onsdag 23 februari 2011

Jag lägger mitt eget pussel


Jag har ibland, i vissa situationer ofta, en benägenhet att tycka att jag vet vad som är bäst för en annan person. Jag kan utan att personen frågat komma med förbättringsförslag och tips på hur han eller hon kan förändra situationen eller ändra en vana för att nå bättre resultat. Nästan alltid handlar det om att jag lagt märke till att personen inte är helt nöjd med sin situation. Då rycker hjälp-Gunilla ut och kommer med en mängd lösningsförslag som skulle lösa problemet (tror jag själv i alla fall). I vissa lägen har personen uttryckt ett stort missnöje och jag tolkat det som en underton av "hjälp mig", och jag hjälper instinktivt. Jag var mer intensiv i den här typen av agerande tidigare, innan jag började arbeta med aktivt med mitt eget beroende, men det finns fortfarande en tydlig portion av detta i mitt liv. Jag ska lösa alla problem, jag curlar, dubbelkollar, säkerställer, sopar undan problem framför människor omkring mig om jag bara kan. Jag har förstått på senare tid att detta är effekter av medberoende (länken till wikipedia är bara ett skrap på ytan om vad medberoende är). Jag är inte bara en beroendeperson med eget beroende, jag har även ett medberoende som effekt av att ha levt i närheten av andra beroendepersoner och mental disfunktionalitet under min uppväxt. Jag behöver hantera mitt medberoende på samma sätt som jag behöver hantera mitt beroende.
I en fantastisk bok som heter "Tolv steg och Tolv traditioner" finns raden "Vi ska först och främst sträva efter att göra framsteg, inte försöka nå fulländning". Det hjälper mig att komma ihåg att det är framsteg som är målet. Jag kan inte och kommer aldrig att uppnå perfekt. Då är det inte heller någon idé att sträva dit, eftersom jag kommer att bli konstant besviken.
Jag kan inte heller lita på att någon annan ska gripa in och lösa alla mina problem, på samma sätt som jag försökt lösa andras. Jag måste ta ansvar för effekterna av min egen beroendesjukdom, både beroendet och medberoendet. Jag måste själv välja att aktivt leva i tillfrisknande och använda de verktyg jag har.
Jag kommer inte att kunna förstå allt på en gång, inte heller lära mig hur jag ska hantera varje situation, eller varför saker och ting är som de är. Jag lever i en pågående process och jag skulle inte klara av att ta in allt samtidigt. Det hänger ihop med att jag växer och min grund i tillfrisknande blir mer och mer stabil. Insikter är nästan alltid tuffa och utmanande. Jag måste lita på att de kommer i rätt ordning, när jag klarar av dem.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Oj, vad intressanta saker du skriver. Jag känner så väl igen det där att jag tycker att jag ser så tydligt hur saker och ting borde vara och vill vara där och ställa till rätta.... Kanske borde man satsa lite mer av den energin på sitt eget liv istället... :-)

emma sa...

underbar blogg. tack för att du kikade in hos mig. kramar

Gunilla Sahlin sa...

ANONYM - tack för ditt inlägg! Det är lättare att säga än att göra, men det går. Tips är litteratur som tar upp medberoende, där finns flera bra bra verktyg att hämta.
EMMA - tack själv!
kramar till er båda.