fredag 11 februari 2011

Kirurgi angriper symptom, inte grundproblemet


Läste som så många andra artikeln i Veckans Affärer här om dagen, om "fetmabomben" som beskrivs som en potentiell miljardindustri för läkemedelsbranschen. "Tills fetmans motsvarighet till Losec är tillgänglig på marknaden är gastric bypass lämpligt" kan man grovt säga var kontentan av artikeln. I början beskrivs en kvinnas förhållande till mat, och hon pratar både om missbruk, ångest och begär. Men sen tappar artikeln kontakten med grundorsaken - beroendet - och går in mer på hur det handlar om att vara motiverad och att kirurgi kan vara ett sätt ur fetman.
Jag mailade journalisten och tackade för en intressant artikel, och påpekade ovan. Lösningarna som presenteras i artikeln bearbetar symptom och effekter av en beroendesjukdom, de tar inte itu med grundproblematiken. Därför lyser också tillfredställande, långsiktiga resultat med sin frånvaro. Även om vissa metoder är mer framgångsrika än andra, kommer en beroendesjuk person inte att kunna ta sig ur sin problematik enbart på motivation. Det krävs en avgiftning i första steget, och en långsiktig biokemisk reparation av den sjuka beroendehjärnan som blivit skadad. Hur vi blivit skadade (biologiskt och/eller socialt) skriver jag mer om här. (i det inlägget pratar jag också om en märkning på sötsaker i stil med märkningen av tobak. Något som blivit dagsaktuellt igen efter en artikel i läkartidningen om punktskatt på socker och en "söt skatteväxling".)
Gastric bypass kanske är lämpligt som en av flera åtgärder, men om inte beroendet också adresseras, kommer ingreppet inte att vara en långsiktig och varaktig lösning. Hjärnan är ju inte "opererad" utan fortsätter att skicka samma signaler från beroendecentrum. Den säger väsande "jag måste ha socker för att överleva."

Journalisten svarade kort och tackade för min kommentar.

7 kommentarer:

Cecilia sa...

Du är sâ klok! Jag hâller helt och fullt med dig. Kul att du tog kontakt med journalisten. Mânga hade nog bara suckat när de läste artikeln, men du förser glatt vederbörande med en annan infallsvinkel. Hoppas att de frön du sâr börjar gro snart...
Ha en skön fredag!
Kram
Cecilia

Gunilla Sahlin sa...

CECILIA - tack för ditt inlägg! Önskar dig en riktigt skön helg när det blir dags. Kram G

Söt som socker sa...

Kul att du skrivit detta! Jag själv är faktiskt opererad och ångrar mig inte en sekund, har fått mitt liv tillbaka, men precis som du skriver så är det många som inte inser att problemet ligger någon annanstans. Jag insåg det inte själv förrän i höstas, visst jag har gått ner massor men det är nu de viktigaste/svåraste jobbet börjar...nämligen bli sockerfri.
Det har gått si och så med det, ibland går de bra ibland inte! Har tagit kontakt med faa och ska gå på några provmöten för att se om det kan hjälpa mig med stöd...
Trevlig helg, kram Kim

healthyprawn sa...

Bra skrivet och tänkt!

Gunilla Sahlin sa...

KIM - tack för din respons! Intressant, verkligen. Är det länge sedan du utförde operatoionen? Tolvstegsprogrammet är ett fantastiskt verktyg, jag hoppas du hittar din gemenskap. Bittens bok "Sockerbomben" är också kanon gällande faktabiten. Lycka till. Kram G

Söt som socker sa...

Jag gjorde min operation i november 2009 och efter det har allt varit nytt med nya rutiner och mycket att tänka på. Mitt "nyfunna" sockerberoende kommer oxå med nya rutiner som jag måste tänka på dagligen, men med hjälp så är jag överbevisad om att det ska gå. Håller på att läsa den boken, men det tar lite tid eftersom det är en ganska jobbig process för mig att inse att ju mer jag läser desto mer stämmer det in på mig och mitt beteende. Din blogg är oxå ett stort hjälpverktyg! /Kim

Gunilla Sahlin sa...

SÖT SOM SOCKER - tack för din kommentar! Jag har full respekt för att processen är jobbig. Mitt bässta tips är gemenskap - hitta ett sammanhang där du kan få bolla, och få support av andra i samma situation. Bittens intensivkurser är också ett HETT tips. Det är det som hjälpt mig mest. Jag fick information om sockerberoende våren 2007, och gick kursen först sommaren 2010. Det är det bästa jag kunde gjort, även om jag gärna gjort det direkt 2007, så här med facit i hand. Lycka till! Kram G