Kapiteldelens överskrift är - Andra stadiet: Livsstilen förändras. Sidorna beskriver tydligt skillnaden mellan första och andra stadiet, hur individen i andra stadiet också förlorar kontrollen över beteendet.
"Under det Första stadiet kunde individen fortfarande styra missbruket i så måtto att endast ett fåtal tillfällen av beteendemässig kontrollförlust kunde äga rum. Under det Andra stadiet blir dessa episoder allt vanligare, individen blir allt mer upptagen a objektet eller händelsen." Under andra stadiet börjar ett beteendemässigt beroende, individen blir beroende av själva personligheten. Det beteendemässiga engagemanget i missbruksprocessen har blivit total. Det är lite skrämmande att läsa. Inte för att jag tycker att Craig har fel, utan för att det blir så tydligt, svart på vitt. Jag vet ju i grunden av mig själv att han har rätt. Jag är ju en sådan individ.
Vidare beskrivs "Missbrukarens beteende" och en rad beteenden listas:"- Personen i fråga börjar ljuga för andra, även när det skulle vara lättare att tala sanning
- Personen ifråga börjar skylla på andra, fullt medveten om att det inte är deras fel.
- Personen i fråga börjar ritualisera sitt beteende (mer om det nedan)
- Personen i fråga börjar dra sig undan från andra. Craig beskriver också den svarta cirkeln, den nedåtgående spiralen på ett väldigt tydligt sätt:
"Missbrukare måste få beteendet att verka vettigt inför sig själva, och de måste kunna förneka rädslan och smärtan som orsakas av deras olämpliga beteende. Det är nu som missbrukaren tar sin tillflykt till förnekande, förtryck, lögner, bortförklaringar och andra försvar för att klara av det som händer. Varje gång en missbrukare agerar ut och sedan bortförklarar det hela, fördjupar han/hon oavsiktligt sitt engagemang i missbruket. Varje gång en missbrukare agerar ut måste de emotionellt och mentalt dra sig tillbaka in i missbrukarpersonligheten för att få stöd för sitt handlande. Denna inåtgående rörelse gör att de blir alltmer isolerande och avskärmade ifrån världen runt omkring dem. De förlorar allt mer av sin mänsklighet. Detta skapar ensamhet och en längtan att söka kontakt, vilket inom dem ger ännu en signal om att agera ut."Sen kommer ett passage om "Missbrukets ritualer" som är makalöst bra. Det är tydligt, rakt, naket och äkta. Det beskriver något som jag verkligen känner igen mig i. Craig skriver att det är under andra stadiet som missbrukarens beteende blir allt mer ritualiserat. Att vi missbrukare ritualiseras vårt beteende för den trygghet vi finner i det förutsägbara. Precis som vi det att vi ska sjunga "Ja må du leva" på ett födelsedagskalas, vet vi att vi kan döva vårt tillstånd med vår drog. När vi möter kris och stress springer vi till den trygghet vi finner i våra ritualer, när vi är aktiva i beroendet. Varför? För när vi är engagerade i en ritual är konflikten för stunden över. Det ger en känsla av befrielse, även om den är falsk.
"Hon kände ett lugn i det ögonblicket, för den inre konflikten hade upphört. Hon hade kapitulerat inför sitt missbruk." Det ligger en frid i kapitulationen, men det är en negativ kapitulation.
"Missbruket är en negativ form av dyrkan, en tillbedjande handling genom förbindelsen med ens negativa sida - Missbrukaren - på bekostnad av Jaget. (...) Varje gång missbrukaren är engagerad i en missbruksritual får objektet eller händelsen större makt. Missbrukare är fanatiker när det gäller ritualer. "(...)Det handlar för oss om att utveckla sunda ritualer.
"Om du är en tillfrisknande slösare och det var på fredagskvällar som du vanligen agerade ut på ditt rituella sätt, måste du försäkra dig om att du har pålitliga vänner omkring dig på fredagskvällarna under den närmaste tiden." (osv.)
"Sunda ritualer binder oss till varandra, till familjen eller vännerna, till användbara andliga principer eller till en gemenskap som grundar sig i att hjälpa varandra."Här efter kommer stycken om personlighetsförändringen som sker. Om att den missbrukande individen blir allt mer inåtvänd, hur det blir starten på missbrukarens
"problem med andra människor". "En missbrukarpersonlighet är mycket självgod och självupptagen.(...) Människor är betydelselösa såvida de inte kan utnyttjas för att förstärka missbruket.Det kommer också stycken om "etikettering" som är väldigt bra och talande. Om hur omgivningen börjar sätta etiketter på den missbrukande individen för att försöka förstå dennes ändrade beteende.
"Han är en slashas. - Han äter för mycket. - Hon är så oansvarig. - Han bara köper, köper och köper! - Hon jobbar jämt! - Han dricker verkligen för mycket." (etc)
Craig skriver att när etiketteringsprocessen börjar är det ett tecken på att sjukdomen kommit fram till den punkt då familj och vänner har upptäckt den och måste skydda sig själva mot missbrukarpersonligheten. Fara och färde!
Etiketteringen är ett försök från familjens sida att kontrollera det som händer. Men det går inte. Det som istället händer längst med vägen är att det finns en hög risk att familjen blir beroende av missbrukarpersonligheten. Att människor börjar se vilken utmärkt syndabock en individ som har ett missbruk kan vara. Det går inte att kontrollera som anhörig, lika lite som det går att kontrollera som beroendesjuk. När personen ifråga börjar agera som sitt eget Jag, inte som Missbrukaren, skäms familjemedlemmarna för att ha distanserat sig. De bestämmer sig för att försöka en gång till, bara för att känna sig svikna ännu en gång.
Slutligen kommer tre stycken om att sakna kontroll, energislöseri och andlig tomhet.
Craig delar med sig av sin definition av andlighet: Att höra ihop med världen omkring sig på ett meningsfullt sätt.
Vad säger du som läst om del II i kapitel 2?