tisdag 14 december 2010

Det sociala spelet


De är dina vänner. De är dina kollegor. De är din familj. De vill dig väl. De förstår ingenting.

Många i nätverket av sockerberoende/matmissbrukare vittnar om svårigheten i att få förståelse från nära och kära. Maken som inte är översvallande för att du hittat en "ny diet" som kommer att "förändra livet". Han har ju sett det så många gånger förut? Han har ju hört dig berätta med största engagemang om det senaste, det som kommer ställa allt till rätta.
Din mamma eller syster, faster eller mormor som utan att inse konsekvensen säger "men du kan väl smaka på en kaka, jag har ju bakat själv". I många fall sticker din abstinens i ögonen på dem eftersom de har samma problematik. Eller för att de helt enkelt inte inser allvaret. De kan inte glädjas med dig för att du hittat ett förhållningssätt dill din drog som fungerar, de blir avundsjuka och exponerade i sin egen beroendesituation. Som de absolut inte vill ta tag i. Som de verkligen inte vill erkänna att de har.
De kanske inte gör det medvetet, men du kan nästan känna hånflinet i nacken när du skamset berättar att du trillat dit, igen.
"Vad var det jag sa".

En av de tuffaste utmaningarna för mig som sockerberoende är att göra en inventering av mitt sociala sammanhang. Vilka relationer är bra för mig? Vilka relationer är destruktiva? Det handlar inte bara om mat, det handlar om en acceptans för den jag är och mina behov. Om inte det finns i en relation, kommer det att dränera mig. Om inte kärleken och generositeten, förståelsen och äktheten finns där, är det inget värt. De människorna har ingen plats i mitt liv.
De har förbrukat förtroendet och det är svårt att bygga upp igen. Blodsband eller inte, förtroende är något man förtjänar, inget man ärver.

3 kommentarer:

Desiré sa...

Så sant!

Vad tycker du man ska göra om någon i ens närhet har problem med t.ex. socker?

Gunilla Sahlin sa...

Hej Desiré! Du kan aldrig bota någon annan. Du kan bara ändra dig själv och ditt förhållningssätt till din drog. Det är enkelt att falla in i "nu ska jag berätta hur det är"-läget särskilt för släkt och vänner som du bryr dig om. Men personen måste själv upptäcka sitt beroende eller sin problematik. Du kan aldrig upplysa någon annan. Jag tycker att du ska fokusera på dig själv. När du får frågor/om du får frågor, berätta om dina egna erfarenheter och var försiktig med att förklara för andra hur de ska leva sitt liv. Svara helt enkelt inte på frågor de inte har ställt. Kram

Desiré sa...

Vilket bra svar! :) Tack!