledning idag. Ny klass - ska bli riktigt spännande.

Senaste perioden har varit och är intensiv. Mycket resande, många bollar i luften (som helst ska plockas ned i rätt ordning också), spännande projekt. Bara fem veckor kvar till boken är här...

Det fungerar matmässigt, men de senaste veckorna har varit något av en mer utmanande period. Kanske hör det ihop med tempot. Jag har inte återfallit till sötsaker, men jag tuggar tuggummi en del just nu. För dig som tillhör grupp 1 eller grupp 2 gällande förhållningssätt till sötsaker, så låter det antagligen ganska knäppt. Vad är det för fel på tuggummi nu då? Felet stavas xylitol, sorbitol och mannitol. Sötningsmedel. Min beroendehjärna klarar inte av att skilja på kolhydrater/socker och sötningsmedel. Den tror att den får sin drog och går igång på alla cylindrar.

Så även om det rent krasst är "bättre" att jag tuggar tuggummi än trycker i mig sötsaker, så är det faran absolut inte över på något sätt, och det "bättre" väldigt kortsiktigt. Tvärtom triggar tuggummituggandet mitt sug, så jag får djupare cravings efter kolhydrater/sötsaker nu än tidigare.

Här gäller samma verktyg för mig som vanligt - en dag, en timme i taget. Jag får äta tuggummi när jag vill, men inte idag. Jag väljer att inte göra det idag. Jag behöver inte göra det idag. Just nu jobbar jag timme för timme.

Ett annat verktyg är att sysselsätta mig med annat. Jag älskar bra musik, och några pepplåtar på morgonen kan göra stor skillnad för mig. Här kommer två pepplåtar den här morgonen, Oscar Linroos - Genom Eld och Loreen - My Heart is Refusing Me.



tisdag 13 september 2011

Intressant i Vetenskapens Värld



Vetenskapens Värld visade igår ett reportage som handlade om diabetes typ 2 (åldersdiabetes) och kost. Utgångspunkten var lågkolhydrat/högettkost kontra lågfettkost (som dagens kostråd primärt rekommenderar). Det var ett relativt klartsynt inslag som så opartiskt som möjligt presenterade de två sidorna. Representanter från båda håll fick stort utrymme att presentera sina tankar. (se inslaget ovan)

Jag tycker att fokus blev något snedvridet - när enda anledningen till diabetes typ 2 som presenterades, var att människor inte blir mätta på lågfettkost och därför äter sötsaker. Det är lite väl snävt tycker jag. Jag tror att den lavinartade ökningen av diabetes typ 2, även så långt nere i åldrarna som bland barn, också delvis beror på att fler och fler utvecklar en överkänslighet och till slut ett beroende av socker.

Det handlade också väldigt mycket om att bli av med mediciner. Vilket jag verkligen förstår. Självklart är möjligheten att sluta med vissa eller alla mediciner ett fantastiskt bevis på att lchf-kost verkligen är bra för kroppen. Precis som min viktnedgång var väldigt sporrande för mig. Men det stannar ju inte där. Men om det nu var så att någon av deltagarna också hade en beroendesjukdom som behövde behandling, så är inte en förändrad kost hela svaret. Hjärnan är i biokemisk obalans och behöver hjälp att repareras.

Än en gång missar rapporteringen helt och hållet dimensionen beroende. Jag tror att diabetes typ 2 är en följdsjukdom, ett symptom som har en annan grundsjukdom många gånger - ett aktivt utagerande sockerberoende. På samma sätt som att det metabola syndromet i sig kan vara ett symptom - orsaken bakom kan vara ett aktivt okontrollerat sockerberoende som gör att kroppen hamnar i ett metabolt syndrom.

Sedan är det häpnadsväckande att Lena Ljungkrona-Falk, vice ordförande i Dietisternas Riksförbund väljer bland kakor och desserter till fikat, och pratar om "så länge de inte innehåller så många kalorier"... Jag visste inte att en dietist "inte får förbjuda något", som hon uttryckte det. Om jag som beroendesjuk skulle följa ett "professionellt" råd av en dietist att jag visst kan äta sötsaker så länge de inte innehåller så mycket kalorier, så skulle jag kastas rakt ner i det svarta avgrundshålet av kontrollförlust och aktivt utagerande okontrollerat missbruk igen. No way, säger jag.

Det är på samma sätt fruktansvärt oansvarigt att bullar föreslås som fika i kostråd för diabetiker. "Livskvalitet" pratas det om. Och så finansierar Pågen forskning på diabetes. Just det ja. Och Läkemedelsindustrin kan lägga hundra miljoner dollar på att forska på ett enda preparat. Just ja. Kostråden styrs inte av oberoende instanser, utan av de som har stora egna ekonomiska intressen av att fler äter bullar, och att ingen slutar med statiner.

Stor eloge till Helena Hesselmark och Kennet Jacobsson som så öppenhjärtligt berättar om sin kosthållning och visar på vilka resultat den givit på blodsockerkurvan. Och till Hans Guldbrand som forskar, om än i begränsad skala, för att kunna bevisa fördelar med lchf-kost.

Jag blir nästan provocerad, i alla fall oerhört taggad av att höra Maj-Lis Hellenius säga att det alltid går att visa en individ som är annorlunda. Att det alltid går att plocka fram undantag, när reporten visar Helenas odiskutabla kurva före och efter lchf-kost. Kanske vi ska starta en omfattande insamling av data från alla oss som lagt om kosten och som har fört statistik på våra värden, och skicka till Maj-Lis? Kanske det går att övertyga även den mest inbitne skeptikern med fakta från så många håll att det inte går att avfärda som undantag?

Dags att börja göra våra röster hörda på allvar. Dags att ta in beroendesjukdomen och utloppet socker ordentligt i debatten och rapporteringen. Det är en så stor pusselbit som saknas än så länge. Dags att regeringen ger anslag till oberoendeforskning i stor skala som kan påminna oss om att det som människan ätit sedan urminnes tider, inte på fyrtio år helt plötsligt ändrats till att vara dödligt skadligt för oss.

måndag 12 september 2011

Nyhetsbrev och utlottning

Jag har lagt till en knapp här till höger som heter "GRATIS NYHETSBREV!" Du får gärna registrera dig om du vill ha möjlighet att vinna ett signerat exemplar av boken "Vitt Begär - en personlig berättelse om sockerberoende".

Nyhetsbrevet kommer att skickas regelbundet med praktiska tips, nyheter innan jag skriver om dem här på bloggen, erbjudanden, kalendarium och reflektioner.

Skriv in din epostadress och tryck på ”Subscribe” så missar du inga Nyhetsbrev. Din adress kommer enbart att användas för nyhetsbrevet, som är gratis. Du kan enkelt avanmäla dig om du vill.












söndag 11 september 2011

En märklig dag

En märklig helg. Gårdagen avslutades på ett oväntat sätt - motorhaveri och kabelbrand ute på fjärden söder om Trosa. Det blåste knappt tre sekundmeter och havet var väldigt stilla - det var skönt. Vi släppte ankaret och ringde SSRS - Svenska Sjöräddningssällskapet i Trosa. Vilka hjältar! De var hos oss på mindre än en halvtimma, och det var bra. Kabelbranden orsakade ett större elfel som gjorde att bogpropellen levde sitt eget liv trots att vi stängt av huvudströmmen. Röken skapade oro. Det luktade väldigt illa. En i SSRS-besättningen tog sig ombord fast vi låg och snurrade runt vårt eget ankare och kopplade lös batteriet. Vi förstod snart att det var läge att evakuera. Svärmor först, prylarna, maken. Jag är som vanligt för nyfiken - eller snarare - för mycket projektledare (arbetsskada) för att spontant lämna platsen. Men jag insåg också till slut att det var läge att gå över till SSRS trygga räddningsbåt när besättningen började ta fram vattenslangarna.

De behövde som tur var aldrig använda dem. De lokaliserade till slut kabelbranden och fick bukt på den. När jag väl satt i räddningsbåten som sakta bogserade Kingston II mot Trosa Marin började adrenalinet släppa. Jag började tänka på vad som skulle kunna ha hänt. Så är det ofta för mig. När det uppstår en allvarlig situation som kräver handlingskraft - är jag sällan sen att agera. Men så snart jag upplever att någon annan har kontroll över situationen, så slappnar jag av och då kommer reaktionen. Vad var det som hände egentligen? Vad kunde ha hänt? Trötthet och reaktion kommer ofta samtidigt. Gårdagens incident var av medium-karaktär. Jag har definitivt varit med om värre saker. Men det var tillräckligt otäckt för att skapa en tankeställare.
En rejäl tankeställare kommer automatiskt av den här dagen också. 11 september. Dagen då 2974 personer dog till följd av fyra flygplanskrascher i USA. Det verkar som att de allra flesta kan berätta om exakt vad de gjorde när de fick information om vad som hänt. Jag satt på jobbet och hade TV:n på i bakgrunden. Trodde att det var en actionfilm. Men det såg verkligen äkta ut...? Någon minut innan det andra planet flög in i WTC insåg jag att det var på riktigt, att det hände här och nu på andra sidan Atlanten. Fruktansvärt otäckt. Idag hedras offren på Ground Zero - men också över hela världen. New York är en internationell storstad. Många av offrens anhöriga finns utanför USA:s gränser.

Men det känns också viktigt att hedra offren i andra fruktansvärda krigsaktioner.
De Röda khmererna under sin knappt 4 år långa regim (1975-79) i ha mördat ca 2 miljoner människor vilket utgjorde cirka 25 % av Kambodjas befolkning.
Folkmordet i Rwanda 1994 anses ha krävt ca 800 000 liv när hutuextremister försökte utrota minoritetsgruppen tutsi. Även en del hutus mördades som ansågs sympatisera med tutsiminoriteten. Folkmordet ägde rum under 3 månader (april-juli) och anses vara historiens snabbast genomförda folkmord. Ca 85 % av tutsibefolkningen mördades. Händelserna i Tjetjenien (1994-96 och 1999).
I Indonesien bedrev president Suharto (då generalmajor och landets "starke man") en jakt på kommunistsympatisörer 1965-66. Antalet dödsoffer är inte känt exakt men beräknas av många till ca 2 000 000. Efter att Indonesien 1975 invaderade Östtimor anses Suharto (nu som president) även vara huvudansvarig för folkmord på Östtimors civilbefolkning med hundratusentals dödsoffer.
I krigen på Balkanhalvön på 1990-talet i samband med upplösningen av Jugoslavien begicks många brott som rubricerats som folkmord. Massakrer och massvåldtäkter på civilbefolkningen var vardagsmat och omfattande etnisk rensning. Allra hårdast drabbades den muslimska befolkningen i Bosnien-Hercegovina (bosniakerna) under kriget 1992-95. Uppskattningsvis 150 000 människor förlorade sina liv. Även i krigen i Kroatien och Kosovo förekom övergrepp mot civilbefolkningen.
Idi Amins regim i Uganda (1971-79) beräknas bära ansvaret för 300 000 - 500 000 människors allt för tidiga död. Offren utgjordes till stor del av politiska motståndare men folkmordspolitik mot minoritetsgrupper förekom också.
Attacken i Gaza - "Operation gjutet bly" - som krävde drygt 3000 dödsoffer, 2008-2009.

Ovanstående dödsoffer för krigshandlingar får inte en veckas dedikerad uppmärksamhet i SVT, men de förtjänar våra tankar lika fullt.

fredag 9 september 2011

Äntligen fredag

Den här veckan har gått väldigt fort. Hög aktivitet, lite sömn, framsteg på flera plan. Skönt. Verkar som att solen prickade in sig för att stanna över Trosa i helgen och det är jag glad över. Svärmor kommer på besök och vi hoppas på att kunna åka ut i skärgården imorgon. Ser fram emot en riktigt trevlig helg!

Den här veckan har också inneburit intensivt planeringsarbete inför boklanseringen. Det börjar närma sig nu... Återkommer med mer information om det.

Önskar oss alla en riktigt skön helg med så mycket sol det bara går!

torsdag 8 september 2011

EU sätter stopp för närproducerat

Hörde ett reportage på P4 imorse om att EU satt stopp för Livsmedelsverkets kommande miljösmarta kostråd, eftersom de strider mot reglerna om fri handel.
ICA Kuriren har skrivit om det här tidigare, nu är det aktuellt igen.

– Kommissionen anser att vi visserligen har tagit fram detta förslag av miljöskäl, men att våra råd uppmuntrar till köp av svenska varor på bekostnad av varor från andra länder, säger Livsmedelsverkets generaldirektör Inger Andersson.

Kostråden reviderades och presenterades på nytt till regeringen. Men än en gång fick man bakläxa eftersom det fanns risk att en fria handeln skulle påverkas av rekommendationerna. Nu är råden så urvattnade att man lagt ner hela processen. Eskil Erlandsson som är ansvarig för det beslutet säger att det är så många som har så olika åsikter att man inte kommer framåt.

Mycket ska man höra innan öronen ramlar av. Hur vad det med klimathotet nu igen? Och alla målsättningar om att sänka utsläpp? Att isarna i Arktis smälter verkar sekundärt i jämförelse med att marknaden i EU inte under några omständigheter ska störas i export och import. Det är häpnadsväckande.

onsdag 7 september 2011

Dagen då hösten kom

Regn, blåst och grå himmel.
Igår kväll kunde jag gå hem utan jacka, solen hade värmt på dagen och kvällen var ljum. Idag känns det som att jag inte vill gå ut utan regnställ och fodrade skor. Men eftersom vi fortfarande är i början av september, är jag fast övertygad om att det kommer att komma fler fina (varma?) dagar, innan det blir höst-höst, med lägre temperaturer.

Jag har aldrig haft en särskilt stor benägenhet att bli höstdeprimerad, men jag blir klart påverkad av att det blir mörkare och kallare. Tidigare var det ännu en anledning att fortsätta mitt överdrivna intag av sötsaker. Det blev ju plötsligt jobbigare, eftersom sommaren var på väg att ta slut. TV-kvällar i soffan med godis- och glassberg var inte undantag, de var regel. Överlag minns jag det som att det blev en större konsumtion av sötsaker i min bekantskapskrets i allmänhet. Många som haft sundare vanor under sommarmånaderna (för att slippa stå i vassen?) släppte något på hämningarna och ökade sitt sockerintag. För en person som inte är beroendesjuk behöver det inte vara någon särskilt stor katastrof. För mig med ett tydligt sockerutlopp blev det oerhört destruktivt.
Idag är det annorlunda. Jag har en matplan som jag följer, och nya vanor som började ta form för sex år sedan och som förädlas hela tiden. Bara en sådan tanke att det är flera år sedan jag åt bröd senast. Uppenbarligen går det alldeles utmärkt utan. Jag får fortfarande craving-attacker, med så mycket sug att jag får stanna upp och försöka tänka mig till rätta. Det fungerar i 99 fall av 100 idag. Tidigare fungerade det aldrig. Aldrig.

Men även om mina vanor idag är annorlunda, och jag har ett bättre skydd, behöver jag varje dag se över min verktygslåda och förstå att risksituationerna kommer att fortsätta att trilla ner under näsan på mig. Då är ursäkten att det är mörkare nu, eller kallare nu, eller att jag förtjänar att äta det där jag längtar efter men vet inte är bra för mig, bara en dålig väg fram till stupet. Verktygen jag använder är gemenskap, "bara för idag", och jämförelser. Jag jämför hur jag mår idag med hur jag mådde när jag var som mest aktiv i mitt sockerutlopp. Jag jämför hur jag ser ut rent fysiskt idag jämfört med så. Hur min energi är. Hur mitt humör stabiliserats. (Jag kan fortfarande ha ett humör, men svägningarna är betydligt mindre, och anledningarna till ilska helt andra idag än tidigare).

Så fast det är höst idag, fast det känns mörkare och kallare, går jag mot en trevlig höst med massor av spännande upplevelser och intryck. Det största just nu är att boken är på väg. I mitten av oktober kommer den ut och det börjar kännas riktigt pirrigt...

The Food Revolution - Andreas Eenfeldt

Här är Andreas Eenfeldts föreläsning från Los Angeles tidigare i år. Ta en titt, och sprid den på din blogg, din Facebook, gilla den på youtube etc. Ju fler som nås av informationen, desto fler potentiella livsstidsförändringar.

tisdag 6 september 2011

Högt tempo idag

Idag är det full rulle på flera ställen. Därför har jag inte hunnit skriva. Skickar en positiv tanke till dig som läser och önskar oss alla en dag i sinnersro, och för de av oss som är beroendesjuka - tillfrisknande och abstinens. Kärlek och respekt.

måndag 5 september 2011

Googletest relaterade ord

Förra gången var 1 juni i år, här kommer uppdatering gällande relaterade ord och dess virtuella förekomst:

Googlar man på:
"Sockerberoende" får man 235 000 träffar. (130 000)
"Lågkolhydratkost" ger 63 000 träffar. (65 400)
"Tolvstegsprogram" ger 4950 träffar. (9250)
"Beroendesjukdom" ger 6300 träffar. (3430)
"Vitt begär" ger 6790 träffar =) (4240)
(förra tillfällets värde inom parentes)

Intressant att se att "Sockerberoende", "Beroendesjukdom" och "Vitt begär" ökat så markant.
Däremot märkligt att både "Lågkolhydratkost" och "Tolvstegsprogram" minskat, varav det senaste riktigt tydligt. Vet inte om Google lista efter relevans och aktualitet möjligtvis. De drygt 9 000 artiklarna om "Tolvstegsprogram" som fanns i juni, borde ju finnas kvar i september.

Varför är det viktigt med många träffar? Jag tror att det tydligt hänger ihop med en ökad medvetenhet.
Om fler får information och förståelse för beroendesjukdomen och dess olika utlopp, kan ännu fler i förlängningen få hjälp i att börja tillfriskna. Skammen och tabubeläggandet kan minska och isoleringen kan brytas.

Det är en positiv utveckling.

söndag 4 september 2011

Ljust och fräscht

Igår kväll såg jag Fredrik Lindströms och Henrik Schyfferts föreställning "Ljust och fräscht" på Cirkus i Stockholm. Fredrik och Henrik bjuder på drygt två timmar finurligheter kring vårt boende, trender och stilar.

Det jag tyckte var bäst var sensmoralen i att fokusera på yttre justeringar, när det egentligen handlar om att vi inte är nöjda med oss själva. Vi köper nytt kök istället för att lösa relationsproblemen, för att nämna något.

Det är en snygg föreställning som jag verkligen rekommenderar. Deras tankar går att applicera på mycket. Det kan ju tyckas enklare att ändra ett yttre attribut än en knut på insidan.

För övrigt så är det här en lugn söndag. Skönt.
Sänt via BlackBerry.

lördag 3 september 2011

Frukost with a view

Vi åkte ut i skärgården efter jobbet igår, och vaknade till bleke och strålande sol. Efter en intensiv vecka är det skönt att ladda batterierna.

Det har varit en händelserik vecka på nyhetsfronten. Debatt om köttlobbbyns påverkan på LCHF, ny forskning som visar att vin ökar risken för bröstcancer, läkare som menar att kakor är bra för hjärtat. Bland annat.

För egen del har veckan kantats av en blandning aktiviteter. Det här blir en bra höst. Jag tar, precis som de flesta tror jag, intryck av löpsedlar och debatter. Men samtidigt har jag min egen vardag att hantera. Jag äter inte mer kött sedan jag lade om kosten, jag äter mindre portioner. Dessutom älskar jag fisk. Jag dricker inte vin, eftersom jag har alkoholistmarkörer genetiskt, så bröstcancervarningen gäller inte mig i det här avseendet. Jag kommer inte att börja äta kakor för att några läkare säger att det är bra för hjärtat. Kakor är gift för min hjärna.

Det som är bra med att kolhydrater hamnar i fokus är att medvetenheten ökar. Snart har alla en egen uppfattning, som förhoppningsvis bygger på egna erfarenheter och oberoende fakta, inte populistiska kolumnisters godtyckliga utsvävningar eller andra vinklade budskap.

Ikväll ska vi se föreställningen Ljust och fräscht, med två sköna vänner. Ser fram emot det.
Sänt via BlackBerry.

fredag 2 september 2011

Att ta mig själv på allvar

Om jag inte tar mig själv och min beroendesjukdom på allvar, kommer min omgivning att svårare att göra det. För många av oss är första stegen in i att omfamna att vi har en beroendesjukdom en stor utmaning, eftersom omgivningen inte tycker att det är så allvarligt. Att prata om en dödlig sjukdom tycker många är att kraftigt överdriva. Och det tog lång tid för mig innan jag själv kunde stå hundra procent för att jag har en beroendesjukdom. Men när jag började prata om mina problem i de termerna började det hända saker i min tankeverksamhet.

Omgivningen har svårt att förstå av flera sätt. Flera av dem har inte själv ett utagerande beroende. De tillhör grupp 1 (normalt bruk) eller grupp 2 (skadligt bruk) och har inga egna erfarenheter av att tappa kontrollen på samma sätt som jag gjort. Det i sig gör att de har svårt att spegla sig i min upplevelse och försvårar deras möjlighet att sätta sig in i min situation. Mina erfarenheter är helt obekanta för dem och då har de inget att relatera till. Möjligen har de (särskilt grupp 2) upplevt karaktärssviktningar någon gång, men de har samtidigt haft förmågan att skärpa sig. Det har inte jag som beroendesjuk. Det handlar inte om karaktär.

Dessutom är det inte sockerberoende lika erkänt och informerat om som till exempel alkoholmissbruk. Omgivningen är inte van vid att det förekommer sockerberoende. Det är nytt. Igen, det är obekant. Jag har inte samma möjligheter att luta mig mot omgivningens goda omdöme och förståelse som en nyktrande alkoholist har. Det är självklart för omgivningen att inte erbjuda en alkoholist whiskey eller ett glas vin. Men jag möts av oförståelse när jag tackar nej till erbjudandet om att "du kan väl ta EN kaka i alla fall? Det kan väl inte vara så farligt?" Min hjärna reagerar på sötsaker som alkoholistens hjärna reagerar på alkohol. Det kommer omgivningen sakta men säkert snart att börja förstå. Det är jag övertygad om.

Det händer massor på området. Kurser, böcker, information, forskning, opinion. Socker är en drog och ska hanteras som det. Sedan att samhället väljer att tillåta den, men hantera den med restriktoner - det är väl att anses som ett potentiellt första steg. Alkohol och nikotin hanteras så. Det säljs, men med skademärkningar. Åldersgräns.

Tills omgivningen förstår - fortsätter jag min dagliga vandring i tillfrisknande. Det börjar varje dag med att jag tar mig själv på allvar. Inga ursäkter. Inga omsvep. Inte "jag mår ju så dåligt idag så då förtjänar jag..." eller "jag hann inte förbereda mat och McDonalds var det enda alternativet..." eller "jag ville inte vara ofin och fråga vad de skulle bjuda på, så det fick bli lite tårta ikväll..."

Om inte jag tar mig själv på allvar kommer inte min omgivning att göra det.


PS - kolla in Bitten Jonssons nya hemsida! Den är supersnygg tycker jag.

torsdag 1 september 2011

Det är dödligt allvar

Senaste dygnet har jag blivit påmind om att beroendesjukdomen i allra högsta grad härjar i människor och att så många upplever en hopplöshet i att klara av att vara abstinenta. Förstå mig rätt, jag är ytterst medveten om att beroendesjukdomen finns och gör vad den kan för att sluka så många som möjligt. Det räcker för mig att reflektera över min egen tillvaro för att se det.

Men jag lever abstinent sedan 2005 (jag har självfallet haft återfall under perioden, men jag lämnade det avgrundsmörka, hämningslösa missbruket då), och mitt nya liv kan ibland vagga in mig i att det är ju så här det är. Det är drygt sex år sedan jag var förlorad i det där svarta mörkret. Svart skam.

Varje dag, varje timme är en plåga för så många. Som inte vågar prata om det. Som febrilt försöker intala sig att de är "normala". Som desperat försöker intala omgivningen att allt är väl. Men allt är inte väl. Som känner sig ensammast i världen eftersom ingen förstår. Som gömmer sina mörkaste hemligheter för sig själva och stänger in dem i ett mörkt rum som de hoppas att ingen hittar till. Som är på jobbet och försöker prestera, men som inte lyckas slå tanken på sötsaker/mat/alkohol/spel ur huvudet. Som är som fastkedjade till nästa kick. Nästa fix. Nästa möjlighet att njuta. När allt kommer att bli så bra. När de mörka molnen skingrar sig och de blir bäst i världen igen.

Det är dödligt allvar. Beroendesjukdomen är dödlig. Om jag inte kommer i behandling, avgiftas och tillfrisknar, kommer sjukdomen till slut att döda mig.

Du som läser detta och tillhör grupp 1 (normalt bruk) eller 2 (skadligt bruk) tycker antagligen att jag överdriver, kanske kraftigt. Det är förståerligt, eftersom du själv inte har egna erfarenheter av beroendesjukdomen i din egen kropp. Men du som tillhör grupp 3 (beroende), du vet vad jag pratar om. Du har varit eller är, precis där. Vägen ut? Tolv steg. Invensivkurs hos Bitten Jonsson. Gemenskap.

Alla ni grabbar som hänger här får ursäkta =), men här kommer en pepplåt som jag älskar att ladda inför en dag med. (Kanske funkar som pepp för grabbar också.;)