tisdag 19 april 2011

Blogg-jouren: Våga vara en mat-diva

Ät upp nu - tänk på barnen i Afrika.
Jag är uppvuxen med regeln att äta upp det som ligger på tallriken. Det är hyfs. Det är ofint att lämna mat. Oavsett om det var jag själv eller någon annan som lagt upp maten åt mig så skulle maten ätas upp. Jag bar med mig regeln in i vuxenlivet och det var först när jag lade om kosten 2005 som jag upptäckte att det inte alls var en bra regel för mig. Barnen i Afrika blev inte mättare för att jag åt upp, det finns andra sätt att bidra till en minskad hungersnöd, så klart.
Jag fick lära mig att bli en mat-diva, att våga lämna mat. Att inte tvunget äta upp. När jag var nöjd, fick resten vara kvar. Det hjälpte mig mycket och var ett viktigt verktyg ända till jag började väga mat. Nu vet jag att det som ligger på tallriken är det jag ska äta upp. Men för alla som inte väger - våga lämna när du är nöjd. (om du inte har problematiken att du alltid överäter, då är det svårt att avgöra. Tips = börja väga).
Du behöver inte förklara dig, du behöver inte be om ursäkt. Du väljer själv när du är färdig.

Under påsken går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

7 kommentarer:

Lina sa...

"Mat-diva", jag gillar den beskrivningen skarpt.

Hana_Caena sa...

Smart!
Jag är också uppvuxen och inpräntad att man äter upp!
Sedan att mammas mat var bland det godaste jag visste är en annan femma.
Men att försöka förklara det när man sitter och slänger i sig maten på Frasse (snabbmat i norrland) så är det svårt....

TACK

Ska försöka börja twittra för att hålla koll på mig själv, nått att göra med händerna, rapportera mig själv osv.. hoppas att det fungerar

Gunilla Sahlin sa...

LINA - tack! Det är användbart tycker jag. =)
HANA_CAENA - Tror att Twittrandet kan varea kanon. Bloggandet för min del är verkligen ett bra verktyg.

Nelliesmamma sa...

Min bror började med LCHF förra lördagen. Han ringde och frågade varför han inte gick ner i vikt och varför han kände sig så svullen och konstig i inälvorna.

Jag kände inte igen symptomen alls.

-Du ska äta kanske en handfull kött och resten lite grönsaker och sås(fett)
-Jag äter lika mycket som förut - fast bara kött och extra fet sås.
-Men du får inte bli äckligt mätt?
-Va faaan, det blir jag ju varje gång.
-Du får bara äta när du är hungrig.
-Jag äter på frukosttid och lunchtid.

Han hade ätit så SJUKT mycket kött och fett att han var GRÅ i hela ansiktet, arbetskamraterna var oroliga för honom.

TROTS det beteendet hade han gått NER 6 hg på en vecka. När han hade styrt upp de "fel" som han gjorde första veckan gick han istället ner 6 hg per dygn. Han MÅR oxå otroligt mycket bättre...

Jag är glad för hans skull.

Gunilla Sahlin sa...

NELLIESMAMMA - härligt att han börjat skära på kolhydraterna! Av det du skriver så låter det som att han äter väldigt stora portioner. Har han berättat varför? Det finns en risk att han överäter, att han ersätter sockersug med mat han "får" äta. Om det är viktnedgång han vill åt är ett enkelt tips att alltid enbart äta upp hälften av det som ligger på tallriken. Vi har nämligen svårt att skära ner portionerna när vi tar till oss maten och lägger på tallriken. Däremot har vi lättare att måtta med ögonen vad som är hälften. Jag lovar att det kommer skynda på viktnedgången, samtidigt som det minskar hans magsäck och han får ett mer normalt portionsintag. Håller tummarna!

Sofi sa...

Jag har ätit enligt LCHF ca 1,5 månad nu och bävar lite för påsk. Inte så mycket för suget, som jag tycker jag lyckats hantera ganska bra. Nej, det är att vara bortbjuden som känns lite jobbigt. Känner inte för att snacka så mycket om vad jag äter och varför. Jag tycker också det är svårt att tacka nej när alla andra äter, just för att någon faktiskt ansträngt sig och gjort något som är gott... Det känns oartigt. Jag tror att jag hellre äter lite av det som bjuds än att ge mig in i en diskussion. Planen är att göra så i alla fall. Verkligen försöka välja att avstå godiset och i stället artighetssmaka något hemgjort. Jag hoppas det går bra, annars får jag ta mig an suget nästa vecka. Under tiden ska jag öva på att vara en mat-diva.

Gillar din inspirerande blogg!

Gunilla Sahlin sa...

SOFI - alla steg framåt är i rätt riktning. Du behöver inte berätta varför du inte äter något. Du kan alltid säga att du just nu inte äter socker. Eller bara att du testar en ny grej. Håller tummarna för dig i helgen. Tack för pepp!