torsdag 30 december 2010

Grönsaker är också mat


I och med min matplan så äter jag vissa mängder protein, fett, grönsaker och ibland bär. Det fungerar verkligen, och jag har ett helt annat lugn över mina måltider nu än jag någonsin haft tidigare i hela mitt liv. Det är verkligen en befrielse. I och med att jag började med matplanen har jag fått justera mängderna dem emellan. Tidigare åt jag för mycket protein och för lite fett och grönsaker. Jag åt alldeles för många och stora portioner som regel eftersom jag försökte ersätta mitt sug efter socker genom att äta mer mat som jag kunde äta.

Nu är det reglerat och mina ögon har fortfarande inte riktigt vant sig vid de nya mängderna. Jag tycker att det ser lite ut, proteinet som jag ska äta. Sallad/grönsaker blir det en hel del av. När jag väl ätit en måltid blir jag mätt och nöjd, så det fungerar ju. Men jag tycker det är intressant att notera mina tankar kring just grönsaker/sallad. Det är precis som att de inte är lika mycket värda i mina ögon. Som om jag inte kunde bli mätt med hjälp av grönsaker. Det kanske låter konstigt, men jag tänker på det varje gång. Jag vill liksom spara proteinet lite till sist så jag har det kvar så länge som möjligt när jag äter, men grönsakerna känns inte lika viktiga. Självklart kanske att kött mättar mer än tomat, men den sammanlagda måltiden gör mig mätt.
Jag försöker nu att se grönsaker och sallad som "lika mycket värt" som proteinet. Det hjälper mig att uppskatta hela måltiden och inte felaktigt fokusera på mängden protein. Förhoppningsvis kommer även mina ögon att vänja sig, jag blir ju uppenbarligen mätt i alla fall.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vad intressant. Hur har du kommit fram till mängderna och matplanen?

Catherine sa...

Jag känner igen känslan precis! Funderar på om det har med konsistens att göra också? Att proteinet ofta är mer... kompakt tex. Jag blir tex helt tossig av bröd, och en kycklingfilé är onekligen mer lik än en zucchini... Hm, ska nog spinna vidare på den här tanken, det kan nog vara till hjälp. Tack!

Gunilla Sahlin sa...

ANONYM - tack för ditt inlägg. Jag fick kunskap om att det finns något som heter matplan i somras, när jag gick en intensivkurs för sockerberoende personer hos Bitten Jonsson i Näsviken. Jag tog därefter kontakt med Marielle Hjälmedala på VALET i Göteborg som tog fram en personlig matplan för mig, som innebär att jag väger allt jag äter enligt tabeller som hon givit mig. Det är mitt absolut viktigaste verktyg just nu och något jag definitivt rekommenderar. Jag var oerhört anti innan, men jag berättar gärna mer om du är intresserad.
CATHRINE - tack för din kommentar. Jag tror också att det kar med konsistens att göra. Brödet, menar du att du triggar på det? Det är väldigt vanligt för oss sockerberoende. Många av oss avstår helt från bröd. Kramar till er båda, gott nytt år.

Daniel Fredholm sa...

Hej Gunilla jag e intresserad av att få en personlig matplan.
och vill gärna få beskrivet mer om den utav dig.
Jag var hos bitten 2003
och har därefter gått ner 44 kg och har nu lagt om min kost helt efter matplanen jag fick där, men jag vill ner ytterligare 10 kg och vill veta om jag äter på tok för mycket av något eller kanske för lite.
jag tränar 4 ggr i veckan och som kille vet jag inte riktigt om jag ska lägga till något och i sådana fall vad Mvh Daniel Fredholm

Gunilla Sahlin sa...

DANIEL - tack för ditt inlägg. Grattis till en fantastisk resa viktmässigt! Mitt tips är att du kontaktar Marielle Hjälmedala på marielle@valet.se. Hon gjorde min matplan till mig och eftersom den alltid är personlig behövs ett proffs för att ge dig en personlig matplan. Kontakta henne så ska du se att du snart är igång med en matplan. Ha det bra!