lördag 2 juli 2011

Trosa Stadslopp avklarat


I går genomförde jag en massiv prestation. Så känns det idag i alla fall.=) Första Stadsloppet för min del och det var verkligen en upplevelse. Min taktik i förväg var att hitta mitt eget tempo och inte gå ut för hårt. Eftersom jag oftast inte känner efter, såg jag en risk i att hänga på klungan och kanske hamna i ett tempo som skulle vara för högt för mig.

Jag tyckte ändå att jag hade ett bra och relativt lugnt tempo de första kilometrarna, jag höll mig runt 165 i puls. Men redan på tredje kilometern var det snarare runt 175 och sen steg det bara. Jag var uppe på 180 i snitt på fjärde och femte kilometern, med toppar upp mot 188. Jag insåg att jag aldrig skulle orka det tempot i ytterligare tre, fyra kilometer. Jag försökte sänka tempot för att få ner pulsen. Men eftersom loppet traditionsenligt gick genom centrala Trosa, var det ju folk överallt, och flera som jag känner. "Kom igen Gunilla!" hördes med jämna mellanrum, och visst, det peppade! Men det hjälpte inte i att försöka sänka tempot och få ner pulsen...

På sjätte kilometern kom väggen. Jag blev kraftlös, sänkte farten rejält och hasade mig fram i två och en halv kilometer. Här tappade jag massor av energi och tid. Pulsen gick till slut med på att gå ner till under 170 igen. Jag hade bestämt mig för att vad som än händer ska jag inte gå, någon gång. Det var många andra som gjorde, särskilt i uppförsbackar. I en av de sista uppförsbackarna satt ett gäng vid sidan av och hejade på. "Ingen går i våran backe! Ingen går i våran backe!" Jag gick inte. =)

Sista 800 meterna fick jag tillbaka lite kraft och orkade släppa ut benen i nedförsbackarna. Det stod många längst vägen som ropade och hejade "Det är inte långt kvar nu!" "Nu har du bara 500 meter kvar!" Det hjälpte faktiskt mer än jag hade trott.

På upploppet gav jag det sista jag hade och speakern ropade upp våra namn när vi kom närmare. "Här har vi Gunilla Sahlin, Trosa!" Det gav en extra skjuts över mållinjen. När jag kom i mål började jag inse hur hårt jag pressat mig själv. Skakig, yr, anfådd. Glad. Nöjd. Stolt. Jag tog mig runt. Inte världens bästa tid, eller världens bäst planerade lopp, men en maxpuls på 193 och en medelpuls på 177.

Jag har redan börjat fundera på hur jag ska lägga upp träningen inför nästa års lopp. =)

Idag ska vi ta båten till Sävö och äta god mat på Sävö Krog och bo på vandrarhem i skärgården. Det är underbart med semester!

Ps.
Undrar du vilken plats jag hamnade på? Av de som tog tid (vilket var ungefär hälften) kom jag på plats 1017 av 1046. Men jag sprang hela vägen =)

10 kommentarer:

Hana_Caena sa...

fasen vad bra gjort Gunilla!!
Försöker komma tillbaka.. Köpte Sockerbomben och läser sakta och försiktigt igenom kapitel efter kapitel och funderar och försöker analysera..

Anonym sa...

Hej!
Jag undrar hur man ska hantera ANDRAS röda hundar? Tex om nån försöker påverka en att äta saker som inte är bra? Ska man argumentera emot eller?
Tack för en prima blogg!

//Nina

Bertil LInd sa...

Helt rätt intsällning ;-)

"Jag har redan börjat fundera på hur jag ska lägga upp träningen inför nästa års lopp".

Bra jobbat!

Gunilla Sahlin sa...

HANA_CAENA - tack! Fortfarande brutal träningsvärk, men det var det värt. Sockerbomben är ett toppenverktyg. En bit i taget. Håller tummarna för dig.
NINA - tack för pepp! Det där med andras aktiva röda hundar är en potentiell fälla. Jag brukar försöka att inte gå i klinsch med dem, eftersom de kan vara näst intill maniska. Försök ha ett så avslappnat förhållningssätt som möjligt. Typ "det är ok att du vill äta den typen av mat, men jag väljer att inte göra det". "Tack, men jag väljer just nu att inte äta det där". Du är aldrig oartig för att du tackar nej. Särskilt om du på förhand informerat om hur du äter (om du blir bortbjuden exempelvis). Om det trots allt blir så att det serveras något du inte äter, FAST du på förhand meddelat dig, är du fortfarande inte otrevlig för att du inte äter just den råvaran/maträtten. Di står över helt enkelt. Det är väldigt sällan som det absolut inte finns något överhuvudtaget som du inte kan äta, i ett helt kök.

Jag har vid några tillfällen försökt argumentera och övertyga, men det blir aldrig bra. Jag vilar på ATTRACTION NOT PROMOTION. Alltså, var och en är fri att välja vilken mat man vill. Jag välker att stå över socker/kolhydrater/allt det som min hjärna uppfattar som sött. Håller tummarna för dig!

BERTIL - tack!!

Kramar till er alla tre.

Allt om viktminskning sa...

Grattis!!!

Gunilla Sahlin sa...

Tack=)

Smith sa...

Grattis till genomfört lopp!

Gunilla Sahlin sa...

Tackar!

Magdalena sa...

Bra jobbat! Pulsen skenar nog lite i början pga stressen! Det blir spännande att följa dig nästa år! ;o)

Gunilla Sahlin sa...

Så kan det absolut ha varit. =) Tack,jag är redan taggad!