onsdag 9 mars 2011

Ingen rädder för semlan är - minnets kartotek


Fettisdagen har varit oladdat för mig i flera år. Egentligen gillar jag semlor, jag åt en hel del förr om åren när det var säsong. Men det ligger inte överst i mitt medvetande-kartotek. Jag minns helt enkelt inte riktigt hur det smakar. Gårdagen förlöpte därför utan större svårigheter, jag kände mig inte utsatt eller sugen på semlor en enda sekund. Jag undvek inte aktivt semlor, men jag sökte mig inte heller till att bli exponerad; tittade inte in i alla caféers skyltfönster, läste inte undersökningar eller tester vart den bästa semlan fanns etc.

Jag tycker att det är intressant hur min hjärna registrerar vissa varor/produkter och minns dem i detalj i åratal, även om jag inte exponeras för dem. Det kan vara både dofter och smaker. Jag minns hur jag för några år sedan var inne på Åhléns parfymavdelning och letade lite nytt. Helt plötsligt fick jag en oerhört bekant doft på doftpappret. En mer eller mindre exakt kopia (eller var det originalet?) av doften jag frekvent använde i yngre tonåren när jag skulle maskera cigarettdoft. Jag hade inte använt eller känt doften på säkert 15 år, men det gick på en millisekund att vara tillbaka på skolgården bakom elcentralbyggnaden som vi stod och rökte på rasterna. Där på Åhléns alla dessa år senare äcklades jag av doften, trots det välkända märket och dyra prislappen. I mina näsborrar förvandlades doften till en stank. Jag köpte så klart en annan parfym den dagen.
Med mat är det samma sak, fast istället för att vara en förnimmelse av en negativ effekt av drogen (som ju cigarettlukten är av nikotin) så innebär återupplevandet av en produkt vi inte ätit på väldigt länge i värsta fall en påminnelse av jungfrukicken, när vi smakar igen. Om jag från parfymen gått steget längre att faktiskt dra ett bloss efter alla dessa år, så finns det för mig som beroendeperson en hög risk att jag skulle öppna ett utlopp som varit stängt sedan jag var 17 år.

Så om jag igår på fettisdagen skulle smaka på en semla, som jag inte ätit på jag vet inte hur många år, så skulle den påminna sig om svunna tider och göra det den är menad till - påverka mitt beroendecentrum med en explosion av underbara intensiva känslor till en början. Men det är början på slutet. Jag skulle snart hitta mig själv i kassan på den kiosk eller snabbköp eller café som fanns närmast tillhands, fullt övertygad om att jag måste stilla mitt sug. Och den negativa spiralen är igång igen.

Beroendesjukdomen finns alltid där, även när vi inte är aktiva. Den lever sitt eget liv och blir bara värre och värre, även när vi inte ger den vad den vill ha. Det innebär att vi nästa gång vi återfaller, kommer falla hårdare och djupare. Det kommer vara tuffare att resa sig igen, än det var förra gången. Det är något jag tänker på varje dag.

2 kommentarer:

Slottets lilla värld sa...

Du är så klok!
Tack för dina stöttande bloggar!
Jag gjorde semlor och åt igår. Enl detta recept;
http://trillianshorna.blogspot.com/2011/02/mumsiga-lchf-semlor.html
Det var små, så små semlor, men ack så mastiga!

Gunilla Sahlin sa...

SLOTTETS LILLA - tack! Och tack för receptet, jag har aldeig testat mandelmjöl och vet inte hur jag reagerar på det. Men det ser ju ut som ett genomtänkt LCHF-recept=) Blev de goda? Kram G