onsdag 15 december 2010

Gemenskapen - ett av de värdefullaste verktygen


Jag är inte ensam. Det finns fler som befinner sig i samma situation som jag. Det finns fler som varje dag lever abstinent från sin drog och tillfrisknar från sitt aktiva beroende. Jag trodde länge, under flera år, att det inte fanns människor som upplevde det jag upplever med min sjukdom. Ensamheten isolerar och förminskar. Den manipulerar och ljuger och får oss att tro att vi är onormala, att vi borde skämmas och att det inte är något att prata om. Den kan till och med försöka lura oss att tro att vi kan bota oss själva genom att just ge vika för vår drog. Fram till i somras kändes det som att jag slog huvudet in i en vägg, jag kom inte vidare.
När jag genom en intensivkurs för sockerberoende personer fick träffa andra som var som jag, som inte rynkade på pannan när jag berättade hur jag tidigare handskas med mat, hur jag tänkt, hur det känts utan som kände igen sig och berättade liknande erfarenheter, öppnades en ny värld.
Gemenskapen med andra i nätverket är ett av mina viktigaste verktyg. Det finns självhjälpsgrupper med inriktning på olika beroendeutlopp/droger som alla jobbar enligt tolvstegsprogrammet. För mig var det något nytt, men det gick snabbt för mig att hitta nycklarna. Programmet är en stabil grund att stå på, en värdefull gemenskap som påminner mig och som håller lögnens manipulation borta. Varje dag är ett beslut, varje dag är ett steg ytterligare i tillfrisknande från mitt aktiva beroende.

1 kommentar:

Katti sa...

Guld värt med gemenskapen likasinnade emellan!! Kommer precis från en fikaträff med en väldigt viktig sådan person i mitt liv!♥