söndag 2 januari 2011

Risk för baksmälla


Andra dagen på det nya året. För min del har jul och nyår förlöpt utan avsteg från min matplan. Jag är SÅ glad och stolt över det. Samtidigt tar jag mina beroendevänner på orden när det kommer till risken för baksmälla. Eller bakhåll kanske är mer korrekt. För när vi tagit oss igenom en tuff tid som helgerna bakom, eller ett kalas, eller något annat som känns tufft kopplat till mat och vi börjar slappna av, då är vi som mest mottagliga för våra manipulativa tankar om vad vi bör och inte bör äta. Innan jag blev abstinent slog det aldrig fel - jag belönade mig själv när jag inte ätit sötsaker, genom att äta just sötsaker. Det är helt irrationellt och ologiskt, men det var min manipulativa sida som vann över min abstinenta. Precis som jag belönade viktnedgång förr genom att just äta sötsaker. Nu vet jag bättre, men det räcker inte. Utan aktivt använda verktyg är jag förlorad. Därför vårt beteende sitter inte i förnuftet, det sitter i reptilhjärnan. Det är vad vi uppfattar som ett primärt behov, och vi dör om vi inte får det. DÄR ligger utmaningen, en dag i taget.

4 kommentarer:

Smith sa...

Känner igen mig så mycket i det du skriver om att falla dit efter att ha klarat av en utmaning. Det känns lite skrämmande att det är så ursprungliga mekanismer (reptilhjärnan och vad den uppfattar som livsnödvändigt) som är aktiverade. Och svårt och sorgligt att det är vad vi har att kämpa med i resten av våra liv. Jag ska klara dagen idag med hjälp att tänka "en dag i taget".

Gunilla Sahlin sa...

SMITH - tack för din kommentar. Det är något vi måste ta hänsyn till hela livet, absolut. Men känslan av att det är en kamp tror jag kommer att avta i takt med att den biokemiska reparationen fortsätter. Stegen är FÅR inte, KAN inte, VILL inte, BEHÖVER inte. Så länge vi är i FOR inte/KAN inte-läget är det en kamp. Men det blir mer av en befrielse när vi kommer till VILL inte/BEHÖVER inte-läget. Kram G

Smith sa...

Åh, jag hoppas du har rätt! Det känns hoppfullt att det troligtvis kommer till ett annat stadie om man bara kämpar på. Just nu är det verkligen Får inte/kan inte-läge för mig. Jag tror att jag ibland har varit och nosat på VILL inte-läget, men bara helt korta stunder, och inte dagar som dessa då frestelserna verkligen har dansat omkring och hela tiden funnits under näsan på mig. Tack för ditt stöd!

Gunilla Sahlin sa...

Det tar tid, men det kommer, var så säker. Det är inget du kan forcera. Kramar Gunilla