tisdag 22 februari 2011

Tolv steg - en livsstil

Jag har en verktygslåda som jag använder för att leva med min beroendesjukdom. Den fylls på och optimeras hela tiden, allt eftersom jag får tips och tankar från min omgivning, jag blir bättre på att använda dem och jag får större erfarenhet och insikt om hur sjukdomen påverkar mig. Jag blir bättre och bättre på att avgöra vilket verktyg som fungerar i olika uppkomna situationer. Ett av mina verktyg, som egentligen känns som mer än ett verktyg, är mitt löpande arbete i de tolv stegen.
Det finns ett antal olika självhjälpsgrupper som arbetar med de tolv stegen, utifrån vilket utlopp beroendesjukdomen har. AA (Anonyma Alkoholister) är antagligen den allmänt mest kända gruppen. Det är också den äldsta, som grundades redan 1935.
NA (Anonyma Narkomaner/Narcotics Anonymous), OA (Anonyma Överätare/Overeater Anonymous)), FAA (Anonyma Matmissbrukare/Food Addiction Anonymous), DA (Deptors Anonymous), SLAA (Anonyma sex- och kärleksberoende/Sex and Love Anonymous), AAA (All Addicts Anonymous), OLGA (Online Gamers Anonymous), SA (Shopaholic Anonymous), och säkert fler som jag glömt. (Kommentera gärna i så fall).
Det som förenar samtliga grupper är att de arbetar utifrån de tolv stegen. Beroende på vilket utlopp du har, justerar du orden så att de passar dig.
Dessa grupper samlar miljoner människor över hela jorden, varje vecka, och för vissa, varje dag. En uppskattning som gjordes 2007 har över 2 miljoner människor tillfrisknat genom AA.
"Min man har ju lite problem med alkoholen, men han är inte alkoholist." Maken, sonen, pappan, frun, svägerskan, dottern. En del har inga problem att uttrycka oro eller krasst konstatera att den nära kära personen har problem - men ordet alkoholist, eller narkoman, eller någonting kopplat till ordet "missbrukare" är så skamfullt att det är fullkomligt uteslutet. Jag tror att det beror helt på människors okunskap om beroendesjukdomen.
Det finns ett antal stödgrupper för anhöriga kopplat till ovanstående grupper, där anhöriga kan arbeta i stegen och tillfriskna från medberoende. Antingen parallellt med att den nära kära själv jobbar i stegen, eller om den inte kommit så långt än.
Jag hoppas att utvecklingen fortsätter framåt, att beroendesjukdomen accepteras som kraftigt utspridd över vårt land, och att skamettiketten sakta men säkert gnuggas bort.

Det viktigaste med stegarbetet är insikten om att jag inte är ensam, och att jag inte kommer att reda ut min beroendesjukdom på egen hand.

Inga kommentarer: