torsdag 30 juni 2011

Peace & Love och livskvalitet

Vi är i Borlänge och upplever vår första Peace & Love-festival. Det är makalöst väder och igår kändes det som att solen aldrig gick ned. (Bilden är tagen strax före midnatt). Verkligen roligt att träffa alla som jobbar, det känns som att det är ett hundratal bekanta. Skönt att vara här som besökare =).

Igår njöt jag av Lykke Li och blev lite förvånad över att Kings of Leon inte var bättre än vad de var. (Min egen subjektiva upplevelse.) Idag ser jag fram emot Oscar Linnros, Veronica Maggio. M.I.A och The Ark, plus några intressanta seminarier.

Blev positivt överraskad över att det finns en väldigt fin buffé på VIP-området Eden inne på festivalområdet. Vi kommer med all sannolikhet att äta middag där ikväll. Vi har laddat med en stadig hotellfrukost; ägg, bacon, ost, grönsaker. Vi ska slappa under dagen och ser fram emot en rundvisning på festivalområdet i eftermiddag. Stolt och glad över alla fina kollegor som gör ett riktigt bra jobb med festivalen här i Borlänge.

Läste en intervju med Hans Erik Dyvik Husby (Hank von Helvete, fd frontfigur i Turbonegro, även känd som Cornelis i filmen om Cornelis) i Borlänges lokaltidning idag. Han spelar med sitt nya band på festivalen ikväll. Han sa något tänkvärt: "Man måste våga göra folk besvikna ibland för att få göra det man vill". Gällande förutfattade meningar, att placera sig själv och andra i ett fack. Ibland tror jag att jag har lätt att fastna i mönster och rutiner bara för att jag tror att det är så det ska vara. Kanske inte framför allt för att andra tycker det, utan för att jag själv fastnat. En vana är en vana. Jag vet var jag har men inte vad jag får.

Arbetet med boken om mitt sockerberoende är definitivt ett kliv utanför mina vanliga cirklar. Mitt engagemang för frågorna är kraftigt tilltagande och jag vet inte hur det kommer att påverka min framtid när det kommer tipp prioriteringar. Att våga tänka utanför de givna ramarna känns viktigt för mig. Jag behöver påminna mig själv om det. Hans Erik Dyvik Husby sammanfattar det så bra i en enda mening.
Sänt via BlackBerry.

onsdag 29 juni 2011

Strandhugg

Dagen börjar med en morgontur med båten i strålande sol och medelhavsvärme. Vi ska alldeles snart bege oss till Borlänge, men ville ta vara på den fina förmiddagen.

Life is good.
Sänt via BlackBerry.

tisdag 28 juni 2011

Dan före dan

Idag är min sista "vanliga" arbetsdag innan semestern. Imorgon förmiddag åker jag och maken till Borlänge för att uppleva Peace & Love, Sveriges största musikfestival, i två dagar. Jag ser fram emot Kings of Leon, Lykke Li, Oskar Linnros, Veronica Maggio och Ziggy Marley bland mycket annat.

På fredag är det dags för Trosa Stadslopp, 8,9 km. Det är första gången jag ställer upp och målet är att ta mig runt. Uppladdningen har varit allt annat än optimal eftersom jag för fyra veckor sedan sträckte ett muskelfäste i höger knä, och inte har haft möjlighet att träna fullt så mycket som jag hade velat (behövt?). Jag får försöka hitta en balans mellan vilja och förnuft, och har införskattat ett superknäskydd, som förhoppningsvis kommer att hjälpa mig.

För övrigt undrar jag när årets badsäsong ska inträda för min del. Jag har blivit något av en badkruka på äldre dagar, och vill gärna ha över tjugo grader innan jag kliver i. Det brukar bli lagom från mitten av juli ungefär. Det är underbart att ha skärgården runt knuten, och goda valmöjligheter att hitta en alldeles egen klippa med båten. Jodå. Jag börjar bli väldigt laddad inför semestern helt enkelt... =)

Matmässigt känns läget under kontroll. I år är faktiskt första året sedan jag lade om kosten 2005 som jag inte varit sugen på glass en enda gång. Jag tar verkligen en dag i taget och känner stor försiktighet i att göra för stora utfästelser, men det är häftigt att glass än så länge i år är en icke-fråga för mig. Jag hoppas att det ska fortsätta så.

måndag 27 juni 2011

Glykemisk profil

Flera medier, bland annat Dagens Nyheter och Expressen, rapporterade igår om att det går att gå ner i vikt med pasta och bröd. Nyheten bygger på forskning från Lisa Rosén, doktor i industriell näringslära vid Lunds tekniska högskola, där hon lanserar det nya begreppet GP - glykemisk profil. I Expressen (finns ingen nätlänk än) berättade man om att studien innehållit jämförelser mellan vitt bröd och grovt bröd, osv. Man hade inte gjort några jämförelser med lågkolhydratkost. Artikeln berättade också att ett jämnt blodsocker minskar risken för viktuppgång.

Dessutom skriver Södermanlands Nyheter idag att antalet diabetiker i världen fördubblats mellan 1980 och 2008. Det skulle bero på att vi lever längre och en större kroppsvikt överlag. Just en längre livslängd känns inte som synonymt med diabetes, det torde snarare handla om kosten?

För egen del ser jag fram emot sista arbetsveckan innan semestern. Varmt och soligt - och klockan är bara strax efter 06.00. Önskar oss alla en underbar dag.

söndag 26 juni 2011

Nedräkning


På fredag är det dags. Trosa Stadslopp 8,9 km runt omkring i Trosas innerstad. Jag satte målet att springa loppet i mars och löpträningen har sedan dess varit varierad. Vissa veckor har det gått riktigt bra, men andra veckor har det mer varit "mental" träning... Jag hade ett uppehåll på nästan tre veckor på grund av ett smärtande knä. Men nu börjar det verkligen dra ihop sig och jag börjar förstå att det är dags. Målet är att hinna springa i alla fall en gång innan, och det bör nog inte bli på torsdag.

Att anmäla mig till Stadsloppet var en del i att ge mig själv en sporre att ta tag i träningen. Min värld blir väldigt gärna matfokuserad. Eftersom min beroendesjukdom har socker som primärt utlopp hamnar mina tankar oftast i vad jag ska och inte ska äta. Planering kring inköp och mängder. Men det finns fler delar av mig själv att ta hänsyn till. Jag har tidigare skrivit om hur jag gillar Spa-traditionens fyra hörnstenar. Genom att försöka balansera de fyra hörnen hjälper jag mig själv till ett mer balanserat liv.

Jag är väldigt resultatinriktad. Det visar sig på jobbet och det visar sig privat. Jag tävlar om allt. Ofta är det något positivt, som sporrar mig och tar mig framåt. Men ibland blir det istället något som fäller krokben på mig. Jag har i vissa lägen svårt att vara "här-och-nu" att ta vara på stunden och stanna upp och njuta av livet i just den stunden. Genom att fokusera på mental balans såväl som fysisk, får jag större utrymme att ge mig själv den där tiden att stanna upp och reflektera.

Reflektionen är min utvecklingsbas. Om jag bara kör på utan att tänka efter och fundera på hur saker och ting händer och varför, och hur det påverkar mig, hamnar jag i ett prestationsvaakum som till slut kommer att köra slut på mig.

Därför ska jag idag ta vara på stunden och njuta av livet. Kanske blir det en båttur. Kanske blir det en god bok. Kanske blir det löpträning i spåret. Oavsett vad så ska jag njuta.

lördag 25 juni 2011

Blogg-jouren stänger för den här gången

Midsommarhelgen är strax över, imorgon är det "vanlig" söndag. Jag påminner mig om att efter en seger, som den här helgen är för mig när det gäller mat, så är det lätt att få en käftsmäll av beroendesjukdomen. Manipulativa tankar som att jag förtjänar att äta något som jag inte ska äta, bara för att jag varit duktig, smyger sig på. Jag kan höra mig själv motivera varför ett undantag skulle vara okej som en belöning.

Jag har lärt mig att inte bli förskräckt när tankarna kommer. Jag blir inte paralyserad och skrämd längre. Jag är inte handfallen. Tanken övergår inte i en plan med olika steg om hur jag ska ta mig till drogen och njuta. Jag dödar tankekedjan redan när den föds. Jag avslöjar den genom att berätta för någon annan, eller genom att tänka att jag kan äta vad som helst när som helst, men inte idag.

Hoppas du haft/har en riktigt trevlig helg med nära och kära. Nu blir det slötittande på TV och "Vi hade i alla fall tur med vädret 2"... =)

Blogg-jouren: ibland blir det inte som man tänkt sig

Alla mår efter omständigheterna okej och det är det viktigaste. Vi fick avsluta midsommarfirandet lite i förtid idag och det var tråkigt. Ibland händer saker som det inte går att kontrollera.

Midsommardagens lunch satt fint och avslutnings-boulen blev nästan dramatiskt spännande. Mångkampen är avgjord och det blev riktigt jämt. Solen är åter i Trosa efter några timmars mulet och regnigt.

Ikväll blir det trerätters med vår kvarvarande gäst. Västerbottenostpaj a la lowcarb med klassiska tillbehör, entrecoute med rotsaksgratäng och en lågkolhyratblåbärs"paj" till dessert. Den sistnämnda blir premiär, vilket blir spännande.

Önskar oss alla en fortsatt härlig midsommarhelg.

fredag 24 juni 2011

Blogg-jouren: Summerar en härlig dag

Dags att sova snart. Vi har haft en underbar dag med mycket glädje, aktiviteter, god lågkolhydratmat och spännande tävlingar. Imorgon blir det en överraskningsaktivitet på förmiddagen.

Den här helgen går bra. Det fungerar för mig att hålla mig till planen. Det är häftigt att märka att saker som jag tyckte var skitjobbiga för ett år sedan är närmast icke-frågor för mig idag. Det är okej att någon vill ha socker i kaffet. Jag har till och med själv köpt paketet på ICA utan att blinka. Utan att själv känna sug efter sockret. Det är härligt att märka framsteg. Omvärlden behöver inte anpassa sig till mig, och jag behöver inte anpassa mig till omvärlden.

Söta drömmar till oss alla.

Under Midsommarhelgen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

Blogg-jouren: Femkamp och gräddfil

Vi har en härlig fredag och än så länge är vädret med. Även om det varit en del mörka moln på himlen kämpar sig solen igenom titt som tätt och det är en ljummen skön dag. Två grenar i femkampen är avklarad och alla tre lag har exakt samma poäng... Det kommer att bli en rysare.

Det går bra med maten. Jag gör inga avsteg från planen, utan håller mig till vad jag bestämt mig för innan. Att ha en genomtänkt plan och hålla mig till den är ett av mina viktigaste verktyg idag. Mitt eget omdöme är för svagt för att luta mig emot. Jag kan inte själv besluta idag hur mycket av vad jag kan och inte kan äta. Jag håller mig strikt till matplanen och det fungerar. Gräddfilen och den färska dillen var underbar. Men så fort jag "unnar" mig mat, även om det är nyttig mat, är jag på väg åt fel håll. Nu är det några timmar utan matfokus som ligger framför och jag ska försöka tänka på annat.

Vi har det verkligen trevligt och avslappnat i gänget. Det är härligt att få umgås med sköna människor.

Under Midsommarhelgen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

Blogg-jouren: Midsommarafton!


Solen kämpar sig fram mellan molnen och det är redan tjugo grader. Det blåser lite men det ser ut att bli en riktigt fin dag. Vi har ätit frukost och inväntar de återstående gästerna innan midsommarbestyren tar fart. Vi kommer att göra en egen variant av midsommarstång, med hjälp av en befintlig björk, bland annat. Det är en utmaning att få plats med all mat för nio personer i två dagar i vår kyl som i vanliga fall är anpassad för två. Men med lite tålamod så går det bra. =)

Jag känner mig stark idag, förberedd på de möjliga utmaningar som kan tänkas komma i form av manipulativa tankar om vad jag ska och inte ska äta. Det som känns bäst är att vi är på hemmaplan. Även om det kommer att serveras mat som jag inte äter, har jag alla möjligheter att planera och styra så att jag får det jag behöver. Samtidigt är det skönt att friheten kan vara så stor att det är okej att andra äter vissa maträtter som inte jag äter. Det börjar faktiskt bli en icke-fråga för mig och det är en spännande utveckling.

Samtidigt känner jag mig väldigt ödmjuk inför att just känna mig stark. Det är lätt att tappa fokus, sänka garden och börja slappna av på ett felaktigt sätt. Om jag låter de manipulativa tankarna gro kan jag bara på några minuter förändra min lugna trygga tillvaro till ett sug-inferno som påverkar hela mig på ett övertagande sätt, och jag blir innesluten, sur och ofokuserad. Därför är det viktigt för mig att påminna mig om mina verktyg. Jag är inte ensam. Det finns andra som har det som jag och som jag kan ringa till om det behövs. Ärligheten gentemot min familj är ett annat viktigt verktyg. Om det kommer stunder idag eller imorgon som jag tycker är tuffa, kommer jag att berätta det. Avslöja sjukdomen och bryta isoleringen i huvudet.

Önskar oss alla en underbar Midsommarafton med massor av värme, sol, kärlek, gemenskap och mat som är bra för våra kroppar och våra hjärnor.

Under Midsommarhelgen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

torsdag 23 juni 2011

Blogg-jouren: dags att knyta sig

Det har varit en innehålsrik dag. Skyfall som vändes till solsken och två av helgens sju gäster har anlänt. Vi åt en väldigt god trerätters ikväll och tog en skön promenad till hamnen.

Jag känner mig stark och laddad inför morgondagen. Eftersom vi är hemma hos oss har jag till mångt och mycket kunnat bestämma menyn. Samtidigt är jag i "behöver inte"-fasen vilket innebär att jag har möjlighet att ge utrymme för mat som jag själv inte äter, men som är värdefull och traditionsbunden för någon annan. Det kommer exempelvis att dillkokas färskpotatis imorgon. Det kommer att serveras bröd till frukost. Jag kan äta när jag vill, men jag väljer att inte göra det imorgon.

Nu några timmars värdefull sömn innan morgondagens aktiviteter påbörjas. Sov gott.

Under Midsommarhelgen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

Blogg-jouren: Solen har kommit till Trosa

Äntligen, efter timmar av skyfall och åska har lugnet lagt sig och solen tittat fram. Det är en riktigt behaglig temperatur och att-göra-listan är nästan helt avklarad. Middagen står i ugnen och första gästen har kommit.

Det blir rödtungafilé med salladslök, räkor och basilika, tillsammans med en rostade rotsaker och en sommarsallad. Sparris till förrätt, färska bär till efterrätt.

Det har gått över förväntan idag. Jag har lyckats fokusera på rätt sak och har inte hamnat i utsatta situationer. Att storhandla på ICA och kryssa mellan hyllor innehållades allt det jag inte äter fungerade fint, och de gånger ögonen hamnade på produkter jag inte köper använde jag verktyget "jag kan om jag vill, men jag behöver inte idag". Det fungerar och det är jätteskönt.

Något som jag vet att jag måste ta hänsyn till är mitt humör innan matdags. Särskilt om det gått lite många timmar sedan förra måltiden. Jag blir tunnelseende och lätt irriterad. Allt jag tänker på är att äta mat och det snabbt. Eftersom jag blir så fullständigt fokuserad på mat är det lätt att jag överäter om jag inte håller mig till min matplan. Innan jag hade en matplan överåt jag konstant. Jag åt "rätt" saker, men för mycket. Jag använde det som försök att stilla mitt sug. Det fungerade sällan. Idag är det mindre laddat, jag vet hur mycket jag behöver äta och håller mig till det i nittionio fall av hundra. Det är en helt annan balans, och jag är väldigt tacksam för det.

Under Midsommarhelgen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

Blogg-jouren: Laddat med lunch

Inköpen avklarade till 70 %, makens omelett blev en toppenlunch. Regnmolnen har börjat skingra sig. Det här kan bli en bra dag! Än så länge går allt enligt plan. Massor av saker kvar att göra, men tidsplanen håller. Jag tycker att det är skönt att aktivera mig när jag vet att det är utmanande kring maten. Jag håller mig sysselsatt och tänker på annat. Det fungerar.

Under Midsommarhelgen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

Blogg-jouren öppen - Planerings och fixardag


Idag öppnar Blogg-jouren. Storhelger innebär ofta en större påfrestning för oss beroendepersoner och jag kommer att göra tätare inlägg under dessa dagar. Dels för min egen skull, som ett sätt att påminna mig om att fortsätta tillfriskna och hindra de manipulativa tankarna från att ta över. Dels för att göra bloggen tillgänglig som ett verktyg för dig som behöver det. Vi är många som kan hjälpa varandra som stöd. Kommentera inläggen om du vill, kommentera andras kommentarer. Lägg in en kommentar om något helt annat. Varmt välkommen att hänga här så mycket du vill och behöver.

Idag är det fixardag. Imorgon kommer släkten och stannar i dagarna tre. Vi ska äta gott, ha en rolig femkamp och även uppleva lite överraskningar. Det blir spännande! Så idag är att-göra-listan låång och en del hel måste lösas utomhus. Regnet öser ner och det är åska i luften... Det klämkäcka uttrycket "Det finns inga dåliga kläder..." var det första jag tänkte på när jag tittade ut genom fönstret i morse. På med regnstället bara. =)

Prognosen pekar i alla fall mot sol imorgon och det är det allra viktigaste. Vi hoppas på ett lokalt kraftigt högtryck just över Trosa kommun de kommande dagarna.

Under Midsommarhelgen går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

onsdag 22 juni 2011

Imorgon öppnar Blogg-jouren

Det börjar närma sig Midsommarafton och för min del är det med blandade känslor och tankar som storhelger inträder. Jag har en verktygslåda att använda under dessa dagar precis som alla andra. Min matplan, självhjälpsgruppen, andra vänner i nätverket som har samma beroendesjukdom som jag och som jag kan ringa när jag behöver, en förstående och peppande make, en medveten släkt som vi ska fira Midsommar med.

Mitt största hot är jag själv. Min egen förmåga att manipulera mig själv till att tro att jag är som alla andra och att jag minsann förtjänar att äta som alla andra under Midsommar. Jag är så bra på att manipulera att jag även lyckas manipulera min omgivning om det vill sig illa. I mina obalanserade stunder kan jag tycka att jag förtjänar dillkokt potatis på Midsommarafton. Jag kan till och med forma argumentationen i huvudet, hur jag ska övertyga min man och min släkt att tro att det skulle vara helt ok.

Men som en del av mitt tillfrisknande har jag lärt mig att inte nära de tankarna. Att inte låta tanken forma en strategi som till slut formar ett samtal och slutligen ett övertygande. Det var förr, inte nu.

Varför? Därför att jag inte behöver. Jag behöver inte äta dillkokt potatis. Det är inte bra för mig, och kommer kasta tillbaks mig i de äckliga käftarna av min beroendesjukdom. Det vidriga monster som förvränger och förstör allt. Det är inte värt det.

Potatis? tänker du som inte har beroendesjukdomen. Ja, för mig är det en del av min drog, som triggar igång mig.

Jag känner mig rustad inför årets Midsommarhelg. En av de viktigaste livlinorna är gemenskapen med andra beroendepersoner. Jag är inte ensam. Inte ens på Midsommarafton.
Jag vet inte hur du som läser detta känner inför storhelgen och Midsommarafton. Kanske är du trygg med att du kommer att klara av att äta på ett kontrollerat sätt, kanske är du livrädd för att återfalla eller fortsätta i ditt överätande/sockermissbruk. Jag kommer att låta min blogg vara en samlingsplats för dig som vill och behöver under de kommande dagarna. Min förhoppning är att vi här hittar en gemenskap och peppar varandra till nykter avhållsamhet från våra droger. Jag kommer att vara konstant uppkopplad och vill gärna supporta dig som behöver, och vi kan alla supporta varandra här.

Imorgon startar Blogg-jouren. Varmt välkommen.

tisdag 21 juni 2011

Manuset klart

Idag, den 21 juni, är en väldigt speciell dag. Idag är mitt manus till kommande boken "Vitt begär - en personlig berättelse om sockerberoende" klart. Det känns häftigt och lite nervöst på samma gång. Arbetet under våren har varit intensivt och nu är 3,5 års arbete i den här manusskrivande fasen över för den här gången.

Boken lanseras i oktober och fram till dess är det många andra processer som ska genomföras och fungera. Att kunna lämna ifrån att manuset känns som en oerhörd milstolpe. Förlaget heter Pick A Book och du hittar dem här.

måndag 20 juni 2011

Fyra hörnstenar + Aftonbladet om "Alfahonan"


Jag älskar SPA. Det är underbart att få åka iväg över en helg, eller ha vardags-spa hemma. Spa-traditionen innebär en helhetssyn vad gäller kropp och själ, och har fyra hörnstenar:
1. Hälsosam föda, information och råd om kost
2. Träning
3. Mental balans
4. God ansikts- och kroppsvård, beröring
För att må som bäst ska ovanstående fyra delar vara i balans. Jag fick information om hörnstenarna för första gången för drygt tio år sedan och det har legat i bakhuvudet sedan dess. I perioder har jag fokuserat på att försöka hitta balansen i mitt eget liv, men så länge jag var aktiv i mitt sockerbreoende hade jag svårt att hitta en längre period av lugn. Jag lyckades träna och ta behandlingar löpande, men kosten var vidrig och det skapade snarare mental obalans än balans. Två av fyra hörnstenar fungerade hyfsat tillfredsställande alltså.

Sedan jag lade om kosten kunde jag räkna in den tredje hörnstenen, kosten. Men fortfarande var jag i mental obalans. Jag gjorde "alla rätt" men fick inte frid på insidan.

Det var först när jag fick verktyg för att påbörja mitt tillfrisknande som jag började hantera den fjärde hörnstenen. Att fortsätta vara abstinent och inse att jag inte bara har en kropp som jag måste sköta, utan att jag har ett sinne, en inre människa som tagit stryk under många år på grund av mitt aktiva beroende. Jag har sedan tonåren upplevt mig själv som en person som är i kontakt med min inre människa. Men jag har haft en tvingande, forcerad relation till den delen av mig själv. Först nu, när jag i snart ett år arbetat med mitt tillfrisknande, börjar jag kunna smaka på den balans som jag längtat efter.

Jag tror att det är obalansen mellan hörnstenarna som Aftonbladet beskriver i artikeln om Alfahonor. (Man behöver Aftonbladet Plus för att läsa, som inte är särskilt dyrt)

"Stolt, snygg och alltid på språng. Alfa­honan lämnar inget åt slumpen. Mer än sitt inre. Under ytan döljer sig ofta en sönderstressad småbarnsmamma på gränsen till sammanbrott. Känner du igen henne? Ja, vi är många. Och nu vill vi göra något åt det. Vi känner igen henne på långt håll. Alfahonan. Välklädd, välfriserad med fullproppade matkassar i barnvagnen och mobilen intryckt mellan axeln och öra för att göra upp kvällens körschema mellan barnens olika aktiviteter. Hon är commander in chief, hemmets högste befälhavare som avslutat sin arbetsdag på jobbet och just gått på kvällsskiftet hemma."

Det måste inte vara en småbarnsmamma, karriäristorna som är barnfria kan lika väl passa in i beskrivningen.
"Vi vill gärna visa hur starka vi är, hur mycket vi klarar av och tycker om att ständigt vara på språng. På ­något sätt inbillar vi oss att ju mer stress vi utsätter oss för desto mer får vi gjort, ju större blir belöningen. Stress är ju ­vägen till framgång. Eller? Amerikanska forskaren Patt Lind-Kyle som skrivit boken ”Heal your mind, rewire your brain” varnar för följderna. Den som alltid ligger steget före är ju aldrig riktigt närvarande i nuet. Hon ser livet passera men deltar inte i det. – En del tror att de måste ­vara stressade för att känna sig levande och blir beroende, säger hon i en intervju med magasinet Women’s Health. Rent fysiskt får vi en kick av stressen. Den stimulerar hormoner som adrenalin, DHEA och framförallt kortisol som vi snabbt lär oss tycka om eftersom de ger oss extra energi, kraft och skärper alla sinnen. – Det är beroendeframkallande och precis som med andra beroenden vill vi ha mer, säger Lind-Kyle. Ett ständigt flöde av stresshormoner påverkar hela kroppen och du riskerar att bränna ut den. Varför låta det gå så långt? Varningslamporna är ofta många och tänds i god tid. Det handlar bara om att vi måste ta dem på allvar. Det kan handla om en diffus oro, sömnproblem, att vi blir ovanligt känslosamma eller irriterade på allt och alla."

På tal om att stress och work-o-holism är ett utlopp för beroendesjukdomen som jag skrev om igår. För att förebygga och hantera ovanstående fenomen i mitt eget liv fortsätter jag att arbeta med mitt tillfrisknande genom att hitta en balans mellan de fyra hörnstenarna.

PS. Riktigt roligt att se att du som läser finns i Sverige, Norge, USA, Frankrike, Finland, Spanien, UK, Tyskland, Belgien, Danmark, Nederländerna, Schweiz, Canada, och Portugal.

söndag 19 juni 2011

Makrill - makalöst gott + job-o-holism

Igår fiskade vi mellan Fotö och Vinga, och fick tio makrillar på trettio minuter. Det var underbart gott att smörsteka till lunch. Jag fick med mig några filéer hem också, så det blev fisk x 2 igår.

Det är inte mycket som slår färsk makrill. Fet fisk när den är som bäst. Det går nästan att ta på hur varje tugga känns nyttig och välgörande för kroppen. Det ska bli spännande att se vilka fiskar vi kan få på kroken på ostkusten i sommar och höst. Det finns gös, lax, öring bland annat.

Idag regnar det och det ger utrymme för inomhusaktiviteter. Budget, femkampsplanering inför midsommar och sorterande av lådor och garderober. Den här helgen har gått väldigt fort och det känns att jag kört drygt hundra mil på två dagar för att fira systersonen som fyllt tre år. Men det var det verkligen värt.

Veckorna fram till semestern rusar fram och även om det inte är hysteriskt mycket att göra innan 1 juli så känns det ändå lite stressande. Jag har tidigare identifierat jobb som ett andra utlopp för min beroendesjukdom, även om jag inte aktivt (än) börjat hantera det på samma sätt som jag hanterar mitt sockerberoende. En sak i taget. Om sockerberoende ses med tveksamhet som ett beroendeutlopp av många, så är det nog ännu värre när det kommer till jobb-o-holism. Hur seriöst är det att se jobb som ett beroende? Det beror ju på vad man lägger i ordet. Jag är beroende av att jobba eftersom jag är beroende av att tjäna pengar så jag klarar mig. Men det är inte det beroendet jag pratar om. Det är drogen. Det aktiva missbruket och kontrollförlusten som jag så tydligt kopplar till mitt sockerberoende. Jag har liknande drag för jobbet också. Nu när vi ska ha semester är det inte odelat positivt för mig. Eftersom jag kommer att vara mer avskärmad från omvärlden och inte lika uppkopplad, blir jag stressad bara av att tänka på det. Jag behöver aktivera mig för att känna tillfredsställelse. Jag måste vara riktigt, riktigt trött och utpumpad för att kunna njuta av stillhet och lugn i längre perioder.

Men en sak i taget. Jag fortsätter att fokusera på mitt tillfrisknande från sockerberoendet, och börjar ana vägar fram för att ta tag i min job-o-holism. Genom att tillfriskna på det sätt jag gör påverkar det hela mig, oavsett potentiellt utlopp. Job-o-holismen blir delvis behandlad, även om det för närvarande inte är i fullt fokus.

lördag 18 juni 2011

Fisketur och bacon

"Jag vill ha bacon!"
Min treårige systerson blev lite inspirerad av moster i morse, och tyckte om det.

Det är vackert på västkusten, regnet som förföljde min bilresa från Stockholmsområdet hela vägen till Ödeshög försvann ju närmare Göteborg jag kom. Solnedgången igår var underbar. Köttgrytan och grönsakerna som väntade när jag kom fram var fantastiskt goda, min svåger är en toppen-kock.

Idag blir det en fisketur på förmiddagen med förhoppning om fångst såklart. Kanske lagar vi vad vi fångar, till lunch?

Idag laddar jag batterierna med saltvattenluft och massor av kärlek från mina syskonbarn. De är underbara.

PS. Gary Taubes finns äntligen på svenska; http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172412208

fredag 17 juni 2011

Bilresa

Idag ska jag till västkusten och fira systersonen som fyllt tre år. Ser fram emot det! Det innebär bilkörning från östra till västra sidan av Sverige. Förut, när jag var aktiv i mitt beroende, var det lika med orgier av sockerätande. Jag stannade regelbundet och fyllde på med mer. Godis, glass, kakor, snabbmat, i mängder Jag har tidigare skrivit om brännmärkta platser, som regelbundet försåg mig med min drog.

När jag tidigare var på resande fot var det precis som att min manipulativa del av beroendesjukdomen lyckades få mig att tro att det var ok med undantag. Att eftersom det inte var en vanlig dag med vanliga rutiner så skulle inte det jag åt att påverka mig. Det låter löjligt så här i efterhand mot ljuset av det jag vet idag, men då tog jag det på största allvar som en legitim ursäkt.

Idag är det annorlunda. Jag har verktyg som jag kan använda för den här typen av situationer. Jag är förberedd. Jag har planerat lunchstoppet och jag ser till att ha vätska och oliver med mig i bilen. Jag har alltid möjlighet att ringa upp en vän och berätta om suget blir för starkt och jag börjar vackla. Jag har fortfarande största respekten för min sjukdom och det dummaste jag kan göra är att underskatta dess kraft.

torsdag 16 juni 2011

Beroendesjukdomen är inte statisk


Jag har tidigare skrivit om att det inte finns några fullkomliga mallar. Jag tror att det är omöjligt att sätta in människor i olika fack och förvänta sig att få samma resultat som andra i samma grupp genom att bete sig på samma sätt. Det beror på att vi har alla har en unik uppsättning förutsättningar, som enbart gäller för oss. Det betyder att jag inte kan anamma en generell modell och utgå ifrån att jag når utvecklingen som beskrivs för just den modellen.

Jag behöver identifiera och hantera min uppsättning förutsättningar. Exempelvis genom att utforska vilka livsmedel som är bra för mig och vilka som inte är det. Det är en pågående process och även de förutsättningarna förändras. Dels handlar det om fördjupad kunskap om hur ett livsmedel påverkar mig. Exempelvis åt jag mörk choklad mina första fem år som low-carb:are. Sedan fick jag kunskap om lågdosberoende, och insåg att mörk choklad inte alls är bra för mig. Frukt mötte samma öde när jag insåg att jag triggade på frukt utan att jag märkt det.

Just nu har jag nötter under lupp. Jag har börjat analysera mitt beteende med nötter och börjar märka att det antagligen finns ett lågdosberoende där med. Hur märker jag det? Jo, blotta tanken på att sluta äta nötter ger mig en attityd som en trotsig elvaåring. Det brukar betyda att min hjärna har en skadlig koppling mellan mig och nötter.

Samtidigt som jag får stryka produkter på listan över vilka livsmedel som är bra för mig, lägger jag till andra. Det beror framför allt på att jag inte är uppvuxen i en gourmet-kulinarisk familj där det fanns glädje i att laga mat. Jag har helt enkelt inte fått med mig vissa livsmedel i ryggraden och trott att jag inte tycker om dem. Oliver är en sådan produkt. Numera älskar jag både gröna och svarta oliver. Men det är bara två år sedan jag började äta dem. Lax är en annan sådan produkt. Men den måste vara tillagad, gravad lax går bort för mig.

Det finns fortfarande mängder med livsmedel som fungerar för mig. Jag har ingen fattig kosthållning. Att inte avstanna i mitt pågående arbete med att identifiera mina unika förutsättningar är ett viktigt verktyg för mitt tillfrisknande. Vanans makt är stor och "så här har vi alltid gjort" kan bli en fälla för mig. Jag behöver vara ärlig med mig själv och ta signalerna som jag nu för tiden känner igen som varningstecken på allvar. Det är ingen annans ansvar, jag behöver ta det själv.

Ikväll ser jag fram emot en föreläsning av Andreas Eenfeldt i på MF Gruppen i Stockholm.
Pepp-musiken nu på morgonen har varit Katy Perrys - "Firework", Oscar Linnros - "Genom eld" och Andreas Grega - "Där va vi förenade".

onsdag 15 juni 2011

I oktober kommer boken

Jag har skrivit om det vid några olika tillfällen tidigare, jag arbetar med ett bokmanus. Boken är en personlig berättelse om hur det är att leva med med beroendesjukdomen, med socker som främsta utlopp. Den innehåller djupaste mörker när jag var som mest aktiv men visar också att det finns en väg ut. Det blir en resa från hopplös förnedring till tillfrisknande och ljus. Boken heter ”Vitt begär” och ges ut i oktober 2011 av förlaget Pick A Book.

Boken är uppdelad i fyra delar. Den första beskriver min uppväxt och grunden för mitt beroende. Den andra delen handlar om när jag tappade kontrollen totalt, vikten rusade och sjukdomen tog över. I den tredje delen berättar jag hur jag avgiftade mig, lade om kosten, gick ner tjugo kilo och gjorde "alla rätt" utan att bli vare sig lycklig eller välmående. Boken beskriver till slut vägen till frihet och tillfrisknande. Hur jag lärde sig att leva med sjukdomen och hur det är möjligt för andra också.

I samband med att boken släpps kommer jag att göra en föreläsningsturné på en del orter i Sverige. Om du har tips på vart jag bör åka får du gärna maila mig på gunilla@masterplanproductions.se.

Önskar oss alla en härlig dag i abstinens, sinnesro och tillfrisknande.

tisdag 14 juni 2011

Tredje sommaren utan glass

När jag var aktiv i mitt beroende var glass en av mina absolut värsta droger. För en icke-beroende person kan det låta harmlöst och nästan löjligt, kan jag tänka mig. "Vadå "värsta"? Glass har väl ingen dött av." Men för mig som beroende spelar det ingen roll vilken kostym det söta har. Oavsett vilken kostym det som min hjärna uppfattar som sött har, är det en nyckel ner i avgrundsmörkret och total kontrollförlust.

Jag har inte råd att slarva. Jag har inte möjlighet att stanna vid "men ät bara en". Glass för mig är inte förenat med skön sommarvärme och en varm parkbänk, det är istället att be om stora problem. Jag kunde aldrig stanna vid en. Det var vanligt att jag åt 6-8 st om dagen under högsäsong. Rekordet är 14 st. Den dagen åt jag mest glass, men fick osannolikt nog ned även andra former av godis.

Den här sommaren blir min tredje helt utan glass. Jag har än så länge varit försiktig med att äta lågkolhydratvarianter på glass som jag rent tekniskt skulle kunna äta eftersom de innehåller mängder och produkter som jag vet att jag klarar av. Men vis av tidigare erfarenheter så är mitt muskelminne så hårt pryglat av alla aktiva beroendeår, att min hjärna direkt kopplar ihop produkter som liknar det som tidigare stimulerade mitt sockersug, med just drogen. Så även produkter som tekniskt är ok, kan vara falluckor för min hjärna att trilla tillbaka i sug.

Det har gått bra utan glass. Den som varit i liknande beroendesituation som jag tror mig när jag säger att jag verkligen inte trodde att jag skulle kunna leva utan. Även en icke-beroendeperson som älskar glass kan hålla med om att ett liv utan glass kan vara svårt att tänka sig. Men det har gått väldigt bra. Mitt verktyg är "en dag i taget". Jag kan och får äta glass när jag vill, hur mycket jag vill. Men inte idag. Jag väljer att inte äta glass idag. Jag behöver inte äta glass idag. Frihet.

måndag 13 juni 2011

Planera inför midsommar


Tiden går verkligen riktigt fort. Jag har svårt att greppa att halva året snart redan gått. Vintern satt i länge och även om våren kändes relativt lång kom sommaren som en explosion och häggen och syrenen blommade snabbt. Samtidigt tycker jag om att det rör på sig. Semestern ligger fortfarande framför och kvällarna blir fortfarande ljusare.
Om knappt två veckor är det Midsommar. Då kommer Blogg-jouren att öppna igen, antagligen redan dagen före. Vi kommer att fira hemma hos oss och blir ca tio personer. Det kommer att underlätta att det är vi som står värd, vi sätter ramen för vad som ska ätas under dessa dagar. Det ser ut att bli firande i dagarna tre, flera gäster kommer redan på torsdagen och stannar till söndagen. Ser fram emot det och hoppas på bra väder!

Mitt viktigaste verktyg i att hantera Midsommarhelgen är god planering. Att jag systematiskt tänker igenom varje måltid och att jag säkerställer att det finns mat som är anpassat efter mina behov varje gång. Frukosten är inget problem, det blir som vanligt. Luncherna går att lösa genom att tänka till. Jag gillar inte sill, så det är aldrig ett problem för mig. Det finns bra alternativ till potatissallad. Jag gillar särskilt en broccoli och rädissallad som blandas med creme fraiche, med lite pressad citron över. Enkelt. Även om jag hoppar över potatisen så älskar jag gräddfil och dill. Det går alldeles utmärkt att äta utan potatis, det har jag gjort i flera år. Desserten färska jordgubbar och vispad grädde fungerar också perfekt.

Det finns ett näst intill oändligt antal lågkolhydratrecept tillgängliga på nätet, så det är bara att välja och vraka. Det viktiga för mig är att jag kommer ihåg att bara för att det är ett lågkolhydratrecept betyder inte det per automatik att det passar mig. Som beroende behöver jag själv hålla koll på vilka produkter som sätter igång mitt sötsug. Mörk choklad är exempelvis ok enligt flera lågkolhydratkosthållningar och förekommer i många recept. Men det fungerar inte för mig, det startar mitt sötsug.

Hur ser dina planer ut för Midsommar?

lördag 11 juni 2011

My Skarsgård berättar om sin alkoholism

Idag skriver Expressen om My Skarsgård, tidigare gift med Stellan Skarsgård. Tidningen hänvisar till att My i en öppenhjärtlig intervju i Damernas Värld berättar om sin alkoholism. Hur hon drack i smyg på toaletten. Hur skammen blev hennes egen hemlighet. Succéförfattaren Viveca Lärn hyllar Mys mod. Viveca har själv tidigare gått ut med sin alkoholism och hur hon blivit hjälpt av tolvstegsprogram.

My säger:
- det är så tabubelagt, det är något vi gärna smusslar under mattan, inte bara i en drabbad familj utan i samhället i stort. Hela den attityd som finns i vårt samhälle arbetar emot att vi ska våga prata om det och våga be om hjälp.

Jag håller med My. Det hon gör är väldigt viktigt. Hon klär beroendesjukdomen i ett ansikte och står för att hon är drabbad. Genom att vara ett exempel och visa andra drabbade att det är ok att prata om det, att man inte är ensam, bryter hon tystnaden för flera, det är jag övertygad om.

Beroendesjukdomen är en, utloppen flera.

(Länk till artikeln kommer när Expressen publicerat den.)

Skärgård!

På väg ut i Trosas skärgård med grillmat i korgen. Önskar oss alla en underbar dag full av sinnesro.

fredag 10 juni 2011

Proaktiv eller reaktiv

Jag har en intensiv dag idag. När min stressnivå ökar något är jag mer på tå, mer beredd. Det känns som att jag har en bättre reaktionsförmåga och får mer gjort. Men om stressnivån ökar för mycket blir det tvärt om. Jag blir långsam, får klister under skorna. Det blir svårt att prioritera och jag blir ineffektiv. När jag är för stressad blir jag reaktiv. Saker och ting händer och jag måste hantera det. Hoppsan, jag glömde visst de där viktiga dokumenten hemma. Oj då, nu är det ju dags för lunch, vad ska jag äta? När jag är reaktiv ökar risken för sug, eftersom avsteg från mina matrutiner öppnar för det jag bestämt mig för att jag inte ska. Nämligen reaktivt bestämma mig för vad jag ska äta.

Istället för att kontrollerat välja restaurang och tid för lunch i förväg, låter jag magen, eller snarare hjärnan, bestämma vart, när, och vad. Och när jag är sugen rusar tiden ännu fortare. Tankar som "om jag inte äter nu så kommer jag att må dåligt" utvecklas undermedvetet till "om jag inte äter dör jag". Det är ingen medveten tanke, men hemma min kropp skriker efter mat på ett sätt som inte går att stoppa, jag måste se till att få i mig något. Och när den känslan tar över, är risken att ta det första bästa tillgängliga uppenbar.

Det finns enkla medel att förebygga att det händer. Jag kan se till att ha med mig lite nötter eller oliver i handväskan. Jag kan lägga några minuter på varje dag för att planera när och var jag ska äta lunch.

Det kräver ingen större ansträngning att vara proaktiv. Det är oerhört påfrestande att vara reaktiv.

torsdag 9 juni 2011

Det finns inga fullkomliga mallar

Vi är flock-varelser, de allra flesta av oss är inte fullständiga ensamvargar. Det verkar finnas ett stort behov hos de flesta att känna tillhörighet. Att en del av min identitet avgörs av vilka grupper och sammanhang jag tillhör. Jobbet, vännerna, fritidsintressen, värderingar, åsikter, upplevelser.

När det kommer till mat så finns det en oändlig mängd grupper att tillhöra, om jag vill. Det känns som att det uppstår tre nya dieter/livsstilar i veckan. De grupperingar som är mer eller mindre etablerade växer ständigt. Det finns möten och konferenser att delta i, för att träffa likasinnade. För att kunna prata med andra som har samma intressen. Som äter och beter sig på samma sätt. "Gör så här så blir ditt liv fantastiskt" är väl en samlad bild av vad de flesta dieter/metoder/livsstilar lovar.

Problemet är att det som erbjuds alltid är en generell lösning som ska fungera på alla. "Gör bara så här så löser sig allt". Och jag som människa gillar det. Jag tycker om att låta någon annan förklara för mig hur jag ska göra, gärna genom att se lyckade exempel. Blir jag övertygad kommer jag att testa själv i hopp om att det ska fungera för mig också. Kanske gör det det, kanske inte. Vad är det som avgör? Jag tror att det handlar om hur mina förutsättningar matchar det goda exemplets förutsättningar. Ju mer lika de är, desto större chans att jag också kommer att uppnå fina resultat. Men oftast finns det saker som skiljer, ibland väsentliga saker. Vår ämnesomsättning kan vara helt olika, vi kanske tillhör olika grupper i förhållande till sötsaker, vi kan ha helt olika genetiska förutsättningar.

Kanske ligger det också en liten verkighetsflykt i viljan att ställa sig till gruppen. Att anamma generella lösningar för ett individuellt problem. Om det inte fungerar är det ju inte mitt fel, det är ju gruppens/metodens/dietens/livsstilens fel. Det fungerade visst inte på mig. Lågkolhydratkost fungerade visst inte på mig. Jag kan lika gärna börja äta sötsaker igen.

Som sockerberoende kan jag inte äta alla rätter som presenteras i lågkolhydrat-kokböcker. Jag äter inte mörk choklad till exempel. Jag kan inte äta bröd-liknande skapelser även om lågkolhydratvarianterna innehåller minimalt med kolhydrater, min hjärna kommer ihåg hur det känns att äta bröd och jag triggar igång mitt sötsug. Betyder det att lågkolhydratkost inte fungerar för mig? Naturligtvis inte. Lågkolhydratkost är en förutsättning för mitt tillfrisknande. Men jag kan inte följa mallen. Jag kan inte blint lita på att kokböckerna är skapade utifrån min individuella uppsättning av förutsättningar. Jag behöver varje dag lära känna mina förutsättningar och anpassa mig efter dem. Det är mitt alldeles egna ansvar.

onsdag 8 juni 2011

Konsten att hålla mig till rutiner

Jag älskar att sommaren är här. Efter en lång och kall, vacker och snörik vinter känns det underbart att kunna åka ut med vår lilla motorbåt och hitta en varm klippa i skärgården och blunda mot solen. Dagarna är längre och jag får så mycket energi av att det är ljust.
Jag mår bra av rutiner. Rutiner är ett av mina värdefullaste verktyg för att hantera beroendesjukdomen. Varför? Jag kan inte lita på att mina impulser är bra för mig. Även om jag hållit mig till lågkolhydratkost i sex år och haft kunskap om beroendesjukdomen i fyra år så har jag inte blivit frisk. Min beroendehjärna är fortfarande lika sjuk som den var innan jag lade om kosten. Den är till och med sjukare, trots att jag "sköter" mig. Hur då? Beroendesjukdomen är progredierande, den lever sitt eget liv och blir värre och värre även när jag inte är aktiv. Det betyder att när jag faller nästa gång faller jag hårdare och djupare och det kräver en större ansträngning att ta mig tillbaka upp på benen igen.

För att hindra återfall jobbar jag med rutiner. Eftersom min mat framförallt består av protein, fett och grönsaker behöver jag inte mellanmål till exempel. Energin som jag får genom att äta ägg och bacon med tomat och gurka till frukost räcker gott till lunch. Lunchen räcker till middagen, och så vidare. Jag äter alltså tre gånger om dagen. That's it. Det betyder att jag kan välja bort att lyssna till impulserna som kommer redan någon timme efter frukost. Och efter lunchen. Och efter middagen. "Borde jag inte äta något nu? Jag kanske kan det eftersom jag ska träna idag" och så vidare. För att förebygga oro gällande om jag ätit för lite, och på så sätt kan lura mig själv att tycka att det är ok att äta mer, jobbar jag med en matplan.

Nu för tiden är impulserna oftast inte några större problem att hantera. Det blir oftast en icke-fråga för mig. Men vissa dagar när min dagsform är sämre, är det lättare att jag klamrar mig fast vid impulserna. De dagarna behöver jag mina verktyg ännu tydligare. Gemenskap. Tolvstegsprogram. Rutiner. Fakta. Jag kan inte bygga mina beslut på känslor, jag behöver luta mig på kunskap och erfarenhet. Och alltid, alltid tänka en dag i taget. Jag kan och får äta vad jag vill, när jag vill. Men jag behöver inte idag. Jag väljer att inte göra det idag.

tisdag 7 juni 2011

Jan-Åke blev nummer 50 000


Inatt passerade min blogg 50 000 besök och Jan-Åke blev den som kammade hem vinsten.
I september när min bok kommer, får han ett signerat ex hem i brevlådan.

Tack till dig som hänger här på bloggen. Tack till dig som kommenterar, och ger feedback. Tack till dig som hjälper mig att fortsätta arbeta med mitt tillfrisknande. Ensam är inte stark, och absolut inte jag. Beroendesjukdomen vill isolera mig, vill få mig att tro att ingen annan kan förstå. Det är en lögn. Det finns många som jag och jag kan lära mig massor genom att dela med mig av mina egna erfarenheter och lyssna till andras.

måndag 6 juni 2011

Blir du nummer 50 000?

Skicka ett mail till mig (gunilla@masterplanproductions.se) med en skärmdump på räknaren, så lovar jag en överraskning=)

Desperation = att göra konstiga saker

Jag jobbar igenom mitt bokmanus just nu och det innebär att jag blir extra påmind om hur det faktiskt var när jag var aktiv i mitt beroende. Jag har tidigare berättat om brännmärkta platser som vittnar om hur det var förut.

Jag kunde gå tillbaka till Pressbyrån som låg fem minuters promenad från min lägenhet sju gånger samma kväll för att ladda med mer godis. Jag skämdes som en hund när jag stod i kassan för att betala. Jag vågade inte se kassörskan i ögonen. Ändå kom jag tillbaka flera gånger samma kväll, till samma kassörska.

När Pressbyrån stängt kunde jag ta en taxi för att komma till närmsta dygnet-runt-öppna McDonalds och ladda på med mer. Jag hade börjat tänka på McFlurry med Daim och kolasås och det tog inte många minuter förrän hela min kropp skrek. Om jag inte skulle få äta glassblandningen genast trodde jag på allvar att jag skulle dö. Det är inte en medveten tanke, det är en känsla av att hela kroppen skriker. Inget annat betyder något. Ingenting är viktigare. Allt bleknar och försvinner i ljuset av Den Stora Lösningen. När jag löser utmaningen genom att ta mig själv till där glassen finns. Kosta vad det kosta vill. Hellre det än att jag dör. Vilket jag var helt övertygad om att jag skulle göra om jag inte löste problemet.

Idag lever jag uppenbarligen ett annat liv. Jag har tagit mig ur beroendets fångenskap och är fri. Sjukdomen finns kvar, eftersom den är kronisk. Det krävs ett mirakel för att jag ska bli frisk. Men jag kan lära mig att leva med sjukdomen och minimera dess inverkan på mitt liv. Det är en häftig och spännande resa.

söndag 5 juni 2011

Hotellfrukost

Älskar Scandics frukost. Efter en väldigt trevlig kväll mellanlandade vi i Norrköping för att idag ta oss till Nyköping och jobba.
Det gick bra igår och det är jag väldigt tacksam över. önskar oss alla en dag av sinnesro och tillfrisknande.
Sänt via BlackBerry.

Blogg-jouren stänger: Godnatt

Jouren över för den här gången. Det har varit en väldigt lyckad och trevlig em/kv. Allt har gått bra. Enda utmanande momentet var tårtan, där det inte fanns något alternativ. Jag och maken tog en promenad istället och när kom tillbaks drack vi kaffe och te.

Trevliga samtal, god mat, roliga återseenden.
Nu. Några timmars vila.

Sänt via BlackBerry.

lördag 4 juni 2011

Blogg-jouren: allt fungerar

Desserten för min del blev grädde och jordgubbar när de andra fick sötsaker, en toppenlösning. Det har dansats brudvals och nu är det dags för tårtan. Jag håller mig en bit på avstånd även om jag plåtat den (klassisk vit marsipan). Det går faktiskt bättre än väntat idag/ikväll.
Sänt via BlackBerry.

Blogg-jour: Jättegod buffé

Den italienska buffén innehöll lufttorkade köttsorter, grillad kyckling, oströror, underbara sallader och grönsaker och annat gott jag kunde äta. Härligt.
Sänt via BlackBerry.

Blogg-jouren: Vigseln avklarad

Jättefin vigsel i ett slott ute på landet. Det är väldigt varmt idag... Nu snart dags för middag och fest. So far so good.
Sänt via BlackBerry.

Blogg-jouren: Laddar med lunch

Vigsel om snart 2 timmar. Vi laddar med lunch på Nyköpingsbro på väg söderut. Bräckt kassler med grönsaker ska det bli. Börjar med lite sallad.

Det är underbart väder idag, även om det blåser lite grann.
Sänt via BlackBerry.

Blogg-jour: Bröllop



Idag öppnar jag blogg-jouren för min egen del. Jag ska på bröllop idag och ser väldigt mycket fram emot det! Samtidigt har jag de senaste veckorna känt ett sug som inte vill ge sig. Att gå på bröllop där mycket faktiskt handlar om mat och inte mint sötsaker känns som en utmaning som jag behöver hantera. Jag har redan förebyggt genom att anmäla specialkost och eftersom det är buffé finns det goda förutsättningar för att jag ska klara av det här alldeles utmärkt.

Men jag kommer ändå att blogga mer frekvent idag eftersom jag upplever det som en friskfaktor att hjälpa hjärnan att tänka rätt.

Syftet med Blogg-jouren är att vara ett extra stöd under högtider och bemärkelsedagar, när de av oss som har socker/sötsaker/kolhydrater som utlopp i beroendesjukdomen utsätts för drogen hårdare än vanligt. Verktyget Gemenskap är ett av de allra viktigaste för att fortsätta tillfriskna och vara abstinent (nykter). Röda hund vill isolera mig och få mig att tro att jag har kontroll själv. Om jag går med på att isolera mig, och inte dela med mig av min dagliga process är steget till ett återfall närmare än om jag omger mig med andra tillfrisknande beroende. Under högtider är lockelsen att isolera mig starkare än annars.

Mellan högtiderna kan bloggen fungera som en jour oavsett när någon behöver det. Det räcker att skicka en kommentar på ett inlägg och be om extra support. Vi är många här som gärna hjälper. Det kan vara en födelsedag, examen/student eller bröllop. Idag är det jag som behöver support och då är den öppen.

Nästa Blogg-jour kommer i samband med Midsommar. Varmt välkommen att hänga här så mycket du vill och behöver.
Ps. Vigseln är på Ljungs slott och middagen på Mjellerumsgården utanför Lidköping.

fredag 3 juni 2011

ökar träningsdosen

Tidigare somrar har jag haft en benägenhet att bli lite förslappat när det kommer till träning. Rutinerna som fungerar när jobbet är på högvarv går sämre på sommaren trots att dygnet har fler ljusa timmar, och jag gillar att träna utomhus. För att mota olle i grind har jag den här sommaren ökat träningsdosen.
Det blir spännande att se hur det går.

Hur tränar du?

PS. Bilden är från dagens lunchhak, Duvskär.
Sänt via BlackBerry.

torsdag 2 juni 2011

Njuter av sol i skärgården

Ljuvligt väder, ljuvligt att vara i skärgården, ljuvligt att grilla lunch. Jag vet inte vad det beror på men jag känner mig mindre hungrig när det är varmt och soligt än när det är kallt och ruskigt.

Det har blivit grill två dagar i rad, det känns lyxigt.
Vi sitter på en kal klippa och blickar ut över horisonten. Det blir inget bad än på några veckor, men det kommer.

Det känns märkligt att det redan är juni. Årets sjätte månad. Det gäller att njuta nu. Dessa dagar, kvällar och ljusa nätter är det som gör det mörka halvåret uthärdligt, i alla fall för mig.

Samtidigt som jag vill ta vara på stunden, tycker jag om att tiden går vidare. Nya utmaningar, nya bekantskaper och nya upplevelser.

Liv. Utveckling.
Sinnesro. Tillfrisknande.

Sänt via BlackBerry.

onsdag 1 juni 2011

Manusarbete + googletest

Jag arbetar just nu intensivt med att färdigställa manuset till boken som kommer i slutet av september. Det blir en personlig berättelse om hur jag levt och lever med min beroendesjukdom, genom alla faser i livet så långt.

Jag ler lite grann när jag gör stavningskontrollen i Word och får lägga till ord som "lågkolhydratkost", "beroendesjukdom", "tillfrisknande", "tolvstegsprogram", "trigger", "ketos", "abstinent" osv.

Har gjort en förenklad omvärldsanalys nu på morgonen och Googlat relaterade ord. Tänker göra detta en gång i månaden för att se hur/om intresset ökar i form av antal träffar.
Googlar man på:
"Sockerberoende" får man 130 000 träffar.
"Lågkolhydratkost" ger 65 400 träffar.
"Tolvstegsprogram" ger 9250 träffar.
"Beroendesjukdom" ger 3430 träffar.
"Vitt begär" ger 4240 träffar =)

Igår var det studentskiva hos svåger och svägerskan när deras äldsta firades ut ur gymnasiet. Maten var som vanligt helt gudomlig. En buffé med ljuvliga rätter och många alternativ som jag kunde äta. De är helt makalösa på att laga bra och god mat, och är en av mina största inspirationskällor när jag själv ska försöka skapa i köket. Just bufféformen av mat är både positiv och negativ för mig. Positiv eftersom jag kan välja själv, och det finns oftast tillräckligt för att jag ska få ihop mina mängder protein, fett och grönsaker. Negativ eftersom det är svårare att uppskatta mängden och lätt att ta för mycket. Då finns vågen där som ett hjälpmedel när jag behöver.