söndag 10 juli 2011

Jag har slängt ut vågen. Det handlar inte om vikt längre.

Det är två månader sedan nu. Jag fattade beslutet att ta bort vågen från badrummet och helt enkelt sluta väga mig. Vikt har varit en betydande parameter när jag ska mäta lycka. Jag har fört bok på min vikt under väldigt många år och har därför ett arkiv som tydligt visar hur kurvan sett ut. Tanken på att hålla en "bra" vikt har varit dominerande så länge jag kan komma ihåg. Referensen på vad som just är "bra" har varierat något under åren. Men det som varit gemensamt under alla år är att jag aldrig varit nöjd.

Jag var inte nöjd för två månader sedan heller.
Trots att jag är minus drygt tjugo kilo från min maxvikt, och trots att jag nu för tiden lyckats hålla samma vikt (+/- ett par kilo) under sex år så har varje vecka börjat med den fortsatta jakten på minskad vikt.

Parallellt med den veckovisa invägningen görs även en mätning på midja, mage, stuss, lår och överarm. Även här har jag data från flera år tillbaka och kan följa utvecklingen. Dessa mått är betydligt mer relevanta, eftersom de faktiskt berättar hur jag ser ut. Vikten kan variera beroende på muskelmassa och vattensamling, omfånget ljuger inte.

Så för två månader sedan fick jag nog. Jag bestämde mig för att klippa bandet till kontrollbehovet gällande vikt, eftersom det gått alldeles för många år av negativ energi till att aldrig uppleva målvikten, och för lite positiv energi till att jag faktiskt tappat i omfång och gör fortfarande.

Vågar du göra samma sak?

2 kommentarer:

Hana_Caena sa...

Min sambo vill att jag gör det, eller iaf minskar mitt vägande till 1 ggn i veckan.
Men det funkar inte för mig.. då blir det som att jag inte bryr mig om vikten alls och äter som sötsuget bestämmer.... äter jag fel ser jag det på vågen och effekterna av mitt felätande blir verkligt... kanske är det nått knasigt fel i huvvet pga det.. men jag dör inte om jag missar en dag, men däremot så slutar jag bry mig om att försöka gå ned.

Insett att umgås med min familj är svårt, helgen gick ut på att umgås, och då blev det äta.. och så blev det äta bröd (syster bakar eget sirapsbröd- kryptonitvarning! och så glass till bär och paj dagen efter..) INTE friskvård alls.. suck.. upp på vagnen igen och hålla hårt i tyglara.. alternativt ge dem till någon annan ...

Gunilla Sahlin sa...

HANA_CAENA - tack för din kommentar. Jag menar inte att jag slutar bry mig för att jag sluta väga mig. Måttbandet är en bättre värdemätare för mig. Jag kan inte heller strunta i att hålla koll, för då kan mitt sockersug ta överhanden och jag struntar i konsekvenserna. Men vågen blir för mig en felaktig kontrollbas som inte ens är särskilt tillförlitlig. När jag tränar mer och bygger muskler syns det på vågen. Med mina viktögon blir det negativt, fast en ökad muskelmassa är positiv. Så syftet med inlägget är inte att sluta bry mig, jag lägger bara om fokus till värden som är relevanta; mått.

Vet att det är tufft att hantera omgivningen i perioder. Har du varit ärlig med dina nära om hur det är med dig? Din allergi, ditt beroende? Du bestämmer nivån av abstinens, och min erfarenhet är att min omgivning oftare har enklare att anpassa sig efter hur jag vill ha det än jag själv är.

Släpp aldrig tyglarna till röda hund. Men om du har svårt att lära dig rida, är det ibland bra att lära sig av någon som kan. Intensivkurs hos Bitten Jonsson är ett starkt tips. Hejar på dig. Kram G