torsdag 4 augusti 2011

Suget finns kvar

Även om jag hållit mig till lågkolhydrat- och fettrik kost sedan 2005 så innebär inte det att suget efter sötsaker per automatik har försvunnit. Jag kan fortfarande bli sötsugen. Skillnaden nu och tidigare är att situationen sällan blir laddad eller utmanande, även fast jag känner sug.

Jag har lärt mig att jag inte måste reagera på det. Jag måste inte göra något åt det. Jag kan lugnt konstatera att jag känner längtan efter sötsaker, och sedan låta tanken och känslan passera. Det behöver inte bli skarpt läge. Det är upp till mig.

Förändringen har skett genom att ändra en vana. Tidigare var jag inprogrammerad på att vid varje tillfälle som sug uppstod, lösa det genom att äta sötsaker. Jag kunde känna sug sjutton gånger samma dag. Och jag löste det på samma sätt varje gång. När jag började få kunskap om beroendesjukdomen fick jag också verktyg. Ett av dem är just att ändra vanor. Min kropp var inställd på en sak. Nu skulle den ställas om. Det går, men det tar tid och kraft. Och misslyckanden. Jag kan falla sju gånger men reser mig upp en åttonde. Till slut har kroppen och hjärnan programmerats om och den nya vanan blir regel. Sätter sig i ryggmärgen.

Den gamla vanan finns kvar och är stark. Om jag göder den kommer den att ställa till problem. Jag behöver välja att göda den nya vanan som är bra för mig. Arbetet pågår i flera områden samtidigt, där min aktiva beroendesjukdom har hållit i taktpinnen. Bit för bit vinner mitt tillfrisknande över mitt missbruk.

Målet? Resan är målet.
Sänt via BlackBerry.

2 kommentarer:

Bertil LInd sa...

Pratade just med dottern om vad du skriver om det här i din bok. Vi känner ju igen känslan. Jag beskrev hur jag kan hålla på med något helt annat, jobba, titta på tv eller vad som helst. Samtidigt kan jag för min inre syn se just det där som jag vill stoppa i mig, den kalla pannbiffen, påläggsskivorna, glassen i frysen, hallon/blåbärspaketen. Jag ser dem i strålkastarsken fast skåpsdörren är stängd och lampan släckt (hoppas jag).
Det är en riktig golgatavandring vi är inne på, men det kommer att gå med de räta verktygen.

Gunilla Sahlin sa...

BERTIL - tack för din kommentar. Känslan av Golgata upplever jag går över i takt med att vanan bryts och byts till nya fräscha kopplingar i hjärnan. Det kommer det göra för dig och Cecilia också, det är jag övertygad om. Ha en skön dag! G