måndag 6 juni 2011

Desperation = att göra konstiga saker

Jag jobbar igenom mitt bokmanus just nu och det innebär att jag blir extra påmind om hur det faktiskt var när jag var aktiv i mitt beroende. Jag har tidigare berättat om brännmärkta platser som vittnar om hur det var förut.

Jag kunde gå tillbaka till Pressbyrån som låg fem minuters promenad från min lägenhet sju gånger samma kväll för att ladda med mer godis. Jag skämdes som en hund när jag stod i kassan för att betala. Jag vågade inte se kassörskan i ögonen. Ändå kom jag tillbaka flera gånger samma kväll, till samma kassörska.

När Pressbyrån stängt kunde jag ta en taxi för att komma till närmsta dygnet-runt-öppna McDonalds och ladda på med mer. Jag hade börjat tänka på McFlurry med Daim och kolasås och det tog inte många minuter förrän hela min kropp skrek. Om jag inte skulle få äta glassblandningen genast trodde jag på allvar att jag skulle dö. Det är inte en medveten tanke, det är en känsla av att hela kroppen skriker. Inget annat betyder något. Ingenting är viktigare. Allt bleknar och försvinner i ljuset av Den Stora Lösningen. När jag löser utmaningen genom att ta mig själv till där glassen finns. Kosta vad det kosta vill. Hellre det än att jag dör. Vilket jag var helt övertygad om att jag skulle göra om jag inte löste problemet.

Idag lever jag uppenbarligen ett annat liv. Jag har tagit mig ur beroendets fångenskap och är fri. Sjukdomen finns kvar, eftersom den är kronisk. Det krävs ett mirakel för att jag ska bli frisk. Men jag kan lära mig att leva med sjukdomen och minimera dess inverkan på mitt liv. Det är en häftig och spännande resa.

4 kommentarer:

monica sa...

tänk vilken resa du har gjort !!?!!

jag ser fram mot din bok.

jag ska minsann åxå klara det, använda alla verktyg jag hittar, oa, matplan, sockerbomben....

ha det, kramar monica

Anonym sa...

Åh vad jag känner igen mig! :)

Längtar tills din bok kommer ut!

//nina

Hana_Caena sa...

längtar också till boken kommer ut!

Nu när det börjar bli varmt börjar det bli otrolit jobbigt med just glassen.. suget suget..

Ha de bra i sommarvärme!

Gunilla Sahlin sa...

MONICA - tack, jag vet att jag inte är ensam. Det är riktigt häftigt.
NINA - tack för dina rader. Slutet av september är riktmärket =)
HANA_CAENA - håll ut, du klarar det. En dag i taget. En timme i taget. Du kommer att vinna.
Kramar till er alla tre. G