söndag 1 maj 2011

Ett andra utlopp

Jag visste det sedan tidigare. Jag förstod det i somras när jag var på intensivkurs för sockerberoende personer. Jag som beroendesjuk har ofta fler än ett utlopp. Det är också vanligt att skifta från ett utlopp till ett annat. Rökare som slutar röka börjar knarka på nikotintuggummi. Sockerberoende som slutar äta socker börjar knarka på träning. Alkoholister som slutar dricka börjar knarka på socker. Och så vidare. Jag förstod i somras att jobb, eller att alltid vara i kontakt med omvärlden, alltid nåbar, är ett andra utlopp för mig. Socker, eller allt som min beroendehjärna uppfattar som sött är mitt primära utlopp.
I torsdags insåg jag att jag glömt laddaren till min Blackberry hemma. Panik. När batteriet är slut är min möjlighet till kommunikation begränsad. Till saken hör att jag hade både laptop och iPad med mig, inklusive laddare för båda. Men telefonen... Jag övervägde noga om jag skulle ta bilen och köra 10 mil till Östersund för att köpa en ny laddare. Jag gjorde inte det. Alla tecken fanns där. Kontrollförlust. Ilska. Ångest. Panik. Det kan för en icke-beroendeperson verka märkligt och kanske till och med löjligt. Jag var ju på semester och min omgivning visste om det. Jag var kontaktbar på mail och FB. Men en av mina kommunikationsvägar blev avskuren utan att jag själv valt det. Jag blev drabbad. Jag fick abstinens direkt. För mig var det blodigt allvar och det tog ett tag innan jag blev lugn. Innan jag köpte läget och förstod att livet kommer att gå vidare ändå. Och att jag kan lösa allt när jag kommer tillbaks.
Och nu, när ordningen är återställd konstaterar jag lite skamset att världen inte gick under för att min telefon var avstängd. Vilken tur....

5 kommentarer:

Slottets lilla värld sa...

*ler igenkännande*
HUR överlever man en helg UTAN tillgång till internet???
Som tur är kan man uppdatera sig hjälpligt via mobilen... drygt och frustrerande när man hamnar utanför teckningszonerna...
...eller glömmer laddaren!

Idag har dina inlägg varit räddaren i nöden! Har flera gånger varit på vippen att dra ner till affären för att köpa "något", typ godis, choklad, kakor, men har lyckats avstyra. Mycket tack vare att jag läst massa av dina tidigare inlägg, och delat med mig till facebook! ...i hopp om att NÅN ska begripa... inte bara tycka man är dum i huvvet... TACK!!

Nelliesmamma sa...

Hejsan!

Igår var jag bjuden på middag, och vilken MIDDAG sen. Till efterrätt fick vi panacotta (stavning..hm) Jag tog två pytteskedar innan jag insåg, HON HAR HAFT SOCKER I DETTA! Förstå min panik som kom över mej.

Jag tänkte; jag kommer halka ur ketos, jag kommer att halka dit på godis nästa helg - jag VEEET det. Vi ska nämligen till Göteborg för att kolla SM-finalerna i handboll. I ett och etthalvt år har jag haft sånna tillfällen som alibi för att äta både godis och MC Donalds. Senaste månaderna har ju alla sånna tankar försvunnit. Shit vad ska jag ta mig till?
Men än så länge har jag bara tänkt på godis hela dagen utan att känna att jag verkligen VILL äta det. Hoppas att jag kommer undan med det, bara jag sköter maten ordentligt!!

Gunilla Sahlin sa...

SLOTTSFRUN - jag blir så glad över att du hittat stöd i inläggen, thats what its all about!

NELLIESMAMMA - jag förstår definitivt paniken. Du halkar inte ur ketos på två teskedar, men din beroendehjärna vaknar till ur idet och röda hund kommer att prata tydligt med dig några dagar nu. Försök att lägga tankarna på något annat. Ett återfall börjar alltid i tanken. Om du när dina tankar med tankar på godis, är steget till att faktiskt äta något närmare än du vågar tro. Mitt hetaste tips är att tänka en dag i taget. Du kan äta vad du vill, när du vill. Men inte idag. Om en dag är för lång, tänk timme för timme. Nästa gång du blir bjuden på dessert tror jag att du kommer fråga innan, kanske till och med kolla av med värden/värdinnan innan du kommer dit, eller hur?
kramar till er båda. G

Johanna sa...

Tack för ditt inlägg Gunilla! Det bekräftar bara det jag själv känner.. att min beroendehjärna ständigt söker nya livsmedel eller beteenden att droga på. Jag brukar ta timeout från internet och telefon när vi är ute med husvagnen i skogen på helgerna.Det är väldigt befriande! I stället läser jag. Just nu heter boken "Morgondagens Gud, vår tids största utmaning", av Neale Donald Walsch. Dessutom håller jag på att kolla med OA om de inte kan starta upp internetmöten för jag har kommit i kontakt med många som skulle vilja delta i detta.

Kram!

Gunilla Sahlin sa...

JOHANNA - tack för dina rader. Det skulle vara toppen med ett internetmöte inom OA! Håll mig uppdaterad så kan vi informera fler genom bloggen. Kram G