onsdag 8 december 2010

Matplan - mitt viktigaste verktyg just nu?


Sedan drygt två veckor testar jag ett nytt verktyg. Jag var väldigt skeptisk till en början. Verktyget innebär en matplan som reglerar hur mycket jag ska äta, och när. Jag har börjat väga allt och äter enbart enligt planen. Jag trodde att det skulle vara krångligt, ta tid, kväva kreativiteten när det kommer till att laga mat eller beställa på restaurang, och vara pinsamt. Mina argument för att inte väga mat var:
1. att mitt problem primärt inte är att jag överäter mat som jag får äta, utan att när jag väl trillar dit på sockerprodukter blir det riktigt ugly.
2. jag har ett såpass omväxlande jobb att jag inte kan ta med mig matlåda varje dag (vilket var min fördom att man var tvungen att göra för att ha en matplan).
3. Jag kan inte äta på fasta tider.
En vän som också har en beroendehjärna sa att jag borde testa för att veta hur det känns, så jag kan hjälpa andra om det behövs. Matplan kanske inte är för mig, men då vet jag i alla fall vad det innebär, om det är en rekommendation för någon annan.
Det var spiken i kistan. Jag testar.

Resultatet är häpnadsväckande och helt oväntat. Jag har visst haft problem med att överäta mat som jag kan äta, eftersom jag ersätter suget med att istället fortsätta äta "bra" mat. Jag har många gånger ätit mer än min man som är både längre och tyngre än mig, och borde äta mer än mig. Att mitt jobb skulle vara ett hinder var en dålig ursäkt, det går hur bra som helst. Och att jag inte skulle kunna äta på hyfsat fasta tider var även det en lögn. Det kväver inte kreativiteten, jag kan laga mat som vanligt/äta ute om jag vill eller måste, jag håller bara koll på mängderna. Det är inte pinsamt. Jag har köpt en snygg tunn svart våg (som hastigt kan misstagas för en iPad) och ber om en extra tallrik om jag äter ute. På så sätt kan jag flytta över den mat jag ska äta på en tom tallrik på vågen, och lämna det som blir över. Om någon tittar konstigt eller frågar säger jag att jag har en ätstörning. Det brukar räcka. =)

Den största vinsten är mina tankemonster. Jag ser mig själv som en hyfsat effektiv person, jag får mycket gjort. Men skillnaden dessa två senaste veckor är monumental. Alla tankar som "när ska jag äta, hur ska jag äta, vad ska jag äta, hur mycket ska jag äta, kan jag äta det här, när åt jag senast, hur mycket åt jag då, kan jag verkligen äta det här..?" etc. Det är borta. Jag vet vad jag får äta enligt planen och det är det som gäller. Helt plötsligt har jag massa tid att göra/tänka på annat!

Skulle du kunna tänka dig att väga mat/följa en matplan för att få bukt på ditt matproblem?

7 kommentarer:

Malin sa...

Hej! Jag är en ung tjej som just hittat till din blogg, och jag har ett problem som jag undrar om du kan hjälpa (alt. radgiva, eller vidarebefodra..) mig med. Jo, det är sa att jag är; surprise surprise, sockerberoende! Det är sa fruktansvärt, jag äter socker varje varje dag, och det värsta är att jag är mkt väl medveten om problemet - men känner att jag inte har nagon som helst kontroll att göra nagot at det. Jag är intresserad av mat och kosthallning, och jag har läst mkt (och anser mig rätt medveten om) olika slags 'dieter' etc - allt fran LCHF till Anna Skipper och livsmedelsverkets rekommendationer- men känner ända att min egen kosthallning är för svar för mig att halla reda pa själv. Vet inte vad jag ska ta mig till - star bara och tittar pa när jag blir tröttare occh tröttare, far sämre och sämre hy, ch gar upp i vikt. Jag mar sa otroligt daligt av detta, bade psykiskt och fysksikt givetvis, men vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Vart jag ska vända mig. Till saken hör ju givetvis även att det är jobbigt och svart att prata med folk om saken eftersom jag faktiskt skämms, och att varje gang som jag har försökt mig pa att halla mig borta fran sockret, sa faller jag tillbaka efer bara nagra dagar. När jag tänker efter, sa har jag nog varit beroende i ca tre-fyra ar. Är tjugo nu, och vill inte gärna dra pa mig diabetes - vill orka leva. Oj, nu blev detta en väldigt lang kommentar.. Men jag hoppas verkligen att du har ngt förslag!

Vänliga hälsningar, Malin.

Gunilla Sahlin sa...

Hej Malin!
Av det jag kan läsa i ditt mail så låter det som att du har beroendesjukdomen/allergin. Mitt bästa tips är att köpa Bitten Jonssons bok Sockerbomben och börja där. Då kommer du att få kunskap och verktyg i att börja hantera din allergi och börja leva abstinent (alltså ett liv utan socker). Det kan också vara aktuellt för dig att gå en intensivkurs för sockerberoende personer. Jag har gjort det och det var det bästa jag kunde göra.
Jag vill vara tydlig med att du är inte sjukdomen, du har en sjukdom. På så sätt behöver inte du skämmas, för det handlar inte om att du är en dålig person. Du har en rubbad biokemi som gör att din hjärna har ett beroende. Det är inte ditt fel, men du måste hantera det och leva med det.
Sjukdomen är kronisk och progredierande =Sjukdomen har ett eget liv, även när jag inte är aktiv. Kronisk sjukdom = den förlöper ändå.
Väcker jag monstret igen är monstret värre nu än det var innan.
Om det känns som att du håller på att förlora din bästa vän är något som vi inom programmet kallar “röda hund”. Du har en blå hund och en röd hund som sitter på var sin axel och viskar/skriker i ditt öra. Den blåa hunden ska du lyssna på, han/hon vill dig väl. Den röda hunden är beroendesjukdomen som ljuger för dig. Som får dig att tro det mest dumma saker kopplade till ditt beroende, eftersom den röda hunden absolut inte vill få mindre makt över ditt liv (läs – när du äter mindre socker).
Du kommer att få många verktyg genom att läsa boken, tro mig.
Vill du träffas och prata så gör jag gärna det också, säg bara till.
Lycka till! Kramar Gunilla

Anonym sa...

Hej, jag undrar vad en matplan är? Är det ett program, en planering på papper? /S

Gunilla Sahlin sa...

Hej S! En matplan är en planering på ett papper, som jag har fått från en dietist som kan sockerberoende. Det handlar inte för mig om att banta, utan om att vara trygg med att jag får i mig det jag ska. Jag behöver inte tänka på mat alls i den utsträckning som krävts förut, när jag själv ska avgöra mängderna. Det är en enorm befrielse. Du kan ha en matplan för att gå ner i vikt, eller för att behålla din vikt, eller för att gå upp i vikt om du är underviktig. Säg till om du vill ha kontaktuppgiften.

MonikaJ sa...

Hej du!
Vad lustigt hur olika det kan vara?! Jag började LCHF av en orsak! Att jag var enormt trött på att väga allt jag åt, och ville ha en naturlig mättnad som gjorde att jag åt tills det va bra, och inte skulle få de där sockersjunken man får efter traditionell kost!
Jag har prÖvat ALLT i bantningsväg sen jag var 13 (!!) år, trots att jag nog egentligen aldrig behövt det!? Jag har lurat min stackars kropp så många gånger att den nog varit inställd i 20 år på att "nä, nu blirjag nog satt på svält igen"!! Så när jag började med LCHF så tog det ett tag innan min kropp förstod att jag faktiskt menade allvar den här gången med allt fett jag stoppade i mig! :-)

Ville inte gå ner mer i vikt när jag började, utan ville stoppa de där jobbiga sockertopparna/sjunken vilket ofta resulterade i frossa, om jag inte använde mig av EXTREM självdisciplin vilket till slut alltid brast förr eller senare!

Vad jag vill säga med det här är att jag faktiskt tror att det kan va bra att följa en matplan en tid, om det så småningom leder till att man kan äta så "normalt" som möjligt, och då menar jag "normalt" att slippa väga mat, men att hoppa över kolisarna!

Lycka till, Gunilla! Du är stark som bloggar om det här problemet, för jag tror att det kan hjälpa många människor som accepterat sitt sockerberoende som en del av dem, fast de faktiskt skulle kunna bli fria ifrån det!

Kram Monika J

Anonym sa...

Hittade hit via Kostdoktorn. Har försökt med lchf men jag trillar alltid dit på lördagsgodis, kanderade mandlar, bröd eller nåt. Jag börjar väl också fundera på om det är nån typ av beroende jag har. Varför är det så svårt att äta lagom? Jag äter för lite eller för mycket... Jag tycker det låter spännande med matplan. Håller på och laddar inför att börja äta "rätt" efter nyår...
Du sa att du kunde skicka kontaktuppgifter till en dietist? /S

Gunilla Sahlin sa...

MONIKA - tack för ditt inlägg! Jag tror definitivt att vägandet är en övergångsfas för många. Att man till slut vänjer sina ögon vid nya mängder. Jag vet också att flera sockerberoende och/eller överätande aldrig kan släppa vågen eftersom det är en del av hur deras sjukdom ser ut - oförmågan att själv besluta om en portion är lagom stor. Jag hoppas fortfarande att det kommer att vara en övergångsfas för mig, men jag vet inte det än.
S - tack för ditt inlägg. Kanske är det läge för dig att göra en grundläggande kartläggning för att få veta om du har ett beroende eller inte. Bitten Jonsson gör den typen av kartläggning som kallas ADDIS. Hon finns på www.bittensaddiction.com. Om du vill få hjälp med att ta fram en personlig matplan kan du kontakta Marielle Hjälmedala på sinnesrokonsult@live.se.