tisdag 19 april 2011

Blogg-jouren: Jag är inte livegen

När jag var aktiv i mitt beroende, med socker som främsta utlopp, hade jag ett knep jag använde mig av för att "få" äta socker. Att låta någon annan bestämma. Personen i fråga var nästan aldrig medveten om det. Om någon sa "men du kan väl smaka i alla fall" så tänkte jag direkt: det är klart jag ska. Eller "du behöver ju inte äta upp hela" eller "jag har ju bakat själv". Dåligt samvete kopplat med en dålig ursäkt om att det passar bäst att äta det söta, var en usel kombination. Det är är obekvämt att lägga om rutiner. Obekvämt att vara annorlunda innan det blir en vana. Det är så mycket lättare att bara följa minsta motståndets lag och vända kappan efter vinden. Låta andra ta beslutet.
Men jag är inte livegen, jag ägs inte av någon annan som ska säga åt mig vad jag ska göra och hur jag ska bete mig. Jag har ett ansvar över mitt eget liv och jag är kapabel att fatta egna beslut. Jag är ansvarig för de beslut jag väljer att gå på och ingen annan än jag får utstå konsekvenserna av dåliga beslut, i början. Om en serie dåliga beslut följer varandra får även min närmaste omgivning utstå konsekvenser av mitt beteende. Mitt beroende påverkar andra, även om jag tror att jag är expert på att gömma och dölja.
Verktyg - bli medveten om mina beslut. Orka stanna upp och inse när jag börjar låta någon annan bestämma vad jag ska och inte ska äta. Jag låter det bli ett medvetet, obekvämt, jobbigt, eget beslut att välja att äta socker. På vägen fram kommer jag fronta min egen förnekelsestrategi och jag blir medveten på ett sätt som gör det enklare att välja bort socker. Jag låter inte omgivningen sätta förväntningar på mig som jag tror att jag måste leva upp till. De är inte kompetenta nog att bestämma vad som är bra och dåligt för mig att äta.

Under påsken går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

7 kommentarer:

Hana_Caena sa...

Du sätter ord på det jag aldrig vetat att jag tänkt!!

Gunilla Sahlin sa...

Tack min vän, härligt om det är till någon hjälp.

Nelliesmamma sa...

Konstigt, förut tänkte jag:

Undrar om inte vi ska ha gäster hemma för då kan ju jag göra ett undantag och kanske äta lite godis när jag ändå är i farten?

Vi ska ju åka bort i helgen, då kan ju jag passa på att göra ett undantag med maten, och när jag ändå gör det så kan ju jag äta lite godis.

Jag vet inte hur många undanflykter och ursäkter jag kommit med för att få äta godis?

Har jag sagt att suget försvann när jag började äta bonnakött? Det är helt sjukt, jag fattar det inte själv.
Jag har funderat på om inte jag ska unna mej lite godis nu i påsk, det är ju faktiskt påsk....
Men tanken på godis gör mej inte alls upphetsad eller sugen...
Det övergår mitt förstånd, förut kunde minsta lilla anledning få mej att gå igång och förbereda i en HEL VECKA för den där kvällen när jag skulle få klämma i mej stora påsar godis och chips.

Ja, jag bara tackar och tar emot.

Varje dag tänker jag: OM jag skulle bli sugen så tänker jag äta godis tills jag mår illa. (Det största hotet kroppen kan få??)

Hana_Caena sa...

NELLIESMAMMA-
Problemet för mig med det sista du skriver är att jag skulle göra det om och om igen.. och så skulle det vara totalt kört.. vet inte var det skulle sluta!!
Ibland tänker jag tänken att ge upp all kontroll jag återtagit, men NEJ, jag tänker inte bli så sjuk och nedrig och fet igen!

Skulle gärna äta bara vilt och grönbeteskött, men för två lchfare i familjen är jag rädd att det skulle bli så otrligt mycket dyrare..

Gunilla Sahlin sa...

NELLIESMAMMA - tack för ditt ärliga inlägg. Jag tror inte att det skulle vara det största hotet din kropp kan få, utan det största löftet. Din manipulativa sida av beroendesjukdomen vill få dig att tro att du skulle avskräckas av att äta tills du mår illa. Den rösten byter taktik hela tiden för att få dig på plats. Om det inte går att truga och charma dig, får den dig att tro att du skulle bli rationell genom att överäta. Det blir du inte, jag lovar. Det blir i stället en kontrollförlust till.
Hejar på dig i helgen, det kommer att gå bra.
HANA_CAENA - tanken på att ge upp allt och bara ge efter suget kommer nog till oss alla med jämna mellanrum. Mitt bästa verktyg för det är "bara för idag". Jag klarar inte av att tänka "aldrig mer". Jag är inte beredd att fatta det beslutet. Men jag är beredd att fatta beslutet idag.
Gällande matkassan - det är tyvärr dyrare med bra mat. Alla har olika förutsättningar ekonomiskt och man behöver anpassa inköpen efter det. Härligt att höra att ni är två lchf-are i familjen, då är du inte ensam! Vi har hittills klarat oss bra med det som finns på ICA. Visst, vi köper närodlade grönbetesprodukter någon gång om året, men det har inte blivit rutin för oss. Kanske blir det det framöver, för visst är det ännu bättre. Vi ska kolla in länken som NELLIESMAMMA tipsar om. Men det jag vill komma till är att det fungerar att hitta bra råvaror även på ICA.
Kram till er båda.

caena sa...

jag kan äta vad jag vill men bara inte idag....

Gunilla Sahlin sa...

CAENA - Good work.