torsdag 10 februari 2011

Denna dag, ett liv.

Det tog två och en halv timme att komma hem i snöstormen. Trosabussen trygg och säker som vanligt, även om det gick långsamt. Stockholms centralstation var fullbelamrad med människor som svor och lade pannan i djupa veck eftersom växelfel vid Stockholms Södra orsakade enorma trafikproblem för alla som skulle hem. Men Pressbyrån, Coffe Shop och de andra fiken runt om på stationen gick på högvarv. Det är precis som att människor i allmänhet unnar sig fika, när tillvaron kommer på kant. I den svåra stunden av försening, så kommer även en "normal" människa som inte har en beroendementalitet in i "jag -förtjänar-det-här"-läget och smäller i sig mer fikabröd än planerat. De av oss som har access till SJ Lounge behöver inte ens betala för fikabrödet, det står uppdukat, inbjudande och erbjuder i alla fall en gnutta tröst i väntan på tåget eller i värsta fall ersättningsbussen. Det går åt många kakor på en dag i loungen, i dessa förseningstider. "Jag ska aldrig mer åka tåg" hörde jag en kvinna säga till en kollega. Hon har uppenbarligen fått nog och ska ändra på det. Sen att hon verkade vara resande säljare med tåget som primär arbetsplats, var där och då av sekundär betydelse för henne.
Parallellen till oss beroende som när vi är aktiva säger "jag ska aldrig mer äta godis!" eller "jag ska aldrig mer äta maränger" eller kakor, eller glass, eller vad det nu är vi för stunden tycker vi fått nog av just då, är inte särskilt långsökt. "Aldrig mer" är för svårt, för stort och för ogreppbart. Ingen människa på jorden klarar av "aldrig mer".
Däremot - bara för idag. Jag kan äta vad jag vill, när jag vill, men inte idag. Och när "vad-jag-vill"-produkter av negativ sort går över till "vad-jag-vill"-mat som faktiskt fungerar med den matplan som är aktuell, då är friheten inte långt borta. Då släpper spänningarna i axlar och huvud, och luften i lungorna tycks mer syresatt än tidigare. Dimman lättar. Då kan jag äta vad jag vill, när jag vill, idag. För det matchar mina upparbetade vanor och sunda, tillfrisknande vilja.

Inga kommentarer: