fredag 22 april 2011

Blogg-jouren: Premiärtur med båten


Igår lade vi i båten för säsongen och tog årets första tur. Det var inte särskilt varmt, men solen var framme och vi åt lunch på Kolgulskär i Sörmlands skärgård. Det är en vacker plats med en bra brygga att lägga till vid. Vi såg skarv, havsörn, häger och ett antal andra sjö/havsfåglar. Inga sälar ännu..=) I dag kommer min bästa barndomsvän med familj till oss och hälsar på. Det ska bli SÅ roligt att umgås ett dygn.
En sak som jag minns från vår barndom med tydlig skam är fenomenet ”börja-äta-på-hennes-när-jag-är-klar-med-min-egen”. Jag har alltid varit en snabbätare och min kompis var tvärtom, hon tar alltid riktigt god tid på sig när hon äter. Eftersom vi umgicks mer eller mindre jämt så hände det så klart ganska ofta att vi åt tillsammans. Sug fanns där (läs inlägget om Sug och Ångest här om du inte gjort det innan) redan då, och viskade i örat på mig att jag borde övertala Annelie så att jag får det som är kvar av hennes glass när jag ätit upp min. Det slog aldrig fel och det är ett obehagligt tecken på att jag redan som barn hade ett beroende av socker som jag var utagerande med. Det som är något av en oskriven lag, ”håll dig till din egen mat”, hade jag inga problem att bryta. Jag gick återkommande över gränsen och min bästa vän fick utstå det under flera års tid. Ångest lät inte vänta på sig. Jag skämdes som en hund efteråt och då var det precis som att det skynket som Sug hängt framför ögonen på mig drog Ångest bort, och där stod jag blottad och skämdes.
Idag har vi pratat igenom det, vilket är skönt.

Under påsken går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

2 kommentarer:

Johanna sa...

Precis det du skriver om har hänt vår dotter (3 år) för ett tag sen. Hon vräkte i sig sin halva bulle och kastade sig över kompisens bulle så vi fick slita den ur munnen på henne medan kompisen grät.. Det var precis innan jag läst sockerbomben, eller kanske det som fick mig att skaffa den, eftersom jag insåg att något var väldigt illa ställt med vår dotter. Jag tror tyvärr att om jag bara möjligen är sockerkänslig så är hon sockerberoende fullt ut.. redan nu! Det måste bli min livsuppgift att guida henne och hennes lillasyster mellan sockrets fallgropar nu när jag har den kunskap som mina föräldrar inte hade!

Gunilla Sahlin sa...

JOHANNA - tack för din kommentar. Det positiva är att du redan nu fått kunskap om detta. Det gör att du kommer att vara en stark bidragande orsak till dina döttrars välbefinnande. Keep up the good work. Kram G