tisdag 14 juni 2011

Tredje sommaren utan glass

När jag var aktiv i mitt beroende var glass en av mina absolut värsta droger. För en icke-beroende person kan det låta harmlöst och nästan löjligt, kan jag tänka mig. "Vadå "värsta"? Glass har väl ingen dött av." Men för mig som beroende spelar det ingen roll vilken kostym det söta har. Oavsett vilken kostym det som min hjärna uppfattar som sött har, är det en nyckel ner i avgrundsmörkret och total kontrollförlust.

Jag har inte råd att slarva. Jag har inte möjlighet att stanna vid "men ät bara en". Glass för mig är inte förenat med skön sommarvärme och en varm parkbänk, det är istället att be om stora problem. Jag kunde aldrig stanna vid en. Det var vanligt att jag åt 6-8 st om dagen under högsäsong. Rekordet är 14 st. Den dagen åt jag mest glass, men fick osannolikt nog ned även andra former av godis.

Den här sommaren blir min tredje helt utan glass. Jag har än så länge varit försiktig med att äta lågkolhydratvarianter på glass som jag rent tekniskt skulle kunna äta eftersom de innehåller mängder och produkter som jag vet att jag klarar av. Men vis av tidigare erfarenheter så är mitt muskelminne så hårt pryglat av alla aktiva beroendeår, att min hjärna direkt kopplar ihop produkter som liknar det som tidigare stimulerade mitt sockersug, med just drogen. Så även produkter som tekniskt är ok, kan vara falluckor för min hjärna att trilla tillbaka i sug.

Det har gått bra utan glass. Den som varit i liknande beroendesituation som jag tror mig när jag säger att jag verkligen inte trodde att jag skulle kunna leva utan. Även en icke-beroendeperson som älskar glass kan hålla med om att ett liv utan glass kan vara svårt att tänka sig. Men det har gått väldigt bra. Mitt verktyg är "en dag i taget". Jag kan och får äta glass när jag vill, hur mycket jag vill. Men inte idag. Jag väljer att inte äta glass idag. Jag behöver inte äta glass idag. Frihet.

7 kommentarer:

Vitsippan sa...

Hejsan !

Visst går det, men visst det är svårt, lättare sluta med alkohol, för det vet jag nu att jag är allergisk av.
Jag är en "glass-o-man" kan jag äta mitt i vintern.
därför jag inte går ner i vikt, håller hårt på allting, men glass måste jag ha.I gårkväll blev det körsbärsyoghurt med bigga.Sen stoppa jag i mig en del jordötter med skal.
Hälsoenheten tyckte jag behövde lite kolisar för minnet.

Försökte äta råkost men fik magknip, stekte grönsakerna som får koka ihop.Likaväl har jag ont,kanske musklerna som drar sig samman.Jag mår ju bra så det kan ju inte vara något sjukligt.

Har två L glass hemma, ska låta bli den ett par veckor.Jag kan om jag vill, och jag vill verkligen.
Kanske därför som jag svettas abstinens, flyter bort.För så varmt är det inte i rummet.

Får väl köpa den där kolhydratfria glassen Tofu.

Tycker att jag är för gammal för att se ut som om jag väntar barn , ser ut att vara i sjunde månaden.Midja vet jag inte vad det är.
Jag kämpar på.

Ha en fin dag ! /Mi

Anonym sa...

Tänkte faktiskt på det häromdagen då det diskuterades hur mycket glass vi äter i Sverige, vi är tydligen någonstans i världstoppen där. JAG personligen är i alla fall inte med och bidrar var min tanke då, för jag har inte ätit glass på hundra år..

Att sätta sig med en burk "Ben & Jerrys" i soffan verkar ju trevligt men nej... inte för mig!

//Veronica

Gunilla Sahlin sa...

VITSIPPAN - tack för ditt inlägg. Det är alltid en omställning när en person ställer om från kolhydratrik till lågkolhydratfattig kost. Kroppen kan bete sig konstigt, länge. För min del tog det några månader innan allt var i balans.
VERONICA - härligt att du är befriad..=)

kram till er båda.

Helen sa...

Åh, vad skönt det är att läsa det du skriver! Det känns nästan som att det bara jag i hela världen som tappar kontrollen så där helt totalt.-"Du måste ju kunna unna dig något ibland." Men jag kan ju inte det. För då är det kört. Det är inte att bara ta en. Och det är inte att bara slänga allt överbord för en helg eller en dag och sen återgå till ordningen och det verkar vara få som känner igen det alls. Man får försvara sig hela tiden. Jag fick beviset tydligt nyss efter en vecka i Italien. Man kan inte åka till Italien och INTE äta minst 1 pizza och minst 1 glass. Sen var det klippt. Jag har tryckt i mig allt som kommit i min väg i 2 veckor nu innan jag fick kraft nog att låta mig avgiftas igen. Glass är verkligen något som får tillhöra livet före LCHF.
Tack för en bra och inspirerande blogg.

Gunilla Sahlin sa...

HELEN - tack för dina rader. En av de största utmaningarna som jag upplever det är att få acceptans från omgivningen. Jag får hela tiden gå tillbaka till hur min uppsättning förutsättningar ser ut och på vilket sätt jag ska hantera dem. Mina förutsättningar tillåter inte mig att äta glass. Det som kan vara "normalt" för andra är inte applicerbart på mig. Det är mitt eget ansvar och jag kan inte gå på vad andra tycker eller tjatar om. Hejar på dig. Du är inte ensam. Kram G

Bjørn sa...

Hei!
jeg heter Bjørn Larsen og har en LCHF blogg i Norge. jeg har lenket til deg da sukkeravhengighet er en interessant problemstilling for de som har problemer med å redusere påkarbohydratene.
Naturalnordic.com/diet
Fin blogg du har! hilsen Bjørn

Gunilla Sahlin sa...

BJÖRN - tack för ditt inlägg och din länkning. Det är verkligen ett intressant tema och jag tror att vi bara sett början. Ha en skön söndag! Vh Gunilla