tisdag 23 augusti 2011

Mellanlandar

Jag kom hem inatt runt två och fick fem sköna timmars sömn. Nu är jag på väg till Stockholm för möten och IHM-start. Ikväll bär det av hemåt västkusten för begravning av min underbara gammelmoster imorgon. Flyget hem från Lissabon igår gick bra, vi var lite sena på första flygningen men det löste sig. Ingen i gänget var direkt sugen på att bli sena hem eller missa vår connection-flight i Frankfurt.

Jag slarvade med planeringen igår. Eftersom båda flighterna var relativt korta tänkte jag att jag inte behövde beställa specialmat. Jag kunde ju äta mellan flighterna och om det mot förmodan skulle serveras något som jag helt eller delvis kunde äta så var det ju en bonus. På första och längsta flighten från Lissabon till Frankfurt serverades middag. Pasta och pasta med pasta. Och vitt bröd. Och en Twix. Jag blev lite uppgiven, men det var ändå helt okej, eftersom jag fortfarande var lite mätt från lunchen. Men när vi landade på Frankfurt och skulle byta plan insåg jag att jag inte kunde chansa på samma sätt på den avslutande flighten. Om jag inte skulle kunna äta det som bjöds där (vilket jag inte kunde, visade det sig), skulle jag ha ett uppehåll på drygt tio timmar totalt, och det är absolut inte okej.

En av mina härliga kollegor sällskapade mig i min jakt på att hitta något ätbart på flygplatsen. Det var inte helt enkelt. Det blev till slut en kycklingsallad. När jag började äta märkte jag hur hungrig jag var. Jag behövde verkligen den där salladen. "Maten" som sedan serverades på flighten till Arlanda bestod av en vit baguette med en okänd röra i. Och mer godis. Jag var så tacksam över den där kycklingsalladen och smuttade på mitt flygplans-te.

Jag blir både förvånad och lite besviken när jag tänker på gårdagen. Jag kan bättre än så. Jag vet att jag måste planera en sådan resa. Jag kunde åtminstone försökt boka specialmat på flyget. Det fungerade ju faktiskt att beställa mat utan kolhydrater på flyget till Indien. Då flög vi i och för sig med Quatar Air, som är världens bästa flygbolag. Lufthansa kanske inte är lika kända för sina kullinariska upplevelser eller för en femstjärnig service. Men jag kunde ha ansträngt mig. Nu litade jag helt på slumpen och blev fullständigt reaktiv. Jag har inte råd med det. Hade jag rest ensam hade risken för en slipp/återfall varit överhängande. Nu fanns det personer i min omgivning som är fullt medvetna om min beroendesjukdom och min kosthållning. Jag har inte råd att lita på slumpen. Jag behöver en god planering. Det hade räckt med några babybell och en påse nötter. Nödproviant.

Nästa gång...


PS. Idag har min blogg passerat 80 000 besök. Tack till dig som hänger här. Varje-dag-besökare eller sällan-tittare. Oavsett så hjälper du mig att tillfriskna från min beroendesjukdom. För det ska du ha ett stort tack.

4 kommentarer:

Cecilia sa...

Hejsan!
Det är ju faktiskt så att det är du som ska ha mest tack, du som inspirerar och stöttar oss läsare så!!!
Hoppas att allt går bra under morgondagen och sen hoppas jag att du får åka hem och pusta ut lite!
Kram Cecilia

Gunilla Sahlin sa...

CECILIA - tack för dina uppmuntrande rader. Ska vara kvar på västkusten för ännu ett referensevenemang i Göteborg på torsdag och fredag. Men på lördag ska jag pusta ut med en gudomlig skaldjursbuffé. Bilder och mer info utlovas =) Kram

Minna sa...

Jag tycker du gör ett jättebra jobb! Du är en inspiration för oss alla och har i alla fall lärt mig att ställa krav när jag ska bort, stå upp för mig själv och min sjukdom och framför allt planera. Tack!

Gunilla Sahlin sa...

MINNA - tack för din fina kommentar! Håller tummarna för dig. Kram G