onsdag 22 juni 2011

Imorgon öppnar Blogg-jouren

Det börjar närma sig Midsommarafton och för min del är det med blandade känslor och tankar som storhelger inträder. Jag har en verktygslåda att använda under dessa dagar precis som alla andra. Min matplan, självhjälpsgruppen, andra vänner i nätverket som har samma beroendesjukdom som jag och som jag kan ringa när jag behöver, en förstående och peppande make, en medveten släkt som vi ska fira Midsommar med.

Mitt största hot är jag själv. Min egen förmåga att manipulera mig själv till att tro att jag är som alla andra och att jag minsann förtjänar att äta som alla andra under Midsommar. Jag är så bra på att manipulera att jag även lyckas manipulera min omgivning om det vill sig illa. I mina obalanserade stunder kan jag tycka att jag förtjänar dillkokt potatis på Midsommarafton. Jag kan till och med forma argumentationen i huvudet, hur jag ska övertyga min man och min släkt att tro att det skulle vara helt ok.

Men som en del av mitt tillfrisknande har jag lärt mig att inte nära de tankarna. Att inte låta tanken forma en strategi som till slut formar ett samtal och slutligen ett övertygande. Det var förr, inte nu.

Varför? Därför att jag inte behöver. Jag behöver inte äta dillkokt potatis. Det är inte bra för mig, och kommer kasta tillbaks mig i de äckliga käftarna av min beroendesjukdom. Det vidriga monster som förvränger och förstör allt. Det är inte värt det.

Potatis? tänker du som inte har beroendesjukdomen. Ja, för mig är det en del av min drog, som triggar igång mig.

Jag känner mig rustad inför årets Midsommarhelg. En av de viktigaste livlinorna är gemenskapen med andra beroendepersoner. Jag är inte ensam. Inte ens på Midsommarafton.
Jag vet inte hur du som läser detta känner inför storhelgen och Midsommarafton. Kanske är du trygg med att du kommer att klara av att äta på ett kontrollerat sätt, kanske är du livrädd för att återfalla eller fortsätta i ditt överätande/sockermissbruk. Jag kommer att låta min blogg vara en samlingsplats för dig som vill och behöver under de kommande dagarna. Min förhoppning är att vi här hittar en gemenskap och peppar varandra till nykter avhållsamhet från våra droger. Jag kommer att vara konstant uppkopplad och vill gärna supporta dig som behöver, och vi kan alla supporta varandra här.

Imorgon startar Blogg-jouren. Varmt välkommen.

3 kommentarer:

Magdalena sa...

Tack. Bara jag läser om jouren så blir jag påmind om faran och röda hunden. Jag är på min vakt. Yogan hjälper mycket nu! Önskar dig en fin sockerfri helg!

Gunilla Sahlin sa...

MAGDALENA - tack detsamma!

anna linnea sa...

Jag kikar in under morgondagen. Jag har min matplan och jag känner inte att jag offrar något genom att hoppa över jordgubbarna.. Lycka till!