fredag 14 januari 2011

Att ändra en vana


Det brukar två månader sägs det. Att ändra en befintlig eller lägga till en ny vana. När jag föreläser i projektledning och ledarskap pratar vi mycket om vanor och beteenden. Det som sitter i ryggraden utan att vi medvetet tänker på det. Det bara händer. "Stängde jag verkligen av spisen?" "Låste jag bilen?" 999 fall av 1000 så gjorde vi det, men det gick av ren rutin så vi noterade inte händelsen.
Vårarna är alltid lite speciella för mig, för det var under en vår som jag först tog tag i min kosthållning. När jag lade om från avgrundsaktiviteter kopplat till överkonsumtion av socker och skräp, till GI fas 1. Jag började med GI innan jag hade kunskap om beroende. Jag började rent matmässigt att behandla min sjukdom utan att jag visste om det. Det var också under en vår som jag fick information om sockerberoende för första gången. Omläggningen till GI skedde 2005 och informationen om beroende kom 2007. Det är alltså i år fyra år sedan. Tiden går väldigt, väldigt fort.
Under dessa fyra år har jag avprogrammerat mig från de flesta destruktiva beteenden som är kopplade till ett aktivt beroende. Jag har fått tag i nya verktyg, som hjälper mig att hålla mig på banan. Jag har tagit steg från tvingande, vita knogars nykterhet. Fram till bara drygt ett halvår sedan kändes det som att jag satt på händerna och hade gaffa-tejp för munnen, Jag FICK inte. Jag FICK inte. Det fanns ingen frihet i det, inget lugn. Bara en stress att försöka klara en dag till, en måltid till. Jag stod som framför en betongvägg och kom ingen vart.
Att gå på en intensivkurs för sockerberoende personer hos Bitten Jonsson ändrade det.
Jag insåg att jag inte är ensam, jag fick oerhört värdefull information om hur min hjärna fungerar, jag fick många avgörande verktyg för att ta ytterligare steg i tillfrisknande.
De av er som fortfarande känner att ni är fångna, gå in och titta på möjligheterna att vara med på en kurs. Det kommer att förändra ditt liv.
Tolvstegsprogrammet och arbetet med en handledare har varit nästa steg för mig och jag har arbetat med det verktyg sedan början av oktober 2010. Även det känns livsavgörande och ett steg i rätt riktning mot tillfrisknande.
Sakta men säkert börjar saker och ting sitta i ryggraden på mig. Jag behöver inte kämpa för att klara av att hålla mig ifrån. Jag tänker inte längre alltid på det som står på buffébordet när jag är ute och äter. Jag analyserar inte längre alla hyllor på caféerna som jag passerar. Jag behöver inte be mina bordsällskap att ställa skålen med potatis på andra sidan bordet, längre bort från mig.
En dag i taget, ett steg i taget, går jag mot ett friare liv. Ett liv där jag inte behöver sötsaker, eller skräpmat. Och jag längtar inte efter det heller. Jag är inte där än, men jag är på väg.
En dag i taget.

2 kommentarer:

Vitsippan sa...

Hej Gunilla !
Jag vet hur det känns. Jag är allergisk mot alkohol.Så innan jag förstod det, drack jag en hel del, som Du förstår.
La av den 12/9-07. Sen la jag av med att röka 3/9-08, dessförinnan la jag av med att äta kött.Har börjat äta lite kokt skinka, mjäll kassler, kyckling.Älskar fisk o.skaldjur.Ni har min Dr.sagt att jag inte får äta något som helst med kolhydrater.
Mit sötbegär är hemskt, men jag har gett mig den på att fixa det denna gång.Gammal nog, utan att fuska.
Vi är många som kämpar, inom bloggens värld.Skönt att veta.i kan peppa varandra. att låta bli.

Ny vän i vikten !

kram Mi

Gunilla Sahlin sa...

Hej MI! Tack för din kommentar. Grattis till din abstinens, verkligen bra jobbat. Det är ju en beroendesjukdom med flera utlopp, och när man är aktiv är det vanligt att vara aktiv i flera utlopp samtidigt. När du väl gör upp med ett utlopp, riskerar du att fastna i ett nytt, om du inte är medveten om det och kan förebygga det. Håller tummarna för dig, du är inte ensam. Vi är som du skriver många som arbetar med vårt tillfrisknande varje dag. Kramar G