måndag 7 februari 2011

Måndag och matlåda

Sitter på Trosabussen - en direktbuss som går 13 ggr per dag till och från Stockholm direkt till Trosa. Det underlättar verkligen för oss som pendlar. Tågen går ju också, men det har varit lite si och så med det även den här vintern. Imorse gick vi morgonpromenad i ottan innan frukost, det är verkligen en skön start på dagen. När solen sedan börjar titta fram över fjärden och ge härliga färgnyanser till morgondimman, börjar jag vakna riktigt ordentligt.

Idag ska jag jobba från ett av de företag som jag har uppdrag hos, Hansen Event & Conference.
I eftermiddag ska jag träffa Evenemangsavdelningen på Stockholms stad, som jag också har uppdrag för. Jag har en plan att mer frekvent ha med mig matlåda till jobbet. Vi har rutinen när vi lagar mat att vi alltid lagar lite extra, så jag kan göra matlådor. Jag utgår från de mängder som jag ska ha i min matplan och på så sätt behöver jag inte väga maten när jag tar en låda. Jag har förberett en grönsakslåda som jag väger hemma. Idag blir det hemgjorda lammfärsbiffar med en god sås och wokade grönsaker. Jag vet oftast på morgonen om jag har lunchmöte eller inte, och då kan jag planera genom att ha med mig låda.

Jag kan förstå de som tycker att lunchen är enda möjligheten att komma ut och då lite luft, det är den vanligaste anledningen för människor att inte ha med sig matlåda, upplever jag. Men för min del är det inte så, eftersom jag sällan sitter på ett och samma kontor en hel dag. Jag får mina promenader till och från tunnelbanan/bussen/tvärbanan/tåget ändå. De ekonomiska aspekterna blir ju tydliga, det är dyrt med lunch i Stockholms innerstad.

Jag känner att jag är inne i en period där allt ställs lite på prov. Det har gått bra länge nu, och tankar som "jag är nog normal trots allt" smyger sig på. Tankar på att testa mat som jag inte vanligtvis äter kommer oftare just nu och det känns oroväckande. Om jag inte haft min matplan vet jag inte hur det skulle gått. Nu kan jag varje dag, varje måltid, lämna över det jag äter och bestämma mig för att jag fått i mig det jag ska och så är det bra med det. Jag hoppas och vet egentligen innerst inne att detta är en övergångsperiod, ju längre jag håller fast vid de principer jag lagt upp, desto svagare blir den manipulativa rösten som vill lura och förföra mig tillbaka till missbruk. Jag tar en dag i taget, en timme i taget om det behövs.

2 kommentarer:

Magdalena sa...

Det är lätt att glömma sjukdomen när man mår bra eller hur? Du har lång erfarenhet och känner så, jag börjar få såna tankar efter bara 5-6 veckor av bra mat utan vitt.... Röda hunden bort!

Gunilla Sahlin sa...

MAGDALENA - tack för ditt inlägg. Ja, det är lätt att glömma det. Att aktivt arbeta med verktygslådan förebygger risken att glömma helt, och gå på röda hunds lögner. Bra jobbat med 5-6 veckor!