onsdag 26 januari 2011

Republic day

Det gick bra i natt, jag sov som en stock. Allt känns mycket bättre. Idag är det Republic Day, vilket innebär självständighetsdag. Det firas genom fina blomsterarrangmang, flaggor över allt och, "dry day". De serverar ingen alkohol på de flesta ställen. En del turister verkar redan (klockan är 14.00 här nu) lite stressade över att det är så.

Idag har jag tänkt en del på situationer som vi som är beroende hamnar i. När vi exponeras för vår drog i olika sammanhang och hur det känns och påverkar oss. I början av min abstinenta period, när jag först fick begynnande kunskap om beroende och min drog sockers påverkan på min hjärna, var jag övertygad om att lösningen innebar att jag aldrig överhuvudtaget skulle komma i närheten av socker/sötsaker och att det bästa var att ha det så långt bort från mig som möjligt. Jag ville inte se det, inte ha det i närheten.
Jag skulle aldrig ha socker/sötsaker hemma, aldrig gå på caféer, helst skulle vänner som bjöd hem mig visa så stor respekt att de anpassade hela menyn för samtliga, även de som inte är beroende, till vad som fungerade för mig. Det var respektlöst av dem att ha kakor eller godis framme när jag var på besök.
Jag tänker annorlunda nu. Mitt tillfrisknande kan aldrig fortskrida om min abstinens, min "nykterhet" bygger på att jag aldrig exponeras för min drog. . Jag måste kunna klara av att vara i närheten av min drog, utan att trilla dit. Utan att ens vilja ha. Ibland behöver jag ha min drog hemma, och det är ok. Det innebär inte att jag måste äta av den. Ibland tar jag en fika på ett café och äter något som fungerar med min matplan, och min fikakompis äter något sött, det är ok. Så länge jag har en vettig anledning att befinna mig i sammanhanget där jag exponeras för min drog, och är såpass i tillfrisknande att jag inte löper en risk, så är det en naturlig del av mitt liv. Jag är fri.
Men om anledningarna grusas för att jag vill vara i närheten av något som jag vet ger mig ett rus, jag då har jag lämnat tillfrisknandets väg och är på en mycket snårigare, ensligare och mer förädisk bana. Tankens vaksamhet är avgörande.

Vi ska in till huvudstaden och titta på lite festligheter snart, blir spännande.
(Lovar att det kommer lite mer bilder i kommande inlägg)

4 kommentarer:

Lena Ess sa...

Hej Gunilla!
Jag har börjat läsa din blogg och tycker att den är ett stöd för mig, den stimulerar och inspirerar... ja, den är nästan som ett verktyg!
Jag är fortfarande på nivån att jag "försöker på egen hand".
Det verkar intressant med din "matplan". Är det med tanke på kaloriintaget som du väger? Måste man gå till en "konsult" av något slag för massor av pengar eller är det något man egentligen kan räkna ut själv?
Heja till dig! Såna som du behövs i denna tid av djungel och kaos!
Tack från Lena Ess

Gunilla Sahlin sa...

LENA ESS - tack för din kommentar och feedback, kul att du hittat hit! Min matplan är ett av mina viktigaste verktyg eftersom den hjälper mig i min abstinens från socker/sötsaker/produkter som min beroendehjärna uppfattar som sött. Jag väger maten och enligt olika tabeller (som du väldigt enkelt och snabbt lär dig) räknar ut andelen protein, grönsaker/bär och fett. Jag vet inte hur långt du kan komma på egen hand, men Marielle Hjälmedala som hjälpte mig med min matplan och som är expert på området är inte alls dyr. Kontakta henne om du vill på marielle@valet.se och fråga om pris. Lycka till! kramar G

Nelliesmamma sa...

Jag tror jag har nämnt det förut...mitt problem är inte godis till vardags. Det har det aldrig varit. Det är det där frosseriet på helgerna som är problemet för mej.

Det i kombination med att om jag äter kolhydrater i maten (alla typer) blir jag inom en timme hungrig utan sans!

Nu när jag lever helt kolisfritt (hm) så kan jag ibland när jag ska ta fram godis till resten av familjen stoppa näsan i godispåsen och ta ett DJUPT andetag.

Det tar bort suget omgående. Det luktar kemikalier lång väg.

Jag är medveten om att jag kan halka dit när som helst, men jag skiter i det. Så länge som det fungerar så kör jag med mitt museumallarm. BOOM stängt!!

Just det, jag ska stämma in i föregående talares hyllningar. Din blogg är toppen!

Gunilla Sahlin sa...

NELLIES MAMMA - ja, det är onekligen en väldigt speciell metod. Jag hade aldrig vågat, för det hade antagligen haft en helt annan effekt på mig. Jag gillar kemikalierna... Men what ever works for you, och så är det ju, vi måste hitta det som fungerar. Tack för din pepp! Kram G