söndag 8 maj 2011

Något varje dag


Det händer mycket nu. Det skrivs om lågkolhydratkost, socker och beroende var och varannan dag. Det är spännande att följa. Mycket har hänt på de sex åren som jag varit på den här inslagna banan. Det som i början var märkligt, avvikande och strikt har blivit mer än en fluga, det har börjat bli en folkrörelse. Det är jättebra. Bara genom att jag själv blir medveten om något kan jag förändra mitt beteende och mitt liv. Det hjälper inte hur många gånger en utomstående person försöker förklara "sanningen" för mig. Det måste komma inifrån mig själv.
Igår skrev Expressen om fettskatt och det verkar ytterst osannolikt att en sådan skatt skulle bli verklig i Sverige. Tack Gud för det.

Igår var det kosläpp, eller betessläpp som Arla kallar det. Det var häftigt! Kossorna var väldigt söta och yra när de släpptes ut. Jag älskar att ströva runt på en bondgård. Jag blir påmind om min uppväxt på lantgård (spannmål, inga djur) och att jag älskar omgivningarna, naturen och det där med att bruka jorden.En friskfaktor, definitivt.

Jag går igenom en del gamla texter som jag skrev i början av min nya livsstil. Det är värdefullt att ibland blicka bakåt för att se hur min egen utveckling på området sett ut de senaste åren. När jag var aktiv i mitt beroende, åt jag oftast sötsaker tills det kändes som om jag skulle spricka. Enda rationella lösningen för att magsmärtorna skulle försvinna, var att varken äta eller dricka en millimeter till. Ändå kunde min manipulativa röda hund få mig helt övertygad om att lösningen på problemet var att äta mer. Mer godis, mer sött, mer. Och jag gick på det. Nästan varje gång. Idag kan jag titta tillbaka och känna stor empati med mig själv och hur jag levde och mådde. Jag var fastkedjad i mitt beroende och blev ynklig. Oförmögen att ta mig ur själv. Och beroendesjukdomen är sådan. Jag kan aldrig behandla mig själv. Jag behöver hjälp utifrån.

PS. Vet inte om du uppmärksammat Ola Lindholm i tidningarna de senaste dagarna. Läs hans blogginlägg om situationen här och skapa dig en egen uppfattning.

2 kommentarer:

Nelliesmamma sa...

Hejsan!

Jag har varit i Göteborg i helgen, vi var och kollade SM-finalerna i handboll. En KÄR tradition!

Jag var lite orolig för att jag skulle ta ett återfall. Redan i Januari när jag gjorde en "deal" med mej själv att jag ska INTE äta godis mer så tröstade jag hjärnan med att om jag sköter mej så kan jag unna mej lite godis i Göteborg.

Hmmm, jodå, tanken fanns där några gånger. Men det enda jag gjorde sämre än till vardags var att jag åt korv till lunch istället för att ta mig tid till att fixa ordentlig mat.

Till kvällen när vi skulle gå ut och käka hittade vi en otroligt söt kvarterskrog - kolla bloggen så får du se vad som bjöds där. Hihihi, vi DELADE på en förrätt... ett tecken på att jag skött maten riktigt! Ingen hunger som jagar mej med "lite godis kan du äta, du har ju inte fått i dej nånting på hela dagen"

Sjukt skönt att komma hem "helskinnad".

Gunilla Sahlin sa...

NELLIESMAMMA - härligt att höra! Grattis till ett bra jobb. Kom ihåg att det är lätt att få efter-smällar när du nu hållit dig abstinent. Hejar på dig! Kram G