onsdag 31 augusti 2011

Fulltecknad dag

Spännande möten idag, skön blandning av avstämningsmöten, ledningsgrupp och en intervju med ett månadsmagasin med anledning av boken. Hinner inte skriva ett längre inlägg men vill citera en av mina bloggläsare med anledning av gårdagens debatt kring köttindustrin och LCHF.

Cecilia: Ingen sitter väl inne med hela sanningen, men jag värjer mig mot påståendet att jag skulle äta mer kött nu än innan - bara för att jag gått över till LCHF. Jag har inte lagt till något kött, bara dragit ifrån kolhydraterna! Dessutom äter jag generellt sett mindre mängd mat nu än förut eftersom jag dels blir mätt mycket snabbare på fett och proteiner, dels håller mig mätt längre och därmed inte behöver några mellanmål."

Jag håller med till 100%, det är precis på samma sätt för mig.

tisdag 30 augusti 2011

P4 frontar med inslag om low carb high fat

Ekot har gjort undersökningar gällande de "så kallade lågkolhydrat-dieterna" och säger att "dieterna är en miljömässig katastrof och bygger på forskning som finansieras av den amerikanska köttindustrin. Det visar Ekots granskning".

Ekots reportrar Daniel Öhman och Malin Olofsson står bakom artikeln/inslaget.
De har intervjuat krögare och kockar som instämmer i trenden att fler väljer bort potatisen, riset och rotfrukterna.

Ekot utnämner LCHF som den mest populära bantningsdieten just nu och säger att "problemet med dieten är att den uppmanar till hög konsumtion av kött och feta mejeriprodukter, samt ovanjordväxta grönsaker som ofta odlas i växthus uppvärmda med fossil energi. Dieten bannlyser rotsaker och potatis som kan odlas med relativt liten miljöpåverkan. Dieten är kort sagt en stor belastning för miljön. Ekots tester och uträkningar visar att den ger upphov till dubbelt så stora utsläpp av växthusgaser som en diet baserad på Livsmedelverkets kostråd."

Ekot hänvisar också till både Andreas Eenfeldt och Annika Dahlqvist som de tvåfrämsta förespråkarna av LCHF. Att de sina böcker och populära bloggar radar de upp vetenskapliga studier som ska bevisa att deras lågkolhydratdieter är det mest effektiva sättet att gå ner i vikt.

"– Det är sanningen och folk ser också att det fungerar, säger Annika Dahlqvist.

– Det finns åtminstone elva välgjorda moderna studier, gjorda på 2000-talet, som har visat statistiskt signifikant större viktnedgång med strikt lågkolhydratkost, säger Andreas Eenfeldt. "

Tygndpunkten i reportaget är att "både Dahlqvist och Eenfeldt hävdar att LCHF till skillnad från andra dieter inte påverkats av livsmedelsindustrin. I sin bok Matrevolutionen skriver Andreas Eenfeldt att den vänder sig till dem som "kan se skillnaden mellan trovärdig vetenskap och livsmedelsindustrins reklam. Men när Ekot granskar de studier som bland andra Eenfeldt och Dahlqvist förlitar sig på, visar det sig att flera av dem är sponsrade av organisationer och företag som har ett direkt intresse i lågkolhydratkost eller ökad köttkonsumtion. Bland finansiärerna finns amerikanska nötköttsbranschen genom National Cattlemens Association, mejeriföretag som Swissmilk och organisationer som är knutna till den amerikanska bantningsgurun Robert Atkins, numera död, men vars fru driver Atkinsrörelsen vidare med storsäljande bantningsböcker, skrifter och föredrag.

– Det är klart att det påverkar trovärdigheten när det gäller vem som betalar. Den mesta medicinska forskningen är bekostad av läkemedelsföretag för att visa på att deras produkter är bra, säger Andreas Eenfeldt.

– Det är ju inte den industriella forskningen vi baserar oss på utan först och främst av våra egna erfarenheter, säger Annika Dahlqvist."

Vad ska då sägas om detta? Jag hade gärna sett att reportrarna grävt lite till. Att de inte nöjde sig vid "dieten är kort sagt en stor belastning för miljön".Det är den globaliserade exporten och industrialiserade kött/grönsaksproduktionen är en stor belastning för miljön. Men LCHF innebär inte per automatik att jag måste köpa kött från Argentina eller ovanjordgrönsaker från Afrika. Många av oss gör helt tvärt om. Jag är inte intresserad av kött som framtagits av kor som aldrig sett dagens ljus och som fått massproducerad industrisörja och antibiotika som foder. Jag vill gärna äta kött som kommer från kor som betat utomhus. Jag åker gärna till en lokal grönsaksproducent och köper ovanjordgrönsaker.

Det är en bit kvar till den lokalproducerade kedjan fungerar helt och hållet, och ibland köper även jag tomater från Holland. Men sedan jag lade om kosten och läste Mats Eric Nilssons böcker "Den hemlige kocken" och "Äkta vara", har mitt förhållningssätt till mat och hur jag inhandlar mina råvaror drastiskt förändrats. Om du inte läst böckerna, så är det ett starkt tips att göra det. Det är jobbig, men fullständigt nödvändig läsning.

Som beroendeperson är det också helt uteslutet för mig att börja äta kolhydrater för att de till största del i vår industrialiserade och globaliserade värld har mindre miljöpåverkan. Jag har en dödlig sjukdom som jag måste ta på fullaste allvar. Jag lägger hellre extra energi på att välja närproducerade och ekologiska råvaror, än ger upp kampen mot kolhydraterna. För om jag gör det kommer jag att dö.

måndag 29 augusti 2011

Bonusdag!

Jag hade tre inbokade möten idag, av olika anledningar är samtliga inställda/flyttade. Så jag stannar kvar i Trosa idag och jobbar hemifrån. Skönt! Det finns massor att göra, så jag kommer inte ligga på soffan och strö-titta på TV precis, men det är skönt att få en dag med utgångspunkt hemifrån.

Ikväll ska vi får finbesök, en god vän kommer och ska äta middag och sova över. Jag ser verkligen fram emot det! Jag hoppas att Trosa visar sig från sin vackraste sida, det ser ut att bli helt okej väder.

Jag har inte riktigt kommit överens med vädret om att det alldeles snart är höst, jag tycker fortfarande att det är sommar. Helgen var riktigt varm och skön och vi hann med en härlig dag på havet i lördags, innan skaldjursupplevelsen på Fina Fisken. Jag gillar hösten, det är inte det. Men det känns fortfarande i luften som att sommaren har en del kvar att ge, och det får den gärna.

Den här hösten är väldigt intressant. Det mest ovana är att boken kommer ut i mitten av oktober. Det känns häftigt och lite läskigt på samma gång. Jag är oerhört glad och tacksam över möjligheten att dela med mig av min livsberättelse när det kommer till beroendesjukdomen och min dagliga vandring med den. Jag hoppas att den kan få fara till hjälp för någon annan att bryta sitt utanförskap och sin isolering. Ingen ska behöva gå med beroendesjukdomen ensam. Det finns hjälp och stöd att få. Det finns en väg ur det aktiva beroendet. Tillfrisknande. Liv. Frihet. En dag i taget.

söndag 28 augusti 2011

Alkohol ökar risken för bröstcancer



Aktuellt berättar i sin 19.30-sändning om att ett flertal internationella studier visar att alkohol ökar risken för bröstcancer. En deciliter om dagen ökar risken för bröstcancer med tio procent enligt Aktuellt. Anledningen är att alkohol ökar nivån av östrogen, enligt undersökningar. En högre östrogenhalt ökar risken för bröstcancer.

Det är den genomsnittliga mängden har betydelse. En deciliter om dagen eller en flaska till helgen har samma effekt.

Inslaget meddelar också att en viss mängd alkohol är bra, det minskar risken för hjärtkärlsjukdomar. Men det gäller upp till en halv deciliter om dagen. (Och inget att rekommendera beroendepersoner, enligt mig)

Skördemarknad i Trosa

Gårdagens skaldjursupplevelse finns fortfarande kvar färskt i minnet. Morgonregnet har dragit vidare och solen ler över Trosa. Årets skördemarknad är välbesökt och hos flera marknadshandlare skyltas produkter fria från kemikalier.

Idag är det lugn och ro som gäller. Skönt att ladda batterierna.
Sänt via BlackBerry.

lördag 27 augusti 2011

Seafood-heaven på Fina Fisken!


Fantastiskt, oslagbart, gudomligt. Biljetterna är slut flera månader i förväg, varje år. Ett starkt tips är en utflykt till Trosa och Fina Fisken nästa år vid den här tiden. Biljetterna köps med fördel i mars.
Sänt via BlackBerry.

Strax dags för skaldjursfrossa

Vi har tillbringat dagen till havs med två härliga kompisar. Känns som högsommarvärme! Underbart.

Om några timmar bär det av till restaurang Fina Fisken och deras årliga skaldjursfrossa. Det är en av årets bästa matupplevelser. Lovar att återkomma med bilder=)

Suget har lugnat ner sig lite grann, vilket är en stor lättnad. Kombinationen av lite sömn, mycket resor, flera måltider på egen hand och stress skapade en miljö som triggade mitt sötsug. Jag behöver tänka på det framöver.
Sänt via BlackBerry.

fredag 26 augusti 2011

Konferensdag

Idag är det konferens med ett av företagen jag har uppdrag för. Inspirerande, praktiskt och konkret. Ikväll är det fortsatt referenstittande på ett evenemang inför ett genomförande nästa höst.

Det känns lite bättre idag. Hade en trygg start med hotellfrukost av rang. Men tar fortfarande en stund i taget.
Sänt via BlackBerry.

tisdag 23 augusti 2011

Begravning och mer resande

Det var tyst igår, eftersom jag var på begravning. En älskad nära släkting som levt ett långt liv. Det var en väldigt ljus och fin begravning, även om det var väldigt jobbigt att ta avsked.

Jag är i Göteborg idag och referenstittar på ett evenemang för att få inspiration. Bor på trevliga hotellet First Hotel G på sjunde våningen med trevlig utsikt.

Jag märker att jag börjar bli trött. De senaste veckorna har varit intensiva. På lördag morgon när jag kommer hem igen, blir det äntligen lite lugnare. Den här dagen har varit utmanande. För första gången på länge har jag känt ett ordentligt med sug. Men det har gått bra. Än så länge. Det var länge sedan, men idag är det inte "bara för idag" som gäller. Det är "bara för den här timmen". Jag kan och får äta vad jag vill när jag vill, men inte den här timmen.

Strötittar på "En prins i New York" och tycker faktiskt att den är riktigt gullig. Skönt att rensa skallen lite. Imorgon är en annan dag.

Mellanlandar

Jag kom hem inatt runt två och fick fem sköna timmars sömn. Nu är jag på väg till Stockholm för möten och IHM-start. Ikväll bär det av hemåt västkusten för begravning av min underbara gammelmoster imorgon. Flyget hem från Lissabon igår gick bra, vi var lite sena på första flygningen men det löste sig. Ingen i gänget var direkt sugen på att bli sena hem eller missa vår connection-flight i Frankfurt.

Jag slarvade med planeringen igår. Eftersom båda flighterna var relativt korta tänkte jag att jag inte behövde beställa specialmat. Jag kunde ju äta mellan flighterna och om det mot förmodan skulle serveras något som jag helt eller delvis kunde äta så var det ju en bonus. På första och längsta flighten från Lissabon till Frankfurt serverades middag. Pasta och pasta med pasta. Och vitt bröd. Och en Twix. Jag blev lite uppgiven, men det var ändå helt okej, eftersom jag fortfarande var lite mätt från lunchen. Men när vi landade på Frankfurt och skulle byta plan insåg jag att jag inte kunde chansa på samma sätt på den avslutande flighten. Om jag inte skulle kunna äta det som bjöds där (vilket jag inte kunde, visade det sig), skulle jag ha ett uppehåll på drygt tio timmar totalt, och det är absolut inte okej.

En av mina härliga kollegor sällskapade mig i min jakt på att hitta något ätbart på flygplatsen. Det var inte helt enkelt. Det blev till slut en kycklingsallad. När jag började äta märkte jag hur hungrig jag var. Jag behövde verkligen den där salladen. "Maten" som sedan serverades på flighten till Arlanda bestod av en vit baguette med en okänd röra i. Och mer godis. Jag var så tacksam över den där kycklingsalladen och smuttade på mitt flygplans-te.

Jag blir både förvånad och lite besviken när jag tänker på gårdagen. Jag kan bättre än så. Jag vet att jag måste planera en sådan resa. Jag kunde åtminstone försökt boka specialmat på flyget. Det fungerade ju faktiskt att beställa mat utan kolhydrater på flyget till Indien. Då flög vi i och för sig med Quatar Air, som är världens bästa flygbolag. Lufthansa kanske inte är lika kända för sina kullinariska upplevelser eller för en femstjärnig service. Men jag kunde ha ansträngt mig. Nu litade jag helt på slumpen och blev fullständigt reaktiv. Jag har inte råd med det. Hade jag rest ensam hade risken för en slipp/återfall varit överhängande. Nu fanns det personer i min omgivning som är fullt medvetna om min beroendesjukdom och min kosthållning. Jag har inte råd att lita på slumpen. Jag behöver en god planering. Det hade räckt med några babybell och en påse nötter. Nödproviant.

Nästa gång...


PS. Idag har min blogg passerat 80 000 besök. Tack till dig som hänger här. Varje-dag-besökare eller sällan-tittare. Oavsett så hjälper du mig att tillfriskna från min beroendesjukdom. För det ska du ha ett stort tack.

måndag 22 augusti 2011

Nätverksstrul och tankeverksamhet

Igår skickade jag ett inlägg via telefonen, som fungerar utmärkt hemma men uppenbarligen inte i Portugal. Nåväl, här kommer några rader från ett sensommarvarmt Lissabon.

Det är intensiva dagar just nu, mycket resande, långa dagar, massor av intryck, trevliga kollegor och spännande utmaningar. Igår tittade vi på ett referensevenemang inför ett projektgenomförande som händer nästa år i augusti. Vi fick med oss mängder med bra input, både med sådant som vi ska ta efter, och sådant som vi kan förbättra. Tack och lov för att det var uppehåll hela kvällen. Det hängde regn i luften och tre tusen galaklädda personer skulle äta fyrarätters utomhus på en amfiarena... Men det gick bra!

Jag hade anmält "no carbohydrates" och fick visserligen specialmat jämfört med vad de andra fick, men det kom in både ris och potatis till de olika rätterna. Det gick bra att plocka undan och jag fick till en okej middag. Däremot ingen dessert, även om chokladkakan såg tydligt inbjudande ut. Jag märker att jag är lite trött eftersom det varit långa dagar och mycket resande en period nu. Det gör också att det är lättare att fastna vid tankar på mat. Igår när jag såg chokladkakan hann jag tänka på hur det skulle smaka innan jag fattade vad som höll på att hända och kunde välja bort den tanken. När jag är trött är jag ett enklare byte för min manipulativa sida av beroendesjukdomen. Jag har inte samma naturliga försvar tankemässigt och kommer på mig själv med att sitta och drömma om sötsaker. Att drömma om sötsaker och att faktiskt äta, är ju en milsvida skillnad, men redan i tanken sätter mina biokemiska kopplingar i hjärnan igång och förbereder min kropp på hur det kommer att vara när jag väl äter. Därför är det så viktigt att få bukt på tanken innan den startat igång processen för långt.

Jag lyckas än så länge och känner mig väldigt ödmjuk inför att fortsätta ta en dag i taget. Jag kan och får äta sötsaker när jag vill, men inte idag. Jag väljer att inte göra det idag. Jag behöver inte göra det idag.

lördag 20 augusti 2011

Festivalens sista dag

Den här festivalen har verkligen gått riktigt, riktigt fort. Idag är sista dagen och ikväll är det en stor avslutningskonsert i Kungsträdgården. Imorgon bitti bär det av mot Lissabon och ett referensbesök på ett evenemang.

Fem dagars festival börjar kännas i kroppen. Jag har fått helt okej sömn med tanke på tidigare år, men det blir ändå alltid för lite. Än så länge har det inte påverkat känslan kring mat och sötsaker. Men jag vet sedan tidigare att det kan slå till när som helst, oftast när jag är som minst förberedd. Så jag fortsätter att ladda med nötter, avodaco, babybell och makrill.

fredag 19 augusti 2011

Desperat lycka?


Läser artikeln och har svårt att tro meningen "– Ju större jag blir desto bättre mår jag. Jag känner mig sexig och full av självförtroende."

Artikel om 32-åriga Susan Eman som satsar på att bli världens fetaste kvinna.





torsdag 18 augusti 2011

Omslag mitt i allt

Har fått provtrycket till omslaget av boken som kommer i mitten av oktober. Det är verkligen en spännande process! Mitt i allt festivalgenomförande så hinner jag titta och fundera.

Fint väder idag, men de säger att det ska komma störtskurar och nordanvindar imorgon och på lördag. Vi är en utomhusfestival och rustar för fullt. Men idag är det sol och fin-fint väder.

Om mindre än två timmar kommer maken och hälsar på, ser fram emot det. =)

onsdag 17 augusti 2011

Full rulle

Norra Europas största ungdomsfestival är i full gång och gårdagen gick jättebra. Långa dagar, inte direkt stillasittande arbete, och väldigt väldigt roligt. Kolla in Facebook för fler bilder och information.

Det fungerar bra med maten. Jag märker att jag tänker mer på måltiderna och hur och när jag ska äta. Men det där konkreta super-suget har inte infunnit sig. Jag hoppas att det håller sig borta. Jag tar en dag i taget. Det är väldigt skönt att varje dag få starta med en bra frukost. Ägg och bacon!

Imorgon kommer maken och hälsar på - längtar efter det.
Må väl, ha en superskön fortsättning på onsdagskvällen.

tisdag 16 augusti 2011

Nu kör vi!

Festivalen kommer igång i eftermiddag och gårdagens planering flöt som den skulle. Jag hann till och med en powerwalk/löprunda på Södermalm i morse innan frukost vilket är en härlig friskfaktor för mig.

Jag har laddat med makrill, kronärtskockshjärtan, nötter och avocado vid min skrivbordsplats. So far so good. =)

Jag märker att det blir något mer laddat kring mat och måltider för mig än en "vanlig" dag (om nu sådana finns...). Men jag tar en dag i taget och fokuserar på nuet. Än så länge går det som det ska och jag upplever inget sug. Kontoret är också än så länge hyfsat fredat från kakor och godis i större mängder (ingen godis-spons i år).

Önskar oss alla en skön tisdag i sinnesro.

måndag 15 augusti 2011

Flyttar till Stockholm och sen...

Idag flyttar jag temporärt till Stockholm och Scandic Malmen på Medborgarplatsen. Ett ytterst trevligt hotell med bra service och god frukost. Anledningen är ungdomsfestivalen Ung08 i Kungsträdgården.

Det blir två intensiva veckor. Jag lämnar Stockholm nu på söndag morgon för att flyga till Lissabon och referenstitta på ett event. Landar tillbaka natten till tisdag. Hemma en halvdag för att sedan börja andra terminen på IHM (kursen Business Finance). Samma kväll tar jag tåget ner till Göteborg för att på onsdagen närvara vid min fina gammelmosters begravning i Jörlanda Kyrka. Torsdag och fredag ska jag titta på ett annat referensprojekt i Scandinavium i Göteborg. Lördag morgon om knappt två veckor kommer jag hem till mitt älskade Trosa igen. Och livet återgår för en stund lite mer till det normala.

Den största utmaningen med att resa intensivt under en period är, förutom att sakna min älskade make kraftfullt mycket, att rutiner sätts ur spel. Matrutinen är viktig för mig. Frukost, lunch, middag. Mellanmål om det krävs. Tidigare visste jag att det skulle gå åt skogen när jag reste. Även om jag haft en "bra" period så var resandet en oslagbar ursäkt för att kasta nylagda vanor åt sidan och frossa i allt som kom i min väg. Undantagsregler.

Idag går det lättare, men utmaningen är inte på något sätt utraderad. Jag behöver varje dag, inför varje måltid, påminna mig om vad jag vill och behöver. Och vad jag inte vill och vad jag inte behöver. Idag handlar det mer om förberedelse och att hålla sig till planen, än att känna efter vad jag vill och är sugen på just i stunden.

Ett av mina viktigaste verktyg de kommande två veckorna är att medvetandegöra min omgivning. Jag kommer nästan hela tiden att inte resa själv, och då har jag lättare att hålla mig till planen. Någon tittar ju.

Till begravningskaffet tar jag med mig färska bär och jordgubbar.

söndag 14 augusti 2011

Vad är viktigt?

Om jag frågar ett antal människor om vad som är viktigast kommer jag att få lika många olika svar som personer som jag frågar. Hur jag prioriterar är personligt. Det ser olika ut i olika perioder, beroende på hur livet är just då, just nu.

Jag har tidigare skrivit om att jag är unik, du är unik. Om att det inte finns några fullkomliga mallar som går att använda generellt för vem som helst. Det hade ju varit bekvämt om det fungerade så. Att jag fick en tiopunktslista med regler att följa, och så skulle allt ordna sig. Även om jag tror att de flesta av oss faktiskt är fullt medvetna om att det inte fungerar så i praktiken, är det just när kvällstidningarna annonserar med "5 sätt att tappa 5 kg till midsommar" eller "10 tips till en bättre karriär" som fler spontantköpare väljer just den tidningen, än annars.

Men det finns ingen quick-fix. För någon handlar det om att imponera på grannarna med en fin trädgård eller snygg bil. För mig handlar det mycket om att hantera min beroendesjukdom. Min dödliga sjukdom som handlar om allt annat än dålig karaktär. Varje dag. En dag i taget.

Genom att jag fokuserar på det unika, och letar efter min uppsättning förutsättningar, så tar jag udden av olika situationer som tidigare var laddade för mig. När de jag pratade med inte höll med mig. Som inte tyckte som jag, och som inte alls var beredda att lyssna på "sanningen". Idag är jag mer avslappnad i de situationerna. Jag vet vad som är viktigt för mig. Jag vet vad jag väljer att prioritera för att leva ett liv så nära min källa som möjligt. Var och en har sina beslut att fatta.

lördag 13 augusti 2011

Konsten att inte göra någonting alls

Sitter på akterdäck och har nyss ätit frukost. Vi åkte ut med båten efter jobbet igår och hittade en underbar vik med stiltje och solnedgång.

De kommande veckorna kommer bli intensiva med många resdagar och projektgenomföranden. Vips - så är det september. Det känns värdefullt att den här sista lugna helgen på ett tag, få gå ner i varv, koppla av, och njuta av lugnet i skärgården.

Det är en utmaning för mig att inte göra någonting alls. Som jag tidigare berättat om är work-o-holism mitt sekundära utlopp av beroendesjukdomen, efter kolhydrater. Men jag märker att verktyg som jag använder till mitt primärutlopp också fungerar på jobb-utloppet.

En dag i taget. Jag vet ingenting om hur det faktiskt blir imorgon, trots planering, tankar och scenarioskapande i mitt huvud. Men idag. Bara för idag väljer jag att fortsätta att tillfriskna.
Sänt via BlackBerry.

fredag 12 augusti 2011

Laddar med förberedelse

På måndag är det dags för den årliga festivalen Ung08 i Kungsträdgården, Stockholm. Det blir mitt tionde år med festivalen, åren går fort.

Tidigare var festivalen en av mina orgie-veckor. Jag släppte lös allt och konsumerade enorma mängder sötsaker och skräpmat. Fullkomligt tryckte i mig kolhydrater i alla möjliga former. Jag ursäktade mig med att jag förtjänade det, eftersom jag jobbade så långa dagar och sov begränsat. Att min kropp behövde "energi". Att jag ändå rörde mig så mycket under veckan att jag skulle bränna det jag åt. Allt var så klart en lögn. Jag passerade muffinsbagerierna i Gallerian varje dag, flera gånger. Det gick inte att inte stanna. Brända mandlar såldes i parken. Snabbmatskedjor runt knuten. Godis backstage. Godis på kontoret. Vi har till och med varit sponsrade av stora godisföretag.

Även om det gått bra de sista åren, så är det alltid med en viss reservation som veckan närmar sig. Jag älskar festivalen, tycker att det är en av de bästa veckorna på året, för vi har verkligen så kul och det brukar gå riktigt bra. Men, jag vet att veckan är som en brännmärkt plats för mig. Mitt muskelminne kommer ihåg hur jag ätit tidigare år. Och vill gärna påminna mig om hur bra det var. (Allt som var negativt med det, all skam och ångest, glömmer min hjärna väldigt lätt).
Så jag förbereder mig. Jag tänker igenom hur jag ska lägga upp mina dagar. Frukost på hotellet - check. Scandic Malmen har en väldigt trevlig frukostbuffé och jag kommer att få i mig ägg och bacon, ost, grönsaker och allt det där som gör en bra start. Lunch i parken. Jag kommer att ha med mig lite konserver som backup. Makrill, tonfisk, kronärtskockshjärtan, musslor. Och nötter. Och kokosfett. Det finns bra restauranger i närheten där jag kan få i mig mat som fungerar. Jag kommer tidsmässigt att planera så jag inte blir trängd och försöker lösa det snabbt med exempelvis snabbmat.

En stor skillnad bara från förra året är faktiskt att jag i år har vanan att inte känna att jag måste äta mellanmål. Genom att äta protein och fettrik mat, står jag mig mycket längre. Frukost, lunch och middag fungerar vanliga dagar alldeles utmärkt utan mellanmål. Nästa vecka, när det blir längre dagar, då är konserverna, kokosfettet och nötterna bra reserver om det går längre än vanligt mellan målen.

En annan viktig förberedelser är att berätta för mina kollegor hur det är. De flesta vet sedan tidigare om min kosthållning och min beroendesjukdom. Men det är alltid en viss omsättning i personalgruppen. Genom att vara ärlig med andra är jag ärlig med mig själv.

torsdag 11 augusti 2011

Att göra det till sitt eget

Boken kommer i oktober och det börjar surras en del om det i min omgivning på olika sätt. Det är spännande att få prata med människor om beroendesjukdomen. Varje gång slår det mig att ämnet verkligen inte går att närma sig objektivt. ALLA har en egen uppfattning, egna erfarenheter om ämnet socker. Det verkar vara laddat för så många.

För mig är det väldigt viktigt att försöka kommunicera att det jag skriver i boken, och här på bloggen är mina erfarenheter. Jag är varken läkare, forskare, sjuksköterska, behandlingspedagog eller lärare i ämnet. Jag är inte expert utifrån ett akademiskt perspektiv. Jag är expert på min sjukdom utifrån min unika situation. Jag är unik. Du är unik.

Det går ganska bra att förmedla det, när jag får frågor och respons från min omgivning. Många uttrycker "för mig är det så här", eller " när jag äter socker så känns det...", eller "så är det inte alls för mig". Ämnet blir direkt personligt. Och jag tror framför allt att det är informationen om att beroendesjukdomen är en och utloppen flera, som är det som förvånar flest. Men när de tänkt tanken någon minut är det egentligen helt självklart. Det spelar ingen roll om det är alkohol, heroin eller socker. Jag måste hantera min dödliga sjukdom, varje dag.

onsdag 10 augusti 2011

Denna dag. Ett liv.

Väldigt intensiv dag. Många spännande personer och möten. Life is good. Lite för lite sömn inatt, men vi hade en trevlig kväll med härliga vänner. Idag skyfall. Åska. Broöppning. Nu middag med ett gäng sköna unga producenter som jag coachar under Ung08-festivalen.

Önskar oss alla en riktigt härlig kväll.

måndag 8 augusti 2011

Bara för idag

Bara för idag väljer jag att inte äta sötsaker.
Bara för idag.

Bara för idag väljer jag att inte behöva tänka på allt det där jag inte äter.
Bara för idag.

Bara för idag är jag tacksam över att ha mat på bordet, en säng att sova i, en familj som älskar mig och underbara vänner.
Bara för idag.

Bara för idag väljer jag att fortsätta tillfriskna och utforska vägen fram till ett friare liv och nya intryck.
Bara för idag.

"The sugar free lifestyle"

Har hittat en skön sida på nätet som bygger kring en bok som heter "THE SUGAR FREE LIFESTYLE". Har inte hunnit titta igenom allt, men det verkar vara en intressant sida som tar upp flera aspekter av sockerberoende, och som ger tips på verktyg och hantering. Någon som läst boken?

Särskilt intressant är stycket om jämförelsen mellan socker och heroin. Läs här.

Nancy Desjardins, som skrivit boken, ger också en sneak-peak genom att ha sammanställt "12 secrets to stop your sugar cravings", som du kan ladda ner här. (jag håller inte helt med om secret 10 däremot)

Önskar oss alla en härlig start på ny vecka. Solen skiner i Sörmland/Stockholm.

söndag 7 augusti 2011

Korrläser manus

Det är verkligen en spännande process att skriva en bok! Är inne på korrvända nr - ingen aning - och tycker att det är riktigt roligt. Boken kommer i mitten av oktober och ska snart iväg på tryck. Är så glad över mitt förlag Pickabook, som gör det här möjligt. Min förhoppning är att kunna hjälpa någon ut ur en isolering, bort från lögnen att "ingen förstår och att ingen annan har det som jag har det".

Vi är många som dagligen lever med beroendesjukdomen, alla med vårt eget utlopp. Att ta stöd av de som gått före har varit och är min livlina, varje dag. Att själv få hjälpa andra in på samma väg av frihet, tillfrisknande, sinnesro och glädje, är ett vardagsmirakel. Det går att leva med sjukdomen och det går att njuta på vägen.

Önskar oss alla en fortsatt skön söndag, oavsett väder...

lördag 6 augusti 2011

Förlänger semestern

Vi tog båten ut i skärgården igår efter jobbet, och satsar på en helg på sjön. Det är härligt att försöka förlänga semestern så långt det går. Läser i senaste numret av tidningen Må Bra om tre tips att behålla semesterkänslan:

1. Stanna upp och njut av utsikten utanför bil- eller jobbfönstret där hemma på samma sätt som du njuter av utsikten när du är på nya platser. Se "din" stad, din plats, med nya ögon.
2. På resan är vi ofta modigare än hemma när det gäller att prova nya maträtter. Köp en kokbok och experimentera loss.
3. Var spontan hemma också. På semestern vågar vi testa nya upplevelser som fallskärmshopp eller bergsklättring. Varför inte vara lika våghalsig i vardagen? Skaffa en ny hobby, börja träna kampsport eller gå en kurs och lär dig ett nytt språk i höst. Källa: Fox News.

Dessutom skriver de om stress och att långvarig stress kan ge hjärnskador, enligt Netdoktor. Skrämmande.

Jag tror verkligen på att hitta avkopplingen i vardagen. Att ladda batterierna, inte enbart genom fyra raka semesterveckor på sommaren, utan genom en långhelg, en kväll eller en eftermiddag där jag fokuserar på mig själv. På välbefinnande och sinnesro. Jag var kass på det tidigare, men har de senaste åren insett värdet av att prioritera andningshålen. Jag behöver det.

fredag 5 augusti 2011

Att bryta utanförskapet - hitta gemenskap

Jag sitter på bussen på väg till jobbet och lyssnar på pepp-musik. Alltifrån Thåström till Katy Perry, till U2 till Oscar Linnros och Andreas Grega. En skön start på dagen.

Det senaste dygnet har jag funderat på vad som varit viktigast för mig i mitt tillfrisknande från beroendesjukdomen. Det är svårt att gradera, det känns som att det är många olika komponenter som tillsammans fungerar läkande och utvecklande, varje dag. Men det finns en komponent, en betydande avgörande faktor, som jag upplever som en dörröppnare för resten. Gemenskap.

Att komma in i en gemenskap med andra personer som har samma sjukdom, liknande upplevelser och erfarenheter, har för mig varit som att öppna dammluckorna, som att blåsa ut gammal luft i ett sedan länge stängt rum. Att kunna prata och umgås med andra som inte får veck i pannan när jag berättar om hur jag betett mig med sötsaker och snabbmat. Att få tillbaka liknande vittnesbörd om skam, förnedring, kontrollförlust och manipulation. Och att också få tillbaka tips på verktyg, lösningar, befrielse och friskfaktorer. Ljus.

Varför är gemenskapen så viktig för mig? Ensamheten isolerar. När jag var aktiv i beroendesjukdomen, och åt sötsaker och skräpmat konstant, var det isoleringen som skapade det största utrymmet till att fortsätta knarka. När jag var själv kunde jag bete mig som jag ville. Eller som sjukdomen ville. Som den manipulativa sidan av mitt beroende övertygade mig om var rätt. Och ingen förstod. Det fanns ingen i hela världen som förstod hur jag hade det, och jag var helt övertygad om att ingen annan höll på som jag.

Jag fick ju inte respons från de jag försökte prata med. Jag kunde börja öppna mig, och beskriva mitt sötsug, mitt vita begär, min konstanta starka dragning till allt som kunde trigga min hjärna till extas. Väldigt många instämde och sa att de också var sockerberoende. Men när jag började berätta mer i detalj, hur mina måltider såg ut, att jag ofta tappade kontrollen, då byttes bekräftande nickningar till skrynklade pannor och bekymrade blickar. Jag vågade aldrig vara hundra procent ärlig. Det är så sent som ett år sedan som jag för första gången träffade människor som förstod vad jag pratade om, fullt ut. Det var på intensivkursen för sockerberoende personer och anhöriga hos Bitten Jonsson i Näsviken.

Någon öppnade dörren till ett instängt, mörkt och kallt rum. Någon släppte in ljus och värme, sol, sommar och liv. Ljus. I ljuset syns allt. Det som jag försökt gömma och glömma. Det som jag skämts för och trott att jag själv skapat. Det som jag inte kunnat förklara och inte kunnat göra mig av med. I ljuset av gemenskap, kunskap och perspektiv avlägsnar jag lager för lager av uppbyggda försvar och felaktiga tankebyggnader. Hittar mig själv där inne och påbörjar ett tillfrisknande och en väg framåt. Det går att leva med beroendesjukdomen.

"Vi ska först och främst sträva efter att göra framsteg, inte försöka nå fulländning".

torsdag 4 augusti 2011

Suget finns kvar

Även om jag hållit mig till lågkolhydrat- och fettrik kost sedan 2005 så innebär inte det att suget efter sötsaker per automatik har försvunnit. Jag kan fortfarande bli sötsugen. Skillnaden nu och tidigare är att situationen sällan blir laddad eller utmanande, även fast jag känner sug.

Jag har lärt mig att jag inte måste reagera på det. Jag måste inte göra något åt det. Jag kan lugnt konstatera att jag känner längtan efter sötsaker, och sedan låta tanken och känslan passera. Det behöver inte bli skarpt läge. Det är upp till mig.

Förändringen har skett genom att ändra en vana. Tidigare var jag inprogrammerad på att vid varje tillfälle som sug uppstod, lösa det genom att äta sötsaker. Jag kunde känna sug sjutton gånger samma dag. Och jag löste det på samma sätt varje gång. När jag började få kunskap om beroendesjukdomen fick jag också verktyg. Ett av dem är just att ändra vanor. Min kropp var inställd på en sak. Nu skulle den ställas om. Det går, men det tar tid och kraft. Och misslyckanden. Jag kan falla sju gånger men reser mig upp en åttonde. Till slut har kroppen och hjärnan programmerats om och den nya vanan blir regel. Sätter sig i ryggmärgen.

Den gamla vanan finns kvar och är stark. Om jag göder den kommer den att ställa till problem. Jag behöver välja att göda den nya vanan som är bra för mig. Arbetet pågår i flera områden samtidigt, där min aktiva beroendesjukdom har hållit i taktpinnen. Bit för bit vinner mitt tillfrisknande över mitt missbruk.

Målet? Resan är målet.
Sänt via BlackBerry.

onsdag 3 augusti 2011

Beroendesjukdomen är dödlig

I dagens Aftonbladet skriver Katarina Wendelin en krönika om "The 27 club". Gruppen musiker och artister som alla dött vid 27 års ålder. Brittiska stjärnan Amy Winehouse är senast att ansluta. Hon dog, ensam i sitt hem, den 23 juli i år. Hennes beroende av narkotika och alkohol släckte till slut hennes liv.

Katarina skriver om "En klubb som ingen överlever". Myten gör gällande att artisterna som dör vid 27 års ålder alla stått på toppen av sin karriär. Curt Cobain hade precis fått fantastisk respons på Nirvanas senaste album när han tog livet av sig. Men Janis Joplin och Jimi Hendrix överdoserade och dog med ett par veckors mellanrum hösten 1970. Janis senaste album hade fått tveksam respons och det heroinpåverkade framträdandet från Woodstock klipptes bort ur succédokumentären. Hendrix buade ut sina fans och blev i sin tur utbuad i Tyskland några veckor innan han dog. Brian Jones (död 1969) fick lämna Rolling Stones på grund av sitt eskalerande narkotikaberoende. The Doors valde att sluta spela live på grund av Jim Morrisons (död 1971) märkliga beteende. Amy dog ensam i sitt hem. Några veckor tidigare fick hon avbryta en konsert i Belgrad när publiken buade ut henne efter att hon glömt texten, gråtit och slängt mikrofonen i golvet. Både Curt och Amy hade allvarliga överdoser och misslyckade rehabiliteringsförsök bakom sig.

Nadja Eriksson, som är överläkare på Beroendecentrum Stockholm, säger att misslyckanden ofta ökar beroendet, vilket är ett av beroendesjukdomens kännetecken. Och det går inte att lösa på ett par veckor. Det tar tid. - Det krävs tid, energi och en livsstilsförändring. Det går inte att vaka till klockan tre, sova några timmar och sedan jobba i en miljö som tillåter droger, säger Nadja.

Att heroin, amfetamin och alla andra "tunga" droger kan döda, håller de flesta med om. Att alkohol och cigaretter kan döda i förlängningen, är allmänt känt. Men socker? Eller spelmissbruk? Det handlar väl mer om en dum ovana än ett dödligt beteende? Så länge det är den allmänna uppfattningen kommer den kraftiga utbredningen av beroendesjukdomen att kunna fortsätta utan större hinder. Beroendesjukdomen är en. Utloppen är flera. Förloppet densamma oavsett. Att det tar olika lång tid att ta slut på sig själv kan knappast kvalificera för dödlighet eller inte. Vad socker kan orsaka kan du läsa här.

Glorifieringen av narkotikaanvändande bland kända personer - artister, skådespelare, TV-profiler, ursäktar beteenden och förminskar effekten av en dödlig sjukdom. Oförståelsen inför samma sjukdom med utlopp som vid en första anblick inte uppfattas som lika "allvarliga" hindrar de av oss som tillhör beroendegruppen och som behöver hjälp för att tillfriskna.

Jag hoppas att Amys tragiska öde kan öppna ögonen på fler, innan det är för sent. Beroendepersoner förtjänar liv. Inte död.

tisdag 2 augusti 2011

Snart hemma

Vi siktar Landsort och vet att vi snart är hemma. Två dagar för sent, men det känns ok. Nu väntar högtryck, jobb, fokus och utveckling. Spännande.

Jag längtar efter äggröra och bacon, favoritfrukosten.
Sänt via BlackBerry.

måndag 1 augusti 2011

Denna dag - ett liv.

Gårdagen började redan 02.20 och avslutades 23.00. Vi lade 107 sjömil bakom oss och landade på den paradisiska ön Lidön utanför Norrtälje, söder om Väddö kanal. En ljuvlig ö. En vän till mig arrenderar och driver värdshus, pensionat, vandrarhem och gästhamn på ön sedan i våras och det är så roligt att få se det med egna ögon.

Det blev en sen tvårätters på värdshuset och det var mat i Michelin-klass. Köket förtjänar minst en stjärna. Har du vägarna förbi, gör ett stopp och njut av omgivningarna och god mat. www.lidovardshus.se. Det var inga som helst problem att anpassa maten till lchf-önskemål. Väldigt trevlig personal.

Nu har vi två dagar hem. Ser fram emot att komma i ordning och återvända till vardagen på onsdag. Samtidigt innebär det att jag igen kommer att börja passera de platser som tidigare inneburit att jag köpt sötsaker. Även om det var längesen, känns det fortfarande skört att passera Pressbyrån eller McDonalds när jag har en dålig dag och känner konstant sug. Jag fortsätter att ta en dag i taget och väljer. Idag behöver jag inte äta sötsaker.
Sänt via BlackBerry.