söndag 17 juli 2011

Att göra det som förväntas


DN skriver i KULTURSÖNDAG idag under rubriken "Sommar, sol och förljugna bilder". Artikeln handlar om hur vi under semestern verkar sträva intensivt efter att uppleva det äkta, enkla, unika, svenska i vår sommarledighet och att mallen, bilden över hur det ska se ut är väldigt standardiserad. Vi vill berätta om hur avkopplade och icke-uppkopplade vi är, men vi lägger ut bilder på vår drömstuga på Facebook, och uppdaterar vår status dagligen.
(För att läsa artikeln, som ännu inte ligger som länk, klicka här, välj att ladda ner KULTUR-bilagan som pdf, och läs på sid 2 och 3.)

"Bilden av det enkla, riktiga livet kan härledas tillbaka till slutet av 1800-talet när den minoritet som tillhörde borgerskapet i staden ville ut på landet och leva torparliv, bli sina "sommar-jag" som en reaktion på det man upplevde var ett konstlat, oäkta liv i stan. Torpare och bönder däremot, som levde det enkla (och hårda) livet året om, närde inte samma dröm."
"Enligt LO har var fjärde medlem inte tillgång till ett fritidshus eller gjort en semesterresa under föregående år, och hur vi spenderar vår ledighet är - och har länge varit - olika. En del stannar hemma, frivilligt eller av ekonomiska skäl, andra åker till London för att träffa sina somaliska släktingar, vissa har sen decennier dragit till svenskhänget i turkiska Kulu och ett antal pakistanier besöker shitiska helgedomar i Syrien. En del drar på månadslånga resor till Chile eller Eritrea och många åker på charter. - Det är otroligt slående när du tittar i en resekatalog att det är den välordnade svenska kärnfamiljen som ska iväg på en resa. Men det motsvarar inte vilka som sitter på planet, säger Klas Grinell, fd turistforskare och nu intendent på VÄrldsmuseet i Göteborg. - Sverige är ju brokigt idag, det är många som inte har den där lilla röda stugan-drömmen. Därför blir "Den Svenska Semesterdrömmen" med stora bokstäver rätt så fyrkantig."

Igår var det sista dagen på Trosayran i Trosa. På scenen stod Sara Varga, Uno Svenningsson och Sanna Nielsen. Det var väldigt bra, och även om det inte var smockfullt i publiken var det god stämning. Tills de som överförfriskat sig började klänga på barnen och tonåringarna som sått längst fram vid staketet i timmar för att få närkontakt med sina idoler. Som skrivit plakat och målat artistnamn och hjärtan på pannan. När tio-, elva-, tolvåringar exponeras mot allt för fulla vuxna, lyser osäkerheten i deras ögon. De ler, men de ler nervöst. När den vuxna personen beter sig underligt och påfluget. Skriker och hejar, "kom igen nu! Nu klappar vi händerna!!" hysteriska kommandon som barnen nervöst hänger på.

Den perfekta semestern innefattar för många familjer en minutiös planering. Här ska kopplas av. Här ska upplevas. Nu ska vi träffa släkt och vänner och njuta av livet. Ofta planeras semestern mer noggrant en en vanligt arbetsvecka. Inget utrymme för spontanitet, ingen plats för carpe diem. Men skillnaden från en vanlig arbetsvecka är att de som tillhör den tredje gruppens förhållningssätt till beroende, får mer eller mindre fritt spelrum. Om alkohol är drogen så är det ok att dricka alkohol varje dag i veckan, det är ju semester. Om det är sötsaker som är drogen så äts det godis, kakor, glassar i mängd. Det är ju semester. Beteendet påhejas av illussionen av mallen av den Perfekta Semestern.

Men om några veckor, när årets semesterperiod är över och vardagen åter inträder. Då ska beteendet avprogrammeras och återanpassas till verkligheten igen. Det kommer att bli omöjligt för en del. Beroendet har klivit flera steg ner i avgrunden och det blir tuffare att ta sig ur efter semestern än det hade varit innan. Statistiken finns där, om man orkar läsa den. Skilsmässostatistiken efter semesterperioden är mörk. Antalet personer som går in i väggen första perioden efter semestern ökar jämfört med en vanlig (semesterfri) period. Besöken på öppenvårdsenheter för beroende blir fler.

Men det finns ljus. Det finns hjälp att få. Ingen av de som kliver djupare ner i sitt beroende behöver tackla det ensam. Och semesterns ljusa stunder, när familjen är samlad, när solen skiner och det är varmt i vattnet. När grillen är så där perfekt och maten doftar sommar. De ljusa stunderna etsar sig fast på insidan och vittnar om att det kommer en liknande period snart. Nästa gång det är dags för semester.

3 kommentarer:

Anonym sa...

De flesta människor är inte sockerberoende och de flesta blir inte alkoholister på semestern.

Ibland blir det här AA-snacket ganska hysteriskt och fantatiskt och halleluja-aktigt.

Anonym sa...

Ja, tyvärr... ibland får man liiite bismak som av sekterism. "Sockerberoende" är liksom högre stående varelser, som vet allt och har koll på det enda rätta. Måste man bli så elitistisk för att man undviker socker?

Gunilla Sahlin sa...

ANONYM 1 - det är inte bara de som har en beroendesjukdom som påverkas av beroendet. Anhöriga och närstående påverkas också. Om du inte har problemen, grattis. Jag är uppriktigt glad för din skull. För mig som är beroendesjuk är tolvstegsprogrammet en livlina.

ANONYM 2 - tipsar om följande inlägg (längst ner) när jag just beskriver det motsatta; det finns inget "allt och det enda rätta". Vi bygger våra egna mallar. Att undvika socker är för mig livsnödvändigt. Det händer med jämna mellanrum att det jag högst av allt önskar är att vara "normal" och kunna äta sötsaker. Jag älskar sötsaker. Men det tar kål på mig. Det är inte elitism av mig att avstå, det handlar om ren och skär överlevnad. http://vittbegar.blogspot.com/2011/07/jag-ar-unik-du-ar-unik.html http://vittbegar.blogspot.com/2011/06/det-finns-inga-fullkomliga-mallar.html