tisdag 28 december 2010

Belöning - att förtjäna


Jag har kunnat återgå till att tänka "bara för idag" igen. Under julafton, juldagen och delar av annandagen ändrade jag mitt tankesätt till "bara för den här timman". Alltså, jag kan äta vad jag vill, när jag vill, men inte den här timman. Det känns som en seger att vara tillbaka till "..men inte idag". Det känns mindre stressande och tar mindre energi. Jag var rustad inför julen, det tyckte jag. Men ändå blev jag överraskad över hur starkt suget var och hur mina tankar började gå i spinn i mitt huvud. Min röda hund (den negativa manipulerande rösten i huvudet som vill att jag ska droga på socker) skällde ovanligt högt och han vet att manipulativa tankar om belöning oftast är det som bäst får mig ur balans. "Jag förtjänar det här". "Jag är värd att äta mer".

En skillnad under årets jul jämfört med tidigare är just att måltavlan för vad jag i så fall skulle äta av inte var sötsaker, utan mer av den maten som jag kan äta, som jag valt att hålla mig till. Större portioner alltså. Mina ögon som bara någon dag före jul tyckt att portionerna jag äter genom min matplan är tillräckliga och mättande, blev under juldagarna förvridna och tyckte att portionerna liknande små barnportioner. Hur i hela världen skulle jag bli mätt på det där?

Mina mest hjälpande verktyg har varit; 1. Matplanen. Jag VET att jag får i mig det jag ska. Det finns inte utrymme för spekulation. 2. Kontakten med andra abstinenta beroendepersoner. Gemenskapen slår allt. Jag är inte ensam, och det finns en stor styrka i att prata med andra. 3. Bloggen, det har känts som en befrielse att få dela mina erfarenheter, och få er feedback och era berättelser tillbaks. Jag kommer att blogga till jag dör. =)

4 kommentarer:

Smith sa...

Hemkommen efter min julresa kan jag konstatera att julen faktiskt gått riktigt bra, matmässigt sett. Jag har sänt någon hjälpsökande tanke till din blogg emellanåt, även om jag aldrig haft tillfälle att sitta vid en dator. En annan starkt bidragande orsak till att jag har klarat mig utan att ge mig på sötsakerna var all den omsorg och omtanke som våra julvärdar visade mig. Att de hade tänkt på mig och tagit hänsyn till mig gjorde att jag hade ett extra stort motstånd mot att göra avsteg från det jag sagt att jag ville hålla mig. Visst hörde jag er röda hund gny och visst har jag förhandlat med mig själv om antalet ischoklad och tidpunkt, men har kunnat hålla mig till det jag innerst inne vill äta. Jag är tacksam över det. Men känner också att det inte är dags att ta ner garden ännu.

Anonym sa...

Hej Gunilla och tack för en superbra och modig blogg. Jag hittade hit igår och lusläste (nåja, nästan) varje inlägg. I pauserna fortsatte jag att läsa i Sockerbomben. Ja, jag är mycket sockerberoende, har vetat om det under ytan i flera årm, kämpat, varit rigorös, återfallit, burit på skammen. Jag har slösat bort så mycket tid. Jag längtar efter ett friskt liv men jag vet att jag måste lägga ner mycket jobb där den fysiska avgiftningen som först ter sig omöjlig är ju den enklaste egentligen. Min plan är att hitta tips och gemsnakap här bland annat. Kanske är en kurs på BJC en bra investering? Jag är tacksam för att du skriver så öppet. Vore kul om du ville skriva lite mer om hur ditt liv var före 2007, hur du kom till insikt etc. Men det är kanske för jobbigt. Återfall? Hur har det gått för dig? Stor kram och vi hörs.

tinastaiwan sa...

Åhh du skriver så himla bra!!!

Gunilla Sahlin sa...

SMITH - tack för ditt inlägg och grattis till en framgångsrik jul, verkligen. Härligt att höra att de du firade med visade hänsyn. Jag antar att du berättat för dem om din beroendesjukdom?
ANONYM - välkommen till gänget! Kul att du hittat hit. Jag kan starkt rekommendera en intensivkurs för sockerberoende personer hos Bitten, det förändrade mitt liv. Jag hade lagt om kosten och klarat av att vara abstinent innan dess, men jag fick verktygslådan som jag saknade. Innan kursen kändes det som att jag satt på händerna och hade gaffatejp på munnen. Inte särskilt fri. Tack för din input om att du vill veta mer om hur det var innan 2007, jag ska skriva mer om det.
TINASTAIWAN - tack, din feedback betyder massor.
Kramar till er, Gunilla